L på rätt väg?

Det är lördag och det börjar bli lite sent. Egentligen funderar jag då och då på om det verkligen är nödvändigt att försöka skriva något varje dag. Ibland tryter ju inspirationen och ibland har jag svårt att hitta på något att skriva om. Men ändå känns det viktigt för mig att få uttrycka mig. Att få ned på papper, som jag envisas med att säga, det som rör sig inombords. Som jag sagt så många gånger – att skriva är något som en andning för mig. Men i afton blir det nog inte så många rader.

Förutom att jag kommit på en idé om hur man kan revolutionera den gamla uppfinningen cykeln, så har jag konstaterat att Liberalerna har sitt landsmöte i Västerås. Då var det dags för den nya partiledaren Nyamko Sabuni att för första gången på riktigt peka ut den färdriktning som partiet ska ta. Nu vet jag inte om det blev så mycket av det.

I och för sig blev jag glad att höra att Liberalerna nu vill att det inte ska finnas några så kallade utsatta områden i landet om tio år. Det är en bra målsättning som helt ligger i linje med, men utanför fokuset på gängvåldet och morden som under den senaste tiden nästan dominerat nyhetsförmedlingen. Och politiken.

Liberalerna höll ju för 15 år sedan på med att kartlägga de så kallade utanförskapsområdena i landet. Det skedde genom årliga rapporter. Men sedan bildades Alliansregeringen och då försvann uppenbarligen alla ambitioner att komma till rätta med alla de problem som skapades och skapas i dessa områden. Och vars frukter vi ser i form av exempelvis dagens gängvåld.

Om nu Liberalerna håller fast vid den målsättning som Nyamko Sabuni lanserade i dag så är det gott och väl. Förhoppningsvis får hon och partiet med sig andra i detta arbete. Ensamma kan ju Liberalerna inte åstadkomma någonting. Sabuni nämnde att hon vill ha ny lagstiftning inom fem områden för att kunna nå framgång med sin målsättning att det inte ska finnas några utsatta områden om tio år. Gott och väl så. Men det räcker sannerligen inte. Det krävs en massa arbete och samarbete mellan väldigt många aktörer för att de utsatta områdena ska kunna tvätta bort sina negativa stämplar. Och detta helst utan att nya områden uppstår.

En annan sak från Liberalernas landsmöte. Till DN säger Nyamko Sabuni: ”Liberalismen är svaret skyldig när det gäller hanteringen av allt viktigare frågor, inte minst klimathot, migrationen och de växande klyftor som uppkommer i globaliseringens tidevarv.”

Må så vara. Liberalismen är skyldig svar på många andra frågor. Den kanske viktigaste frågan av alla är – som jag skrivit om tidigare – den växande klyftan som uppstått mellan vanligt folk, väljare, och etablissemanget, det vill säga både politiker och politiska organisationer och verksamheter. Inklusive de tjänstemän som arbetar i förvaltningar, statliga myndigheter och annorstädes.

Jag tänker förstås på att våra allmänna försäkringssystem inte längre fungerar. Mer specifikt tänker jag på sjukförsäkringen där regeringen med entusiastisk hjälp av Försäkringskassans handläggare infört en stupstock efter 180 dagars sjukskrivning. Enligt Försäkringskassan är även dödssjuka människor då redo för 100 procents arbete.

Om Liberalerna verkligen vill få människornas, det vill säga väljarnas, öra borde partiet inrikta sig på och arbeta mycket ihärdigt med att försöka återupprätta förtroendet för de välfärdssystem som byggts upp under lång tid.

För att återvända till citat i DN så vill jag hävda att de växande klyftor som Nyamko Sabuni talar om inte alls är någon slags effekt av det som uppstår i globaliseringens tidevarv. Jo, i och för sig kan man kanske säga så och ha en viss täckning för det. Men jag vill hävda att de växande klyftorna som finns i samhället är direkt orsakade av den politik som både borgerliga och rödgröna regeringar har fört under under senare år.

Det är hög tid att rätta till det nu och Liberalerna har chansen att gå i första ledet. Fast det verkar onekligen som att den socialliberala ådran i den liberala rörelsen fortfarande kläms åt av den batongliberalism som tyvärr växt sig stark och som nu tydligt finns representerad i partiets ledande positioner. Det är synd.

Min dag har varit stillsam och bra.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten. Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.