Namnbyte och ansvar

För några dagar sedan bytte Sveriges Kommuner och Landsting ut sitt namn. Och sin förkortning – SKL. Numera heter organisationen Sveriges Kommuner och Regioner, SKR. Uppgifterna är förstås desamma och de som jobbar där är väl också desamma som tidigare. Men nu ska skyltar bytas ut tillsammans med allt annat som bär det tidigare SKL:s namn. Gissningsvis kommer det att kosta en slant, som naturligtvis skattebetalarna står för.

Å andra sidan är namnbytet logiskt. Nu finns ju inte landstingen kvar. Jo, det gör de fast de kallas regioner i stället. För gemene man betyder det inte någonting annat än att det inte längre är landstingen som går med ekonomiska underskott utan att det är regionerna som gör det.

Vad som rimligen också kommer att ske i förlängningen av detta är att det finns en massa olika loggon och symboler som måste bytas ut i de tidigare landstingen. Region Västerbotten tycks redan ha gjort det, medan Region Norrbotten fortfarande tycks ha kvar sin loggo som kan tolkas som NLL (vilket jag tolkar som Norrbottens läns landsting). Så där uppe i det nordligaste länet får man väl fundera på hur nya loggan ska se ut. Om man inte har något eget förslag så går det säkert bra att hyra in någon konsult som presterar ett förslag. Sedan blir det till att byta ut den överallt där den gamla finns.

Ibland tänker jag att man skulle ha varit eller skulle vara i den branschen. Den offentligt finansierade branschen. Visst finns det gott om både politiker och tjänstemän som tar sitt ekonomiska ansvar. Men ibland får jag en känsla av att det finns ännu fler som inte gör det. Andras pengar, det vill säga de slantar som skatteintäktena utgör, är ju betydligt lättare att spendera än om du arbetar på eller ansvarar för ett företag, som är helt beroende av att dess försäljning räcker till för att betala kostnaderna.

Jag träffade en granne i dag och vi resonerade ganska länge – utomhus – om det här. Och om en hel del annat som händer och inte händer i vår kommun. Jag tycker att det var kloka synpunkter som grannen hade, men noterade samtidigt att det inte är några synpunkter som finns hos något enda parti som är representerat i fullmäktige.

Detta i sin tur fick mig att fundera vidare på det som sedan länge är ett faktum på de allra flesta ställen – nämligen att avståndet mellan de valda och väljarna har ökat. En orsak till det är förstås att antalet förtroendevalda har minskat och minskar. En annan orsak är att det blir allt färre förtroendevalda som skyltar med sitt engagemang eftersom det tyvärr har blivit allt vanligare med hot mot förtroendevalda. Detta ökade avstånd mellan väljare och valda är en fara för vår demokrati.

Jag tror mycket på den metod som exempelvis Lennart Gustavsson (V) i Malå tillämpar. Regelbundet bjuder han in allmänheten till att träffa honom för att dryfta frågor som känns aktuella för de enskilda kommuninvånarna. Det finns säkert fler som gör så, men särskilt vanligt är det inte. Jag tror att de valda i betydligt ökad utsträckning måste möta väljarna. Jag säger inte sina väljare – det kan ske på partimöten – utan väljare i allmänhet.

Det är viktigt. Kontakten mellan dessa grupper måste fungera kontinuerligt och inte bara under en intensiv valkampanjsmånad vart fjärde år. Sedan har jag många gånger funderat på om det inte skulle kunna gå att införa någon form av enklare beslutsfattande också. Jag har skrivit om det för länge sedan och flera olika gånger. Utgångspunkten till idén fick jag i USA när jag var där för första gången. Då besökte jag en kommun och ett möte som kommunledningen hade med allmänheten.

Motsvarande ordföranden, vice ordföranden och en från oppositionen satt med kommunjuristen och en tjänsteman och tog emot personer som upplevde några smärre problem. Personen fick redogöra för sitt ärenden inför trojkan av politiker och tjänstemannen. Sedan diskuterade alla frågan och beslut fattades direkt och protokollfördes. Det kunde exempelvis handla om att en väg översvämmades därför att kommunen inte grävt ett tillräckligt djupt dike eller lagt ett rör under vägen.

Denna mötesmetod och snabba beslut är ju så mycket mer attraktiv, tycker jag, än att en person tillskriver kommunen i något ärende som sedan ska slussas till rätt nämnd och förvaltning för utredning och eventuellt förslag till beslut som sedan ska tas i nämnden.

Dock, nu har vi det system som vi har. Men det kan förändras med lite god vilja. Och jag tror att det är nödvändigt att göra det både utifrån synpunkten att öka förtroendet för våra politiker och för att för att stärka demokratin på det lokala planet.

Min dag har varit bra. Kul med framgångar för våra skidskyttar i premiären i Östersund. I morgon blir det till att kika en del på Vinterstudion igen och ladda lite mentalt för sjukhusbesöket på måndag.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.