Omtumlande på flera plan

Det har varit en minst sagt omtumlande vecka och jag är, som jag skrev tidigare, helt överväldigad av alla som önskar mig god bättring. Det har stärkt mig när jag har känt mig emlig och haft ont. Det återstår ju en hel del koller och den första blir på tisdag. Jag hoppas förstås på att bättringen fortsätter och att läkarna inte hittar mer som de känner att de måste ta bort. Rehabiliteringen av det som jag gått igenom ser ut att bli under minst en månad och under den tiden lär det inte bli någon träning att tala om. Fast till Friskvårdskompaniet kan man ju bege sig ändå för att snacka med kompisarna, som nu fått en gratischans att försöka komma ifatt mig 🙂

Mycket annat har ju hänt i världen utanför vår trea på Moröhöjden. Det som ligger närmast till hands för mig att skriva om är Moderaternas omsvängning när det gäller förhållandet till Sverigedemokraterna. Jag har inte en aning om vad mina vänner och kompisar röstar på och det är måhända någon som kommer att bli sur på mig för det som jag nu ska försöka uttrycka.

Jag har inte för en enda minut känt något förtroende för Ulf Kristersson som politiker och som partiledare. Redan som socialborgarråd i Stockholm såg han till att skaffa sig en lägenhet som tillhörde Ersta Diakonisällskap och som egentligen var avsedd för svårt sjuka eller andra utsatta. Som kommunalråd i Strängnäs kommun gjorde han inte bra ifrån sig och det finns de som hävdar att kommunen fortfarande dras med ekonomiska problem som han grundlade.

Under den turbulenta hösten förra året växte tuppkammen ordentligt på Ulf Kristersson eftersom inte bara han själv utan även de dåvarande kamraterna i den forna Alliansen under en tid såg honom som statsministerkandidat. I den rollen ser han sig fortfarande. Det är jag fullständigt övertygad om. Han blev ordentligt sårad över att han inte fick stöd av Centern och Liberalerna i omröstningen om honom som statsminister. Nu ger han igen och för att göra det struntar han totalt i vad han gör. Nu ska det betalas tillbaka med ränta.

Här tror jag att han biter sig själv i svansen, som man säger. Sverigedemokraterna har enligt opinionen klart passerat Moderaterna och är nu det största oppositionspartiet. Men för att tillfoga regeringen skada och ge den en ordentlig näsbränna – till att börja med – så makar Kristersson sig ut på den yttersta högerkanten. Veckans samtal med Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson är ett löftesbrott som onekligen ger eko. Ulf Kristersson har åskilliga gånger lovat att han inte ska samtala eller ha något samröre med Sverigedemokraterna. Förra året lovade han – öga mot öga – Hédi Fried, en av de få nu levande personerna som överlevde Förintelsen, detta.

Parallellt med detta pågår det ju nu också en politisk strid om hur Arbetsförmedlingen ska reformeras. Eller om den ska reformeras. Vänsterpartiet driver frågan och han fått med sig Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna på att fälla en minister på tisdag om inte regeringen ändrar sig. Jag häpnade i veckan och trots mitt eländiga tillstånd när Ulf Kristersson intervjuades. Han fick frågan om inte han kände något ansvar för att Arbetsförmedlingen ska reformeras. Han var ju en ivrig resenär på det tåg som Allianspartierna körde och som ville reformera myndigheten. Han och högerkollegan Ebba Busch Thor fick igenom sin budget i riksdagen. Enligt den skars anslagen till arbetsmarknadsutbildningar och till Arbetsförmedlingen ned mycket kraftigt. Vilket i sin tur innebar att myndigheten såg sig tvungen att varsla flera tusen anställda och lägga ned kontor.

Men kände Ulf Kristersson något ansvar för detta? Hans svar var – nej! Det är helt häpnadsväckande. Och jag kan bara konstatera att karl´n inte har ett uns heder i kroppen eller ens har förmåga att vara ärlig mot sig själv. Än mindre mot andra och väljarna.

Om det är så att Ulf Kristersson inbillar sig att han genom att nu ha öppnat dörren till Sverigedemokraterna kan räkna med deras stöd för att bli den statsminister (som han nog ser sig som redan nu), så räknar han fel. Ponera att turbulensen inom politiken leder fram till ett nyval. Då blir Sverigedemokraterna största parti på högersidan och om en högerregering då tillträder så blir det Jimmie Åkesson som står först på tur att bli statsminister. Såvida inte Jimmie Åkesson släpper fram Ulf Kristersson och låter honom bli den marionett som han förmodligen är skapt till att vara.

Hoppa, säger någon till Kristersson. Och Kristersson hoppar. Allt för makten. Även om den bara skulle bli skenbar.

Det känns skönt att vara igång med skrivandet igen. Hoppas jag har ork att fortsätta.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Omtumlande på flera plan

  1. Kenneth Nordin skriver:

    Härligt att du är på G igen Ola. Läser alltid dina kloka analyser när jag krupit ned under täcket och sambon sover så gott brevid.
    Hoppas allt går bra nu och du blir frisk igen.
    Med vänlig hälsning, Kenneth Nordin.

Kommentarsfältet är stängt.