Vi skapar vår egen diktatur

Jag har skrivit om det tidigare och jag kommer säkerligen att skriva om det många gånger. Nämligen om våra pengar. Med pengar menar jag kontanter – sedlar och mynt. Det är lagliga betalningsmedel. Pengarna har getts ut av Riksbanken och har det värde som står på sedlarna och mynten. Meningen är att vi ska kunna handla med dessa pengar.

Dessvärre tycks utvecklingen gå mot att allt färre använder pengar. Kontanter. Nu är det ju till och med så illa att bankerna – som ju har som affärsidé att handla med och tjäna pengar – inte längre vare sig tar emot eller lämnar ut kontanter. Det skapades ju en lag som säger att bankerna ska göra det.

Men den lagen går bankerna fräckt runt. Här i Skellefteå har det inrättats ett ställe där folk kan sätta in pengar i automater och ta ut pengar i automater. Bankerna samverkar på detta sätt, sägs det.

I stället försöker bankerna nu att få oss att använda kort eller att swisha när vi ska betala något. Jag håller med om att det kan vara väldigt praktiskt. Det är ju bara att ta fram kortet och dra det. Ibland får du slå in din kod. Och de nya korten behöver du bara hålla mot kortläsaren, så dras summan från ditt konto. När det gäller swish så får du ta fram telefonen, logga in på bank-ID, slå numret till mottagaren. Och vips är betalningen gjord.

Men det är faktiskt inte så väldigt märkvärdigt svårt att betala med kontanter heller. Bara ta fram en sedel och räcka över.

Det jag vänder mig emot när det gäller de digitala betalningslösningarna är den enorma kontroll som bankerna får på dig som individ. Om det är så att din bank av någon anledning finner en orsak att kolla upp dig, exempelvis om du vill ta ett lån, så ser banken i detalj vad du har gjort och exakt när du gjorde det. Banken ser om du har använt kortet för att gå på en offentlig toalett eller när du gick till doktorn eller tandläkaren.

Banken kan ifrågasätta ditt konsumtionsmönster om du exempelvis handlar ofta för mindre summor eller veckohandlar. Kort som är kopplade till livsmedelskedjorna kan naturligtvis också kompletteras med att affären ser hur ofta du köper vissa varor. Inte sällan får du erbjudanden om just dessa varor på mail eller till mobilen. Det är samma sak med swish.

Det brukar sägas att hanteringen med kort och swish minskar risken för rån. Så är det nog. Men brottslingarna är sannerligen inte dumma. I dag begås väl de flesta rånen digitalt, har jag förstått. Det är inte längre ärrade fängelsekunder som under hot om våld tvingar till sig pengar. I stället utnyttjar brottslingarna nätet där de kan göra väldiga ”klipp” i förhållande till att stoppa handen i ett sedelfack i en kassalåda.

Jag vill inte att bankerna eller affärerna ska ha sådan koll på mig. Faktiskt värnar jag min integritet. Så pass mycket att det händer att jag helt slår av min telefon (eller sätter den i flygplansläge) för att inte myndigheterna – eller telefonbolagen eller de som har skapat appar av olika slag – ska veta var jag är. Var jag är och vart jag går är faktiskt min ensak. Vad jag handlar och när jag gör det är också min ensak.

Tekniken är underbar och ständigt utvecklas den. Många gånger till goda syften. Men alla syften är inte goda. Om bankerna lyckas i sin strävan att få bort kontanterna och göra dem värdelösa, så är vi i bankernas våld. Vi blir livegna i förhållande till bankerna. Och det finns faktiskt inte någonting som säger att myndigheterna någon gång – inte sällan utifrån vällovliga syften – gärna vill ha koll på vad vi som invånare hittar på att göra.

Länge har polisen kunnat gå in och ta ut information om vem som du har ringt, hur länge du har pratat. Det är fullt möjligt att läsa alla dina sms och dina mail och självklart ha totalkoll på med vilka du har kommunicerat. Det finns appar som vi aningslöst laddar hem (de är ju gratis!) som ger någon eller några möjligheter att avlyssna dig.

Normalt sett så har vi här i landet en väldig tilltro till våra myndigheter och institutioner. Vi kan också reagera starkt mot diktaturer som noga följer och har koll på sina invånare. Vi upprörs över den nya lagen som kommunistpartiet i Kina infört med omedelbar verkan i Hongkong. Den lagen ger staten rätt att fängsla alla som kan uppfattas som motståndare till regimen. Straffet kan bli livstids fängelse.

Vi har reagerat mot det sätt som den hemliga polisen Stasi jobbade i Östtyskland. Och hur angiveriet som rådde i diktaturer – och som råder i diktaturer – förstör tilltro till medmänniskor och gör samhället kallt och sterilt.

Men nu behövs det sannerligen inte några hemliga poliser för att hålla koll på oss svenskar. Vi bidrar i allra högsta grad och ytterligt frivilligt genom vår naivitet till att storebror hela tiden ser dig. Och vi har många storebröder runt omkring oss.

Om det är något som skrämmer mig här i världen så är det att friheten som vi har som individer inskränks. Vi borde inte låta oss lockas in i och ledas in i situationer som vi sedan inte kan ta oss ur.

Mot den bakgrunden är det viktigt – ja, livsviktigt – för dig som medborgare och i förlängningen för demokratin att det snarast skapas ett tryck mot politiker att de ska stifta en lag som säger att alla som tar emot betalningar måste acceptera kontanter! Så ni som tycker som jag – skriv gärna till era politiker och framför detta krav. Det är viktigt att det händer något så snart som möjligt innan vi har skapat vår egen diktatur. En diktatur som börjar med att vi gör oss av med kontanthanteringen.

Min dag har varit bra.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.