Är vi för många?

1,3 grader ute. En grönska som blir alltmer intensiv. Asparna står fortfarande kala, men annars är det väl gröna löv på alla träd. I luften regn. Snöblandat regn. Snart elva millimeter av den varan hittills i dag enligt Balderskolans suveräna vädersajt.

Väderutsikterna så i andra halvan av maj är väl inte vad man kan säga lysande. I morgon väntas det vara ungefär som i dag. Runt en grad eller möjligtvis två. Och fortsatt snöblandad nederbörd. SMHI har ju till och med utfärdat en klass ett-varning för snöfall som kan bli rikligt i inlandet. Upp till en decimeter.

Det känns som ovanligt för den här årstiden. Men det är väl inte någon idé att försöka begripa sig på det knepiga vädret. Det är ju som det är och blir som det blir och vi kan inte göra ett dugg för att förändra det. I alla fall inte på kort sikt. Men kanske på längre sikt. Sisådär 30–40 år om arbetet med att försöka begränsa den globala uppvärmningen lyckas.

Apropå den globala uppvärmningen kom jag i dag att tänka på en aspekt som jag inte har läst något om eller över huvud taget hört talas om. Vi vet ju att koldioxidutsläppen måste begränsas. Insikten om det har börjat växa och här i norra delen av Sverige pågår ju mycket just nu som innebär stora steg – i alla fall nationellt – mot ett fossilfritt samhälle. Jo, de stora koldioxidutsläppen kommer säkerligen att minska.

Till och från har det i klimatdebatten hörts argument om att boskapshållningen måste minska. Köttproduktionen är en stor källa till uppvärmningen, sägs det. Inte bara för att korna, exempelvis, rapar och skiter. Foderproduktionen kräver också sin tribut av naturen, vilken bidrar till uppvärmningen när skogar avverkas för att ge rum för det ökande behovet av livsmedel i olika former.

Men roten till allt är förstås människan och de behov som människan både har och skaffar sig. Ja, antalet människor på vår jord är den kanske viktigaste källan till att uppvärmningen har skjutit fart. Bara under de 40 senaste åren har antalet människor på vår jord ökat med ungefär fyra miljarder. Jordens befolkning är i runda slängar åtta miljarder och beräknas öka med ytterligare ett par miljarder under kommande decennier.

Alla dessa människor andas in syre och andas ut koldioxid. Alla dessa människor kräver förstås livsmedel och kläder och andra varor för att kunna leva som de vill och har förmåga till.

Jag tycker det skulle vara väldigt intressant att höra någon expert uttala sig om det finns ett behov av att faktiskt begränsa befolkningsexplosionen. Detta som ytterligare en åtgärd för att i sin tur begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grad enligt vad Parisavtalet stadgar. Hur detta skulle gå till har jag förstås inte någon aning om.

Kina hade ju tidigare en så kallad ettbarnspolitik. Alla föräldrar fick bara skaffa ett barn. Den politiken har övergetts nu. Och det är ju inte rimligt heller att förbjuda vuxna människor att skaffa barn. Fortplantningen är ju en sådan grundläggande historia hos alla arter och naturligtvis även hos människor, att den är svår för att inte säga omöjlig för stater att lägga sig i och försöka begränsa.

Det går förstås, men då bara i stater som inte är demokratiska utan där övervakning av varje individ blir ett måste. Sådana stater och regimer vill inte jag veta av.

Historiskt är väl erfarenheten att vi människor ägnar tid och kraft åt att bygga upp bara för att under andra tider med samma frenesi riva ner och förstöra. Krig och sjukdomar har tjänat som vikter som använts för att skapa någon form av ”balans” på jorden. Nu har vi tack och lov haft fred – i stort sett – i drygt 75 år (räknat efter andra världskrigets slut). Vi har inte heller haft några våldsamma pandemier som skördat miljontals och åter miljontals offer.

Naturligtvis finns det stora brister i mina tankegångar. Men det jag vill komma åt är en frågeställning om hur mycket den ökande befolkningen i världen har bidragit till att den globala uppvärmningen ökat takten. Priset för att begränsa denna befolkningsökning är självfallet alltför högt för att jag skulle kunna rekommendera någon lösning. Men nog tål saken att diskuteras. Kanske.

Jag får väl fundera vidare på detta under de kommande dagarnas försommarkyla som kompletteras med snöglopp. Min dag har varit bra.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Är vi för många?

  1. tumbogubben skriver:

    Bit ihop.

    Skickat från min iPhone

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s