Snart är vi fria

Så kom då beskedet – de allra flesta restriktioner som gällt under pandemin hävs 29 september. Idrottsklubbarna är glada. Ägarna till krogar och nattklubbar är glada. Artisterna är glada. Nu blir allt normalt igen och kravet på att arbeta hemma så mycket som möjligt kommer också att hävas. Fritt fram alltså att träffas på arbetsplatserna.

Även om jag upplevt att situationen ute i samhället redan har börjat förändras i så motto att i alla fall efterlevnaden av restriktionerna blivit slappare, så är det många som längtar till den dag när allt ska vara som vanligt igen. Det finns definitivt ett sug efter en ökad social samvaro och kollektiva upplevelser av teater, annan kultur och idrott.

Det är ju tre veckor till dess att restriktionerna hävs. Vi får väl se hur det ser ut med pandemin då. För coronaviruset kommer att fortsätta att angripa oss. Smittspridningen ökar de facto och förekommer nu hos ungdomar och yngre medelålders. En mycket stor majoritet som insjuknar och hamnar på sjukhus är ovaccinerade.

Jag tror dessvärre att risken finns för en fjärde – förhoppningsvis lägre – våg i höst och vinter.

Jag skulle ju helst vilja se att det under de tre veckor som återstår till det nygamla fria livet görs en offensiv när det gäller vaccinering. Många som har fått en spruta bör hinna få en andra dos. Och barn från tolvårsåldern bör hinna få sin första spruta. Bara vaccinet kan bidra till att de negativa effekterna av coronasmittan minimeras. I all synnerhet när det snart blir fritt fram att trängas på publika evenemang igen.

Som jag sagt tidigare så hoppas jag att kunna få en tredje och kompletterande dos av vaccinet i höst. Kanske i samband med den vanliga sprutan mot säsongsinfluensan. Kanske kan vackert och insmickrande tal om och till de ansvariga på hälsocentralen hjälpa mig att nå det målet.

Under ett par kvällar och förnätter har jag kikat på olika slags program om det gigantiska terrordådet för snart 20 år sedan. Jag tänker på World Trade Center och de kapade passagerarplanen som flögs rätt in i tornen. Då var bilderna av detta svåra att förstå. Nu tycker jag att de är lika svåra att förstå. Det är en skrämmande känsla att se hur flygplanen drar rakt in i byggnaderna och jag tycker att det inte alls är svårt att förstå den skräck som spreds i byggnaderna.

Nästan 3000 personer dog i detta terrordåd, som fick långtgående konsekvenser på många andra områden. Fortfarande visas olika filmer och dokumentärer om den här dagen i historien och så kommer det alltid att vara. Det blir nya program och påminnelser när 25, 30, 40 och 50 år har gått efter händelsen, som definitivt har fått en plats i historien.

Jag nöjer mig med dessa rader i dag. Dagen har varit bra.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s