Brott och el

I kväll satt jag och tittade på partiledardebatten i SVT. Den var faktiskt lite intressant och det var kul att se hur vår statsminister – i en månad till – Stefan Löfven framträdde mer avslappnat än tidigare. Avslappnat vilket för hans del innebar att han bättre än tidigare tog för sig i debatten. Gissningsvis har det att göra med att han nu känner att han kan slappna av på ett sätt som han inte bedömt att han kunnat göra tidigare.

När man läser kommentarerna efter debatten som de fladdrar förbi i Facebook till exempel så ser man hur partifolk av alla kulörer hyllar och tycker att just deras partiledare gjorde bäst ifrån sig. Jag ska kanske inte recensera dem på det sättet. Genomgående tycker jag att politikerna och partiledarna alltför ofta talar i alltför generella termer. Sällan eller aldrig konkretiseras förslagen som de talar om. Det är också fortfarande alltför mycket argumentation som hävdar att ”ni har inte gjort någonting” respektive ”varför gjorde ni ingenting när ni hade makten”. Så kommer det förmodligen att fortsätta i evinnerliga tider.

Kriminaliteten var en fråga som diskuterades. Det sägs vara den största och viktigaste frågan i landet i dag. Jag håller inte med om det. Det är en viktig fråga. Tveklöst. Men är det den viktigaste? Jag tvivlar starkt på det.

Med en viss kännedom om hur media fungerar så vill jag hävda att kriminaliteten och då företrädesvis gängkriminaliteten är en fråga som i en icke föraktlig del har blåsts upp av medierna genom en intensiv bevakning av de skjutningar och sprängningar som ändå sker. Visst är det så att dessa dåd är alltför många. Och det är oacceptabelt att de allt oftare sker på offentliga platser, vilket utsätter den breda allmänheten för livsfara. Nästan 40 personer har fått sätta livet till i skjutningar i år i framför allt storstadsområdena.

Debatten gick ut på att presentera många olika förslag. Anonyma vittnen, fler kameror, fler poliser, fler utvisningar, avlyssningar av telefoner och så vidare. Det var bara Stefan Löfven som i ett inlägg breddade det hela till sociala åtgärder, bättre skolor i utsatta områden. Kanske någon annan också sade något i den stilen, men det missade jag i så fall.

Däremot måste jag lyfta upp vänsterpartiledaren Nooshi Dadgostar. När hon fick ordet röt hon till ordentligt och pekade på det som borde ha varit uppenbart för de övriga partiledarna, men som ingen nappade på. Dadgostar hävdade med emfas att kraftiga åtgärder måste sättas in för att begränsa bruket av narkotika. Det är narkotikahandeln som gängen lever av och bråkar om. Många miljoner kronor omsätts varje dag i Stockholmsområdet. Inte sällan är det välsituerade personer i storstadsområdenas centrala delar som köper narkotikan och som därmed göder gängen och verksamt bidrar till gängkrigen och våldet.

Jag vet inte om det var synd att ingen av de andra partiledarna följde upp detta. Eller om det var symptomatiskt. Att minska bruket av narkotika och att satsa på sociala åtgärder är ju ytterligt långsiktigt arbete och ger definitivt inte samma möjligheter till rubriksättning som åtgärder för och inom blåljusverksamheten ger.

En annan fråga som partiledarna kom in på var elförsörjningen. De stora skillnaderna i elpriser i landet togs upp och angavs vara helt på tok. Det talades om att förstärka kapaciteten att skicka ner mer el från norra delarna av landet till de mellersta och södra delarna i landet. Kruxet är förstås att den el som produceras i norra delarna av landet till allt större del kommer att behövas just i norr. De stora satsningar som görs på fossilfri tillverkning av stål och i gruvindustrin samt batteritillverkningen kräver mycket el, vilket minskar möjligheten till ”nationell export” av norrländskt producerad el.

Farhågor uttrycktes också för att industrin inte ska klara de höga elpriserna. Dock utan att ens antyda att de stora industrierna naturligtvis har helt andra elpriser – mycket lägre – än vad privatkunderna har. Det nämndes inte heller något om den intima kopplingen som den svenska elmarknaden har med angränsande länder och att priset på el sätts på en europeisk så kallad spotmarknad.

Talet om att Sverige nu och i framtiden har ett väldigt stort elöverskott som kan exporteras är jag inte särskilt imponerad av. Det som behövs i en alltmer elektrifierad värld är modern kärnkraft i mellersta och södra Sverige.

Det blev kanske lite långt det här. Synd att Moröns tjejer förlorade mot Norrköping i dag. Men min dag har i alla fall varit bra.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.