Tuffa tag

Dramatik sent på kvällen i Norge. En person har gått omkring i Kongsberg – en stad sydväst om Oslo – och skjutit med pil och båge mot människor. Minst fyra personer har dödats och flera har skadats. Motivet bakom dådet är okänt. Gärningsmannen är gripen. Mer information lär komma kontinuerligt under kvällen och natten och efter förhör med den gripne så klarnar säkert läget samtidigt som omfattningen av dådet blir klarlagt.

Det jag tänkte fokusera lite på är att ett svenskt militärt elitlag har vunnit Adventure Racing World Championships. Det är en extrem tävling och det svenska laget – Swedish Armed Force Adventure Team – bestod av en kvinna och tre män, vilket är en förutsättning för att delta. Alla är anställda inom försvaret.

Tävlingen är extrem. Den består av sju delsträckor som ska klaras av via trekking, mountainbike och paddling. Totalt ska lite drygt 60 mil avverkas och de längsta sträckorna är exempelvis 90 km paddling och 210 kilometer mountainbike. Laget ska ha med sig allt de behöver och vill de spilla tid på att sova får de naturligtvis göra det.

Det svenska laget vann på tiden fyra dygn, en timme och 56 minuter. Laget vann med cirka fyra timmar tillgodo på tvåan som var ett lag från Lettland. Svenskarna sov totalt 3,5 timmar under dessa fyra dygn. Snacka om att de har gjort en väldig prestation.

Jag vet inte varför jag är en smula fascinerad av sådana prestationer. Kanske för att jag själv har gillat att ta ut mig. Kanske för att jag för länge sedan var seg och stark. En grej som jag minns väl var när vi i lumpen hade så kallad fjällutbildning. Eller om det var vinterutbildning. Vi skidade från Åre till Vålådalen och jag bar inte bara min ryggsäck utan även en kompis samtidigt som jag drog en släde med materiel. Det var kul och något jag minns med välbehag.

Hemfärden från Vålådalen till förläggningen i Hålland kryddades med att bussen körde i diket och eftersom jag råkade vara den enda i bussen som hade fått trafikutbildning blev det jag som fick arrangera avspärrningar och organisera bärgningen. Befälen åkte ju i bilar. Det blev sammantaget en tuff dag.

Men det var då det. Att springa några mil var rena nöjet. Nu blir jag ju stolt över mig själv när jag lyckas klara av ett par varv (ett varv är precis en kilometer) på Alhems kyrkogård. Det är ju nära till om det skulle hända något, brukar jag säga.

Om jag vore ung i dag – eller avgjort mycket yngre i alla fall – skulle jag måhända ha fastnat för triathlon.

Det är kul att tänka tillbaka på saker som man har gjort. Minnena livar upp en smula medan dagarna rullar på utan nämnvärda aktiviteter. Hustrun skickade en rolig grej på telefonen. En karl och hans fru satt och pratade och frun frågade honom vad han skulle göra i dag. ”Ingenting”, svarade han. ”Men ingenting gjorde du ju i går”, genmälde hustrun, varvid mannen konstaterade ”Jo, men jag blev inte färdig”.

Det är så det känns nuförtiden och det är också en bra känsla, tycker jag. Därför kan jag också i dag konstatera att min dag har varit bra.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Tuffa tag

  1. tumbogubben skriver:

    Stark att även bära sin kompis och dra en släde.
    Det trodde jag inte om dig. 😅😅😅😅

Kommentarer är stängda.