Lär sig knappast

Ni som läser vad jag skriver har nog förstått att jag gillar olika former av idrott. Nuförtiden enbart förstås att titta på TV och på vad som visas där. I år har det inte av olika skäl blivit så ofta som jag velat att jag gått och kikat på Sunnanås tjejer när de har spelat.

Nåväl, en sport bland många som jag gillar att titta på är cykel. Där sitter de och trampar i 15-20 mil – inte sällan uppför höga berg och ned mot djupa dalar för att sedan klättra upp igen. Men många etapper går på ganska slät mark. Då ligger den stora klungan på kanske 100 cyklister eller fler tätt, tätt intill varandra.

Det är i mycket en kollegial resa. Cyklister från olika stall cyklar bredvid varandra och pratar. Ingen verkar ta i när de ligger i den stora klungan. Så sticker någon iväg och får med sig en handfull konkurrenter från olika stall. De bevakar varandra. Men klungan cyklar lugnt vidare. Den är väl medveten om att när det börjar bli en eller en och halv mil kvar så är det dags att sätta fart. Och när cyklisterna i klungan väl bestämmer sig, så äter den sig snabbt ikapp utbrytarna.

Nere på kontinenten är intresset för cykelsporten oändligt mycket större än det är här uppe i Norden. Vägarna är kantade av entusiaster och när det bär iväg uppför står de inte sällan mitt i vägen för cyklisterna. Många gånger har jag sett hur de faktiskt hindrar cyklisterna när de blinda för den ansträngning som cyklisterna är utsatt för springer i vägen för dem.

I årets Tour de France inträffade en stor krasch på den första etappen. En kvinna hade ställt sig en bit upp på vägen med ryggen mot det håll varifrån cyklisterna kom. Hon höll upp ett plakat med en hälsning och hoppades förmodligen på att något TV-team skulle filma hälsningen och henne. När klungan kom – den kör i alla fall med en hastighet av kanske 45-50 km/tim – fanns det inte utrymme för att väja.

En cyklist körde på kvinnan och tappade kontrollen över cykeln. I vurpan drog han med sig massor av andra cyklister. Flera skadades. En cyklist bröt båda sina armar. Kvinnan stack från platsen och höll sig gömd i fyra dagar innan hon gick till polisen för att erkänna sin skuld.

Nu står hon inför rätta. Hennes identitet är hemlighållen eftersom hon är så hatad på nätet. Allt tyder på att hon slipper krypa in i fängelse, men får nog en fyra månaders villkorlig fängelsedom. Proffscyklisternas organisation kräver dock att ett symboliskt skadestånd ska utdömas. Allt för att lära cykelentusiasterna att uppträda korrekt och inte utsätta cyklisterna för fara.

Jag tror knappast att ett villkorligt fängelsestraff och ett symboliskt skadestånd på något sätt kommer att ha någon avskräckande effekt och stoppa stollarna som springer med cyklisterna i uppförsbackarna eller försöker ge dem en klapp på ryggen när de passerar. Nästa års Tour de France och Giro d´Italia kommer att vara precis som vanligt.

Kul förresten – när vi talar om sport – att Skellefteå AIK vann bortamatchen mot Växjö i kväll.

Min dag har varit bra.

Om olatheander

Har arbetat som journalist hela livet. Chefredaktör och ansvarig utgivare på Nynäshamns-Posten, Hudiksvalls-Tidningen och Norra Västerbotten (Norran). Ledarskribent, politisk redaktör och politisk chefredaktör på Västerbottens-Kuriren, Sundsvalls Tidning och Norra Västerbotten. Skrivit ledare och krönikor sedan 1976. Pensionär och tidigare verksam i egna firman Brola. Nu ägnar jag mig åt denna blogg och fritt skrivande för det egna höga nöjets skull. Vill du komma i kontakt med mig går det enklast via e-post: olath47@yahoo.se
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.