Spänning inför natten

Så skönt att det äntligen är februari. Jag har varit inne på det tidigare. Att januari i år har känts osedvanligt seg. Månaden tog nästan aldrig slut. Men nu har den passerat och vi är inne i den kortaste månaden på året. Det ljusnar allt tidigare och skymningen inträder allt senare. Det är inte kolmörkt längre vid sjusnåret och vid fyra på eftermiddagen är det ljust på himlen i väster. Skönt. För varje vecka vinner vi nästan en timme – ja, i alla fall tre kvart – av dagsljus.

Med känslan av att ha nått en ny månad har dagen varit god. Träning i morse och snack med kompisen. Så har jag hjälpt till med pappersjobb och så blev det jobb till en bit in på eftermiddagen. I går kom aldrig Dagens Nyheter, men den dök upp i dag i stället så den fick sin tid.

Det som är spännande, eller som känns spännande, i dag är det som händer i natt. Vid två i natt börjar nämligen primärvalet i den amerikanska delstaten Iowa. Valsystemet i den delstaten är lite speciellt – minst sagt. Väljarna måste infinna sig vid en lokal och där lyssna på föredrag och helt ägna sig åt politik innan de lägger sina röster. Processen tar ett par timmar och från den utgångspunkten är det alltid svårt att förutspå hur stort valdeltagandet blir.

Det finns dock skäl att tro att det blir ganska stort. På den republikanska sidan finns det framför allt två kandidater som slåss om att vinna de republikanska rösterna. Det är populisten Donald Trump, som leder stort i opinionen på det nationella planet, och Ted Cruz, som är ideologiskt renlärig. I skuggan, men med en växande opinion enligt de senaste opinionsundersökningarna, ligger senatorn från Florida Marco Rubio, som anses vara normalt konservativ och inte så extrem som Trump och Cruz. Att de senare noterat Rubios uppgång märks inte minst på att han utsatts för negativa kampanjer de senaste timmarna.

På den demokratiska sidan står det mellan Hillary Clinton och Bernie Sanders. Den senare har lockat framför allt ungdomar med sin klart, enligt amerikansk definition, uttalade vänsterpolitik. Inför nattens val är det enligt opinionsundersökningarna dött lopp mellan de två. Sanderskampanjen uppger att 80 000 väljare har uppvaktats under de två senaste dygnen med en uppmaning att gå och rösta. Både Clinton och Sanders har ideella medarbetare som kommit från hela landet.

Egentligen är det lite märkligt att så stort fokus läggs på vad som händer i Iowa. Det har med traditionen att göra och med att det sägs att den som vinner Iowa blir också sitt partis presidentkandidat. Men loppet mot målet – de stora partikonventen som utser presidentkandidaten – är lång. Alla andra delstater återstår och väldigt mycket kan hända på vägen. Att Iowa är så betydelsefullt som det sägs är också märkligt med tanke på att det normalt bara är cirka 20 procent av väljarna som bryr sig om att tillbringa flera timmar i en lokal för att lyssna på politik innan de får rösta.

Detta talar, som jag ser det, emot demokraten Sanders och republikanen Trump. Den först nämnde har sitt mesta stöd i de yngre generationerna och det kan spekuleras i hur stort tålamod de har att ägna kvällen åt politik. Den andres supportrar och väljare kan måhända ta hans seger för given och därför avstå från att rösta, vilket omedelbart bäddar bättre för både Cruz och Rubio.

Det blir spännande att lyssna på nyheterna i morgon bitti.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Inget grepp om ensamkommande

Ibland brukar jag skoja om att jag har tusen saker i huvudet. Tinni-tusen… Man kan ju alltid försöka vrida till det lite. Det blir som mer uthärdligt då. Ni som har tinnitus vet att det är störande hela tiden, men värst är det när det blir tyst.

Jag vet inte om det var det eller om det var något annat – typ tusen saker i huvudet – som gjorde att jag till min egen överraskning sov lite under natten till i dag. Ständigt vaknade jag till och till slut gick jag upp och löste sudoku mellan halv fyra och halv fem. Aldrig tidigare har jag gått upp så där mitt i natten för att jag inte kan sova. Det var nytt och det var ovanligt.

Men eftersom jag inte varit trött i dag, så gissar jag att det hela berodde på att jag inte behövde sova. Men lustigt, i den småländska betydelsen konstigt, var det.

Jag får inte grepp på det här med ensamkommande barn och ungdomar. Det är ju belagt att en del av dem som kommer inte är så unga som de utger sig för att vara. Ett par hundra ungdomar varje år konstateras vara äldre än 18 år. Detta konstateras efter undersökningar av olika slag. Undersökningar som görs när exempelvis personal på HVB-hem eller av kommunernas socialtjänster misstänker att de äldre. Men barn- och tandläkare är ovilliga att göra fysiologiska tester eftersom de inte är hundraprocentigt säkra. Det må vara så, men nu har regeringen ändå bestämt sig för att ålderskontroller ska göras i en större omfattning. Det görs i ett så kallat regleringsbrev till Migrationsverket. Verket får nu i uppgift att ta fram olika metoder för att kunna kontrollera fler.

Det tycker jag är bra. Det finns nog fler än de som man kommer på som är äldre och som också ska behandlas som äldre.

En annan sak som förbryllar inte bara mig utan nästan alla är att så många ensamkommande försvinner. Från Sverige har långt över tusen barn försvunnit och ingen myndighet tycks veta vad som har hänt med dem. Europol konstaterar att det i de europeiska länderna är 10 000 flyktingbarn som är spårlöst försvunna. Det är naturligtvis illavarslande eftersom risken är stor att barnen och ungdomarna hamnat i händerna på människohandlare som utnyttjar dem i sexhandel eller kriminella nätverk. Det finns också en risk för att barnen rekryteras av islamister som ska utnyttja dem som krigare.

Nu tror jag inte att våra myndigheter i Sverige eller i andra länder i Europa har resurser att ha koll på alla som sökt sig hit. I alla fall inte i det korta perspektivet. Stordelen av flyktingarna har goda skäl för att söka asyl och det råder i mina ögon inte någon som helst tvekan om att de som har asyl- och skyddsskäl ska beviljas uppehållstillstånd. Det är som sagt en majoritet av dem som kommer som har sådana skäl.

Samtidigt skadar det inte att vara uppmärksam på, eller i alla fall ha en insikt om, det faktum att det säkerligen i den stora strömmen av flyktingar som sökte sig till Europa under förra året och då framför allt under hösten dolde sig personer som har andra motiv och då motiv som kanske inte är av det slag som accepteras i något europeiskt samhälle. Att hitta dessa är inte lätt, men jag är säker på att det arbetet pågår överallt i alla europeiska länder.

För att kunna sova i natt tänker jag inte i dag beröra den oro som finns i världen för en ny snart stundande ekonomisk kris. Om en sådan kommer kan man nog räkna med. Men när den kommer är en annan fråga liksom hur långvarig den blir. Jag tycker ibland att det känns som att en kris inte är avklarad förrän nästa inträffar. Bara tiden kan utvisa hur det blir. Och det är alltid en tröst.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ord om ingenting

Den här dagen finns det inte särskilt mycket att orda om. Skidor på tv från SM där IFK Umeå tog hem segern i sprint i damklassen. I herrklassen var det nära också, men där var det en som tävlar för Borås som fick tåspetsen först över mållinjen. Sedan blev det fotboll för min del. Det var en ny damcup som spelades i bollhallen vid Norrvalla och som Sunnanå arrangerade. Jag kom dit lagom till att Sunnanås F19-lag skulle spela mot Morön 2. Sunnanå vann. Och så kollade jag Clemensnäs när det laget spelade mot Myckle och det var det senare laget som vann klart. I morgon ska jag kolla med cupgeneralen Christian Karlsson och skriva i sskbloggen om cupen som egentligen var en miniserie.

Därefter har det bara varit slappande. Ja, efter det att jag matshoppat lite försiktigt; det finns mycket i frysen som behöver bli konsumerat. Det har ju sina nackdelar att laga mycket mat på en gång – frysen fylls på. Och fördelarna är ju förstås att frysen oftast är full. En viss omsättning bör ske.

Vad som hänt ute i världen vet jag inte. Vad som har hänt här hemma i landet vet jag inte heller. Och vad som hänt i regionen och i stan vet jag inte heller.

Då kan ni ju tänka er hur mycket jag har varit med i dag. Men det har varit en bra dag ändå, ska ni veta.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ord om förhandlingar

En duktig så kallad ”göra-lista” – ja, den låg på bordet i morse. Men det var inte så mycket som faktiskt blev gjort. Träning på morgonkulan på Friskvårdskompaniet, men längre än själva träningen var pratstunden med kompisen Janne. Det är så träning ska bedrivas. Det är ju inte bara muskler som ska tänjas och stärkas utan även en och annan cell i knoppen. Låt oss kalla det för mental träning.

Tidningsläsning och korsordet i Dagens Nyheter stod sedan på programmet och diverse onödigt plock med än det ena och än det andra innan det var dags för tvättstuga. Och när det var klar så åkte jag till bilfirman för att få en ny tid till tisdag. Sedan ett par timmars snack innan det var dags för hemfärd och traditionell fredagskväll. Kvar på ”göra-listan” är det mesta. Tänk så det kan bli. Och i morgon som det är fotbollscup i Norrvallas bollhall där jag tänkt gå och se några matcher. Ett av lagen som spelar är ju Sunnanås F19-lag och det är Sunnanå SK som arrangerar cupen, som egentligen är en miniserie. Ske bli kul. Måhända tar jag också någon bild.

Det ska påbörjas en del viktiga förhandlingar nu. I Genève stundar förhandlingar om hur en fred ska kunna åstadkommas i Syrien. I dag gavs beskedet att paraplyorganisationen för oppositionen HNC kommer till samtal. Det har länge varit osäkert om oppositionen skulle komma. Men nu tycks samtalen komma igång och de beräknas pågå i åtminstone sex månader. Det tar tid att lirka samman och få förståelse för alla parters alla olika önskemål, men det känns bra att något i alla fall börjar hända.

Positionerna står många gånger hårt mot varandra och samtalen kommer att föras på så sätt att parterna inte sitter gemensamt. Alla delegationer ska tydligen ha sina egna rum och så får FN-folket med ”fredsambassadören” – eller medlaren – Staffan de Mistura och hans stab springa mellan rummen med besked om vad alla tycker. Det är förstås ett något komplicerat sätt att förhandla, men alls inte ovanligt. När aversionerna är så stora och motsättningarna så påtagliga är det ett gott sätt att ändå ta steg framåt. Man pratar ju med varandra i alla fall även om det sker via ombud.

I dag skulle den brittiske premiärministern David Cameron ha varit i Stockholm. Den resan ställdes in i sista stund eftersom Cameron i stället åkte till Bryssel för att träffa EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker. England vill ju ha ett nytt avtal med EU där Cameron bland annat vill begränsa den fria rörligheten vad avser invandringen till England. När förhandlingarna väl är klara och det eventuellt finns ett förslag till avtal på bordet ska det engelska folket rösta om det vill vara kvar i EU eller inte.

Cameron har förklarat att han kommer att argumentera för att landet ska vara kvar i gemenskapen. Samtidigt har han förklarat att ledamöterna i hans regering får agera som de vill och känner och tycker. En del kommer – det vet vi redan nu – att argumentera för att landet ska lämna EU.

Jag tror inte att David Cameron kommer att få igenom allt han vill och då är risken uppenbar för att det brittiska folket kommer att bilda en majoritet för utträde ur EU. Det skulle inte alls vara bra – vare sig för EU eller för England. England är väl den part som i så fall tar mest stryk. I nästa vecka förväntas EU-kommissionen presentera ett förslag som naturligtvis kommer att stötas och blötas ordentligt.

Det blir spännande att se hur avtalet ser ut, när folkomröstningen ska äga rum och hur den slutar. Men allt detta ligger i framtiden.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Inte så lätt

Det har blivit stora rubriker och mycket diskussion om det uttalande som inrikesminister Anders Ygeman (S) gav i går. Faktiskt har hans besked om att mellan 60 000 och upp till 80 000 personer som söker asyl i Sverige kan komma att avvisas. Det är en matematisk framräkning. I runda tal är det ungefär 55 procent av de asylsökande som kommit till Sverige som beviljas asyl och får uppehållstillstånd. 45 procent beviljas inte asyl och då hamnar man någonstans i det antal som Ygeman talade om.

Sverige har en långsam process när det gäller att undersöka och pröva skälen som varje asylsökande uppger. Besluten kan också överklagas, vilket naturligtvis förlänger tiden innan ett slutligt besked kan ges.

Nu är det inte så där väldigt lätt som det kanske låter att avvisa personer som inte har skäl att stanna i landet. Migrationsverket har statistik som visar att 40 345 personer har, som det heter, avvikit sedan de har fått besked om att de inte får stanna. De har helt enkelt gått under jorden och i dagsläget är det inte någon myndighet som vet var de finns eller hur de har det. Kanske lever de som papperslösa i Sverige, kanske har de åkt någon annanstans.

Av de som får ett avvisningsbeslut av de asylsökande som kom under förra året kommer med stor sannolikhet många att gå under jorden. De hittar någonstans att bo och de får ett svartjobb någonstans. Det är en ur samhällelig synpunkt oönskad utveckling, eftersom det skapar grupper i ett utanförskap som samhällets egentligen inte vet någonting om. Det i sin tur – särskilt om antalet hela tiden ökar – drar isär samhället.

Sedan finns det en annan sak som i hög grad påverkar hur många som kan avvisas. Det finns länder – Irak och Afghanistan bland andra – som inte tar emot personer som lämnat sina länder. Ofta hänvisas det till att deras identitet inte kan styrkas och därmed kan det inte heller bevisas att de kommer från de länder till vilka de avvisas. Dessa personer hamnar i limbo; de får inte vara kvar här och de kan inte avvisas. Deras situation blir att leva i ett ingenmansland och utan något hopp om vare sig det ena eller det andra. Framtiden blir ett stort frågetecken. Hur en sådan situation påverkar en människa behöver man inte ha mycket fantasi för att föreställa sig.

Jag ska stilla mig här och konstaterar bara att dagen har varit god. En sväng ner till stan för ett antal ärenden livade upp min dag en smula. Eftersom jag inte dagligen är i centrum är det lite kul att komma dit. En och annan bekant nuna möter man alltid. Det gör jag förvisso här på Moröhöjden också, men variationen och utbudet med folk som jag kan ”gaffla” med är större i city.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vad är det som händer?

I den nyhetsflod som hela tiden sköljer över oss kan det vara svårt att utläsa tendenser. Men något som jag fastnat för under de senaste dagarna är det mord som begicks i går i Norrköping. En man sköts ihjäl på öppen gata. I dag skulle han ha vittnat mot en man med anknytning till Hells Angels som står åtalad för att tidigare ha försökt mörda den man som nu sköts ihjäl. I dag sköts en man i stadsdelen Markbacken i Örebro. Enligt Nerikes Allehanda har skjutningen ett direkt samband med en rättegång som inleddes i dag i staden. Mannen har livshotande skador.

Det är sannerligen inte första gångerna som dödsskjutningar och mordförsök äger rum med skjutvapen i Sverige. Det sker ofta i storstäderna Stockholm, Göteborg och Malmö, men är tyvärr inte ovanliga heller i andra delar av landet, vilket de två senaste händelserna visar. Man kan med rätta fråga sig vart vi är på väg och vilket samhälle som inte bara är på väg att skapa utan uppenbarligen redan har skapat. Gangstergrupper slåss mot varandra och drar sig inte för att använda dödliga vapen på öppna platser där också helt oskyldiga människor kan drabbas.

Över huvud taget känns det som om det är mycket nu. Knivar och attacker i skolor och på asylboenden och HVB-hem, överbelastade socialtjänster och mycket – kanske alltför mycket – tal om att Sverige håller på att kollapsa. Det senare är förstås struntprat. Det är långt från någon kollaps. Vissa delar av samhället har utsatts för påfrestningar, men i stort sett har det väl gått bra.

Dock framstår det nog för väldigt många att det liksom inte finns någon som riktigt har koll på situationen. Det finns ingen styrsel. Som jag ser det är det för att regeringen sviker. Ena dagen är det ett besked och andra dagen ett annat. Statsminister Löfven är nästan osynlig och när han framträder klargör han inte precis situationen.

Det allt hårdare samhället tränger sig på. Men jag måste fundera mer på tendensen innan jag skriver mer om det. Illavarslande är det i alla fall. Och det gäller inte bara här i Sverige utan i Europa och lite varstans i världen. Vore man pessimist skulle man kanske kunna tro att det håller att dra ihop sig till något riktigt farligt.

Sverige vann i handbolls-EM mot Ungern och Spanien vann mot Ryssland vilket innebär att Sverige i alla fall får kvala till OS. Kul. Riktigt roligt var det också att Karlskrona lyckades ta en seger mot Brynäs i SHL. Karlskrona ligger klart sist i tabellen och åker förmodligen ut, men eftersom jag en gång bodde i Karlskrona när jag var barn, så är det ett lag som jag unnar att vinna. Åtminstone någon gång.

Dagen i övrigt har bjudit på jobb, vilket nog inte blir så mycket av i fortsättningen. Jag får väl ägna mig åt skriverier för min egen skrivbordslåda. I alla fall så länge som jag inte kommer på någon idé att försöka få ihop en längre – helst sammanhängande – text som kan finna en och annan läsare.

Otroligt skönt är det också ute nu. Inte alls kallt. Det uppskattas väldigt av mig.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Handboll och Ryssland

Jag kan inte hjälpa det. Men jag måste börja också kvällens inlägg med sport. Vilken underhållning! Vilken spänning! Sverige blev det första laget som tog poäng av Danmark i handbolls-EM när laget alldeles nyss spelade 28-28 mot det duktiga och favorittippade danska laget. Sverige har genom åren bjudit på flera sådana här matcher och det är nog som de säger att landslaget blir bättre och bättre ju längre turneringen pågår. I början tappade man ju spelet helt i andra halvlekarna men lyckades ändå ta sig till mellanrundan i EM-slutspelet.

I morgon är det match mot Ungern och det blir en ny tuff uppgörelse. I potten för svenskt vidkommande ligger först och främst en möjlighet att få kvala till OS och det skulle vara hur kul som helst om Sverige når det målet – och går vidare till OS där ju Sverige har ett silver att försvara. Men det är långt dit och på vägen får man väl försöka njuta av de matcher som återstår.

Nu var det väldigt länge sedan som jag såg handboll i levande livet. Men jag fastnade för sporten när jag jobbade i Eskilstuna där Guif naturligtvis var laget hela dagen. Eskilstuna-Kuriren hade ju också ett lag i korpspelet där jag stod i mål och njöt av det varje sekund även om det gjorde rackans ont då och då. Till och från tog jag också skotten.

Anders Brännström heter vår chef för armén. I dag lät han tala om sig eftersom han gått ut till armén med budskapet att om det vill sig illa så kan Sverige vara i krig om några år. Det är ett budskap som han inte har – i alla fall inte offentligt – medhåll för från vare sig försvarsministern eller från Försvarsmakten.

Anledningen att Brännström går ut sitt drastiska besked är att han vill i andra och hårdare ord förklara vilken förändring det har blivit när det gäller vårt så kallade omvärldsläge. Den direkta anledningen är inte svår att spåra. Ryssland har annekterat Krim och krigar i östra Ukraina. Ryssland är inne i ett mycket kraftigt upprustningsprogram och regelbundet sker kränkningar och incidenter i luften över Östersjön. Bara häromdagen rapporterades om att ryskt jaktflyg närmat sig och följt efter ett svenskt signalspaningsplan som flög helt öppet med transpondrar på. Det ryska jaktplanet avvek först när svenskt jaktflyg närmade sig.

Det är inte någon tvekan om att Ryssland och president Putin har ambitioner att behärska sina grannar runt Östersjön. Politiken blir alltmer aggressiv och landet lägger sig i andra länders göranden och låtanden. I dag trissades exempelvis ordkriget mellan Ryssland och Tyskland upp när Rysslands utrikesminister Lavrov anklagade tyska myndigheter för att mörka en påstått – men aldrig dokumenterad – våldtäkt på en 13-årig flicka. Gladeligen accepterar och spelar Ryssland med i vad högerextrema kretsar försöker åstadkomma och i mina ögon är det inte heller någon tvekan om att Ryssland gör omfattande åtgärder för att på olika sätt, helst omärkbara för den breda allmänheten, påverka opinionen i andra länder. Detta genom att plantera ”nyheter” och uppgifter som syftar till att minska allmänhetens tilltro till respektive stats ledningar samt att öka spänningarna i de europeiska länderna.

Men Brännströms utspel låter onekligen dramatiskt och i dagsläget är det naturligtvis svårt för varje svensk att ens föreställa sig att Sverige, som inte har varit i krig på ett par hundra år, skulle hamna i ett sådant läge. Osvuret är naturligtvis bäst. Och inte en människa kan i dag veta något bestämt om framtiden. En konsekvens av Brännströms utspel borde i alla fall bli att frågan kan diskuteras. Och hotet från öster verkligen tas på allvar.

Rapportera kan jag också att dagen har varit god mot mig. Vilket jag är tacksam för.

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar