Vansinnig förstörelse

I dag tog jag en promenad ner på stan. Inget jobb skulle göras och jag hade gott om tid, varför det blev en trevlig utflykt till city. Det är ju betydligt fler människor som rör sig där än det är på Moröhöjden och jag träffade på flera bekanta som jag pratade bort stunder med. En bit av eftermiddagen ägnade jag mig åt andra ärenden, medan jag nu så här på kvällen har gjort en hel del saker för Sunnanå, som jag hoppas kommer klubben till gagn.

Några timmar satt jag också framför datorn för att till och från kolla att hustrun kom fram till sin destination i USA. Det gick galant efter vad jag förstår. Men på sajten flightradar24.com syns det ju inte om det är turbulent eller inte. Dock låg planet på konstant höjd 38 000 fot nästan hela vägen. Så jag tror att det var lugnt.

Det är roligt att följa med på den sajten förresten. Det har jag skrivit om tidigare, men jag kan i alla fall finna ett snudd på barnsligt nöje att följa olika plan eller kolla dem vart de ska. Eller se åt vilket håll vinden blåser genom att kolla hastigheten på plan som flyger norrut respektive söderut eller österut och västerut. Ligger de på ungefär samma höjder är det lätt att se sådana skillnader.

Bland de senaste nyheterna som jag sett noterar jag att IS som i slutet av maj gick in i Palmyra i Syrien, nu har börjat spränga sönder världsarvet som finns där. Terrororganisationen har lagt ut bilder på hur de spränger det 2000 år gamla Baaltemplet till grus.

DSCN0905

Här står jag utanför templet. Bilden togs i oktober 2007 när jag för sista gången var i Syrien, Jo, jag skriver sista gången eftersom jag inte tror att jag någon gång mer i livet lär komma dit.

DSCN0913

Nu när IS tydligen bestämt sig för att verkligen ruinera det fullständigt unika världsarvet i Palmyra är det väl bara en tidsfråga innan denna fantastiska teater läggs i grus. Nog finns det alla skäl att hålla med FN-organiset UNESCO om att det är ett krigsbrott som begåtts och begås. Tänk jag kan inte förstå hur dessa människor tänker. Vad som rör sig i deras huvuden när de inte bara slaktar människor utan också förstör allt som kommer i deras väg.

Visst bekämpas IS, men den kampen är långt ifrån så lyckosam som man skulle kunna hoppas på. Världen får väl försöka samla sig för att bekämpa dessa onda män.

Intressant är också den studie som Socialdepartementet har tagit fram till Pensionsgruppen. Studien har undersökt hur länge olika grupper jobbar innan de går i pension. Något överraskande ligger byggnadsarbetare och fordonsförare på andra och tredje plats av de yrken där man jobbar längst. Läkare jobbar längst och sjuksköterskor ligger på fjärde plats.

Att det är så beror, tror man, på att när man känner sig behövd och uppskattad och där man inte vill gå hem tidigare därför att kollegerna då får mer att göra, så stannar man kvar längre.

Studien har tagits fram för Pensionsgruppen som just nu funderar på hur man ska få folk att jobba längre. Det behövs nämligen för att klara välfärden och framtida pensioner när allt fler blir äldre. Det är den enkla och raka förklaringen, men hur vi ska försörja oss själva och låta oss bli försörjda i framtiden är en väldigt komplex fråga som inte låter sig besvaras så enkelt. Jag är emellertid glad åt att vi får nya invånare varje år. De kommer att spela en stor och viktig roll i vårt samhälle inom bara en tioårsperiod. Tror jag.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tänk så det kan bli…

Träning på morgonkvisten och så jobb hela förmiddagen. Eftermiddagen var fylld av förberedelser för hustrun som i kväll började sin resa till dottern och barnbarnen i USA. Jo, jag kommer efter, men det är mycket nu som måste fixas innan jag kan åka.

En liten detalj i tillvaron bara. Snabbmat krävdes under eftermiddagen och då blev det jag som stod vid spisen. Verkligen inget märkvärdigt, men något som jag normalt kan hantera – makaroner och kycklingkorv. Det gick helt perfekt med al dente på pastan och korvarna väl stekta.

Så skulle jag krydda med ketchup och senap. Ketchupen är i röd flaska. Gick perfekt. Senapen är i någon gulbrun plasthistoria. Jag öste på och förvånades över att den var så lättflytande. Det brukar den inte vara.

Och det var den heller inte när jag väl tog fram senapen. Det jag ”kryddade” anrättningen med var flytande margarin… Så kan det bli när det är lite stressigt.

På flygplatsen när jag vinkade av hustrun träffade jag också Maria Bohlin. Det var länge sedan vi sågs och det var jättekul att snacka en stund med henne.

Efter att ha varit på flygplatsen åkte jag till Norrvalla för att se på första halvleken av matchen som Sunnanås F19-lag spelade mot Piteås dito. Jag tycker Sunnanå spelade bra och när det här inlägget är klart så ska jag skriva en snutt om den matchen på sskbloggen.wordpress.com.

Ute i världen är väl dagens snackis det väldiga fallet på världens alla börser sedan börsen i Shanghai rasat som en sten. Ja, så heter det väl. Svenska börsen följde förstås med nedåt och nu sägs hela den uppgång som varit i år vara borta. Många har naturligtvis gjort förluster, men så är det väl i den här världen. Allt kan bara inte stiga och stiga, särskilt inte värden som snabbt kan byggas upp som bubblor.

I morgon får vi se hur utvecklingen fortsätter. Det finns ju en tendens till att nedgångar förstärks av egen kraft därför att folk som handlar med aktier och så kallade finansiella instrument blir deppade. Precis som värdet stärks när det går uppåt. Hur det blir i slutändan återstår att se, även om historien pekar på att aktierna över tid stärks trots att många kan göra duktiga förluster när det inte går så bra.

Övriga nyheter har jag försummat. Nu gäller det väl närmast att sova ett par timmar innan hustrun ska väckas. Ja, för säkerhets skull.

Men innan det händer så ska några rader skrivas om F19-lagets match i kväll. En match som Sunnanås F19-lag förlorade med 0–5.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fotboll och utanförskap

Det var så roligt att Sunnanå vann i dag med så klara siffror som 7–0 mot Bollstanäs. Jag tror och hoppas att det gav spelarna inspiration och bäddade för en insikt om att varje spelare i varje stund måste tänka på att jobba för laget. Att hela tiden göra sitt absolut bästa. Spelarna är väl tränade för det, rent fysiskt. Men ibland spökar den mentala inställningen och ställer till det. Allt känns emellertid bra med segern och jag hoppas att spelarna inte tror att det ska gå lika lätt i de matcher som återstår av seriespelet.

I dag har folkpartiledaren Jan Björklund hållit sitt sommartal. Jag var fullt upptagen med fotbollen och har bara läst något referat av vad han faktiskt sa. Det står i alla fall nu helt klart att han vid landsmötet i höst kommer att väljas om som partiledare. Han har onekligen ett tufft jobb framför sig och jag är inte alls säker på att han kommer att kunna leda och föra i mål den förnyelse av politiken som är nödvändigt. Och som det har talats så väldigt mycket om.

Det råder väl knappast något tvivel om att han har ambitionen att lyfta Folkpartiet över dagens låga opinionsnivå och till en plats bland de övriga partierna som i alla fall garanterar att partiet får stanna kvar i riksdagen. Men det återstår att se hur han och partiet kommer att lyckas med det. Nästa val ligger långt bort och mycket hinner hända som både kan hjälpa och stjälpa partiet.

I kvällens Agenda som sändes i SVT var det en liten studiodebatt mellan Christina Höj Larsen (V) och Richard Jomshof (SD). Debatten föranleddes av att SD i den senaste Sifomätningen av opinionen har stöd av cirka 18 procent av väljarna. Det är en ordentlig ökning av stödet sedan valet som gav litet drygt 13 procent av rösterna.

Som alltid när när SD är med i en debatt spårade diskussionen väldigt snabbt in på att SD anser att vi tar in alldeles för många flyktingar och att det är mängden asylsökande som utgör grunden för snart sagt alla problem som finns i vårt samhälle. Så är det förstås inte.

Nu har jag inte några sympatier för SD:s politik och det var väl också därför som jag blev en smula upprörd av argumentationen från SD:s partisekreterare Jomshof. Politiken går ut på att minska invandringen kraftigt. Argumenten för att så ska vara fallet hängs upp på att, som partiet påstår, antalet grova brottslingar är överrepresenterade i invandrargrupper, att det är invandrare som gruppvåldtar och att de bor i områden som är utanförskapsområden.

Om det nu är där – i storstädernas kranskommuner och omgivningar – som problemen finns så efterlyser jag en politik från SD:s sida om hur problemen i dessa områden ska lösas. Problemen sägs ju finnas där och de löser man inte per automatik genom att snabbt och hårt strypa möjligheterna för flyktingar att komma hit för att söka asyl. Den praktiska politiken att minska utanförskapet i förorterna finns inte. I det står Sverigedemokraterna lika nakna och bara som alla andra partier.

Det finns inte några enkla åtgärder och politiska grepp som minskar utanförskapet och dämpar det ökande hatet mot invandrare – och förmodligen det ökande hatet också mot svenskar från delar av invandrargrupperna. Situationen har till och från funnits i landet i ett par decennier och alltså byggts upp under lång tid. En sådan situationen löser man inte i en handvändning genom att sätta upp stoppskyltar vid landets gränser utan genom ett mycket målmedvetet arbete under lång tid framåt. Inget parti har något program för det, vad jag vet i alla fall.

Dock är det nödvändigt att ta sig an problematiken. Visst var det Folkpartiet som på 90-talet gav ut rapporter om var utanförskapet fanns i landet? Vilka städer och områden i städer och kommuner där utanförskapet kunde dokumenteras? Det var mycket tal om det då, men åtgärderna för att minska utanförskapet saknades då också. Det är lätt att beskriva problemet och att se det, men så mycket svårare att föra en politik som minskar utanförskapet och alla de problem som följer av det.

I Agenda framträdde också arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S). Hon hade som vanligt hög svansföring när hon hävdade att regeringen kommer att klara målet att Sverige ska ha Europas lägsta arbetslöshet 2020. Hon sade också att regeringen inte får vika undan för svåra problem och att ingen regering ska göra det. Nåväl, då är det väl hög tid att försöka åtgärda utanförskapet. Mellan 1994 och 2006 hände ingenting och därefter har heller ingenting hänt som förbättrat situationen. Tvärtom.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Flyktingar och fotboll

I dag hade jag tidsmässigt chansen att vara ute i friska luften och i det varma solskenet. Den chansen tog jag inte. Friidrotts-VM har ju dragit igång i Beijing, Kina, och då blev det till att titta någon timme på sändningarna därifrån. Under själva invigningen kastade jag bara en liten blick på TV:n och det syntes vara pampigt förstås. Då passade jag på att fixa en massa pappersjobb som har legat på skrivbordet för att åtgärdas.

Det som fångat min uppmärksamhet i mediebruset är först och främst den otäcka olyckan som inträffade i samband med Shoreham airshow i södra England. En Hawker Hunter, ett jetdrivet stridsplan som kom ut på ”marknaden” 1951 hade gjort en looping, men kom ut ur den alldeles för sent och ”kolliderade med marken”, som det heter på flygspråk. Det bar sig inte bättre än att det var på en till flygplatsen angränsande motorväg som planet kraschade och det orsakade åtminstone sju personers död. Tragiskt. Och dramatiskt.

Dramatiskt är det på ett helt annat – och betydligt mer utdraget – sätt i den flyktingkatastrof som vi lever. I år kommer 800 000 flyktingar att ha sökt sig till Tyskland. Det är fyra gånger fler än under förra året. I dag uppstod handgemäng när cirka tusen personer attackerade bussar som skulle transportera ungefär 250 migranter till ett boende i Heidenau. Till en början var det en fredlig demonstration mot att migranterna ska bo i en nedlagd stormarknad. 600 migranter ska bo där.

Högerextremister, bland annat nazister, anslöt sig till demonstranterna och det hela slutade med att polisen till slut fick bort demonstranterna så att migranterna kom fram till där de ska bo. Men då hade de utsatts för stenkastning, smällare och flaskor som kastats mot dem.

Det är så oerhört trist att det ska vara sådana stämningar, tycker jag. Vi som bor i Europa måste förstå att det finns miljoner människor som behöver skydd och som flyr från krig och livsfara. Alla som kommer är förvisso inte guds bästa barn, men stordelen av de flyende och asylsökande är precis som du och jag.

Desperationen som finns hos flyktingarna är också tydlig just nu vid gränsen mellan Grekland och Makedonien. Flyktingar som finns i Grekland försöker i tusental efter tusental att ta vägen via Makedonien. Men det landet möter flyktingarna med tårgas och så kallade chockgranater.

Och i Medelhavet fortsätter flyktingarna att försöka ta sig över från Libyen till Italien. I dag hade den italienska sjöräddningen uppfattat nästan 20 nödsignaler från gummifloittar och andra undermåliga farkoster som människosmugglarna skickar ut på havet överfyllda med flyktingar.

Situationen för flyktingarna är mycket svår. De har ingen mat och inget vatten. De sover under bar himmel. Deras högsta önskan är att komma vidare och så småningom försöka hitta ett liv i form av bostad, arbete och med sina familjer runt sig.

Ibland brukar jag fundera på vad jag och vi själva skulle ha gjort om och när man skulle utsättas för samma saker som flyktingarna utsatts för. Tänk tanken att din bostad plötsligt bara är en hög med mer eller mindre pulvriserad betong och avskurna armeringsjärn. Att kanske din man eller fru eller något eller några av dina barn har dödats av bomber eller kulor. Att du kanske har en annan trosuppfattning än angriparna och att du riskerar att dödas så snart de får syn på dig.

Jag tror inte att du skulle sitta still och snällt invänta det som händer. Jag är övertygad om att jag inte skulle göra det. Jag skulle försöka ta mig därifrån och bort från den situation som innebär dödshot och från den situation där du inte har någonting kvar i form av materiella tillhörigheter samt en krympande krets av familj och vänner.

Behovet som flyktingarna har av att få skydd och någorlunda drägliga förhållanden är, som jag ser det, odiskutabelt. Men den mängd människor som samtidigt söker skydd och vill komma fram till något land där de kan hitta skyddet, skapar självklart problem i de samhällen dit de kommer eller där de passerar på väg någonstans.

Problemen består mest i att ta hand om migranterna på ett bra och humant sätt. Vi klarar det inte riktigt som det är tänkt i Sverige och påfrestningarna i mottagandet är tydliga i Tyskland. Andra länder är betydligt mer njugga att ta emot flyktingar.

Men svårigheterna och problemen till trots, så anser jag att vi har ett ansvar för att ordna det så bra och tryggt som möjligt för dem som kommer hit och beviljas asyl. Att jag sedan tycker att det var ett misstag att garantera alla syrier uppehållstillstånd från första stund, är en annan sak. Det är många flyktingar som kommit till oss som inte är syrier, men som hävdar att de är det. Kontrollen av landtillhörigheten är faktiskt inte den bästa.

I morgon blir det fotboll igen. Sunnanås damlag tar emot Bollstanäs på Norrvalla. Och jag hoppas på att det blir riktigt många som söker sig till arenans läktare för att se matchen och verkligen njuta i solskenet. Sunnanå behöver mer publik och spelarna skulle tycka att det vore hur kul som helst att spela inför mer fyllda läktare.

Efter morgondagens match är det ju faktiskt bara tre hemmamatcher kvar den här säsongen. Och längre fram är det inte säkert att det blir så varmt och skönt som det blir i morgon. Så – passa på!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ser allt ljust ut?

Träning och snack, jobb, möte med ett Sunnanålag och så det sedvanliga stöket i hemmet. Så har min dag varit och den har varit helt OK. Jag hann dessutom med 20 minuter i solen på balkongen. Det ni! Det är ju rackans att man ska ha så mycket att göra att man inte hinner med att njuta av finvädret. Dock – det ska hålla i sig ett par dagar till, sägs det. Ända fram till mitten av nästa vecka.

I dag samlades den rödgröna regeringen på Harpsund för budgetöverläggningar. Störst intresse tilldrog sig förstås finansminister Magdalena Andersson (S). Hon överraskade i alla fall mig – bedömt av det lilla jag sett och hört i  olika medier – genom att säga att det ser ljust ut. Tillväxten ökar, arbetslösheten minskar liksom budgetunderskottet.

Ändå utlovar hon en stram budget med en satsning på jobb, utbildning och åtgärder för att förbättra klimatet. Det blir en rad skatteökningar förstås för att finansiera alla satsningar. Jag gillar inte alls regeringens aviserade politik när det gäller jobben. Att höja arbetsgivaravgiften för yngre personer var ett misstag, som garanterat kommer att visa sig inom en relativt snar framtid.

På samma sätt som ungdomar undan för undan fick jobb när arbetsgivaravgiften var låg för dem, så kommer ungdomarna undan för undan att förlora jobben för att i stället hamna i regeringens åtgärder för att minska ungdomsarbetslösheten. Jag läste häromdagen om ett företag med ungefär 65 anställda, varav ungefär hälften omfattades av den lägre arbetsgivaravgiften, som nu begärt sig själv i konkurs. Från 1 augusti gäller en väsentligt högre arbetsgivaravgift för ungdomar och det innebar en merutgift för detta företag på 100 000 kronor i månaden. Ägaren själv har inte tagit ut lön på ett par månader eftersom marginalerna är så små.

Nu förlorar 65 personer sina jobb därför att arbetsgivaravgiften höjdes. Fler sådana exempel kommer att redovisas i framtiden.

Jag gillar förstås inte heller att det läggs till en arbetsgivaravgift på i runda tal tio procent för personer över 65 år. Det innebär förstås att arbetsgivare som tycker att det varit bra och billigt att låta sina anställda jobba kvar efter 65-årsdagen nu drar öronen åt sig. Och många som arbetar i egna firmor kanske inte längre tycker att det är lönt att göra det utan att det är bättre att mata duvor. Förändringarna i Rut är inte heller särskilt befrämjande för att få och hålla folk i arbete – tycker jag.

Jag har naturligtvis inte tillgång till alla de parametrar som finansministern har när hon gör bedömningar av hur ekonomin är och vad som kan väntas i framtiden. Men att gå från att ekonomin har varit och är ett elände till att det nu ser mycket bättre ut – och det utan skäl som är synbara för gemene man – låter lite som en alltför tvär åsiktsförändring för att den ska vara trovärdig i mina öron.

Fortfarande lever krisen i Grekland, även om den har stillats en smula den närmaste månaden innan nyvalet i september kan ställa allt på huvudet igen. Så länge den krisen lever påverkas också den europeiska ekonomin och den efterlängtade konjunkturuppgången dröjer. De ljusa framtidsutsikterna är, tror jag, mest en bild som målas upp av regeringen för att ingjuta lite optimism i de egna leden och förmedla en uppfattning om att regeringen har allt under kontroll. Och att det redan blivit bättre med den nuvarande regeringen vid makten.

Och med detta sagt, säger jag inte något mer i kväll. Jag hoppas att ni har det trevligt och gott!

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Dorotea, Grekland och tomteland

I dag blev det inte något jobb. Men kanske i morgon. Vi får se. Nu spelade det inte någon större roll eftersom jag har en hel del skrivjobb för Sunnanå som ska göras. En del blev gjort i dag och nu är det bara resten kvar. Ett lag i Sunnanå har jag också träffat i dag och det var som vanligt kul. I dag var det de äldsta pojkarna – de som är födda 2000 – som jag mötte och i går var det det de yngsta – de som är födda 2008. Jag kan lugnt säga att man kan och får hantera dem på helt olika sätt när man ska försöka få dem att göra något framför kameran.

Ute i världen har det hänt att den grekiske premiärministern Alexis Tsipras meddelat sin och sin regerings avgång. Ett nyval ska hållas 20 september. Det var väl det enda som Tsipras kunde göra i den rådande situationen. Han och hans parti Syriza vann ju valet i januari i år på löften att inga ytterligare åtstramningar skulle ske och att allt i stort sett skulle återgå till det gamla. Folk skulle få tillbaka sina jobb och pensionerna skulle återställas.

Nu blev det inte riktigt så. Vad som har hänt är att Grekland och regeringen Tsipras i stället har tvingats till nya åtstramningar, till försäljningar av statlig egendom och till effektiviseringar inom en rad sektorer för att få ekonomin att fungera bättre. Allt detta har tvingats fram för att landet ska få nya lån som till största delen ska användas till att betala gamla lån.

Ja, det är en soppa, som alla har förstått i år. Och än är det inte slut. Framåt höstkanten är det dags för nya betalningar och det återstår att se om de grekiska väljarna till dess har lagt sina röster på ett sådant sätt att en ny regering kan tillträda. Alexis Tsipras hoppas förstås att han ska kunna fortsätta regera men då med en annan majoritet. Partiets vänsterflygel har obstruerat mot uppgörelserna som har gjorts med EU-kommissionen och Europeiska centralbanken. Troligt är att den gruppen bryter sig ur och kanske bildar ett nytt parti som står ytterligare något åt vänster. Medan Syriza i sin tur makar sig en smula åt höger.

Fortare än vi anar – i början av december – kan vi rikta blickarna mot skyn för att se när de så kallade tomteflygen passerar över Skellefteå på väg till Rovaniemi. Men något är kanske på väg att hända. Den finska kronofogdemyndigheten vill ha 200 000 euro av ett företag som driver Jultomtens kontor i Jultomtens verkstadsby. Kontoret som lär vara en attraktion i sig har förlorat många besökare och då främst från Ryssland. Men företagets representant tar det kallt – det är ju en vecka kvar till dess pengarna ska betalas…

På SVT:s Västerbottensnytt hörde jag att den mer än tre år långa ockupationen av sjukstugan nu har krönts med framgång. Grattis till det alla Doroteabor. De åtta vårdplatserna ska inrättas igen någon gång efter årsskiftet och därmed återgår allt till hur det var innan landstingsmajoriteten av socialdemokrater och miljöpartister tog bort vårdplatserna. Segern är total och jag vet inte riktigt hur de ansvariga kan förklara det här. De erkänner i alla fall inte rakt av att de gjorde fel.

Att vårdplatserna är tillbaka beror på att landstinget och kommunen har kommit överens om att dela på kostnaderna, om jag förstod det rätt. Må vara. Men nog kunde väl dessa parter ha kommit överens om det på ett enklare sätt än vad som nu blev fallet. Än en gång alla Doroteabor – grattis

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tidigt sendrag

I natt vaknade jag vid fyratiden av – ett sendrag i höger vad. Ja, det är förstås inte en käft intresserad av. Men det struntar jag i. Det var nämligen länge sedan något sådant hände. Och jag kan fundera på varför det hände. Jag menar benen ligger ju bara där och vilar. Något svar har jag inte fått och jag har inte frågat någon heller för den delen.

I afton var det dags för massage och det var ju lämpligt. Min massör knådade vaden och konstaterade att det spända senor som entusiastiskt angreps. Jag kan inte med bästa vilja i världen säga att det var en skön behandling, men efter den känns det bättre. Och jag fick en förklaring till att vätskebrist kan vara en anledning till att senorna krampar.

Så kan det gott och väl vara. Jag dricker nämligen väldigt lite, även om jag har blivit en smula bättre under senare år. En varm dag som i dag kanske jag får i mig en liter vatten i bästa fall. Detta förutom koppen med kaffe på morgonen. Sedan blir det som inte mer. Och innan jag började dricka vatten blev det oftast bara ett par koppar kaffe per dag.

När dotter Moa och jag var i Turkiet för nio år sedan, var det en reseledare som sa att måttstocken är en liter vatten för varje tiotal grader det är varmt: en liter vid tio grader varmt, två liter vid 20 och tre liter vid 30. Det är kanske ett bra tips, men det skulle jag näppeligen få i mig.

Jag minns när jag i min ungdom luffade runt i Thailand, Malaysia och en sväng till Sumatra. Jag fick förmodligen något av en chock när jag kom dit. Av värmen och fukten. Ju mer jag drack, desto mer svettades jag. Eftersom jag faktiskt luffade hade jag oerhört lätt packning med exempelvis bara en t-tröja som ombyte. Så för att slippa svettas så oerhört och ständigt tvätta tröjan (som inte så lätt torkade i fukten) slutade jag dricka. Det gick bra det också, om än jag tappade duktigt med vikt. Det senare var säkerligen också en effekt av att jag inte hade särskilt gott om pengar. De sista tio dagarna i Bangkok minns jag bestämt att jag hade åtta baht om dagen när boendet var betalt.

Det gick till att köpa några bananer. Och så fanns det grabbar som cyklade omkring med ett soppkök på pakethållaren. Det var bara att stoppa en sådan grabb, så fick man en skål soppa och en sked (undrar ibland hur många som käkat med samma sked före mig) för ett eller två baht. Bra bantningsmetod var det dock.

Nog om mina äventyr i ungdomen för den här gången. Nu till något annat. Jag träffade en tidigare granne i dag på Systembolaget. Vi satt och pratade en god stund och det var ett gott samtal. Som alltid påminns man vid dessa tillfällen om hur ofta det sker att man ska ses igen utan att det verkligen händer. Alltid är det så mycket annat som ska göras. Men det finns kanske anledning att tänka om.

Sent på eftermiddagen var jag ner till Nyckelpigan – Sunnanås träningsplaner på Sörvalla – för att träffa ytterligare ett lag. Det var P08 som jag besökte och de är charmiga grabbarna. Tända på fotboll och glada i att träffas och ha kul. Nu är det bara sex lag kvar som jag ska möta. Jo, det låter som jag är trött på det. Det är jag inte, men det kommer nog att kännas skönt när det är klart.

I nyhetsflödet noterar jag att en opinionsmätning i USA nu visar att Hillary Clinton leder i opinionen inför nästa års presidentval. Hon har enligt den mätningen 51 procent av väljarna bakom sig. Men med stormsteg närmar sig den, i mitt tycke, sanslöse miljardären Donald Trump som har 45 procents stöd i samma mätning, som ställer de två mot varandra.

Man kan ju få fjärilar i magen när man tänker på hur det kan komma att gå om drygt 14 månader. Särskilt då med tanke på att det amerikanska folket valde om George W Bush för en andra period när det begav sig. Tänk om Trump blir president. Vad ska då hända med och i världen?

Den amerikanske senatorn John McCain, som är ordförande i den amerikanska senatens försvarsutskott, ville kika på hur försvaret ser ut i Norge, Sverige, Estland och Lettland. Vid sitt besök i Stockholm varnade han för Rysslands president Vladimir Putin. Men jag tror att den svenska regeringen och det svenska försvaret är väl införstådda med de ambitioner som president Putin tycks ha.

Och nu blir det inte mer för i dag.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar