Polisen vill ha hjälp

Så har halva året gått. Sommarsolståndet visade i och för sig inte upp särskilt mycket sol, men det spelade inte någon roll. För mig är denna dag och vintersolståndet strax före jul de dagar som markerar halvåren. Nu blir det sakta allt kortare dagar även om det inte kommer att märkas särskilt mycket under de närmaste veckorna. Jag gillar de ljusa nätterna och ser väl inte så där väldigt mycket fram mot den mörkare årstiden. Å andra sidan är det bara ett halvår kvar till vintersolståndet varefter jag dag för dag kan se hur ljuset återkommer. Det är väl bara att försöka hänga med och ta dagarna som de kommer.

I dag presenterade Pia Sundhage sin trupp som ska spela i EM i juli. Ett överraskande namn kom med i truppen – Julia Spetsmark. 2013 spelade hon i Sunnanå och jag gjorde då en liten intervju med henne och den andra nykomlingen i Sunnanå det året, Matilda Rosqvist som nu spelar i AIK.

DSC08878.JPG

Julia Spetsmark. Foto: Ola Theander

Polismyndigheten gick i dag ut med en rapport om hur det ser ut i 61 utpekade bostadsområden. Nu kallas det för ”utsatta områden”, vilket nog blir en term som vi får vänja oss vid. Dessa områden skiljer sig inte från det som tidigare kallades för utanförskapsområden. Sådana uppmärksammades redan för 13-14 år sedan och de har sedan dess blivit allt fler. Att de nu sägs vara 61 sådana områden i landet beror på att polisen preciserat områdena mer. Men det är i grunden samma som tidigare.

I dessa områden finns det enligt polisens uppskattning omkring 5.000 kriminella personer och uppåt 200 kriminella nätverk, det vill säga gäng, som lever på sin kriminalitet och som i större eller mindre utsträckning regerar i sina respektive områden.  Inte sällan är mellan dessa gäng som det uppstår sådan friktion att det slutar med dödsskjutningar på öppen gata.

Det är självklart att polisen inte ser denna utveckling med blida ögon. Rikspolischef Dan Eliasson och chefen för den Nationella operativa avdelningen, Mats Löfving, redovisar i en debattartikel i DN i dag en lång rad åtgärder som på sikt ska råda bot på och eliminera eller i alla fall kraftigt minska kriminaliteten i dessa områden. Men polisen efterlyser – förstås – mer resurser som resulterar i fler poliser, en hårdare lagstiftning och strängare straff.

Viktigare än detta för att på sikt få en annan ordning i dessa områden är att andra samhällsaktörer  – inte minst kommunerna – engagerar sig helhjärtat så att skolorna blir bättre, hälsa- och sjukvården i paritet med en som gäller i övriga storstadsområden, en aktiv socialtjänst och arbetsmarknadsinsatser som inte bara är projekt och som inte leder någonstans. Eller tjänar till någonting annat än att politikerna kan hävda inför allmänheten att de faktiskt gör något.

Vi får se vad som blir resultatet av detta polisiära utspel. Gissningsvis kommer den här frågan att vara ganska het ända fram till valet nästa år. Snack och politiskt gräl kan med andra ord förväntas under ett år framåt. Men vilka faktiska och långsiktiga åtgärder som dras igång är det förmodligen inte många som har en aning om i dagsläget. Vad som krävs – och där är polisen helt rätt ute, vilket jag har tjatat om sedan snacket om utanförskapsområden började – är en lång rad samordnade åtgärder och verksamheter som leder till att utanförskapet i dessa områden minskar.

Dagen har varit god mot mig. Ingen målning och det har jag lite dåligt samvete för. I måndags skickade jag iväg handlingar i ett rekommenderat brev. I går fick jag på kvällen besked om att den som skulle ha brevet inte fick hämta ut det eftersom postombudet här hade skrivit en (1) bokstav fel i hans namn. Så i dag ägnade jag en stor del av förmiddagen, 2,5 timmar, efter träningen på Friskvårdskompaniet åt att försöka få Postnord att ändra denna bokstav. Till slut lyckades det, men någon stund under dessa timmar hann jag bli riktigt irriterad. Särskilt på den första människan som jag talade med och som bryskt avvisade mig eftersom jag ringt fel nummer. Vilket var det nummer som postombudet hade uppmanat mig att ringa.

Nåja, allt blev till slut bra och det är gott och väl. Att döma av väntetiderna på att komma fram till handläggarna – 45 minuter – så har Postnord en del problem. Jag är glad att den jag till slut talade med och som tog hand om mitt ”fall” var positiv och hjälpsam, även om hon fick fråga runt och dona en hel del innan hon någonstans fick klartecken att ändra bokstaven.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lite om flyg

Jag tror att jag har börjat upptäcka YouTube. Jodå, jag vet att där finns massor av det mesta och det är kanske därför som jag inte särskilt ofta bemödat mig om att gå in där och leta. Men i kväll så slumpade det sig så att jag fick tips om att kolla in en flygning på YouTube. Jag är ju intresserad av flyg och sådant som rör sig i luften – ja, även fåglar.

Så jag kollade videon och när den var slut dök det upp en annan och efter den ytterligare en. Och detta bara från en flygplansmodell! Det blev en del att titta på. Nyhetsprogrammen på tv glömde jag helt enkelt bort. Och så började jag förstå en sak. Nämligen att det nog skulle vara betydligt besvärligare att ta ett flygcert nu än det var för drygt 30 år sedan när jag tog mitt. I dag har elektroniken i de nya planen utvecklats väldigt och det vet jag inte om jag skulle fixa. Redan då, när jag tog certet, hade jag en smula svårt med det där att ändra frekvenser och hålla kontakt med flygledarna. Och då var det i stort sett bara frekvenserna som man behövde hålla ordning på så att man snackade med rätt flygledare.

I dag är jag hopplöst efter i den tekniska utvecklingen. Jag har förvisso en smartphone och jag har datorn hemma. Jag klarar det jag ska klara, men flera gånger kan det plinga i telefonen utan att jag kan utröna varför. Det är väl någonting, resonerar jag. Men det kan ju inte vara något viktigt, för då skulle väl någon ringa. Eller..?

Så med skärmar över hela instrumentbrädan och knappar till tusen skulle jag nog stå mig ganska slätt. Skillnaden är enorm jämfört med de årsmodeller av Piper Cherokee som jag flög. Ändå har jag fram till i dag inbillat mig att jag nog skulle kunna få ner ett plan på marken, ett trafikflygplan, om det skulle bli kris med piloterna. Skämtsamt har man ju alltid sagt att ner kommer man ju alltid, men att få ner en Airbus är nog inte så enkelt. Fast det skulle vara roligt att pröva – om någon talar om vilka knappar man ska trycka på. Inte roligt i verkligheten förstås. Jag gissar att pulsen skulle öka en smula i en sådan situation, men det finns ju simulatorer. Fast till en sådan lär man ju aldrig komma. De behövs för de professionella piloterna som regelbundet får öva sin förmåga att klara särskilda och mycket speciella förhållanden och situationer.

Jag minns att jag en gång fick göra ett jobb på SAS Flight Academy. Han som guidade mig runt i anläggningen noterade en simulator som hoppade och for på ett rent hiskligt sätt (tyckte jag). Min guide noterade torrt att övningsledaren nog hade dragit in piloten i ett väldigt – fiktivt – åskväder för att se hur hon eller han klarade av en sådan situation.

Målningen har gått bra och nu är det, om jag förstått saken rätt, bara tre gånger kvar innan jag är klar. Fast i morgon måste jag nog köpa mer färg. Det skulle ju se lite lustigt ut om allt är klart utom några kvadratmeter. Dagen i övrigt har varit mycket god. Vi väntar ivrigt på att de som fixar balkongerna ska bli klara. Golvet är spacklat två gånger, men ännu inte slipat. Och ingen matta är pålagd. Vi hoppas ivrigt att allt blir klart till midsommar. Återstår att se hur det blir med det.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Farligt läge i Syrien

Det får bli en väldigt kort historia det här. Klockan är mycket och jag var som vanligt uppe med tuppen – kändes det som. Ett gympass på morgonen och så nästan fyra timmar med målningen som jag åtagit mig. Eftersom jag försöker vara noggrann så tar det tid. Men nu har jag i alla fall kommit till täckmålningen, som ska ske ett par gånger för att det ska bli bra. Måhända fortsätter jag i morgon. Det börjar kännas som att jag vill ha det klart för att kunna lägga det bakom mig.

Nu på kvällen stack jag ner till Sörvalla för att kika på Sunnanåherrarna när de mötte Bergnäset. 1–1 slutade den matchen. Sunnanå gör det bra som nykomlingar i division 3. Ännu bättre skulle det nog gå för laget om spelarna fick till en ökad precision i passningarna. Detta bara som en passning från ett läktarproffs. Apropå fotboll så blev det oavgjort också i EM för Sveriges U21-lag mot hemmanationen Polen. Därmed anses chanserna att ta sig vidare väldigt små för Sverige som ju ändå är regerande Europamästare i den åldersgruppen.

Skogsbränderna i Portugal rasar vidare. Portugiserna och den över 2.000 personer stora räddningsstyrkan kämpar vidare och hoppas på regn och dämpad värme. Enligt meteorologerna ska regn komma inom något eller några dygn.

I Syrien har USA skjutit ner ett syriskt stridsplan, som amerikanarna menade attackerade de styrkor som USA samarbetar med. Då for Ryssland i taket och via utrikesminister Sergej Lavrov så uppmanas USA att respektera Syriens suveränitet! Jo, jo – och det gör förstås Ryssland sedan flera år tillbaka genom att ha lierat sig med landets president Bashar al Assad i hans oerhört blodiga krig mot den egna befolkningen. Något som Ryssland med liv och lust deltar i. Lavrov menade också att USA-ledda plan väster om floden Eufrat i fortsättningen kommer att betraktas som militära mål av syrier och Ryssland. Det låter som en farlig upptrappning av konflikten.

Nu blir det inte mer  för den här dagen. Jag har flera saker på gång förutom målningen och om något ska bli gjort får jag skärpa till mig.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Mindre egen majoritet

Andra omgången av det franska parlamentsvalet orsakade inte någon rusning till vallokalerna precis. Enligt uppgifter i samband med att vallokalerna stängde har bara 35 procent av väljarna bemödat sig om att rösta. De undersökningar som gjorts under dagen visar att president Marcons parti, LREM, får 361 mandat av de 577 platserna som finns i parlamentet. En absolut majoritet med andra ord. Det bör ju Emmanuel Marcon vara nöjd med trots att många trodde att hans parti skulle få uppåt 440 mandat.

Socialistpartiet är en av de stora förlorarna i valet. Det partiet ser ut att tappa cirka 250 (!) mandat. Republikanerna tappar också, liksom Nationella fronten. Det senare partiet kommer bara att få åtta mandat och det är förstås en ordentlig knäpp på näsan för partiledaren Marine Le Pen, som ett tag hoppades på att bli president.

Jag är glad över att LREM:s majoritet ändå begränsades. Som jag skrev för en vecka sedan så finns det en risk för att den nye presidenten med en alltför stor majoritet skulle bli fartblind och tro att han skulle kunna lite som han ville. Ungefär hälften av de nyvalda parlamentarikerna i hans parti har ingen tidigare politisk erfarenhet och är förstås en utmaning för Macron, det också.

Antingen blir det så att dessa politiska noviser böjer sig för allt som partiets ledning dikterar eller så blir det så att många av dem efter ett tag kommer underfund om att den politik som de ska företräda kanske inte är den bästa för landet. Det finns också en risk för att framtida demonstrationer mot föreslagna reformer påverkar dessa noviser mer än de påverkar dem som redan lärt sig att stå emot en opinion. Om det nu finns några sådana politiker…

I Portugal härjar flera svåra skogsbränder just nu. Ingen vet exakt hur många som har dött, men det talas om ett 60-tal personer. De har mött sitt fruktansvärda öde, som alltid vid bränder, när de fångats i sina bilar, som fattat eld när branden strukit över trafikerade vägar. Detta visar i sin tur med vilken otrolig hastighet som branden har spridit sig. Från grannländerna, inte minst från Spanien, kommer nu hjälp i form av speciella flygplan som vattendomar brandhärdarna. Vi hoppas och vill tro att brandbekämpningen blir framgångsrik och att bränderna inte kräver fler offer.

Dagen har varit god. Under dagen siktade jag in mig på Sunnanådamernas hemmamatch på Electrolux Home arena mot Umedalen. Det var lite trögt under första halvlek, men Sunnanå vann till slut med 2–0 och det är jag glad för. Naturligtvis. Det är ju alltid roligare med en vinst än med poängtapp. Två matcher till blir det för laget innan de får ta semester.

DSC05213.JPG

I morgon blir målning, ser det ut som.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

200 miljoner räcker inte

Så blev bilen ren. Åskregnet som for förbi och gjorde luften frisk och fin spolade också bilen fri från det gula pollen (?) som tänkt bilen de senaste dagarna. Regnet var välbehövligt och kanske kommer det ytterligare någon skur under kvällen och natten. Men så där väldigt mycket regn kom det inte, även om det verkade så när åskbyn drog förbi. Det kan ju falla olika mycket på olika platser.

Att döma av Baldergymnasiets vädersajt så kom det bara 3,6 millimeter regn under skuren i dag. Det tycker jag låter lite. Hittills i juni har det kommit 8,1 millimeter och hittills under året 78 millimeter. Förmodligen är det alldeles otillräckligt för att fylla på grundvattennivåerna.

Enligt utbildningsminister Gustav Fridolin, som också är ett av språkrören i Miljöpartiet, är det bara 14 av landets 290 kommuner som har normala grundvattennivåer. Det sade han vid sitt traditionella sommartal på hemorten Vittsjö i Skåne i dag. Lämpligt nog hade han språkrörskollegan och vice statsministern Isabella Lövin och miljöminister Karolina Skog med sig. För i samband med talet berättade Fridolin att regeringen i höst anslår 200 miljoner kronor till lokala åtgärder för att återskapa våtmarker. Ja, 170 miljoner kronor går till det och resten till att bättre än nu kartlägga den klart kritiska situationen med allt lägre grundvattennivåer.

Situationen är sannerligen inte ny. I södra delarna av landet samt i Mellansverige har det länge varit problem med vattenförsörjningen. Inför den här sommaren kan läget bli kritiskt på många håll. Redan i början av maj var det flera kommuner och län, inte minst Örebro län, som hade infört bevattningsförbud för att begränsa vattenkonsumtionen. På nyheterna i dag ser jag att de planer som jag i ett annat sammanhang skrivit om för flera år sedan, nu har kommit närmare ett förverkligande. Örebro planerar nämligen att via en pipeline ta vatten från Vättern. Det är ett samverkansprojekt eftersom det är fler kommuner på vägen från Askersund till Örebro som behöver säkra sin vattenförsörjning. 3,5 miljarder kronor beräknas en sådan investering gå på i dagsläget.

I det perspektivet kan regeringens satsning ses som marginell. Att återställa våtmarker lite här och där ute i kommunerna kostar självklart pengar och det är förstås osäkert till hur många våtmarker som kan återställas och hur stora de blir. På marginalen blir det säkert en förbättring just där dessa åtgärder vidtas, medan läget förblir fortsatt kritiskt på alla andra platser. Ändå får man väl konstatera att de 200 miljonerna är ett sätt att uppmärksamma situationen.

Vad som behöver göras i övrigt förutom att återställa våtmarker i en stor omfattning är det nog ingen som riktigt vet. Att begränsa konsumtionen är förstås en annan åtgärd som rimligen ger omedelbara konsekvenser i form av lägre konsumtion. Detta förutsatt att konsumenterna rättar sig efter uppmaningarna att spara vatten.

Ett, som jag ser det, givet inslag att säkra vattenförsörjningen är att bygga upp avsaltningsanläggningar från vilka vatten kan distribueras på olika sätt. Vi kan ju inte förlita oss på att sommaren kommer att bjuda oss på ett fint regn varje dag och varje natt, vilket nog skulle behövas för att grundvattennivåerna ska höjas. Ett sådant regn, önskvärt ur just denna aspekt, skulle emellertid ställa till på andra sätt för lantbrukarna exempelvis och för alla dem som arbetar i turistnäringen.

Nej, nog ordat om detta. Dropparna faller utanför fönstret nu och jag är glad för det. Det kanske blir någon eller några millimeter till. Dagen har varit god och trevlig. I morgon kanske jag får något gjort också. Den där målningen jag håller på med måste ju förr eller senare slutföras. Helst förr…

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Alarmerande

Är det möjligtvis någon som kan ha en aning om varför kanal 5 har så otroligt dålig kvalitet just hos oss. I kväll har vi varit nere hos grannarna och fikat och kom att tala om detta. Inte minst för att det var fotboll på kanalen – igen. De hade inte märkt något. Alla våra andra kanaler fungerar oklanderligt. Det är bara ”femman” som mankerar och där visas – som jag var inne på tidigare – ”myrornas krig”. Men varför bara på vår tv?

Nåja, när denna frustration är avklarad kan jag skriva om något annat. Exempelvis den TT-intervju som gjorts med chefen för Säpo (säkerhetspolisen), Anders Thornberg. Det han har att säga är att det har skett en mycket kraftig ökning av antalet våldsbenägna islamistiska extremister. 2010 handlade det om cirka 200 och nu, 2017, handlar det om ”tusentals”, enligt Thornberg. Värt att nämna är också att det finns andra våldsbenägna grupper, inte minst den så kallade vit makt-rörelsen, som säkerhetspolisen också har ögonen på.

Det är förstås alarmerande att antalet extremister har ökat så mycket. Alla bedöms dock inte i dagsläget vara kapabla att utföra terrordåd. Men själva ökningen av antalet extremister av olika slag innebär förstås att risken för enskilda attentat har ökat. Säkerhetspolisen uppger att det kommer in cirka 6.000 underrättelser per månad som handlar om extremism och terrorism. Det är tre gånger mer än vad som var fallet för fem år sedan. Dessa underrättelser kan vara tips från allmänheten, uppgifter som hittas på internet eller information som snappats upp i signalspaning mot utlandet. Informationsutbyte från utländska säkerhetstjänster faller också in under denna kategori av underrättelser.

Säpos uppgift är att värdera alla dessa underrättelser för att se om hoten är reella och om därför åtgärder av olika slag behöver vidtas. Av mängden att döma är det lätt att föreställa sig att säkerhetspolisen arbetar under stor press. Att kolla av i snitt 200 uppgifter och tips om dagen kräver bemanning dygnet runt, rimligen, samt erfaren personal.

Både i Sverige och i andra länder som i år har utsatts för terrordåd har säkerhetspolisen i några fall haft kännedom om de personer som utfört dåden. Denna kännedom till trots har det varit omöjligt – och är omöjligt – att bevaka alla dessa tusentals individer som säkerhetspolisen känner till. Vem som helst kan när som helst ensam – beväpnad med knivar eller en stulen bil – utföra terrordåd var som helst.

Men bara för att det är så finns det inte någon som helst anledning för allmänheten att gå omkring och vara rädd. Det är den rädslan som extremisterna och terroristerna vill framkalla för att på sätt göra samhällena mer slutna och repressiva. En sådan utveckling gynnar det mål som terroristerna och extremisterna vill uppnå eftersom det ger dem en möjlighet att få ökad makt. Ur kaos och rädsla föds inte sällan ett maktvakuum som olika grupper försöker att fylla; inte sällan genom att agera våldsamt.

Att konstatera att antalet extremister, islamska eller från extremhögern, har ökat är en sak. Att bevaka dem är en annan sak. Och att vidta åtgärder som förhindrar att nya extremister rekryteras är ytterligare en sak. Kanske är det den viktigaste av alla parallellt med att bevaka dem så att förhoppningsvis inga nya terrordåd begås.

Säkerhetspolisen har ingenting med det sista att göra. Myndigheter och andra organisationer har under några år försökt sig på olika åtgärder för att begränsa nyrekryteringen av extremister och därmed potentiella terrorister. Det arbetet har inte varit särskilt lyckosamt i perspektivet att antalet dokumenterade extremister har ökat så kraftigt under senare år.

Kloka huvuden bör slås ihop för att i ett kort perspektiv försöka hitta åtgärder som faktiskt minskar nyrekryteringen av extremister. För att på lång sikt råda bot på detta problem krävs en lång rad åtgärder från samhällets alla aktörer. Målsättningen måste då vara att ganska radikalt förbättra situationen i alla de så kallade utanförskapsområden som finns i landet. Inte minst i storstädernas kranskommuner, men även i särskilda bostadsområden i andra städer på olika håll i landet.

Under några år i följd i början av 2000-talet lade det dåvarande Folkpartiet, nu Liberalerna, fram årliga rapporter om dessa utanförskapsområden. Dessa var tydliga och välbehövliga och fick stor uppmärksamhet. Någon politik för att förbättra situationen i dessa områden skapades inte av alliansen och någon sådan politik var heller inte intressant för oppositionen under de åtta år som Fredrik Reinfeldt bossade för regeringen. Efter 2014 har regeringen Löfven inte heller intresserat sig för frågan; en fråga som jag tror kräver en politik över blockgränserna. Politikerna har uppenbarligen tyckt att det varit mycket roligare att tjafsa – det vill säga debattera – om stridsämnen som de själva skapat och som faktiskt inte heller känns särskilt viktiga för gemene man.

Kan man hoppas på att det blir en förändring? Knappast. Inte före valet nästa år i alla fall för det som nu fångat politikernas intresse och tid är frågan om hur regeringen antingen kan fällas eller klara av den borgerliga attacken när det gäller tre sänkta skatter inför budgetbeslutet i höst. Självklart berörs många av de grundläggande sakpolitiska frågorna i den striden, men särskilt avgörande för landet är inte dessa frågor i förhållande till de växande och allt djupare sprickorna mellan olika grupper i samhället. Det senare är av många skäl en fara för landet som är så mycket större än om en flygskatt införs eller inte.

Nog om detta. Min dag har varit bra med sedvanliga fredagssysslor, lite inläsning av händelser, en del ärenden på stan, en smula administration av privat natur samt några trevliga timmar med grannarna som bjöd oss till deras fina balkong som nu bara saknar en matta. Själv har jag väntat på att spacklet skulle slipas i dag, vilket var utlovat men blev ogjort.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Chickenrace i riksdagen

Alliansen drog igång ett så kallat chickenrace i dag. De fyra borgerliga partierna som nu trevande försöker återuppliva Alliansen enades i riksdagens finansutskott om ett yttrande som Sverigedemokraterna ställde sig bakom. Yttrandet innebär i praktiken att riksdagen uppmanar regeringen att drar tillbaka sitt förslag om de så kallade 3:12-reglerna för fåmansbolag, införande av en så kallad flygskatt samt justeringen av brytpunkten, som innebär att fler får betala statlig skatt.

Allianspartierna säger sig dessutom vara beredda att följa upp detta förslag med att i riksdagen försöka stoppa skattehöjningarna genom att exempelvis begära en misstroendeförklaring mot framför allt finansminister Magdalena Andersson (S). Detta om inte regeringen drar tillbaka förslagen.

Detta är Självklart en upptrappning av den konflikt som tidigt kunde anas när förslagen först presenterades och som de fyra borgerliga partierna då spontant sade nej till. Nu har detta nej konkretiserats i ett yttrande från riksdagen till regeringen. Genom att Sverigedemokraterna ställer sig bakom yttrandet har oppositionen majoritet i denna fråga.

Vad det hela resulterar i återstår att se. Finansminister Magdalena Andersson säger varken bu eller bä på frågan om regeringen kommer att dra tillbaka förslagen utan hänvisar till hur budgetförslaget kommer att se ut när det väl presenteras. Står regeringen fast vid de förslag som presenterats är risken stor för att det uppstår en regeringskris. Regeringen kan då välja att avgå, vilket teoretiskt skulle öppna för att de borgerliga partierna tar över regeringsmakten. Ett nyval skulle också kunna utlysas, men det är mindre sannolikt eftersom det då bara återstår ett år till ordinarie val.

Ett tänkbart resultat av en misstroendeförklaring är att regeringen avgår, men att den sedan efter sonderingar med talmannen får fortsätta, måhända med en till vissa delar förändrad bemanning. Och att den regeringen i så fall får finna sig i att regera med en budget som i alla fall inte innehåller de tre skattehöjningarna. Att de fyra borgerliga partierna tar över regeringsmakten är inte sannolikt eftersom den då skulle vara helt beroende av Sverigedemokraterna, vilket Centern och Liberalerna motsätter sig.

Det så kallade chickenrace som jag talade om i början består i vilken av parterna – riksdagens majoritet i form av allianspartierna och Sverigedemokraterna eller den rödgröna regeringen – som ger efter. Kommer allianspartierna att behålla enigheten eller kommer regeringen att ge efter på en eller ett par eller alla tre skattehöjningarna? I det rådande parlamentariska läget är det nog mest sannolikt att det kommer att ske en del så kallade hemliga förhandlingar som utmynnar i en kompromiss som allianspartierna – eller några av dem –och regeringspartierna kan acceptera. Och efter en sådan kompromiss är det väl dags för partierna att börja vässa vapnen inför nästa års val och till den valrörelse som väntas ta en försiktig början i samband med årets Almedalsvecka.

I dag blev det helt klart. Hovrätten för övre Norrland meddelade att den livstidsdömde Kaj Linna, som dömdes för det så kallade Kalamarksmordet utanför Piteå 2004, helt frikändes. Det är en seger för rättvisan och det som nu väntar är rimligtvis ett ordentligt skadestånd till Linna. Självklart kan inte pengar ersätta 13 år i fängelse, men lite plåster på såren blir det onekligen. Hovrättens friande dom innebär också att den eller de som utförde mordet fortfarande går fri/fria.

Personligen är jag så nöjd och glad över dessa fina dagar som vi har haft. Det är, tycker jag, en fantastiskt god känsla att uppleva värme, sol i bästa fall och så ljuset förstås. Jag ska försöka minnas dessa dagar när det drar ihop sig till minusgrader och snö. Det har varit målning för min del i dag, men jag avvaktar förmodligen med mer sådant jobb till nästa vecka. Sedan har jag pysslat med inläsning och lite annat som fått timmarna att gå.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar