Nostalgi i kväll

Det är inte alla dagar och alla tider på dygnet som man till hundra procent uppskattar att man blivit så gammal som jag ändå har blivit. Jag hoppas förstås att bli mycket, mycket äldre och i den förhoppningen ryms naturligtvis en stark förhoppning om att få vara frisk och bara ha lite krämpor som man kan klaga på inför jämnåriga.

I kväll var det emellertid roligt att ha den ålder som jag har. SVT firade sina 60 år och det var sannerligen intressant. Jag har nog skrivit om det tidigare, men det var inte förrän två år efter starten 1958 och vid VM i fotboll som jag på riktigt fick titta på TV hemma hos en kompis. Det var många minnen som dök upp i afton och det är naturligtvis bara en väldigt liten del av allt som sänts genom åren som det gavs återkopplingar till under programmet. En god nostalgisk stund blev det i alla fall och den tackar och bockar jag för.

Min dag har varit bra. Träning på morgonen, tvättstugan och en lunch på Nordanå med folk som på olika sätt försöker bidra till att underlätta för ensamkommande barn att finna sina platser i samhället. Det var givande och kul att prata bort en stund så där mitt på dagen.

Innan lunchen började hade jag tid att stå en stund och skåda ut över älven i det rådande vinterlandskapet. Jag blev faktiskt väldigt förvånad över att så många svanar som är kvar. Jag kunde räkna till över 30 och en hel del av dem tycktes vara unga – ännu inte helt vita – svanar. Det är överraskande för mig eftersom jag inbillat mig att svanarna för länge sedan borde ha flyttat söderut. Varför är de kvar? Vi är ju snart inne i december. Och om det är så att de grå exemplaren är ännu inte färdigvuxna svanar – hur kommer det sig att de ännu inte växt till sig? Hann svanarna med två kullar i år? Är dess närvaro i Skellefteälven en följd av klimatförändringen – det är ju trots allt något som hänt och som har gjort att vintrarna inte är som de var förr. Det skulle vara intressant att veta varför svanarna är kvar, men det har ni väl redan anat att jag vill ha reda på.

I samband med att jag var till Nordanå så passade jag på att utföra ett ärende på stan. Det var väldigt mycket folk i centrum och mycket spring i affärerna må jag säga. Black Friday som företeelsen heter är direktimporterad från USA och går ut på att affärerna kraftigt sänker priserna på vissa produkter. Kanske är det så att många har väntat på denna dag för att kunna köpa något speciellt till ett lägre pris. Kanske är det så att de allra flesta dras med i köphysterin och köper även om de kanske inte egentligen behöver något. Själv köpte jag ingenting eftersom jag inte tycker mig behöva något just nu av det väldiga utbud som finns.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Inger dåligt förtroende

Så har det hänt igen. Sverigedemokraternas rättspolitiska talesperson Kent Ekeroth, inblandad i bland annat den så kallade järnrörsskandalen, har blivit anmäld för misshandel utanför en krog natten till i dag. Han har även gjort en motanmälan och förnekar att han slagit annat än en lättare örfil när han säger sig ha blivit attackerad. Partiledaren Jimmie Åkesson har talat med Ekeroth och uppmanat honom att ta en så kallad timeout – åtminstone från arbetet i riksdagens justitieutskott – så länge utredning pågår.

Det får väl vara som det är och som det blir med anklagelserna om misshandel. En riksdagsledamot ska ju, enligt vad jag tycker i alla fall, vara tämligen oklanderlig i sitt uppförande. Och utifrån den åsikten tycker jag att det är ytterligt betänkligt att riksdagsledamoten Kent Ekeroth klockan 0230 under natten mot i dag nekas inträde på en nattklubb därför att han är för berusad. Det var ju i samband med avvisandet och när han lämnade klubben som den nu anmälda misshandeln ägde rum.

Nu blir det tydligen Säpo som utreder händelsen. Det anses finnas ett hot mot Ekeroth och han har alltid minst två livvakter med sig. Så även i natt. Vad dessa gjorde eller inte gjorde och vad dessa kan ha sett får väl myndigheten utreda. Men särskilt förtroendeingivande är inte Ekerots agerande. Apropå detta erinrar jag mig hur det gick för Lars Isovaara från Skellefteå som ju var riksdagsledamot för Sverigedemokraterna. Det är väl ganska precis fyra år sedan som han kom ”hem” till riksdagshuset i berusat tillstånd efter att ha besökt en eller flera krogar. Olämpliga kommentarer till en vakt vid Riksdagen föranledde att Isovaara tämligen omedelbart tvingades säga upp sin riksdagsplats.

Ekeroths agerande är väl i paritet med Isovaaras, men jag är tämligen övertygad om att Ekeroth, som ju tillhör partiets inre cirkel, får fortsätta hållas. Trots att han dricker sig ordentligt berusad mitt i veckan vilket ju menligt lär inverka på hans riksdagsarbete.

Jag noterar också att hela storregionfrågan har fallit i dag när Centern och Kristdemokraterna hoppade av samtalen med regeringen. Därmed blir det inte någon Svealandsregion och inte heller någon med Värmland utökad Västra Götaland. De problem som regionfrågan sägs ska ha blivit lösningen på får väl angripas på annat sätt.

TV4 presenterade i kväll ett nytänkande när kanalen under en timme lät två partiledare debattera mot varandra. Partiduellen heter programmet och i den första duellen på en halvtimme – med avbrott för reklam förstås – möttes statsminister Stefan Löfven och Moderatledaren Anna Kinberg Batra. I den andra duellen möttes Västerpartiets Jonas Sjöstedt och Kristdemokraternas Ebba Busch Thor. Efter duellerna samlades alla fyra för debatt och/eller utfrågning, men det sändes på TV4play och det tittade inte jag på.

Tanken att låta partiledarna möta varandra är god. Det ger tittaren en bättre möjlighet att faktiskt följa argumenten. Men reklampauserna stör mig. Än mer stör mig det trots allt förutsägbara urvalet av ämnen som ska behandlas. I och med att ämnena på det sättet är givna så blir också partiledarnas argumentation förutsägbar. Så många gånger vi nu har hört argumenten från de fyra som duellerade i dag. Inte blev jag klokare på någonting eftersom inget nytt sades eller kom fram under munhuggningen.

Partiledarna förbereder sig naturligtvis inför sådana här tillfällen. Det är inte så ofta som de har möjlighet att finnas i rutan under en halvtimme. Men jag kan mycket väl tänka mig att de fungerar lite grann som artister eller skådisar. De kan sin roll och de spelar sin roll nästan rutinmässigt och då blir det intetsägande för publiken. Jag tror faktiskt att partiledarna och andra företrädare för de gamla etablerade partierna får försöka tänka till och vässa sin argumentation inför valet om två år. Om de inte gör det tror jag risken ökar för att de populistiska vindarna ökar och vi får representanter som inte för något gott med sig för folkflertalet. Och må partiledarna för de gamla etablerade partierna inte falla in i den populistiska fällan!

Min dag då? Jo, den har varit god i bemärkelsen att jag faktiskt varit mer eller mindre i farten hela dagen. Bäst var nog massagen som jag fick av Lena Thall. Den gjorde nytta och kan jag bara hålla i och fortsätta med de den stretching som hon rekommenderar så blir det kanske riktigt bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Inget Stornorrland

I dag har regeringen tydligen klargjort att det inte blir någon stor region i Norrland med dagens Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland. Det är bra att regeringen skrinlägger den planen och i stället koncentrerar sig på Svealandsregionen och Västra Götaland. Även Svealandsregionens framtida gränser ser knepiga ut med Sörmland i söder upp till Dalarna i norr. Jag tror att det blir en flopp för åtminstone Sörmland som ligger inte så avigt till i förhållande till övriga delar av regionen som ligger norr om Mälaren. Sörmland bör självklart i framtiden i stället tillhöra den region med Norrköping och Linköping och som sträcker sig upp mot Stockholm.

Det har jag ju ingenting med att göra förstås. Jag är glad för att det inte skapas ett Stornorrland. En sådan region skulle ju geografiskt utgöra nästan halva Sverige och det säger sig självt att stora delar av denna region skulle hamna än mer i utkanten än de är i dag. För nu har de nuvarande länen i alla fall en ambition att ta hand om hela området. En region där politikerna blir färre och området så mycket större skulle med stor sannolikhet koncentrera resurser än mer till Östersund, som ju är Jämtlands centrum, och till kustområdena. Måhända skulle Kiruna också kunna uppmärksammas av valda regionpolitiker i Sundsvall, Härnösand och Örnsköldsvik.

Man får ju inte glömma bort att det är lika långt mellan Umeå och Kiruna som det är mellan Umeå och Stockholm. Det är väldiga avstånd och även om man med den nya kommunikationstekniken kan förkorta avstånd så skulle en sådan gigantisk region i geografiskt hänseende inte bli lyckosam mer än för de städer och orter som kan få något regionorgan lokaliserat till sig. Och dessa städer skulle ha blivit sådana som lätt kan nås med flyg och tåg i första hand eftersom man kan tänka sig att det skulle bli ett väldigt resande för politiker och tjänstemän.

Skönt att denna diskussion är över, kan jag tycka. Men det måste ändå arbetas med frågan om hur länsgränserna lättare ska kunna passeras i administrativa sammanhang. Ett ökat samarbete mellan länen – fast det behöver inte vara ett samarbete som rör alla län i alla sammanhang – är önskvärt för att effektivisera resurserna. Man kan tänka sig att exempelvis Västerbotten gör upp om något med antingen Norrbotten, Västernorrland eller Jämtland i någon form av bilateralt samarbetsavtal, men att det nödvändigtvis inte behöver gäller samarbete mellan Norrbotten och Västernorrland eller Jämtland. Sett i detta perspektiv tror jag att det är Västerbotten som faktiskt har mest att vinna på att det förblir som det är.

I dag har det varit en bra dag för mig. Mina kontakter har nästan uteslutande gällt folk i Sunnanå och det har handlat om vitt skilda saker. Men det behöver jag inte gå in på här. En träningstimme på morgonen höll mig igång hela dagen. Det var bra. Och i morgon blir det mer att göra, som jag tror.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vaccin och UKIP/ADDE

I dag har jag varit iväg till doktor Willig för att få mig en influensaspruta. En sådan har jag tagit varje år sedan de började med sådana och under många år på Norrans bekostnad. Det ingick på något sätt i företagshälsovården som företaget betalade för. Gissningsvis ansåg väl tidningen att det var bättre att ha folk på arbetet än hemma i sängen. Nu, som pensionär och i riskgruppen (den ramlar man ju in i omedelbart när man fyllt 65 år) behöver man bara pynta 60 spänn för den lilla dosen i överarmen. Skulle man åka på influensan så ska den tydligen bli lindrigare sägs det.

Det pågår nästan ständigt en diskussion om vaccin av olika slag verkligen har någon funktion. Som vid alla injektioner finns det förstås biverkningar och jag har ett bestämt minne av att jag tidigare alltid tillfrågades om jag var allergisk mot ägg innan jag fick influensasprutan. Trots att jag nekade till detta så fick jag inte lämna mottagningen förrän efter 10-15 minuter för att personalen skulle kunna se om jag fick någon reaktion av injektionen.

Säkert ligger det en hel del sanning i att vaccin kan få negativa konsekvenser för en del individer. Men det finns också en sanning i att miljontals människor har skyddats mot sjukdom genom vaccinationer av olika slag. Det tycker jag, utan att känna till särskilt mycket om vare sig den ena eller andra sidans argument, talar för att nyttan med vaccin är större än nackdelarna.

Jag har en dunkel minnesbild av den dåtida kalmettvaccinationen som vi fick som barn. Jag vet inte i vilken ålder man var, men jag vill minnas att läkaren eller sköterskan hade på någon grönaktig vätska på vänsterarmen och sedan med en nål gjorde en massa hål i huden så att vätskan tog sig in under huden. Om det gjorde ont eller inte vet jag inte, men märket efter kalmettvaccinationen har väl alla i min generation. Och tuberkulos fick jag inte, så även den vaccinationen gjorde väl nytta.

Hur som helst är jag övertygad om att det är mycket farligare att röka, som jag fortfarande gör, än att ta en spruta varje år i november.

Det har varit mycket tal om högerpopulistiska och invandrarfientliga partier på sistone och då inte minst med utgångspunkt från det faktum att Donald Trump vann presidentvalet i USA. Det förmodas ge kraft åt samma isolationistiska och destruktiva krafter som finns i Europa. Att dessa partier gärna talar om hur korrumperade andra partier är vet vi. De vill bryta ner de statsbildningar som finns för att själva få makten och då skapa en starkare och mer oåtkomlig statsmakt. Tendenserna till detta är tydliga.

Nu läser jag i den stora tidningen Dagens Nyheter att en revision har gjorts i EU-parlamentet och den har riktat sig mot partigruppen ADDE i vilken det brittiska EU- och invandringsfientliga partiet UKIP är dominerande. Revisionen har kommit fram till att EU-medel har använts av UKIP för att försöka få in UKIP-ledaren Nigel Farage i det brittiska parlamentet. Nu krävs UKIP och ADDE på återbetalning av de medel som använts och det beloppet är omkring 1,7 miljoner kronor. Dessutom hålls utbetalningar på runt 2,5 miljoner kronor inne. Detta eftersom EU-medel inte får användas i nationella valrörelser.

Det är förstås intressant att detta parti som konsekvent hävdat att EU är korrupt och att EU slösar med skattebetalarnas pengar inte dragit sig för att bryta reglerna och använda skattepengar på ett otillåtet sätt för egna intressen. Men än mer intressant är att företrädare för ADDE avfärdar anklagelserna med att partigruppen är utsatt för trakasserier.

Jag tycker mig känna igen argumentationen från den amerikanska valrörelsen och då specifikt den som den blivande presidenten Trump använder sig av. Alla angrepp och all kritik är orättvis om inte rent av osann och ondsint. Och oavsett hur bevisen ser ut så gäller det att förneka allt.

Jag hoppas att väldigt många som under senare tid har lockats av poupulistiska partiers enkla argumentation snart börjar förstå vad det är för personer som leder dessa partier och vad de egentligen är ute efter. Det är i alla fall inte något gott för folkflertalet.

Slutligen – min dag har varit bra och lugn. I morgon blir den en smula mer aktiv och på torsdag ser det ut som jag får riktigt mycket att göra.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Framtiden för äldre

Det är väl ett antal år sedan som SVT visade en serie program från ett äldreboende i Lycksele. Om jag minns rätt var väl tanken att man på äldreboendet med hjälp av flera experter skulle få det till att bli landets bästa äldreboende. Programmet fick stor uppmärksamhet i alla fall och jag såg alla avsnitten.

Ett par som var med i programmet var geriatrikprofessorn Yngve Gustafsson som har sin bas i Umeå och den kände krögaren Leif Mannerström. Den senare granskade maten som de äldre serverades och han hade många synpunkter både på näringsinnehållet och hur maten serverades samt kontrollen av hur de gamla åt. Gustafsson koncentrerade sig på medicinanvändningen och kunde enkelt konstatera att de äldre på det boendet övermedicinerades. Faktiskt var det så att Gustafsson såg till att ta bort en del mediciner från enskilda individer och genast mådde dessa personer mycket bättre!

Situationen förbättrades definitivt under tiden som inspelningen gjordes. Personalen var tänd på och entusiastiska över de nya rutinerna och den stimulans som de inkallade experterna utgjorde. De äldre levde upp och upplevde klara förbättringar i vården och omsorgen. Men en uppföljning ett år senare visade att verksamheten fallit tillbaka till de tidigare rutinerna. Medicingenomgångarna hade inte genomförts på det sätt som var tanken och de äldre som krävde medicin fick åter för många mediciner – i många fall läkemedel som tog ut varandra och som därför inte fick någon som helst effekt. Mathållningen hade åter igen blivit sämre genom att det blev som tidigare.

Hur det är i dag har jag inte en aning om. Inte heller vet jag hur det är på alla de andra boendena som finns runt om i landet – boenden som naturligtvis kan vara både offentligt och privat drivna. På en del håll är det säkert väldigt bra och på andra håll är det inte alls så bra. Och det gäller oavsett vem som är driver verksamheten.

I allmänhet har jag en mycket bestämd känsla av att det finns en stor potential till förbättringar. Inte minst när det gäller de två områden som jag redan berört – mat och mediciner. Återkommande hör vi talas om hur dålig maten är. Kanhända att det är lite bättre på boendena där personalen i alla fall har en chans och en möjlighet att hålla koll på om de äldre får i sig så mycket mat som krävs. När det gäller matleveranser ut till äldre som fortfarande bor hemma är det nog mycket sämre. Den maten är enligt vad som då och då framställs i media inte alls bra. Portionerna är små, maten är illa lagad och den lilla portionen känns inte alls aptitlig.

Nyligen upprepades larmsignalen att 10 000-tals äldre är undernärda och faktiskt riskerar att svälta ihjäl. Det låter onekligen dramatiskt och är det naturligtvis. Det skulle faktiskt vara ytterligt intressant om detta kunde undersökas och dokumenteras på ett bättre sätt än mer eller mindre lösa påståenden. När en gammal människa dör finner man alltid en dödsorsak. Inte sällan är det så att organen ger upp och då heter det förstås att personen har dött lugnt och stilla i en hög ålder. Döden är ju naturlig och det enda säkra vi vet om framtiden.

Men finns det en möjlighet att närmare undersöka dödsorsaken. En lång tids undernäring kan självklart påskynda döden, men aldrig har det väl skrivits en dödsattest där orsaken till dödsfallet är svält. Kanske är det ändå så, men den orsaken skrivs aldrig in. Det skulle ju bli ett himla liv – inte bara här i landet utan överallt – om det i välfärdslandet Sverige skulle stå klart att gamla människor ganska ofta dör av långvarig undernäring. Jag kan mycket väl föreställa mig att liknande förhållanden råder i många andra europeiska länder och i västvärlden över huvud taget.

Att komma till rätta med det här borde vara en självklarhet. Det låter sig lätt sägas, men är betydligt svårare i praktiken – verkar det som. Det är svårt att rekrytera personal och det är dyrt att hålla personal. Det är dyrt att bygga boenden. Befolkningen blir ju dessutom äldre och även om vi som börjar komma till åren är friskare än tidigare så kommer obevekligt en del krämpor som ibland kräver åtgärder.

Framtiden för de äldre ser inte så där väldigt ljus ut i det perspektivet. Men kanske får vi hoppas på att samhället börjar se oss äldre som en resurs. Om inte annat utifrån utgångspunkten att vi skapar jobb och därmed fler skattebetalare.

Slutligen något om min dag, som har varit bra. Dotter Moa har visserligen åkt hem, men jag lurade med henne till Friskvårdskompaniet i morse. Sedan snackade vi om manligt och kvinnligt i en mycket snäv bemärkelse. Nämligen hur män tar av sig en t-tröja och hur kvinnor tar av sig en t-tröja. Titta en smula på länken https://m.youtube.com/watch?v=lnBZFFK02LU så förstår ni vad jag talar om. Jag har då aldrig tänkt på det tidigare.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Omprövning och prövning

Tiden går ju så fort och jag vet inte bestämt hur länge sedan det var sedan en MS-sjuk kvinna dog på en offentlig toalett. Hon hade förvägrats assistanstimmar trots att hon sedan flera år hade haft assistans. Nu, kanske en månad eller så efter dödsfallet, står det klart att Försäkringskassan gjort fel. En expert på Försäkringskassan har inför ombudet till familjen konstaterat att antalet assistanstimmar inte skulle ha minskats utan tvärtom ökats. Därför kommer Försäkringskassan att ompröva sitt beslut.

Där höjde jag på ögonbrynen ordentligt. Vad tjänar det till att i efterhand ompröva beslutet? Enligt ombudet för familjen till den omkomna kvinnan blir det ändå en sorts avslut och det kan jag i och för sig ha förståelse för. Jag tycker att det är bra att Försäkringskassan medger att den har gjort fel och på något sätt borde det också följas av någon form av ersättning eller skadestånd. Det är ju Försäkringskassans beslut att dra in assistanstimmar som fick denna tragiska konsekvens. Ersättning och/eller skadestånd kan ju inte heller på något sätt ersätta familjen för den förlust som den har lidit. Men det blir tydligare både internt inom Försäkringskassan och externt att Försäkringskassan bär ansvaret för händelsen. Det blir inte fallet när beslutet omprövas. I alla fall inte som jag ser det.

En konsekvens av denna händelse och många andra incidenter som har hänt sedan regeringens företrädare uttalat sig om att kostnaderna för LSS måste minska borde bli att Försäkringskassan omedelbart ser till att koncentrera sina ansträngningar att minska kostnaderna, eller rättare kostnadsökningarna, på att angripa det fusk som tyvärr förekommer. Inte att dra ner på antalet assistanstimmar till personer som har olika former av funktionshinder. Regeringen har ju tillsatt en utredning om LSS och kostnaderna och så småningom får vi väl veta vad den utredningen kommer fram till. Men fram till dess bör inte Försäkringskassans tjänstemän minska assistanstimmarna för enskilda personer.

Dagen har varit god. Dotter Moa är ju här och när hon är här händer saker som normalt inte inträffar så ofta i vårt hem. Hon och jag har varit ute och shoppat. Jag köpte en grej till bilen som jag länge funderat på. Det gäller ju att passa på när Moa är här som begriper teknik. Men nu föll det sig inte bättre att inte ens hon fick prylen att fungera så det var bara att åka tillbaka till affären och lämna tillbaka varan. Det är bra med öppet köp i tio dagar eller vad det brukar vara. I det här fallet behövdes det inte mer än en timme för att konstatera att prylen inte funkade. I alla fall inte min bil. Så nu behöver jag inte gå omkring och drömma om en sådan sak längre.

Det har också bakats pepparkakor. Ja, inte vanliga sådana. Inom släkten Theander pågår det en tävling om att skapa något bygge av pepparkakor. Förra året gjorde Moa en dinosaurie men då var hon inte inbjuden till tävlingen. I får hon vara med under förutsättning att jag ingår i laget eftersom övriga deltagare vill ha med mig i Moas lag eftersom jag är en garant för att dra ner kvaliteten och nivån.

mms_img20087571.jpg

I dag gjorde vi lite provbak för att få till det som krävs för det bygge som Moa planerar. Vad det är kan förstås inte avslöjas här. Men det är garanterat något betydligt mer hållbart och sevärt än de hus som jag är ytterligt känd för – inom en väldigt trång krets av folk – att baka. De har konsekvent fallit ihop innan jag monterat dem. Tragiska resultat av mycket möda och fingrar som bränts av det smälta sockret. Jag kan nog lova att vidarebefordra resultatet av denna familjetävling när den väl är avgjort. Jag har en känsla av – eftersom vi inte har tillsatt någon oväldig domare – att alla kommer att hävda segern.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Snarstucken Trump

Dagen har varit bra. Mycket bra. Efter en stillsam förmiddag var det dags för shopping och att kika på Vinterstudion där våra skidåkare begick den traditionella säsongpremiären i Bruksvallarna. Det var kul att se att Johan Olsson och Marcus Hellner verkar vara i så fin form redan. De två stod i särklass i herrarnas 15 km klassisk stil. Anna Haag skötte sig med den äran i damernas 10 km och kom tvåa. Det ska bli intressant att se vad Charlotte Kalla och Ida Ingmarsdotter kan prestera när det drar ihop sig till världscuppremiär nästa helg.

Nog om det. Dotter Moa har kommit på besök och knappt hade hon kommit förrän vi alla åkte till goda vännerna Janne och Ann-Sofie för att äta gott och för otvunget och avkopplande umgänge. En mycket trevlig kväll som vi bockar och tackar för.

Nyhetsmässigt har det varit svårt att följa med i dag eftersom nätet inte fungerade. Jo, en stund på morgonen och förmiddagen men sedan var det ur funktion ända till vi åkte iväg. Nu fungerar det tack och lov igen. Man har onekligen blivit  en smula beroende av att tekniken fungerar, vilket varje gång det händer blir en tankeställare om hur skört vårt samhälle är.

Att samhället är skört även i andra avseenden har vi nog alla blivit medvetna om alltsedan Donald Trump valdes till nästa amerikanska president. Under den 18 månader långa valrörelsen har han gång efter annan utmärkt sig genom märkliga påståenden om sakförhållanden men åtskilliga gånger även rasistiskt och sexistiskt. Det har stått helt klart för alla som har velat se och höra att han är hämndlysten och att hans strategi är att aldrig någonsin medge något fel, hur än mycket motsatsen kan bevisas.

Under kampanjen har Trump väldigt ofta använt Twitter för att föra ut sina budskap. De har kommit snabbt så fort han känt sig föranlåten att tycka något om något eller någon. Det tänker han tydligen fortsätta med även som president. Det är illavarslande. En president för en supermakt som USA kan inte och bör inte hålla på med sådant. Uttalandena som görs ska rimligen vara väl genomtänkta.

Men känner Trump sig sårad eller förolämpad så reagerar han. Det gjorde han exempelvis helt nyligen när hans vicepresident Mike Pence gick på en musikal i New York och där blev utbuad av delar av publiken. Efter föreställningen skickade ensemblen genom en skådespelare med ett budskap till den blivande vicepresidenten. Enligt DN var det följande: ”Vi är mångfaldens USA, som är ängsliga och oroliga över att den nya regeringen inte kommer att skydda oss, vår planet, våra barn, våra föräldrar, eller försvara oss och upprätthålla våra oförytterliga rättigheter.”

Detta reagerade Donald Trump på genom att på Twitter skriva: ”Vår underbara framtida vicepresident Mike Pence trakasserades på teatern i kväll av ensemblen i Hamilton” och i ett senare meddelande krävde han en ursäkt av artisterna som han ansåg ha varit ”väldigt oförskämda”.

Det är i sanning häpnadsväckande att den blivande presidenten är så snarstucken att han uppenbarligen inte tål ens att hans ersättare under de fyra kommande åren får med sig ett harmlöst budskap som uttrycker oro inför framtiden.

Häpnadsväckande är förresten en underdrift. Jag kan rent av bli ängslig över vad Trump och hans administration kan komma att hitta på och ställa till med. Det finns ju ingenting – absolut ingenting enligt min ringa åsikt – som talar för att hans mandatperiod kommer att stärka fred och demokrati. Det är skrämmande.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar