Arabvärlden reagerar

I kväll har utrikesminister Margot Wallström och näringsminister Mikael Damberg suttit i möte med en lång rad prominenta företrädare för svenska storföretag. Anledningen till det hastigt uppkomna mötet är de under senare tid ordentligt försämrade relationerna med Saudiarabien – och resten av den muslimska världen.

I dag trappades den diplomatiska konflikten upp när Saudiarabien meddelade att landet inte kommer att bevilja visum till svenska affärsmän som ska besöka landet. I praktiken betyder det att svenskar som är knutna till de svenska företagen i landet inte kan åka dit. Vilket är en kraftfull sanktion.

Men det har hänt mer. Arabförbundet med 30 medlemsländer har ju tidigare kritiserat Sverige för det uttalande som Margot Wallström gjorde och som handlade om att Saudiarabien är en diktatur som förtrycker kvinnor och har ett rättssystem som liknar det som tillämpades på medeltiden. Nyligen dömdes en bloggare som varit kritisk mot landets ledning till att få 1000 piskrapp och naturligtvis fängelse.

I dag anslöt sig den muslimska samarbetsorganisationen OIC (Organization of Islamic Cooperation) med 57 medlemsstater till kritiken. Värt att nämna är att OIC har en saudier som ordförande.

Det är med andra ord inte någon som helst tvekan om att Saudiarabien vill straffa eller i alla fall hårt markera mot Sverige – och mot alla länder som noterar konflikten. Budskapet är att det ska kosta att kritisera Saudiarabien. Om det nu är kritiken mot landets brister när det gäller mänskliga rättigheter som är den egentliga frågan. Kännare på området anser nog snarare att det är det faktum att Sverige ensidigt och utan diskussion med Saudiarabien sade upp det bilaterna militära samarbetsavtalet.

Oavsett vilken den egentliga orsaken är – förmodligen är det en kombination av båda eftersom de hänger så intimt samman – så kommer det här att kosta i form av uteblivna exportaffärer. Bara till Saudiarabien exporterar svenska företag för elva miljarder kronor per år. Om övriga arabvärlden – eller i alla fall bara länderna som ingår i Arabförbundet – ökar kostnaden för Wallströms uttalande radikalt.

Det ska bli intressant att se hur regeringen tacklar situationen. På något sätt bör en dialog kunna upprättas som syftar till att reda ut eventuella missförstånd. Dock är det inte aktuellt för Sverige att be om ursäkt för sin kritik mot bristen på mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Den kritiken är inte ny för det saudiska kungahuset och den bryr man sig egentligen inte om eftersom inga förändringar till det bättre har ägt rum.

Däremot borde regeringen nog på ett smidigare sätt ha kunnat hantera avtalsfrågan. Beslutet togs uppenbarligen i all hast och statsminister Stefan Löfven förklarade att frågan avgjorts ”för en tid sedan” utan att ange om det var för tio minuter sedan eller några dagar innan uttalandet. Det formella beslutet togs först vid ett regeringssammanträde därefter.

Tyskland har ju också sagt upp ett avtal, men inga reaktioner har riktats mot Tyskland från Saudiarabien. Det kan ha att göra med att Tyskland skickade en hög regeringsföreträdare till landet och där i samtal och med personlig närvaro motiverade varför Tyskland vill säga upp det nämnda avtalet. Det är onekligen mer hyfsat gjort och borde väl ha gjorts också av regeringen Löfven. Avtalet har ju trots allt funnits i tio år och under den tiden gagnat båda nationerna.

Det är fullt möjligt att situationen blir värre innan den kan förbättras. Men vad som händer i framtiden vet vi ingenting om.

På det lokala planet är de tre konsulternas rapport om hur man i framtiden ska lösa trafiksituationen det stora samtalsämnet. Nu har jag inte sett konsultrapporten, men jag ska försöka få tag på den eller i alla fall få ögonen på den så jag kan bilda mig en egen uppfattning. Som förslagen framställts i Norran tycks det dock finnas en del goda korn som är värda att ta vara på.

Slutligen något om min dag. Den har mer eller mindre helt ägnats åt arbete som handlar om Sunnanå. Det är som sagt mycket som ska hända och göras innan säsongen drar igång. Men det är bara kul.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Oklok sänkning, tror jag

Dagens stora nyhet – åtminstone på det nationella planet – måste väl Riksbankens besked att ytterligare sänka minusräntan till 0,25 procent. Beslutet togs mellan två ordinarie så kallade penningpolitiska möten, vilket var överraskande. Förutom att sänka räntan ytterligare ska Riksbanken köpa statsobligationer för 30 miljarder kronor.

Syftet med åtgärderna är att få fart på inflationen, säger Riksbanken. I och för sig har vi en liten och stigande inflation, men den ligger långt från målet på två procent. När Riksbanken kommunicerat sitt beslut försvagades omedelbart kronan vilket också var avsikten. Importen blir billigare och det blir lättare för industriföretag att exportera, vilket inte minst märktes på börsen där industriföretags aktier ökade markant.

Jag gillar inte beslutet som Riksbanken tog. Inte för att jag vet så mycket om ekonomi och det oerhört komplicerade spel som varje dag och varje stund styr kurser, valutor och allt annat på den globala marknaden. Men ändå – om inflationen har börjat ta fart (inte mycket men dock märkbart) så borde Riksbanken kanske ha legat still. Den effekt som Riksbanken ville ha visade sig omedelbart, men om den blir hållbar och accentueras återstår att se.

Vad händer om ECB sänker sin ränta ytterligare? Jo, då förtas i en grisblink det ”positiva” som Riksbanken ville ha och för att råda bot på det krävs ytterligare sänkningar. Det blir ett ”race” neråt som inte är bra. Redan i dag är det ju så att ingen har något svar på vad som händer med ekonomin som vilar på ett negativt ränteläge. Men nu tror de kloka att det är rätt väg och som alltid blir det lite av Följa John eftersom allt hör ihop och det kan bli ytterligt kostbart att gå emot. Därmed inte sagt att det är rätt att följa efter heller.

I Danmark är minusräntan 0,75 procent och där har bankerna börjat ta betalt av sina kunder som har pengar på banken. Här i landet säger storbankerna att de inte ska ta betalt för de kunder som har pengar på sparkonton till följd av den här räntesänkningen. Men var går gränsen för bankerna att börja göra det? Min erfarenhet är ju att bankerna är väldigt intresserade av att tjäna pengar på sina kunder. Förra året gick ju de fyra storbankerna med en sammanlagd vinst på 81 miljarder kronor, enligt vad som sades på TV4:s nyheter. Bankerna är garanterat intresserade av att lugga kunderna på lite mer pengar.

Sammantaget hade jag nog varit gladare och känt mig mer trygg om Riksbanken legat kvar på minusräntan 0,10 procent. Jag tror att den ytterligare sänkningen som meddelades i dag i framtiden kommer att visa sig vara ett misstag. Tids nog får vi svaret på det spörsmålet. De som handlar med aktier fick sig i alla fall en god dag – kurserna rusade för de flesta börsföretagen. Åtminstone de på den så kallade A-listan.

För min egen del har dagen varit god. Arbete på förmiddagen och så ett företagsbesök på eftermiddagen. Det senare var ytterligt stimulerande. Det är kul att lära sig mera om ett företag på orten som det går bra för. Tids nog ska jag skriva om det.

Och nu är det snart natt.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

Pilligt jobb i Stockholm

Har jag inte pressen på mig, så blir det inte heller något särskilt gjort. Så har det varit hela livet och så har det varit i dag. I korthet kan man säga att dagen har bjudit på en promenad in till stan och tillbaka till Moröhöjden, tidningsläsning i papper och på dator samt nu på kvällen ett par timmars möte med en grupp från Sunnanå.

Det blir bättre i morgon. Då ska jag jobba och så ska jag göra en grej till den bilaga som Sunnanå ska ge ut. Inte nog med det – ett par saker måste skrivas ut och vidarebefordras. Men det ordnar sig. När mer står på agendan blir det som sagt mer gjort.

Jag blev lite full i skratt i förmiddags i alla fall. En artikel i Dagens Nyheter beskriver hur 25 personer anställts för att ligga på knä på Lilla Västerbron i Stockholm. Där kryper de omkring och pillar loss små ståltrådsbitar med Moraknivar. Betongen som göts armerades med ståltrådsbitar vilket skulle vara särskilt bra. Men så hyvlades ytan och då kom ståltråden fram vilket har orsakat en lång rad punkteringar, vilket väckt irritation och vrede. Lilla Västerbron är tänkt att vara en ”dröm” för cyklisterna i storstan. Men det blev en mardröm. En annorlunda arbetsuppgift skapades emellertid. Jobbet var tänkt att sluta i dag, men ingenting tyder på att de 25 anställda under den gångna veckan har fått bort alla ståltrådsbitar.

Med stort intresse lyssnade jag till stordelen av kvällens SVT-program Min sanning där den tidigare socialdemokratiska ministern Thomas Östros fick svara på frågorna. 2012 lämnade han politiken och blev vd för intresseorganisationen Bankföreningen. Nu har han fått ett ännu ”finare” jobb som jag inte skulle ha något emot att ha, nämligen styrelseledamot i Internationella valutafonden i Washington. Ja, han blir mer än så. Han blir så kallad exekutivdirektör vid den nordisk-baltiska valkretsen i valutafonden.

För vanliga dödliga är det svårt att förstå vad en sådan direktör gör, men det är säkerligen något viktigt och förhoppningsvis kommer han att göra ett bra jobb också. Det är alltid lite kul att lyssna till personer som har fått en viss distans till sitt politiska arbete. Men jag undrar i mitt stilla sinne om allt som sägs verkligen är den sanning som programtiteln antyder. Jo, det kanske det är eftersom det heter Min sanning.

Och då är vi där igen – det jag skrev om för inte alls länge sedan. Vad är sant och vad är inte sant. Nu fick Thomas Östros möjlighet att ge sin syn på en del saker som hänt under hans resa mot toppositionerna. Det var som sagt intressant. Dock kan det hända att om jag hade fått chansen att leda samtalet att jag skulle fört in det på en del andra aspekter. Men det har inte med saken att göra. Hur program görs finns det få personer som har inflytande över. Och så ska det vara. Precis som i allt annat som medierna pysslar med; medierna är fria och det är de ansvariga där som fattar besluten och journalisterna som utför hantverket.

Nu varvar jag ner en smula och satsar på morgondagen. Det gör ni väl alla, kan jag tro.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Diverse mot natten

Ännu har det inte blivit så att jag kommer till massören en gång i veckan. Det var två veckor sedan så det fanns en del att ta hand om. Att det behövdes kändes verkligen, men så snart massagen är över känns allt så mycket bättre. Om än det är ömt på sina ställen. Men nu ska det förhoppningsvis bli så att man får sig en gnuggning en gång i veckan innan man hinner stelna till.

Dagen började med ett pass på Friskvårdskompaniet och därefter var det jobb under hela förmiddagen, vilket som alltid är kul. En promenad i finvädret tog jag mig tid till. Och i kväll har jag tillbringat ett par timmar framför datorn för att följa ett fullmäktigemöte. Nöjsamt till en del, men inte särskilt spännande.

Jag ser att Zlatan har hamnat i fokus igen, men inte främst som den lysande fotbollsspelare han är. I den senaste matchen gjorde han lagets båda mål, men har blev väldigt frustrerad över en uppenbar domarmiss (till och med jag såg missen). Efter matchen var han så arg att han sa att Frankrike var ett ”skitland”. Det fick ledaren för Nationella fronten, Marine le Pen, att säga att om Zlatan tycker så är det bara för honom att lämna landet. Jag förstår frustrationen och hans uttalande och jag tycker nog att reaktionen hos hans kritiker är lite överdriven. Å andra sidan har väl fransmännen alltid varit känsliga för kritik mot sitt land.

Ibland när något hänt här hemma kan jag tycka att det är ett dj-a land man lever i. Så visst kan en frustration få till följd att man säger saker och ting som man inte menar. För hela tiden finns vetskapen om att vi lever i ett land där det är tryggt och säkert och bra. Jämfört med nästan alla andra länder. Vi har faktiskt inte någonting att klaga på. Egentligen.

Så har den ryske presidenten Vladimir Putin visat sig igen. Det var elva dagar sedan och spekulationerna har varit våldsamma över vad som kan ha inträffat. I dag försökte han skoja om sin frånvaro, men ingenting sades om orsaken till frånvaron från det offentliga. Tids nog kanske det kommer fram. Men den som läcker om det riskerar väl livet…

Skellefteå AIK vann den tredje kvartsfinalmatchen mot Brynäs. Men det satt hårt åt. Dock leder SAIK nu matchserien med 3–0 och det ska mycket till om Brynäs ska ta fyra raka segrar, vilket i så fall skulle innebära att SAIK inte kommer till semifinal. Nog går laget dit, men kanske åker man på en förlust på onsdag borta i Gävle, innan SAIK stänger kvarsfinalen.

På fredag kan vi se en kraftig solförmörkelse här i Norrland. Det är något att se fram emot om vädret blir sådant att solen faktiskt syns. Man får ju inte titta mot solen med vanliga solglasögon utan det sägs att synen mår bäst av om man har särskilda solglasögon eller svetsglasögon  nummer 14 på sig. Det vet jag inte om jag tänker skaffa.

Jag drar mig till minnes att det var en solförmörkelse någon gång i barndomen när vi bodde i Karlskrona. Den kikade vi på och vi har tack och lov fortfarande ögonen i behåll. Jag minns hur morsan gjorde för att vi skulle se mot solen. Hon tog ett stearinljus och höll ett glasfat över det så att glaset sotades. Sedan kikade vi mot solen.

Jag lurar på om jag ska göra detsamma på fredag. Om jag hittar något glasfat…

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Färg och krig

För några dagar sedan orsakade en klänning stor debatt här hemma. Eller rättare sagt bilden på en klänning. Den lades först ut av den skotska sångerskan Caitlin McNeill som på något så kallat socialt medium bad sina läsare hjälpa henne och hennes vänner. De hade nämligen helt skilda uppfattningar om vilka färgerna på klänningen var.

När hustrun och jag tittade på bilden som en vän till hustrun skickat över var vi helt överens. Klänningen är svart och ljusblå. Det hävdade vi bestämt och var nästan på väg att konstatera att vännen hade blivit halvt knäpp när hon såg den som vit- och guldfärgad. I dag skrev Dagens Nyheter om bilden och då utifrån ett vetenskapligt perspektiv.

thedress_liten

Här är den omtalade klänningen. Från det att Caitlin McNeill lade ut bilden tog det bara fem timmar innan bilden delats 16 miljoner gånger. Och i dag skriver som sagt Dagens Nyheter om fenomenet. Det visar sig att vetenskapsmän (och naturligtvis även -kvinnor) har olika förklaringar till varför vi kan uppleva färgerna på ett så diametralt olika sätt. Jag kan säga att när jag lade över bilden till bloggen var klänningen var den i mina ögon blå och svart. I samma ögonblick som den lades in texten var den i vit och guld för att nästa gång jag tittade återgått till blå och svart.

Vad ska man dra för slutsats av detta? Ja, kanske att det vi ser inte är det andra ser. Att vi ser och tolkar i stort sett allt på olika sätt. Vilket vi naturligtvis gör.

När jag på de tidningar där jag jobbat som chefredaktör varit ute i skolor och pratat tidning och journalistik har jag alltid hävdat (för frågan kommer ständigt upp om det som vi skriver i tidningarna om är sant) att det medierna förmedlar är en del av sanningen. Jag brukade ta exemplet om exempelvis tre personer blir vittne till en krock mellan två bilar och dessa sedan, utan att tala med varandra, går hem för att berätta vad som hänt, så blir det tre olika berättelser. Därtill kommer naturligtvis två skilda berättelser från förarna av bilarna. Alla berättelser är sanna – på sitt sätt. På det sätt som var och en uppfattar sanningen.

Det journalisten gör att ta del av så många berättelser som möjligt och sedan redovisa det i tidningen eller på den för tillfället gällande så kallade plattformen. Inte undra på att en del blir arga över vad som står i tidningen och hävdar att ”tidningen” bara ljuger. Men nu låter vi detta ämne vila.

I dag är det fyra år sedan Syriens president Bashar al-Assad påbörjade sitt krig mot sin egen befolkning som börjat opponera sig mot hans styre. Kriget går nu in på sitt femte år. Tidigare skrev jag flitigt om situationen i landet. Men jag har gett upp. Ingenting förändras till det bättre. Fortfarande dödas många varje dag. Fortfarande raseras byggnader och annan infrastruktur. Fortfarande är livet obeskrivligt djävligt för dem som inte lyckats ta sig ut ur landet.

Minst tio miljoner människor lever i flykt i eller utanför landet. Det är ungefär halva befolkningen. De officiella siffrorna säger att 220 000 personer har dödats. Men de officiella siffrorna är inte någon sanning: det är många, många fler som dödats. Min vän lever. Flera andra vänner som vi har i landet har försvunnit och är förmodligen döda. Andra har dött – officiellt om än inte som offer för kulor och bomber. Än fler har flytt landet.

Hos oss förs debatten om vi ska fortsätta att ta emot så många flyktingar. Om vi ska släppa in dem och pröva deras asylskäl. Jag tycker att det är en självklarhet att vi gör det. Jag brukar försöka tänka på vad jag och min lilla familj skulle göra om släkt och vänner dödas eller förs bort till okända öden och om 60-95 procent av våra hus förstördes och blir omöjliga att bo i och om jag och de mina riskerade livet så snart man går ut för att försöka få tag på bröd eller något annat att äta.

Tveklöst skulle jag försöka ta mig ifrån helvetet. Det tror jag alla skulle försöka göra och jag vet att en stor majoritet av det syriska landets kvarvarande befolkning bara har en önskan – att ta sig därifrån och/eller att kriget snarast upphör.

Det senare är inte något som finns på agendan. President al-Assads styrkor fortsätter sitt krig. Men det är inte bara mot en tidigare svagt beväpnad opposition. Kriget har öppnat dörrarna för en lång rad islamistiska grupper där den senaste aktören IS väl är den mäktigaste. De senare kämpar för att vinna för att få makt – ja, det gör alla. Men den praktiska verkligheten är att alla slåss mot alla och att kommande eventuella fredsförhandlingar är dömda att misslyckas.

I det militära, på T2 i Skövde, hade vi en kapten som tjänstgjort i Gaza. Han talade om för alla som ville höra och för oss som var kommenderade att lyssna på honom, att hans erfarenhet var att låta folk slå ihjäl varandra till dess att det inte fanns några kvar. Då först skulle man kunna börja något nytt – kanske. Ibland kan jag tro att hans predikningar har fått fäste i Syrien hos alla stridande parter. Alla tror att de ska vinna och så fortsätter de att kriga till dess förmodligen ingen vinner och det inte finns någon civilbefolkning att styra över.

Lek med tanken att det skulle bli fred i morgon. Hur många i Syrien och i världen skulle tro att den freden blir särskilt långvarig? Och vilken trovärdighet skulle ett fredsfördrag ha när landet skulle fortsätta att krylla av beväpnade män (företrädesvis) som under fyra år har lärt sig att de får vad de vill bara de dödar den och de som står i vägen?

Nej, nu får det vara slut för i dag. Kriget i Syrien går i morgon in på sitt femte år och jag är oerhört privilegierad som bara får kriga med och mot mitt samvete och min lathet för att få det gjort som jag både måste och ska få gjort.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | 1 kommentar

Balkongen var närmast

En del har blivit gjort i dag. Men mer har blivit ogjort. Det vackra vädret lockade ut mig. Men jag kom inte längre än till balkongen och blev sittande där i solgasset. Det var så vindstilla, varmt och skönt att jag kunde sitta där i någon timme i skjortärmarna. Det har aldrig någonsin tidigare hänt under mina år i Skellefteå att det skulle vara möjligt under första hälften av mars.

Skrivande har det blivit i alla fall. Och förutom jobb i veckan, som alltid går först, blir det en hel del saker som jag ska hinna med och som rör Sunnanå SK. Fotbollssäsongen har ju börjat rulla igång så smått och det är en hel del förberedelser som ska göras och vara klara så snart som möjligt. Det är också ett roligt jobb, men efter en slapp vintersäsong kan det bitvis kännas en smula stressigt.

Dock har jag märkt – och sedan länge i och för sig vetat om – att när jag har mycket att göra så går det bra ändå. Jag får mer gjort även av sådant som normalt sett tillhör fritiden. Det var väl därför jag tog mig tid att ”åka” femmilen i Oslo i dag. Marcus Hellner kom in på en fin femteplats inte ens två sekunder efter segraren. Anders Södergren som gjorde sitt sista lopp i världscupen kom in på 17:e plats och fick fina hyllningar av den kunniga norska publiken. Södergren har ju två gånger vunnit den klassiska femmilen i Oslo. Det glömmer inte publiken. Särskilt inte när han i framtiden inte utgör något hot mot norska åkare.

När jag sitter och skriver det här har jag lyssnat på och sett de tolv bidragen i den svenska finalen av Melodifestivalen (om det är så arrangemanget heter). Jag är ju inte så där överdrivet intresserad av musik så får väl vem som helst vinna. Riktigt kul vore det om han Jon Henrik vinner med sin samiska jojk. Det skulle vara roligt inte minst för oss här i norr och för oss som värnar det samiska samhället och den samiska traditionen.

Ute i världen ser jag att det är väldiga spekulationer om vad som eventuellt håller på att ske inom Kremls murar. President Vladimir Putin har inte synts till på drygt en vecka – jo, han förekom på bild i något möte i fredags men den breda allmänheten tror att den bilden var manipulerad. Normalt är att statstelevisionen flera gånger om dagen rapporterar vad presidenten gör och var han är. Nu har det varit helt tyst.

Spekulationerna ökade till stormstyrka i dag när en anonym källa i presidentens presstjänst uppges ha sagt att ”ett stort tillkännagivande väntas inom kort”. Samtidigt har något börjat byggas på Röda torget. Ingen vet vad det är. Och ingen vet vad som hänt eller händer innanför murarna. Spekulationerna handlar om allt från att Putin är död till att det har skett en palatsrevolution. Vi får väl bida vår tid innan vi tids nog får svaret.

Nu blir det fortsatt slapp lördagskväll. Om vädret är gott i morgon blir det väl tid för en promenad. Och då en promenad som sträcker sig längre än till balkongen…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Högintressant dag

Det har varit en jättebra dag i dag. Spännande för mig och intressant på många olika sätt. Jag har verkligen trivts gott när jag fått träffa många människor – nya och gamla bekantskaper.

Dagen började med att jag tog mig samman och for ner och tränade en stund på Friskvårdskompaniet direkt på morgonen. Det var ett litet mentalt motstånd innan jag kom iväg, men väl där och framför allt efteråt kändes det gott. Därefter skulle jag iväg på det seminarium som bland annat Sunnanå SK arrangerat. Andra arrangörer var Skellefteå kommun, Skellefteå Kraft och SISU.

Men dessförinnan hände något anmärkningsvärt. Jag stod på balkongen och eftersom jag tämligen ofta skannar av himlen i hopp om att få syn på något flyg, såg jag mycket riktigt rakt i öster ett streck på himlen. Det var inte något plan till Luleå eftersom det låg betydligt längre ut över havet och på högre höjd. När planen till Luleå passerar Skellefteå har de redan börjat nedstigningen.

Så plötsligt kom det ett annat plan sett framifrån mot det första planet. Det andra planet gjorde därefter en 180-graderssväng och följde efter och kom ikapp det första planet. Jag rusade förstås in till datorn för att kolla på flightradar24.com men där fanns inga plan. Det har ju hänt att jag från motsatt håll – alltså när planen är på väg söderut – har sett plan som kommit från Asien och ska till någon flygplats nere i Europa. Så var inte fallet nu.

Därför kan jag inte förstå annat än det första planet var från någon nation, gissningsvis Ryssland, som var på väg norrut i något ärende (ryssarna har ju många militära plan i luften som inte kör med transpondrarna på). Det andra planet som synbart vände, följde efter och kom ikapp det första planet bör i så fall ha varit antingen från svenska eller finska flygvapnet som skulle hålla koll på vad det första planet gjorde.

Jag tycker att det var väldigt spännande.

Seminariet på Scandic var intressant. Anna Galin från Dixie PR talade under temat inkluderande kommunikation och Genusfotografen Tomas Gunnarsson ordade om genustänket – eller snarare genus-otänket – i bilder. Det han berättade och visade fick nog alla att mer eller mindre höja på ögonbrynen. När jag talade med dottern i kväll om hans föredrag konstaterade hon att hon sedan länge vetat om att ”kamerorna oftast har ett mansperspektiv”. Nog tror jag att man i framtiden blir mer uppmärksam på hur bilder tas och då med insikten att dagens stereotypa tänkande i bildskapandet sitter väldigt, väldigt djupt.

DSC02231

 

Hanna Marklund lyfte fram behovet av en stabil värdegrund för alla verksamheter. Foto: Ola Theander

På eftermiddagen var temat Jämställda och rättvisa villkor inom idrotten. Tre välkända idrottsprofiler höll i föredragningarna. Caroline Jönsson talade om hur hon tidigt blev varse den orättvisa som råder mellan dam- och herridrott. Hanna Marklund talade om de värderingar som styr Sunnanås verksamhet och som borde vara gällande i övriga samhället också. Rebecca Smith, som under tre och ett halvt år spelade i Sunnanå SK, är nu ansvarig för flick- och dam-VM i den internationella fotbollsorganisationen Fifa. Hon pratade om sina erfarenheter som spelare och tjänsteman på Fifa när det gäller damfotbollen och dess utveckling.

Hela dagen har varit synnerligen intressant och under kvällen har jag ägnat mig åt att skriva om seminariet på sskbloggen.se. Och så rita ihop dessa rader.

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar