Rensat kranskärl

Det blev inte några rader i går. Nu så här i efterhand har det sin givna förklaring. Jag blev ju i måndags kallad till kardiologen på Norrländska universitetssjukhuset, NUS, i Umeå. Jag skulle vara där på onsdagsmorgonen. Hustrun och jag stack iväg i god tid eftersom jag tycker mig känna till hur det ser ut med parkeringsplatser runt NUS. Men se det var inte några problem. Jag parkerade precis utanför porten.

Det gick också att leta sig fram till (framför allt genom att fråga) till utredningsavdelningen. Jag fick en säng och så började provtagningen. Gissningsvis godkändes proven – eller vad man gör med dem. Jag blev informerad om att ett par akutfall skulle gå före mig. Vilket är helt självklart.

När det var min tur så började det bli intressant. Jag har ju aldrig varit med om en sådan undersökning tidigare, när de går in i artären vid handleden och går upp mot kranskärlen runt hjärtat för att spruta kontrastvätska och kolla om det finns förträngningar och var de sitter.

På ett sätt hoppades jag att de inte skulle hitta någon förträngning. Å andra sidan skulle det kanske kännas lite kymigt att jag besvärat dem i onödan. Så jag blev glad när de gav mig beskedet att de skulle ballongspränga i ett kranskärl och sätta in ett nät (stent) där. De var väldigt koncentrerade när de höll på, vilket jag har full förståelse för.

Jag försökte följa med på den stora skärmen bredvid operationsbordet (?) vad de gjorde. Men det jag såg gav mig inte något sammanhang. Något kranskärl och något som rörde sig (hjärtat) och lite annat. Men exakt vad de gjorde och hur de gjorde det fick jag inte veta, trots att jag varit och är nyfiken på det. När allt var klart tackade de för sig, plåstrade om mig ordentligt – de ville ju inte att pulsådern skulle springa läck – satte mig i en rullstol och drog iväg med mig avdelningen.

Det var en läkare som gjorde det sista. Jag kände nästan fartvinden i håret där i korridorerna och undrade stillsamt för mig själv om det finns bälten i stolarna. Läkaren förklarade för mig att jag skulle stanna kvar på avdelningen. Jag protesterade. Planen var ju att jag och hustrun skulle fara hem. Men det var inget att diskutera. Jag skulle vara kvar. Basta.

Så hustrun fick ta bussen hem och jag blev kvar. Det gick väl det också. Fick kika på nyhetsprogrammen i matsalen och sedan tassa tyst till min säng för att inte väcka de övriga två på rummet. Men innan jag hunnit fram till kvällen blev jag underbart ompysslad av sköterskor och undersköterskor. Jessica, en ung läkarstuderande som i sommar jobbar som undersköterska, gav sig mycket tid att snacka med mig. Det uppskattade jag verkligen.

Jag kan väl inte säga att jag sov så där utomordentligt bra. Tvärtom sov jag dåligt med alla bandage och övervakningsgrejer som jag hade på mig. Nu i morse stack jag från avdelningen. Jag hade tillåtelse att göra det. Jag var ju tvungen att fylla på parkeringsavgiften. Men då när jag gick snabbt nere i kulvertarna på NUS tyckte jag att det kändes bättre. Andningen var lättare. Jag tror banne mig att läkarna fixade till problemet – i alla fall ett av dem – som jag gått och dragits med.

Tids nog fick jag åka hem. Jag sa hejdå till Jessica och de andra. Jessica önskade jag lycka till med studierna och med – musiken. Och när jag satt i bilen hem var jag full av beundran över alla dessa människor som arbetar i vården. Alla som jag mötte och kom i kontakt med var vänligheten personifierad. De vet vad de gör och många gånger gör de mer än vad man kan begära. Som när ”min” sjuksyrra kom tillbaka i morse efter en alltför kort nattvila och kom ihåg när min parkeringstid gick ut. Det impade på mig.

Nåväl, nu hoppas jag att jag aldrig ser dem mer. I alla fall inte där.

Min dag har varit bra. Och några allvarliga tankeställare har både gårdagen och denna dag bjudit på.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Virus, kalas och pengar

Nu när statsepidemiologen Anders Tegnell är tillbaka på jobbet efter en tämligen kort semester så är väl allt som det ska vara. Coronapandemin har ju varit och är en prövning för både enskilda och samhället. Den prövningen fortsätter. Förmodligen ett bra tag till. Så det gäller att hålla avstånd och vara noga med handhygienen även i framtiden. Ja, ända till dess att vi kan begåvas med ett vaccin.

En god sak som pandemin har fört med sig för min del fick jag kännedom om i dag. Lars Heikensten, verkställande direktör i Nobelstiftelsen, meddelade nämligen att det inte blir någon bankett i december. Hur det kan vara en god sak för mig? Jo, då behöver jag inte gå omkring och fundera på om jag ska få ett inbjudningskort eller inte. Hittills har jag bara bjudit in mig själv till tv-soffan för att låta mig fascineras av sidoreportagen om blomsterarrangemangen och menyerna. Jag har kollat in folk och ivrigt hoppats på att jag aldrig någonsin skulle bli bjuden att sitta alla dessa timmar och försöka vara trevlig hela tiden.

I och med att det dyra kalaset ställs in, så behöver jag inte ens vika kvällen till att titta på glittret och modetrenderna. Det känns faktiskt skönt att slippa det, om än det är fullt möjligt att jag kommer att sakna det 10 december.

Så blev det en kompromiss där nere i Bryssel om pengarna. Alla tycks vara nöjda med den, vilket jag inte riktigt tror på. Att stats- och regeringscheferna är nöjda beror nog mer på att de är glada över att fyra dagars förhandlingar är över och att det i slutändan blev ett resultat som alla kan stå bakom.

Vänsterledaren Jonas Sjöstedt har anmält regeringen till riksdagens Konstitutionsutskott. Sjöstedt är upprörd över att EU-nämnden – som ju representerar riksdagen – inte blev informerad om de sista skrivningarna när det gäller hur EU ska hantera bidrag och lån till länder som inte respekterar rättsstatens principer, som det heter i skrivningarna.

Jag har självklart inte läst överenskommelsen. Men att döma av rapporterna i dag så tunnades det ursprungliga förslaget om just detta ut allt eftersom förhandlingarna fortsatte och man kom närmare en lösning på ekonomin. Stämmer det så tycker jag att det är synd. Det finns inte någon som helst anledning att vara ”snäll” mot eller låta sig hotas av Ungern och Polen, som har tagit stora steg mot att utvecklas till auktoritära samhällen. Var så säker på att de kommer att fortsätta på den inslagna vägen. Det måste övriga EU sätta stopp för.

Vänsterpartiets KU-anmälan kommer förmodligen inte att leda till någonting. Men det är självfallet bra att frågan kommer att utredas.

I kväll blir det en tidig kväll. Morgondagen börjar nämligen tidigt då jag ska till Norrländska universitetssjukhuset, NUS. Jag ska vara där på morgonkulan och tanken med det besöket är att jag ska genomgå en så kallad kranskärlsröntgen. Det ska bli intressant och den stora frågan är om läkarna väljer att gå in med kameran vid ljumsken eller vid handleden. Jag hoppas förstås på det sistnämnda. Det låter mer hanterbart. Efter vad jag har läst mig till så finns det möjlighet att kika på bilderna som visar hur det ser ut där inne i ledningarna. Spännande.

Min dag har varit bra och jag är säker på att morgondagen också blir bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Vaccin och förhandling

Det är ju positivt – tycker jag som absolut lekman – att de första resultaten av Astra Zenecas vaccinstudie har visat så bra resultat. Resultatet presenterades i dag. 1.077 personer deltog i studien. Hälften fick vaccinet och den andra hälften fick en annan spruta. Samtliga som fick vaccinet utvecklade antikroppar mot coronaviruset även om tio personer fick ta en andra dos av vaccinet.

Nu går Astra Zeneca vidare med sina tester och det görs på väldigt många fler människor. 10.000 personer ska testas i Storbritannien, 30.000 i USA, 2.000 i Sydafrika och 5.000 i Brasilien. Tanken med dessa tester är att se att personerna inte blir smittade och när man i slutet av det här året kan få en bild av hur vaccinet fungerar är det dags att i början av nästa år kolla hur länge vaccinet är verksamt.

Alla dessa omfattande tester är helt nödvändiga för att man ska kunna konstatera för det första att vaccinet fungerar och för det andra att det inte medför några allvarliga biverkningar. Av det första resultatet kan man utläsa att huvudvärk och feber drabbade cirka 70 procent av de vaccinerade personerna i testet. Det är ju i mina ögon en näst intill försumbar biverkning som enkelt kan hävas med vanlig paracetamol.

Astra Zeneca är ju inte det enda företaget som ligger långt framme i arbetet att hitta ett vaccin. Företag i USA och Kina ligger också långt framme i arbetet. Men jag har inte sett några resultat från deras tester. Förmodligen därför att de inte har redovisats i våra medier, som jag har noterat. Astra Zeneca har ju svensk koppling och är därför intressantare för oss än företag i andra länder.

Förhandlingarna mellan EU:s stats- och regeringschefer fortsätter i kväll. Enligt vad som har kommit fram så kan det tänkas att man nu har börjat bli överens om hur lån och bidrag ska fördelas i det gigantiska paketet. Det som nu försöker lösas är Sveriges och Nederländernas hårda krav på att bidrag och lån ska kunna stoppas till en EU-medlem om inte denna stats regering inte anses respektera rättsstatens principer. De länder som ivrigt kämpar emot detta är förstås Ungern och Polen, som redan har hunnit en bit in på vägen mot auktoritärt styre.

Ett kompromissförslag har lagts fram som säger att bidrag och lån ska kunna hållas inne om en kvalificerad majoritet i Europeiska rådet finner att rättsstatens principer inte gäller i det aktuella landet. Att Ungern och Polen bromsar visar ju tydligt att dessa länder är väl medvetna om vad de håller på med. Nämligen att avveckla demokratin i form av rättssäkerhet och yttrandefrihet.

Vi får väl se om nattens förhandlingar leder fram till något beslut. Om inte lär det bli ett nytt toppmöte om någon vecka.

Min dag har varit bra.

Publicerat i Uncategorized

Juste kompromissförslag

Så har det blivit dags att skriva några rader igen. Och det blir ytterligare ord om de spännande förhandlingarna i Bryssel när EU:s stats- och regeringschefer ska försöka komma överens om hur mycket pengar som ska fördelas ut för att få igång ekonomierna igen efter pandemin.

Nu i kväll har tydligen den lilla gruppen som Sverige tillhör – det sparsamma gänget dit Finland nu också har anslutit sig – lagt ett kompromissförslag. Det går enligt rapporterna ut på att coronastödet bantas till 700 miljarder euro och att hälften ska vara lån och den andra hälften bidrag.

Det har väl hela tiden – egentligen – varit utsiktslöst att de fyra länderna och Finland skulle få igenom sitt krav på att allt skulle vara lån. I alla fall om Sverige tillsammans med Österrike och Danmark skulle få rabatt på medlemsavgiften under de närmaste sju åren. För långtidsbudgeten ligger där också för förhandlingar.

Utsiktslöst också mot bakgrund av de fem ländernas krav på att åtgärder som ska premieras ska vara sådana att miljön förbättras. Det skulle i sin tur innebära att EU-länderna får en bättre chans att nå klimatmålet. Kraven på att pengar ska kunna låta bli att betalas ut om inte ekonomiska och demokratiska reformer genomförs i de länder som vill ha bidrag och lån.

Ingen vet just nu hur detta motbud kommer att tas emot av de övriga 22 länderna. Kanske blir det här budet i alla fall en utgångspunkt för vidare förhandlingar i natt. Kanske fortsätter förhandlingarna även i morgon, vilket skulle vara ytterligare en extra dag. Söndagen var ju det.

Motsättningarna till trots är det bara en sak som står klar. Nämligen att alla länderna måste vara överens om resultatet och att de måste bli överens. Det bäddar för kompromisser. Jag har naturligtvis inte en aning om hur de andra länderna tänker och agerar i förhandlingarna, men utifrån svensk synvinkel får nog den lilla gruppens förslag i kväll anses vara acceptabelt. Vi kommer ju inte ifrån att vi kommer att få betala mer till EU efter det att Storbritannien lämnar EU vid årsskiftet och inte är med under nästa budgetperiod (som är sju år).

Det är sannerligen sommartorka på nyhetsfronten. Inget särskilt har rapporterats. I alla fall inte som jag har uppmärksammat. Visst – det handlar fortfarande en hel del om coronapandemin, men det tänker jag inte gå in närmare på i dag.

Min dag har varit bra. Och ingenting har jag gjort.

Publicerat i Uncategorized

Mycket kommer bara försvinna

En så kallad nattmangling är tydligen på väga att inträffa i Bryssel. De 27 stats- och regeringscheferna i EU har i två dygn diskuterat framför allt det stora återstartspaketet som EU är på väg att fatta beslut om. Jag har skrivit om det ett par dagar nu och behöver inte upprepa det. Tydligen håller de så kallade ”sparsamma fyra” – Sverige, Danmark, Österrike och Nederländerna – emot ganska bra.

Ett kompromissförslag har presenterats som säger att bidragsdelen ska sänkas till 450 miljarder euro från 500 miljarder och att då förstås lånedelen utökas med dessa 50 miljarder. Men det räcker inte anser dessa fyra länder.

Jag tycker att det är bra att Sverige och de övriga länderna intar en bestämd attityd. Och jag har allvarligt funderat på det här med bidrag och lån. Jag är mycket rädd för – i den mån det är något att vara rädd för – att bidrag i den storleken som det snackas om här kommer att göda en massa organisationer och människor.

Alltid när det handlar om att pengar ska betalas ut så uppstår det ett ”spill” – om man kan kalla det så. Jag är bergsäker på att vare sig om det blir 500, 450 eller en än mindre summa miljarder euro som betalas ut som bidrag, så kommer massor av miljarder att bara försvinna. Spårlöst. Men garanterat ner i fickor som inte ska ha pengarna.

Så är det överallt. Titta bara på vår egen regerings generösa regler och bidrag så att företagen skulle kunna deltidspermittera sin personal i stället för att säga upp dem när pandemin slog till. Det har rapporterats om missbruk. Och det förekommer fortfarande missbruk. Kreativa och samvetslösa företagare kan lätt se till att tjäna pengar på detta stöd.

Alltid och överallt sker detta missbruk med offentliga medel. Jag kan ju bara föreställa mig de summor som kommer att försvinna när skrupellösa företagare och människor – brottslingar – kastar sig över de tusentals miljarder kronor som ska fördelas. Kontrollen över var dessa pengar hamnar kommer att bli obefintlig varför jag är rädd för att dessa bidrag – som de utsatta länderna självklart vill ha (helst utan några som helst krav) – inte kommer att leda till särskilt mycket konkret. I alla fall inte något som EU-ledarna hoppas kommer att ske.

Krav måste ställas på att exempelvis Italien, Grekland och Spanien måste reformera sina ekonomier. Om inte slängs friska och goda pengar in efter dåliga och ingenting händer som förbättrar situationen på sikt. Ungern och Polen borde inte få något alls om inte de lämnar vägen som leder mot diktatur.

Men vi får se hur det går. I slutändan blir det väl en kompromiss som alla i och för sig kan acceptera, men som ingen gillar. Om man når en sådan kompromiss i natt eller om det krävs ett nytt toppmöte återstår att se.

Fotbollen tar längre tid numera. Vi som har lite olika funktioner inför och under matcherna ska ju vara på plats ett par timmar innan matcherna blåses igång. Det är lite märkligt i och för sig. På krogen får man gå och där sitta med en meters mellanrum. Oftast är det inte så långt mellan människor där.

Men på fotbollsmatcherna utomhus får det bara vara 50 personer kring planen. Hälsodeklarationer ska lämnas in för alla. Det känns ologiskt. Hur som helst fick Sunnanå tyvärr stryk i dagens match också. Jag hoppas att det blir bättre och att föreningen kan komma att stanna kvar i den näst högsta serien. 19 matcher återstår och det gäller väl för tjejerna att snart börja ta poäng. Kanske sker det i nästa match?

DSC01237.JPG

Här är det Akuliina Korhonen som rusar fram på sin högerkant under dagens match.

Min dag har varit bra.

Publicerat i Uncategorized

Rätt åsikt i förhandlingar

Efter en jättetrevlig kväll med goda vänner är det väl dags att skriva några rader. Gissningsvis blir det relativt tidig kväll – åtminstone för min del. Det blir ju full dag i morgon när Sunnanås tjejer möter Bollstanäs hemma på Electrolux Home Arena. Två timmar innan matchen blåses igång ska man ju vara på plats och sedan blir det en del jobb efter matchen också. Men det är kul.

Just nu sitter 27 stats- och regeringschefer i EU nere i Bryssel och försöker komma överens om dels det väldiga återstartspaketet efter coronapandemin, dels EU:s långtidsbudget. Efter vad jag har snappat upp under kvällen lär det vara hårda motsättningar i förhandlingarna. Den grupp som Sverige tillhör – Danmark, Nederländerna och Österrike är de övriga länderna i den här gruppen – kämpar hårt för att begränsa bidragsdelen i återstartspaketet till förmån för en större lånedel. Den linjen är väldigt rätt och riktig, tycker jag. Och jag hoppas verkligen att de når framgångar.

För allas bästa vore det mer rätt att låta lånedelen utgöra två tredjedelar av paketet och bidragsdelen en tredjedel. Dagens förslag är det omvända, vilket de fyra länderna har kraftiga synpunkter mot. Jag hoppas innerligt att allt stöd, vare sig det ges som bidrag eller lån, kopplas till att mottagarna ska göra ekonomiska reformer samt säkra ett tryggt rättssystem och värna demokratiska uttryck i form av en fri press och yttrandefrihet. Ekonomiska reformer behövs sannerligen i exempelvis Italien och det är absolut nödvändigt att ställa hårda krav på Ungern och Polen som är på god väg att genom sina ledare förvandla sina stater till odemokratiska auktoritära samhällen.

Jag blir inte förvånad om toppmötet i Bryssel håller på fram till och med söndag utan att något resultat nås. Men vi får se hur det går.

Eftersom klockan har dragit iväg mot midnatt, dagen har varit lång och kvällen rolig och trevlig, så är det väl dags att konstatera att min dag har varit bra. Det jag är djupt tacksam för.

Publicerat i Uncategorized

Spännande dagar i EU

Det blir jättespännande i morgon när EU:s stats- och regeringschefer möts för första gången fysiskt på länge. Det är inte för att de möts fysiskt som är det spännande, utan för att de ska prata om och kanske besluta om den stora återställningsfonden. Coronapandemin har ju slagit väldigt hårt mot framför allt Spanien och Italien och det är helt nödvändigt att ekonomin i EU kan få en återstart.

Enligt det förslag som ligger ska hela fonden uppgå till 750 miljarder euro. Det är vansinnigt mycket pengar som ska lånas upp. Tanken är sedan att 500 av dessa euro ska vara bidrag och resten lån. Denna fördelning motsätter sig Sverige, Danmark, Nederländerna och Österrike. De menar att lånedelen måste bli mycket större. Det håller nog de flesta här i landet med om.

Men den lilla kvartetten har kanske inte så mycket att sätta emot. Jo, förstås. De kan alltid säga nej till förslaget. Alla länder måste ju vara överens för att beslutet ska gälla och pengarna betalas ut. Och då antingen som lån eller bidrag eller både och. Men då försenas också den efterlängtade kickstarten av EU-ländernas ekonomi.

Saken är emellertid mer komplicerad än så. Fördelningen av pengar grundar sig inte på hur länderna har drabbats av coronapandemin utan på arbetslöshetssiffror, hur ländernas bruttonationalprodukt såg ut före krisen och ländernas skuldsättning. Denna grund för beräkning innebär bland annat att auktoritära Ungern och Polen klipper in 75 respektive 370 miljarder kronor på detta återstartspaket.

Inför de avgörande förhandlingarna har gruppen av länder som Sverige tillhör lanserat att lånen och bidragen ska kopplas till ekonomiska reformer, klimatomställning och ett stärkande av rättsstaten och demokratin. Det senare har fått Ungerns premiärminister  Viktor Orbán att gå i taket. Om det blir en sådan koppling så kommer han att lägga in sitt veto. Orbán har ju undan för undan förstört demokratin och Polen är på väldigt god väg att följa efter.

Apropå detta så tycker jag det är mycket märkligt att inte EU mycket kraftigt har reagerat mot utvecklingen i Ungern och Polen. EU är en organisation som bygger på demokrati och rättssäkerhet och då ska inte enskilda länder komma undan när de rycker undan grunden för ett demokratiskt samhälle.

Ja, det senare var en liten parentes från min sida. Om och när ledarna för EU-länderna kommer överens om återställningspaketet så ligger den en annan fråga på bordet – EU:s långtidsbudget. Innan den kan slås fast krävs det säkerligen mycket, mycket hårda förhandlingar. Spännande är det i alla händelser.

Men det är alls inte säkert att jag i morgon kan skriva något om detta. Den direkta anledningen i så fall är att vi ska ha ett litet kalas här hemma. Då kan det bli sent och jag kan tänkas att bli mindre koncentrerad. Vi får se.

I dag har jag fått en ny erfarenhet. Jag har gjort ett så kallat arbets-EKG. Det var lite roligt, faktiskt. Eftersom jag då och då har haft känningar i bröstet vid ansträngning blev jag remitterad till en sådan här test. Det hela slutade med att jag ska få åka till Umeå och göra en kranskärlsröntgen och under tiden får jag käka piller av olika slag. En liten poäng i sammanhanget var att läkaren mot slutet rekommenderade att jag inte ska hålla på att bestiga berg. Jag vet inte om han blev lugnare, möjligen en smula road, av mitt besked att jag numera tar mina promenader på den närbelägna kyrkogården. Ett varv runt den är precis en kilometer, så det är lätt att mäta hur långt man kommer.

Min dag har varit bra. Jättebra.

 

Publicerat i Uncategorized

Dödshjälp eller inte

Aktiv dödshjälp. Till och från har den frågan diskuterats genom åren. Nu har den fått ny aktualitet sedan det offentliggjorts att läkaren och professorn Staffan Bergström i går hjälpte den svårt ALS-sjuke Per Maritz att dö. Jag har läst reportaget i Dagens Nyheter. Det är oerhört gripande.

Per Maritz skulle ha dött förra veckan. Han var inbokad på en resa till Schweiz och dödshjälpsorganisationen Dignitas. Organisationen hade prövat hans fall och accepterat honom. Men coronapandemin och reserestriktionerna kullkastade alla planer.

I det läget tog läkaren Staffan Bergström kontakt med Per Maritz och erbjöd honom sin hjälp. Per Maritz tog den dödliga drogen utspädd med fruktsmoothie i närvaron av sina två barn och sin exhustru. Alla handlingar var i ordning bland annat journalutdrag från Karolinska universitetssjukhuset samt ett bevittnat intyg om att att det var Per Maritz själv som ville detta.

När döden väl inträtt var Staffan Bergström den som talade om för polisen vad han gjort. Han är nu misstänkt för medhjälp till dråp. En legitimerad läkare får inte hjälpa någon att avsluta sitt liv. Men det saknas rättsfall som kan appliceras på just det här fallet. Nämligen att en läkare skriver ut läkemedel till någon som med hjälp av dessa läkemedel själv avslutar sitt liv. Den frågan kommer säkerligen att bli prövad nu.

Det skulle emellertid förvåna mig mycket om läkaren blir fälld för exempelvis medhjälp till dråp. Inne på ett sjukhus möter läkare situationer där mycket svårt sjuka patienter måste bedömas om de ska få fortsatt vård eller inte. I sådana fall kan läkarna antingen avsluta pågående vård eller påskynda döden för den plågade patienten. Dessa fullständigt livsavgörande beslut för patienten är något som för vissa läkare naturligtvis är svårt, men som ändå är något som inträffar regelbundet. Och hur jag än vänder och vrider på den frågan, så kommer jag fram till att läkarna i sådana situationer ”hjälper” patienten att dö. Och detta oavsett om patienten vill det eller inte. Eller ens är medveten om vad som händer.

Men om en människa som har en svår sjukdom och har hunnit in i den en bra bit och om denna person ständigt bara blir sämre skulle vilja undvika smärtan och försämringen som bara leder till ett resultat – ja, varför skulle inte den personen få välja att avsluta sitt liv? I all synnerhet om personen i fråga är helt klar i huvudet och mycket medveten om vad han eller hon vill och om vad som ska hända.

Jag tycker att det är bra att frågan i och med detta har fått en ny aktualitet. Gissningsvis kommer den blivande debatten att bli väldigt polariserad. Antingen är man för dödshjälp eller så är man emot dödshjälp. Självklart är de etiska övervägandena mycket svåra och det är i stort sett omöjligt att generalisera eftersom fallen som kan bli aktuella skiljer sig mycket åt. Alla kan inte dras över en och samma kam.

Jag är för aktiv dödshjälp, men under förutsättning att en sådan handling föregås av en viss prövning. Diagnoserna måste vara kristallklara och allt hopp om tillfrisknande vara uttömt. Måhända – utan att känna till det mer än övergripligt – liknande den prövning som den kända dödshjälpsorganisationen Dignitas i Schweiz gör innan de tar sig an ett fall.

Det blir i alla händelser spännande att följa debatten som kommer att uppstå.

Till mycket annat som har hänt i dag får jag väl – kanske – återkomma någon annan dag. Det här får räcka för i dag.

Det har varit en bra dag och jag särskilt glad över att det nu finns informationstavlor uppsatta vid bygget av Northvolts batterifabrik. Sådana är det nog inte bara jag som har efterlyst.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Bra av Sabuni

De politiska utspelen har sannerligen varit få den här sommaren. Det blev ju inte någon politikervecka på Gotland och om det över huvud taget har varit någon aktivitet så har det handlat om coronapandemin. Och så specifikt om regeringen har gjort vad den har kunnat eller om den inte har gjort det. Det är ju en diskussion och debatt vars reella svar vi får först längre fram i tiden.

Mot bakgrund av tystnaden på den inrikespolitiska scenen så välkomnar jag att Liberalernas Nyamko Sabuni i dag gjorde ett utspel. Hon har ju inte varit särskilt synlig i inrikespolitiken ens när det var bättre fart på debatten. Jag tror att hon kan göra klokt i att försöka visa upp både sig själv och partiets politik när de övriga partiledarna har semester och laddar för en förmodligen händelserik höst.

Utspelet som hon och Liberalerna gjorde i dag handlade om behovet av en ny folkräkning. Syftet med den är inte i första hand att räkna hur många huvuden som finns i landet, utan är mer ett redskap för att kunna åtgärda trångboddheten i utsatta områden.

”Pandemin har visat att trångboddhet är en fråga om liv och död”, sa Nyamko Sabuni på en pressträff i dag. Hon har rätt. Enligt vad hon uppgav så är trångboddheten så påtaglig i vissa områden att de som bor i lägenheterna får sova i skift. Värst är det för de äldre och för de yngre. De äldre borde få förtur till äldreboenden och för de yngre innebär trångboddheten att de får svårt att koncentrera sig på skolarbetet. Många unga personer upplever att de inte får plats hemma utan driver runt på kvällar och nätter.

Jag tror att Nyamko Sabuni har rätt. Så vitt jag känner till är det inte något annat parti som har tagit upp det här med trångboddheten i särskilt utsatta områden. Och som faktiskt vill försöka göra något åt den. Det vill säga minska den genom att sätta upp ett nationellt mål som bör kunna nås inom tio år.

Det är bra. Förhoppningsvis har Liberalerna också fler tankar om hur trångboddheten rent praktiskt ska kunna minskas. För det är ett i sanning komplext problem som partiet nu säger sig vilja lösa.

Jag blir lite glad också över att Liberalerna nu också tar ett första steg tillbaka till det som partiet arbetade med i början av 2000-talet. Då kartlade partiet och redovisade årligen utvecklingen i det så då kallades för utanförskapsområden i landet. Redovisningarna visade att dessa områden blev fler och problemen i områdena svårare för varje år som gick.

Men när Liberalerna gick in i den första alliansregeringen 2006 försvann också denna angelägna fråga helt från dagordningen. Det ska bli lite intressant att se om Liberalerna nu under Nyamko Sabunis ledning kan förhandla med regeringen och Centern så att hon får stöd för sina tankegångar att göra något åt de grundläggande problemen i de utsatta områdena. För det handlar om helt andra – och långsiktiga – åtgärder än särskilda satsningar på att försöka bearbeta och motverka gängkriminaliteten. Förhoppningsvis är regeringspartierna och Centern också intresserade av att börja komma till rätta med den ständiga problematiken som är förknippad med de särskilt utsatta områdena.

Och när detta är sagt återstår det bara för mig att konstatera att dagen har varit bra. När det är ljust på himlen och solen skiner in över mitt skrivbord gläds jag väldigt över de fina Kristi törne-blommorna som har. Den kraftigaste och flitigast blommande är en halvmeter hög. De tycks trivas här och då trivs även jag.

Publicerat i Uncategorized

Vi ligger bra till

Hälften av smittspridningen av coronaviruset i världen svarar nu två länder för – USA och Brasilien. Ytterligare 30 procent av den globala smittspridningen äger rum i den västra hemisfären, för att använda ett begrepp som kanske inte är det vanligaste. Det vill säga i Nord- och Sydamerika. Det senaste dygnet där fullständig statistik finns visar att det så smittades 230.000 människor.

Vi har det bra och tryggt här i Sverige och särskilt – kanske – i Västerbotten. Men det gäller att komma ihåg att smittan fortfarande finns runt om oss. Någonstans och överallt kan det finnas personer som är smittsam utan att kanske veta om det. Det är väl därför jag försöker vara försiktig med alltför nära kontakter och med handhygien och annat som man ska rätta sig efter.

Att det ser relativt bra ut för tillfället och i förhållande till hur det har sett ut i Sverige har dock inte på något märkbart sätt förmått våra grannländer och en del länder i Europa att ända sin syn på Sverige. Vi betraktas fortfarande av många som en smitthärd, som man ska undvika. Svenskar är inte välkomna till andra länder såvida vi inte vill sitta ett par veckor i karantän – Belgien är det senaste landet som infört denna bestämmelse. Och andra länders invånare avråds att resa till Sverige.

Nu borde det emellertid – sakligt sett – finnas möjligheter att fem i tolv kunna öppna gränserna mot Norge och Finland. Åtminstone delvis. Västerbotten är inte särskilt hårt drabbat av coronapandemin. Även om smittspridningen alltid är närvarande, så är den låg i vårt län. Mot den bakgrunden borde det vara möjligt för norska myndigheter att tillåta norrmän att åka till Västerbotten utan att de ska behöva sitta i två veckors karantän vid hemkomsten.

Jag är säker på att det är väldigt många i vårt läns kustland som skulle välkomna en sådan öppning mellan regionerna på var sida om gränsen. Turistföretagen här i Västerbotten och gränshandlarna på den svenska sidan har sannerligen fått suga på ramarna i sommar. Men om resandet över gränsen blir möjligt så blir det i alla fall en förbättring för många företagare från katastrof till kris. Om man kan säga så.

Att Västerbotten ligger bra till visas också i de nya arbetslöshetssiffrorna. I vårt län är arbetslösheten bara 6,7 procent, vilket är bland de lägsta siffrorna i landet enligt SVT Västerbotten. En förklaring sägs vara att vi hade en stark arbetsmarknad och många personer i arbete när coronapandemin gjorde sitt inträde och började få konsekvenser i mars.

Jag är inte informerad om hur det ser ut för Skellefteås industrier och deras orderböcker. Men jag behöver bara se mig om lite grann här i stan för att kunna konstatera att byggbranschen i alla fall står stark här i kommunen.

Träningen i morse och mötet med kompisarna blev en bra start på en dag som i sin helhet visade sig bli bra. Jag har inte någonting att klaga på och jag är glad över att mina nära och kära är friska och krya.

Publicerat i Uncategorized