Laddar för konstrunda

Efter att ha tränat på Friskvårdskompaniet och lagat pannkaka, var det dags att packa väskan och dra söderut till Sundsvall och dotter Moa. Hon ska vara med och ställa ut en del av sina tavlor i Hässjö Hembygdsförenings konstrunda. Moa får som alla andra två skärmar till sitt förfogande och hon kommer att hålla till i Söråkers herrgård. Konstrundan är förstås en konstrunda och det finns konst att beskåda på fler platser. Det blir andra gången som Moa är med och jag förutsätter att jag kommer att ta en del bilder som kanske förgyller den här platsen i morgon.

Tavlorna som hon ska ställa ut är utvalda och i dag har vi varit och köpt ramar samt ramat in tre av hennes alster. Vi, skriver jag, men det är bara hon som har gjort det eftersom jag har insett att det är bäst att hålla sig undan sådant som man inte begriper. Fast det verkade inte alls svårt.

Indisk mat har vi också köpt och tagit hem för att käka. Det var gott och bara lite starkt. Till morgondagen har dottern bokat bord på ett ställe där det tydligen finns en maffig buffé. Ska bli intressant och det föreligger väl en liten risk för att man kommer att äta lite för mycket. Men vi får se. Det är ju inte förrän i morgon.

Det är en märklig historia som Ekot på Sveriges Radio har rullat upp. Sverigedemokraterna har en person anställd på sitt riksdagsparti, som anses vara en säkerhetsrisk. Utan att veta mer än vad som tidningarna skrivit om och Ekot rapporterat, så är det naturligtvis inte alls bra att personen i fråga fick köpa en fastighet i Stockholm av en rysk kriminell person till ett våldsamt underpris. En fastighet som denna person, vem han nu är, genast sålde och gjorde en vinst på som uppgick till sex miljoner kronor. Det ligger i sakens natur att sådana affärer bara görs om man kan få något för det. Sex miljoner kronor är ju inte bara något som man skänker bort. Och i synnerhet inte till en person som har skyddad identitet och uppträtt i olika anställningar med minst fem olika namn.

Något riktigt lurt ligger i det här och det blir inte bättre av att Sverigedemokraternas partiledaren Jimmie Åkesson har gjort sig oanträffbar i dag och att en talesman för partiet säger att personen i fråga har gått igenom deras säkerhetskoll. Det gör inte mig lugnare precis.

Jag ser att Skellefteå AIK vann sin första match i årets upplaga av SHL med 1-2 borta i Luleå. I morgon är motståndet detsamma fast då är det SAIK som spelar hemma. Det blir säkerligen en lika tuff uppgörelse som kvällens drabbning.

Jag är dock mer intresserad av hur det går för Sunnanås damer som spelar hemma på Electrolux Home Arena mot Holmalund. Jag hoppas på vinst och tre poäng. Det skulle stärka laget väldigt inför avslutningen med fem matcher (efter Holmalund) varav tre på hemmaplan. Sista matchen blir ju hemma förrän 5 november, vilket jag tycker är smått skandalöst sent. Det kan ju faktiskt bli så att lagen får spela i snöfall och på en till hälften snötäckt plan. Jag ska försöka följa matchförloppet under eftermiddagen via Fotbollförbundets livescore. Men jag vet inte om det kommer att lyckas.

Kollade på Skavlan i kväll. Huvudnumret på förhand var förstås snacket med Bruce Springsteen. Men det mest intressanta var med Arienne (?) Huffington, som talade om sömn och vad för lite sömn kan ställa ställa till med. Hon har nyligen kommit ut med en bok om det. Hennes konstateranden och tyckanden om republikanernas presidentkandidat Donald Trump gick hem hos mig i alla fall.

På måndag kväll, mitt i natten mot tisdagen svensk tid, äger den första debatten mellan Hillary Clinton och Donald Trump rum. Det är nästan så att man blir sugen på att sitta uppe på natten för att följa den. Vad som helst kan ju komma att hända och kanske kommer saker att sägas som ruinerar den enes eller andres möjligheter att bli USA:s nästa president. Å andra sidan är det kanske bäst att lite lyssna till Ms Huffington och vad hon säger om betydelsen av sömn också.

Nej nu börjar klockan bli mycket. En dag i konstens värld väntar och troligen blir det en del roliga möten med folk som man aldrig tidigare träffat. Men som man har haft kontakt med ändå. Eller som man inte haft kontakt med…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Knäpp snö–o-röjning

Jag måste börja med en lite gammal grej – nämligen beslutet som tagits att kommunen bara ska ploga en körbana på Kanalgatan i Skellefteå i vinter. Motiveringen är att man ska göra det för att pröva hur det fungerar om och när Kanalgatan byggs om och bara får en körbana. Jag tycker att beslutet är oerhört märkligt.

Men innan jag dömer ut det totalt så måste jag få veta mer om hur det är tänkt att fungera. Ska kommunen ploga upp allt snö och göra snöupplag på det andra körfältet? Eller blir det fritt fram att åka som nu och bilarna själva pressar ner snön på körbanan? Hur som helst kommer det att bli mycket konstigt och jag kan mycket väl tänka mig att kritikstormen kommer att anta orkanstyrka. Se bara hur det fungerar i dag. Om alla bilar och bussar ska samsas på en körbana kommer stan att korka ihop totalt. För jag ju inte tänka mig att folk kommer att köra mindre bil i vinter än vad de gör nu och har gjort andra vintrar.

Att ta bort parkeringsplatserna längs Skeppargatan norr om Kanalgatan tycker jag däremot är bra. Det är trångt där och jag är inte ensam som har fått köra upp på trottoaren mitt emot parkeringen vid Lidl för att få trafiken att flyta.

Min dag började med en skön och välgörande massage hos Lena Thall. Jag har funnit att jag mår bra av den för mellan gångerna som jag är där hinner muskler och senor att knyta ihop sig; gissningsvis är de vana vid att göra detta eftersom jag har suttit och fortfarande sitter så förtvivlat mycket i alla tider. Efter detta morgonpass så har det blivit en hel del skrivande av olika slag för Sunnanå.

I dag har regeringen presenterat förslag om hur fler personer som nekats asyl och som gått under jorden ska kunna hittas och utvisas. En siffra som nämndes i något nyhetsprogram i dag är att det finns drygt 13 500 personer som fått utvisningsbeslut, men som därefter har gömt sig och som polisen söker. Det rör sig förstås både om enskilda personer och om familjer som efter prövning upp till högsta instans befunnits inte ha skäl för att få stanna.

Att det är så många som gömmer sig och att det av allt att döma kommer att bli många fler som kommer att gå under jorden efter förra årets stora ström av asylsökanden är olyckligt. De som på detta sätt inte accepterar utvisningsbesluten och/eller inte vågar åka tillbaka gömmer sig i en förhoppning om att de efter fyra år kan göra en ny ansökan om asyl. Det är det hoppet som lever hos dem.

På ett eller annat sätt måste dessa personer och familjer ändå ha ett levebröd och det har de förmodligen genom jobb som betalas svart. Det är i alla högsta grad otrygga, ibland farliga, jobb och vi har då och då hört talas om nästan slavliknande förhållanden där arbetsgivaren utnyttjar gömda personer maximalt. De får jobba länge och hårt och till låg lön. Men det är ändå så pass att de klarar ett trångt boende och mat för dagen.

Men det handlar inte bara om dessa personer lever i ett samhälle utanför samhället, så att säga. Risken är mycket stor att många hamnar i kriminella kretsar både för att utnyttja andra och för att utnyttjas. Ett skuggsamhälle i Sverige är inte någonting som någon kan tycka är bra. Vi har under ganska lång tid nu haft så kallade utanförskapsområden som bara har blivit fler och större under åren som gått. Alla invånare i dessa områden är verkligen inte dåliga människor och det är stigmatiserande att bo någon ökänd förort till våra storstäder.

Det regeringen nu bland annat vill ge klartecken till är att polisen ska få möjlighet att gå in på arbetsplatser för att kontrollera vilka som jobbar där. Om polisen hittar personer som är eftersökta för att de ska utvisas och det visar sig att arbetsgivaren vetat om detta – vilket de naturligtvis vet – så kan arbetsgivaren dömas.

Reaktionen på regeringens förslag är blandad. Moderaterna och Sverigedemokraterna tycker att förslaget är för tamt, medan exempelvis Vänsterpartiet inte alls gillar att polisen ska ut och jaga människor som kanske gömmer sig.

Vad som torde stå klart är att dagens situation inte är hållbar vare sig för de som gömmer sig och tvingas leva – självvalt – under väldigt dåliga omständigheter eller för samhället i stort. Inget samhälle i världen är betjänt av att grupper som lever illegalt i landet och som varken kan bidra till eller utnyttja samhällets tjänster.

Konsten blir väl att försöka hitta ett effektivare sätt än dagens för att försöka hitta de som håller sig undan. Och sedan att försöka få hem dem. Om det nu är så att deras hemländer tar emot dem. Det finns många som blivit kvar här av den orsaken också.

Men nu blir det inte mer skrivande i kväll. Det har blivit många, många ord skrivna i dag redan.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lagkamrat är igång

Det är sent, så det blir inte så många rader. Dagen har nästan uteslutande ägnats åt Sunnanå. Under tidig förmiddag åkte jag iväg till Regnbågen, äldreboendet på Anderstorp. Tro inte att jag var där för att kolla om det fanns någon plats för mig. Det är inte riktigt dags än, känns det som. Men det såg trevligt ut där.

Anledningen till att jag var där är att Sunnanå har dragit igång ett projekt som heter Lagkamrat. Det var Piteå IF som började med det och konceptet är Piteås. Det finns många syften med det och för klubben gäller det att kunna erbjuda jobb till våra unga spelare som naturligtvis inte kan leva på de futtiga kronor som de får som spelare. Att kunna erbjuda ett halvtidsjobb betyder mycket både för att kunna behålla spelare och för att kunna rekrytera nya spelare.

De spelare som hittills är engagerade är Linnea Åberg och Christine Tjärnlund. De har fått utbildning och deras arbetsuppgifter är att besöka olika äldreboenden för att där ge en guldkant på tillvaron för de boende. Det kan handla om så enkla ting som att sitta och prata med de äldre, ta ut dem på promenad, köra sittgympa, spela spel, baka bröd eller något annat som förgyller några timmar för de boende.

Projektet finansieras genom företag som sponsrar den här verksamheten. Piteå har funnit att den här typen av sponsring är intressant för många företag. Genom att gå in i den här typen av social sponsring skapar det goodwill för företagen samtidigt som de i den här formen indirekt sponsrar idrotten och just i det här fallet damfotbollen.

Vi hoppas förstås på att många företag kommer att lockas av detta och att projektet blir lyckosamt till gagn för de äldre på boendena och för spelarna i klubben. Självklart drivs det här projektet i mycket nära samarbete med kommunen och med de som ansvariga för äldreboendena.

DSC02878.JPG

Linnea Åberg och Christine Tjärnlund är de spelare i Sunnanå som just nu är aktiva i projektet Lagkamrat. Foto: Ola Theander

Under kvällen blev det sedan ett långt möte med annat Sunnanåfolk. Det finns ju en och annan sak att diskutera så här inför slutspurten av säsongen.

Kort kan jag konstatera att dagen varit god även om jag inte hann med någon träning på Friskvårdskompaniet i morse. Får väl jobba dubbelt så hårt på fredag. Kanske…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sämre i rankinglista

I dag presenterade Svenskt Näringsliv sin årliga ranking för landets kommuner om hur det står till med det lokala näringslivsklimatet. Skellefteå kommun ligger nu bland de 50 sämsta kommunerna i landet enligt denna ranking. Det är ju pinsamt. Kommunen sjönk från förra årets placering på 202:a plats hela 39 bakåt och ligger nu på plats 241 – av landets 290 kommuner.

Ambitionen har ju varit att klättra 20 platser varje år, men det faktiska resultatet visar en utveckling som går på tvärs med ambitionen. Ordentligt på tvärs, dessutom. Kommunen har ett stort näringslivskontor och som det låter från detta så är det så väldigt mycket som händer och att det går så bra för kommunens näringsliv. Jo, jo – tydligen är man på kontoret duktiga på att marknadsföra sig själva. Men det tycks ju också vara det enda. I den vardagliga praktiska politiken finns det uppenbarligen mycket i övrigt att önska om man får döma efter den här rankingen.

Och det ska man naturligtvis göra. För oavsett hur man nu från kommunen försöker förklara bort att kommunen sjunkit till en nivå bland de 50 kommuner som anses ha det sämsta lokala näringslivsklimatet, så kvarstår att kommunen haft ambitionen att klättra. Det talar för att också kommunen och de ansvariga har en tilltro till att rankingen har en betydelse. Och att de faktorer som undersöks ger en någorlunda rättvis bild av näringslivets villkor i respektive kommun.

Det ska bli intressant att se om kommunens politiker och ansvariga tjänstemän på näringslivskontoret gör någon självrannsakan. Det som borde ske är förstås att man sätter sig ner och analyserar den granskning som ligger till grund för rankingen och sedan faktiskt försöker göra något som vänder trenden. Det ska ju samtidigt förstås att konkurrensen hårdnar för varje år eftersom den här årliga undersökningen är viktig för de flesta kommuner som har ambitionen att växa och få ett större underlag för skatter och service. Att bara sitta still och göra som man alltid har gjort innebär att man tappar placeringar och får ett sämre rykte, vilket rimligen försvårar nyföretagande och ökade svårigheter att locka företag till att etablera sig i kommunen.

I dag har regeringen presenterat sitt budgetförslag för nästa år och översiktligt för ytterligare några år framåt. Under dagen har det också varit budgetdebatt i riksdagen. Den var säkert intressant, men jag har inte lyssnat på den. Helt frankt gissar jag att regeringspartierna och dess stödparti Vänsterpartiet försvarade budgetförslaget medan den samlade oppositionen var emot det. Det är väl en superkort sammanfattning av den debatten.

Kanske har jag hört för många ekonomisk-politiska debatter i mitt liv. De är visserligen kul att följa, men i dessa dagar kan jag faktiskt kosta på mig att göra andra saker. Vad jag tycker och tänker och uttrycker är viktigt för mig, men nog föga intressant för andra. Försöken att påverka debatterna och sakförhållandena var ju förbehållet mig under så många år när jag skrev ledare i tidningar. Då handlade det inte bara om den nationella politiken utan även framför allt den lokala och regionala politiken. Förhoppningsvis har jag väl någon gång bidragit till något som blivit bättre än det annars skulle ha blivit.

Årets budgetförslag är till stora delar väl känt sedan tidigare. Det blir fler som betala mer i skatt, bensinskatten höjs, gratis tandvård får från och med nästa år ungdomar upp till 23 års ålder, alkoholskatten höjs och bankerna får skatta mer. Det senare kommer bankerna definitivt att ta ut på sina kunder och är inte något som drabbar bankerna som företag.

Det finns många fler inslag i budgeten naturligtvis, men det finns inte någon anledning för mig att gå igenom allt. Resultatet för enskilda blir antingen bra eller dåligt och förmodligen bra till vissa delar och dåligt i andra delar. Det finns ju en stark tendens i media att räkna ut hur förslagets olika delar slår mot de enskilda.

Det viktiga är emellertid vilka effekter som budgetförslaget totalt sett får för samhället och hur det kommer att påverka utvecklingen både ekonomiskt och socialt. Hur kommer exempelvis företagen och då främst små och medelstora företag att drabbas? Och hur kommer det att slå mot sysselsättningen? Ville blir effekterna i kommuner och landsting? Tio miljarder kronor ska ju skjutas till den sektorn och regeringen talar om att det ger inte mindre än 30 000 jobb.

Jag lyssnade noga på Magdalena Andersson i Agenda i söndags och vad jag fick ut av det som hon då sade var att det inte handlade om 30 000 nya jobb i offentliga sektorn. Utan snarare att de tio miljarder kronorna skulle kunna innebära att många jobb räddas genom att resurser tillförs så att verksamheter kan fortsätta. Det är en annan sak än att 30 000 jobb skapas. Å andra sidan får vi inte glömma att staten och regeringen samtidigt tar tillbaka en del pengar från kommunerna genom att bidraget till ensamkommande flyktingar minskar när de dyra HVB-hemmen ska tömmas till förmån för andra billigare boenden. Vilket kommunerna säger sig inte kunna fixa så där enkelt som regeringen tycker sig tro att det ska bli.

Pensionärerna reagerade snabbt och ilsket på budgetförslaget. Länge har pensionärerna velat ha en lägre skattesats så att de ska jämställas med yrkesarbetare. Sedan länge betalar ju en pensionär mer i skatt på sin pension än den inkomsttagare som har samma inkomst.

Nog om det. Dagen har varit god och lite spännande. Inte minst när jag skulle hjälpa en bortrest kompis att tömma dennes brevlåda. Men inga larm utlöstes och jag var väldigt glad för det. Bokläsning – på datorn – har det också blivit. Det är svårt att vänja sig vid långläsning på skärm.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Frankrike föregångsland

Friskvårdskompaniet på morgonen för en timmes övningar i maskiner av allehanda slag för att hålla muskler och senor igång. Därefter har jag agerat pensionär. Det tycks som om frilansjobben sinat för att inte säga ebbat ut, vilket jag är ledsen för. Men jag får väl hitta på annat skrivande. Idéer saknas förvisso inte och några rader på ideell basis blir det alltid för Sunnanå SK. Jag ska nog kunna hålla min ”andning” vid liv.

Jag blev stående en stund på balkongen i dag. Vaktmästarna i bostadsrättsföreningen skulle uppenbarligen byta lyktstolpe. Det gjorde de enkelt och snabbt fast det såg komplicerat ut för en opraktisk man som kan bli fundersam på hur ett järnspett fungerar (nä, jag bara skojade).

DSC02859.JPG

Medan de arbetade funderade jag en god stund på varför det är så intressant för oss gubbar att se när andra jobbar. Jag har alltid gillat det och särskilt när det brummar från både stora och små traktorer och det hanteras med tunga cementgrejer som den gamla stolpen suttit i och en annan cementklump som den nya skulle passas in i. Djupa hål i marken, mätning med tumstock och vattenpass och allt blir klart. Till synes enkelt. Men så var de ju också tre på jobbet. Jag förstår att alla behövdes.

Vad jag inte riktigt har förstått än är varför lyktstolpen och lampan byttes ut. Jag kan ana att det är ett test för att se hur betydligt energisnålare lampor fungerar. Så vitt jag kan bedöma så här mot kvällningen är att den nya lampan lyser kraftigare än de gamla. Gissningsvis lurar väl bostadsrättsföreningen på att byta alla utelampor så småningom vilket på sikt förstås betalar sig i form av lägre energiräkningar.

En promenad i närbelägna skogen blev det också. Det gick ganska bra och om vädret är till min fördel så blir det tid för en längre promenad i morgon. Det onda får jag väl dras med ser det ut som.

En artikel i Dagens Nyheter fångade mitt intresse i afton. I Frankrike har nämligen beslut tagits att från och med 2020 ska det inte få finnas bestick, muggar, glas och tallrikar av plast. Därmed är Frankrike det land i världen som har gått hårdast fram när det gäller att förbjuda plast. Plastkassarna i livsmedelsaffärerna är borta från och med 1 juli i år och vid årsskiftet försvinner också de mindre förpackningspåsarna vid grönsaks- och fruktdiskarna. Och så – som sagt – inga engångsartiklar i plast från 2020.

Saker som tillverkas av plastliknande biologiska material får fortsätta att användas. De prylarna kan ju komposteras. Likaså kan kassar som görs av potatis- och/eller majsstärkelse användas.

Jag tycker att Frankrike tar ett riktigt och viktigt steg med de här besluten. Plasten är ett elände i de allra flesta avseenden och om man kan få bort den vansinniga överkonsumtionen av den här vardagsplasten så är det jättebra för miljön. Fler länder tycker jag bör följa Frankrike. Här i landet tas ett litet steg mot det när plastkassarna i affärerna ska börja kosta fem spänn. Det kan förmodligen få en del konsumenter att tänka till en smula.

Och därmed sätter jag punkt för det här inlägget.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Naturskiftningar

Dagen har varit fantastiskt fin. Och jag har inte utnyttjat den till i stort sett någonting vettigt. Jag har, som alla andra, noterat att dagsljuset kommer allt senare och försvinner allt tidigare. Förändringen är lika märkbar som under våren när varje dag blir ljusare. Nu är det ju skumt redan vid sjutiden på kvällen och en timme senare är det mörkt. Och på torsdag är höstdagjämningen här och då är det ”bara” tre tunga månader kvar till dess att ljuset ska börja återkomma. Under den gångna veckan fick jag tid av gummiverkstaden att byta till dubbdäcken. Det är ju snart oktober och då brukar jag skifta till vinterdäck, även om det för varje år tycks dröja allt längre innan snön kommer. Men halt kan det ju bli tidigare.

Under vårarna väntar vi alla på att lövträden och björkarna inte minst ska börja slå ut. Grönskan är så skir och jag förundras hur snabbt det blir grönt. Då njuter jag varje sekund och jag brukar lova mig själv att verkligen uppskatta grönskan. Jag sviker det löftet varje år eftersom det gröna också blir en vardag som man inte reflekterar så mycket över.

Höstarna bjuder på samma, men motsatt, skådespel i naturen, när den förbereder sig på den kalla och mörka tiden som väntar. Nu finns det inte en björk, i alla fall som jag har sett, som inte har några gula löv. En del björkar har redan tappat en stor del av sina löv, medan andra tycks hålla emot ganska väl. Som om de inte vill erkänna den höst som nalkas utan hålla kvar sommaren en stund till. Det tycks vi få göra i morgon i alla fall, enligt SMHI.

DSC02851.JPG

Men vackra färger har det börjat bli. Jag minns att jag ibland under höstarna upplevde fantastiskt fina dagar när jag hade mitt flygcert. Att då kunna se höstens alla mustiga färger under sig är bilder som inte är svåra att framkalla ur minnet. Också så här, landbunden som jag numera är, är fantastiskt.

Hustrun är ju hemma från Egypten nu. I dag presentade hon mig med en ny pyjamas som förstås är gjord i Egypten. Vad som förvånade mig väldigt mycket att det fanns ett tillbehör till denna pyjamas. Nämligen en mössa! Tydligen ska man ha den på sig under natten för att inte håret ska se ut som ”hej-kom-och-hjälp-mig” på morgonen när man vaknar.

Detta påminner mig om att jag faktiskt en gång i tiden lät mig sy eller om det rent av var så att jag köpte en nattskjorta. Det var ett vanligt nattplagg förr i tiden och jag har som sagt använt en sådan. Den var av flanell. Randig, vill jag minnas. Till den hörde en luva av den typ som man nu kan se på stereotypiska bilder av tomtenissar och tomtar.

DSC02856.JPG

Nåväl, den egyptiska nattmössan kommer jag dock inte att använda. Inte ens på dagtid och för att matcha den skjorta som jag hade på mig i dag. Bara så att ni vet.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Uppåt och neråt

I dag har det varit både uppåt och neråt. Uppåt eftersom hustrun har kommit tillbaka från sin semester i Egypten. Nu blir det väl ordning igen kan jag tänka. I och för sig har det väl varit det hela tiden, men – ja, ni förstår nog hur jag menar. Till vintern åker vi ner dit igen. Båda två. Det blir väl någon eller några veckor då och jag tycker att det ska bli skönt med lite värme.

Hustrun berättade att det varit väldigt varmt där nere i Kairo. Temperaturen har under dagarna pendlat mellan 35 och 40 grader och i solen blir det förstås ännu varmare. Jag vet inte vad jag skulle tycka om det, men förmodligen skulle jag gilla det. Fast jag förstår väldigt väl att man i den värmen inte mäktar vara ute så där väldigt mycket. De flesta söker sig inomhus eller i skugga och så blir det sena utenätter i stället när det blir en aning svalare.

Neråt blev det när jag fick ett telefonsamtal från Stockholm där vännen Karin berättade att hennes särbo Gunnar har gått bort. Det var väl i och för sig väntat. Han var 91 år och har varit sjuk sedan i maj. Han var en härlig man, full av humor och gott humör.

Men det Karin berättade om hur den vård han fått blev jag ledsen. Trots att han i princip legat på sjukhus sedan i maj och definitivt inte blivit bättre, blev han för en tid sedan hemskickad med uppmaning från doktorn att han inte kunde lämnas ensam för en enda stund. Gunnar bodde ju själv, men han kunde då inte stå upp själv.

Karin tog hand om honom. Första natten hemma ramlade han raklång framåt i vardagsrummet. Ambulanspersonal fick komma och lyfta upp honom i sängen igen. Två timmar senare hade han ramlat bakåt på toaletten. Ambulanspersonal fick komma igen och lyfta tillbaka honom till sängen. Till sjukhuset som han skrivits ut ifrån fick han inte komma tillbaka utan han fick ta vägen via akuten och sedan tillbaka till sjukhuset, som han skrivits ut från inte ens 24 timmar tidigare.

På sjukhuset fick han kall gröt på morgonen och kall mat. Karin, som är talför, och orkade protestera såg till att han i alla fall fick varm mat. Jag blir upprörd när jag hör sådant här. Räknade man inte längre med att Gunnar skulle klara det och struntade i honom? Jag vill ju gärna tro att man överallt i Sverige när man är på sjukhus i alla fall behandlas juste och som en fortfarande levande person. Och inte ses som redan död och som man därför kan göra som man vill med.

Nåväl, i går kväll somnade han in och det var säkerligen bäst för honom. Plågorna var många och stora. Hustrun och jag kommer alltid att minnas honom som den fina, roliga, hederliga och mänskligt generösa person han var.

Neråt blev det också när jag följde Sunnanås bortamatch på fotbollförbundets livescore. Sunnanå förlorade dessvärre igen mot AIK och ligger kvar sist i tabellen. Om det ska gå vägen för Sunnanå så att laget kan fortsätta spela i Elitettan nästa säsong krävs det i stort sett bara vinster i de sex matcher som är kvar. Två av dem är bortamatcher och fyra är hemmamatcher – den sista 5 november (!). Det skulle vara kul om laget fick ett stort stöd av en större publik inför dessa matcher varav nästa är redan nästa helg.

Den kan jag tyvärr inte vara med på eftersom jag sticker söderut till dottern i Sundsvall. Hon ska ställa ut en del av sin konst på en konstrunda som arrangeras lite norr om Timrå. Det ska bli kul att vara med där. Förhoppningsvis får hon också sälja något av sina alster.

Men det får vi se då. Vi börjar med att se vad morgondagen kan föra med sig.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer