Använd snön!

I dag har jag hunnit med en del saker som tidigare har blivit liggande. Alltid skönt att se ytan på skrivbordet. Slängt, sorterat och ”pärmat” en del papper som jag samlat på mig. En del så kallade e-ärenden har också fixats och det får jag känna mig nöjd med. Protokoll har skrivits och skickats iväg för godkännande.

När så det var gjort var det dags för skid-VM igen. Damstafetten där det svenska laget skulle försöka försvara sitt OS-guld från förra året stod på programmet. Nu gick inte det eftersom norskorna var suveräna redan på första sträckan. Jag behöver inte referera loppet men Charlotte Kalla var nästan ifatt på andra sträckan, men sedan gick det inte längre och Norge drog bara ifrån. Kul och fantastiskt bra i alla fall att det svenska laget kom tvåa före Finland som tog tredjeplatsen och bronspengarna.

I morgon är det herrstafett och då blir det nog inte heller guld för de svenska åkarna. Eller också klarar de av det. Både Marcus Hellner och Calle Halfvarsson är ju grymt besvikna på sina insatser hittills och vill nog gärna visa vad de kan gentemot det norska laget. Och mot alla andra lag. Det återstår att se vad som händer och oavsett vad som kommer att bjudas tror jag att tävlingarna blir spännande. Och det är ju bland annat spänning man vill ha som tittare.

I dag skrev Norran om den allt större snöhögen som byggs upp vid snötippen på Solbacken. Omkring 200 000 kubikmeter snö har lagts upp där hittills den här vintern och det i princip efter det enda stora och ihärdiga snöfallet som vi fick uppleva för ett antal veckor sedan. När jag läste det sadlade jag förstås min käpphäst som nu kan luftas än en gång.

Jag tycker att de ansvariga för snöröjningen i kommunen tillsammans med någon från Skellefteå Kraft ska åka ner till Sundsvall för att se hur den kylanläggning som finns där. Hela Sundsvalls sjukhus får sitt kylbehov täckt av den snö som samlas in under vintern och läggs i en stor grop. Smältvattnet används för kylning under hela sommarhalvåret. Gratis kyl-energi (kan man säga så?) när väl investeringen är gjord.

Här i Skellefteå låter man smältvattnet rinna ut i en damm för att sedan fortsätta ut i en myr. Smältvattnet får med andra ord ingen funktion trots att det är nog för att kunna förse en lång rad fastigheter nere i stan med kylning.

Det ska på det nationella planet bli lite intressant att se till vilket beslut som regeringen kommer fram när det gäller det militära samarbetsavtalet med Saudiarabien. Jag tror det är 14 maj som avtalet senast måste sägas upp eller ha omförhandlats. Miljöpartiets gräsrötter och även flera riksdagsledamöter är bestämt emot att avtalet ska omförhandlas och det är något som de med rätta tycker. Jag håller med dem. Hur stämningen är hos de socialdemokratiska ledamöterna i riksdagen låter jag vara osagt, men det rapporteras att flera ledamöter också i det partiet är emot en förlängning och omförhandling av avtalet.

Socialdemokraterna i regeringen har tidigare förklarat att avtalet ska omförhandlas och efter det fortsätta att gälla. Motivet bakom det är förstås att ett antal miljoner kronor kan tänkas ramla ner i den militära industrins kistor och därmed säkra ett antal arbetstillfällen. Men det verkliga skälet sägs vara regeringens ambition att få tillräckligt med röster för att komma in i FN:s säkerhetsråd från 2017.

Om Miljöpartiet inte kan ställa sig bakom ett omförhandlat och förlängt avtal, så borde faktiskt partiet lämna också regeringen. Går man med på en sådan förlängning och sitter kvar förlorat partiet all trovärdighet. Det kan bli en intressant strid och kamp vars alla turer vi utanför partierna nog får vänta på att få ta del av. Å andra sidan – om Miljöpartiet kan förmå Socialdemokraterna att säga upp avtalet, så blir det en prestigeförlust för Socialdemokraterna i allmänhet och för statsminister Stefan Löfven i synnerhet. Detta eftersom det är han som flera gånger har sagt att avtalet ska omförhandlas.

Nåja, tids nog ger det sig vad som händer och vilket beslut som fattas.

I kväll åkte jag ner till Sörböleskolan för att vara med på Sunnanås årsmöte. Tyvärr var det inte så välbesökt som man skulle ha önskat. Det är svårt att få folk att engagera sig ens för att komma och uttrycka åsikter och det är något som jag tror att alla föreningar får känna av. Däremot brukar det inte saknas uppfattningar när det är något som någon eller några inte tycker fungerar. Men så kom då, säger jag och några med mig, och säg det på årsmötet.

I morgon ska jag gå upp en och en halv timme tidigare eftersom jag har lovat att skjutsa en kompis till första flyget. Halv sex är hämtning beställd så det blir nog ett tidigare sänggående än den vanliga tiden vid halv ett- eller ettiden.

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Stort av Olsson

I går hade jag skrivit rubriken ”Stort av Kalla” till mitt inlägg. I dag fortsätter jag i samma stil men ändrar namnet till Olsson. Johan Olsson. Vad den karl´n har slitit med träningen och mot sjukdomar och skador. Så ställer han upp i 15 km fri stil och vinner. Trots att hans fokus har legat och ligger på 50 km klassisk stil. Och på stafetten. Väldigt duktigt gjort och ett stort grattis till honom också. Att Marcus Hellner blev fyra var också bra, men han var besviken efteråt. Det kan jag förstå. Hellner har i två års tid tränat och tävlat med inriktning på att vinna den här distansen.

I och med att Johan Olsson vann känner jag som en Sundsvallsbo känner sig i dag och som jag en gång var. Både Kalla och Olsson bor ju i Sundsvall och det är sannerligen inte varje vecka som två invånare i den stan tar varsitt guld i ett VM. Så jag förstår om Sundsvallsborna går omkring med raka ryggar och stolta miner dessa dagar. Det har de all anledning att göra och jag förväntar mig faktiskt att styret i Sundsvall ska fixa ett jippo på torget när VM väl är över för att hylla sina duktiga skidåkare. Det är ju dessutom faktiskt tänkbart att det blir fler medaljer till de båda. Så börja planera för medaljfest, Sundsvall.

Här uppe i Västerbotten ser jag att enhetschefen på Region Västerbotten, Anna Lassinanti,  fått kicken. Hon slutade i går med omedelbar verkan. Men det gick nog inte riktigt så fort som det verkar eftersom hon i alla fall hann med att klara ut vad hon får för kompensation för att slutar snabbt – 20 månadslöner och lite annat för sammanlagt 1,8 miljoner kronor. Inte dåligt.

Synd att jag är lite till åren kommen. Det har ju blivit ett jobb ledigt där som man kanske skulle ha kunnat söka. Om inte annat så hade det tydligen varit lukrativt. Och blir väl så för den som ska ersätta henne.

Apropå jobb så har jag jobbat i dag, vilket är lika kul och givande varje gång. I övrigt har det inte blivit så mycket gjort. I morgon blir det förhoppningsvis mer gjort. Innan damstafetten i skid-VM…

 

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar

Stort av Kalla

Inte för att hon vet om det och inte för att jag tror att hon bryr sig. Men ändå – ett stort grattis till Charlotte Kalla som i dag vann 10 km i fri stil på skid-VM i Falun. En Charlotte i kanske sitt livs form och ett lyckat skidval borgade för segern och därmed hennes första VM-guld i karriären. Det är så roligt för henne.

Det kan ju tyckas att det inte är så märkvärdigt att köra en mil och vinna. Men om man tänker på alla år, alla dagar i solsken och i regn, i kyla och i tö som hon och alla de andra elitåkarna – ja, alla idrottare med ambitioner att bli bäst – lägger ner på träning och finslipning av små, små detaljer så blir segern ljuv. För henne måste det vara helt fantastiskt att just den dag som det gäller vara den bästa i världen och det på hemmaplan. Det är stort och måste kännas helt fantastiskt. Jag är full av beundran. Två medaljer hittills och det kanske blir ytterligare en om tjejerna i stafettlaget lyckas igen. Kanske blir det ännu en om Charlotte väljer att ställa upp i 30 km-loppet också. Det tycks gå bra av bara farten.

De norska damerna kom inte alls till sin rätt i dag. Förklaringen till det var nog ganska enkel: i det under loppet tilltagande snöfallet fick de skidor som vallarna prickat rätt med. Någon annan förklaring finns knappast när bästa norska hamnade på en placering efter de 20 bästa. Det är som inte normalt för det norska damlaget i skidor. Men fler tävlingar återstår och det blir säkert betydligt tuffare om placeringarna i de kapplöpningarna eftersom jag kan tänka mig att norskorna också på VM vill visa att de kan vinna när det verkligen gäller.

Nog om det. Inför 10 km-loppet mjukade jag själv upp med en promenad till stan och tillbaka. Det var inget viktigt som skulle göras. Bara lämna in mina stående tipsrader och köpa en pärm. Det senare för att jag har en livslång tendens att samla på mig papper, som ska pärmas med jämna mellanrum. Så i dag blev det en pärm till i bokhyllan som jag kan fortsätta att fylla på. Gott var det med promenaden. Snön var behagligt kramig på trottoarerna, så det kändes helt säkert att gå. Dock känns det att jag skulle behöva en stunds massage och det hoppas jag kunna få senare i veckan.

Mot kvällningen var det möte med damgruppen i Sunnanå. Säsongen är ännu bara i sin linda och i dag var det fysträning för tjejerna i laget. Det var det inte för oss i damgruppen där säsongen planeras på ett helt annat sätt. Det är många frivilliga krafter som behövs för att få allt kring hemmamatcherna att fungera och det skulle verkligen inte skada om fler kunde förmås att engagera sig under de 13 tillfällen som hemmamatcherna äger rum.

Nu till något helt annat. Ericsson presenterar två gånger om året en Mobility report. Den har nu släppts inför mobilmässan i Barcelona nästa vecka. Förutom att den visar att det finns fem appar som ”slukar” bredband. Föga överraskande är Facebook en sådan app. Intressantare än det tycker jag att det är att antalet abonnemang för så kallade smarta mobiler under förra året ökade med 800 miljoner! Det innebär att det nu finns 2,7 miljarder abonnemang.

Säg att det finns en person bakom varje abonnemang (vilket inte stämmer eftersom det finns många som har mer än ett abonnemang). Då skulle var tredje person i världen vara utrustad med en smart mobiltelefon. Egentligen är jag inte förvånad. Överallt och alltid ser jag och alla andra hur så väldigt många människor går omkring med sina telefoner. De används ständigt och ibland ser och hör jag faktiskt folk som talar i telefonen! Mest tycks de användas för att man ska kolla vad som händer i de sociala nätverken.

Inte bara en gång, utan många gånger, har jag funderat på om vi människor håller på att bli asociala. Hur många gånger har jag inte befunnit mig i sällskap av flera personer där alla utom jag (som inte har lärt mig än hur telefonen egentligen fungerar) sitter och pillar på sina telefoner. Ingen säger någonting eftersom alla är djupt försjunkna i det som de kan trolla fram på sina skärmar.

Nåja, förr eller senare hamnar jag kanske själv där eftersom det snart inte finns några att prata med. Annat än över Facebook. Bara framtiden kan, som vanligt, ge svar på det.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | 1 kommentar

Landslag ingen armé

I dag blev det så att jag började med ett pass på Friskvårdskompaniet. Det tog emot en smula, men när jag väl är där och kommit igång så känns det bättre. Bäst känns det när passet är över och jag är hemma igen. För där väntade jobb. Jag vet inte hur många gånger jag har talat om hur kul jag tycker det är att jobba.

Ett annorlunda ”jobb” har aviserats av Norrlandsoperan. I samband med att man ska framföra sin futuristiska version av Figaros bröllop så ska operan låsa in en person i 24 timmar. Personen i fråga ska under detta dygn vara beredd att klara sig utan vatten. De som vill kan engagera sig i projektet – eller ska man säga experimentet – och styra vattentillgången via Twitter.

Det är den personen som operan nu söker och jag tror att det blir väldigt många som söker. Umeå är ju i allra högsta grad en studentstad och därmed finns det hundratals unga människor som säkerligen lockas av detta påhugg. Det är ju nästan så att jag själv är lockad att söka. Det kan ju inte, tror jag, vara någon konst att vara utan vatten under 24 timmar. Visst man blir väl törstig, kan jag tänka. Men nog inte värre än att man pallar med det.

Tanken från Norrlandsoperans sida är att lyfta problemet med vatten. Över en miljard människor saknar tillgång till rent dricksvatten och i föreställningen är det vatten i stället för pengar som ger makt. Vilket aktualiserar en tanke som jag har haft under väldigt lång tid – nämligen att vattenbristen kommer att orsaka framtida krig. För vad gör ett land eller ett folk när vatten saknas och grannarna tar eller har det? Vatten är ju det allra nödvändigaste vi har och utan det skulle vi ha svårt att existera. Ja, vi kanske inte skulle göra det.

I morgon ska jag inte jobba annat än att jag ska skriva en del för mitt eget höga nöjes skull. Så är det tänkt i alla fall. Det blir ju lite småruggigt väder enligt vad prognoserna säger, så det blir väl en fråga först i morgon om jag sätter mig i bilen för att köra ner till stan eller om jag tar mig samman och tar en promenad fram och tillbaka. Det senare vore naturligtvis det bästa.

Oavsett vad som i övrigt händer och vad jag väller att göra kommer jag att kolla in damernas 10 km i skid-VM. Det kommer att bli spännande att följa kampen om medaljerna mellan Charlotte Kalla och alla de duktiga norska kvinnorna.

Apropå de norska skidlöparna har jag flera gånger hört kommentatorerna rubricera det norska skidlandslaget som ”röda armén”. Jag reagerar varje gång mot det, men vad kan jag göra? Men jag tycker att de som kommenterar loppen ska sluta med det. För det första är det norska landslagets kläder inte röda som tidigare år. För det andra så får jag associationer till Sovjet och dess militärer i det forna Röda armén.

Jag vet inte, men jag kan tro att det är fler som gör den kopplingen. Jag tycker det är olyckligt med det begreppet av flera skäl, i synnerhet nu när Ryssland lastar in tunga vapen och med soldater deltar i kriget mot Ukraina. Så – snälla ni – sluta upp att säga ”röda armén” om norska skidlandslaget!

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | Lämna en kommentar

Fastighetsägarens ansvar?

Ännu en dag har snart lagts in i livets CV. Dagen har varit god och snäll och jag var både god och snäll mot mig själv när jag klädde på mig och tog en något kortare promenad än brukligt. För att kompensera det gick jag lite fortare. Där det gick att snabba på stegtakten. För det är rackans vad halt det är bitvis.

När jag exempelvis går Myntgatan ner så blir det till att gå på vägen, eftersom det är farligt halt och inte ett gruskorn på trottoaren. Så fortsatte det under en stor del av promenaden. På Mordgåtan började jag fundera på hur det egentligen är med ansvaret för sandningen. Jag har levt i förvissningen om att det är fastighetsägarens ansvar att skotta och sanda trottoaren utanför sin tomt. Men bara på ett fåtal ställen och då under ett fåtal meter skulle det ha varit möjligt att gå på trottoaren längs Morögatan.

Om jag går på trottoaren, halkar och bryter ett ben eller en arm eller slår i huvudet hårt i isen – kan jag då stämma fastighetsägaren? Det lurade jag på när jag tassade fram på gatan där bilarnas dubbdäck i alla fall rivit upp isen och gjort den promenadvänlig. Visserligen fick jag maka mig åt sidan och stanna upp när det kom en bil och när bussen passerade, men det gjorde nu ingenting. Vädret var ju så härligt dessutom.

I skid-VM i Falun är det tydligen de svenska tjejerna som ska göra det om det handlar om att ta medalj. Stina Nilsson och Ida Ingemarsdotter tog silver i lagsprinten, medan Calle Halfvarsson och Teodor Peterson inte lyckades alls. Det senare berodde nog mest på att den senare blev påkörd av en av de ryska skidåkarna vid den sista växlingen. Teodors stav bröts och han kom ohjälpligt efter. Men jag tror ändå inte att han hade räckt till.

Det kommer dock att ges många nya chanser och grabbarnas uteblivna medaljskörd hittills kan förhoppningsvis bara trigga dem till stordåd i resterande discipliner. Det är i alla händelser väldigt roligt att se att VM-tävlingarna drar så mycket publik. cirka 40 000 människor på plats i Lugnets skidstadion både i går och i dag. Det måste glädja arrangörerna, de som tävlar och inte minst publiken själv. Det senare därför att många människor förhöjer stämningen och när stämningen är hög så trivs folk bättre på arrangemang av den här typen.

Hemskheter har det naturligtvis också inträffat. I staden Potiskum i nordöstra Nigeria ägde en självmordsbombning rum på en marknad. Minst åtta personer dog förutom självmordsbombaren och mer än 40 personer skadades. Bakom sprängningen ligger utom tvivel terroriströrelsen Boko Haram. Det var nämligen en väldigt ung flicka, uppgifter tyder på att hon kanske bara i sjuårsåldern, som utlöste bomben. Fyra gånger hade hon nekats tillträde till marknaden av vakterna eftersom hon var för ung för att vara där. Femte gången smet hon in under en avspärrning och utlöste bomben som blev hennes och minst åtta människors död.

Marknadsplatsen har tidigare utsatts för attentat av den här typen. För mindre än en månad sedan var det två självmordsbombare som besökte platsen och dödade sju personer och skadade 37. En av självmordsbombarna var väldigt ung.

Att kriga mot – eller ska man säga bekämpa – terroriströrelser som Boko Haram, IS, al Qaida och allt vad de kan heta är angeläget och ytterst viktigt. Men hur? I Nigeria har regeringens styrkor misslyckats. För en tid sedan såg jag i ett nyhetsprogram intervjuer med avhoppade regeringssoldater. De berättade att de själva fick betala sina uniformer och att de inte fick vård om de blev skadade. Pengarna som ändå anslås till militären försvinner ner i fickorna på folk långt innan de skulle ha kunnat användas till vad de är tänkta att användas till. Korruptionen är väldigt omfattande och får praktiskt taget livsfarliga konsekvenser för den gigantiska majoritet som står utanför allt vad extremist- och terrororganisationer heter.

Ja, ja – tillståndet på olika håll i världen är inte bra. Och även här i Sverige och i Europa och på många andra ställen är vi inne i ett skeende som jag tycker är skrämmande. Polariseringen i samhället har ökat. Humanitet, respekt, omtanke och solidaritet är begrepp och attityder som har fått allt svårare att göra sig gällande. Det är inte befrämjande för utvecklingen av ett gott samhälle.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Vaddå hårt angrepp?

Det fanns tydligen mycket att göra i stan i dag. Aktiviteter både här och där. Inget hann jag med. Ja, ärligheten kräver nog att jag inte ens i förväg kollade vad som fanns att göra. Dagen har varit full av andra aktiviteter som korsordslösning, handla mat och så skid-VM. Nu är det kväll och jag ska göra mitt allra bästa för att undvika deltävlingen i melodifestivalen. Jag är ju inte särskilt intresserad av musik heller och när jag tidigare har tittat på spektaklet så har det inte gett mig särskilt mycket. Det är bara tid som slagits ihjäl.

Men även om inget särskilt till synes har hänt är jag nöjd med dagen ändå. Tids nog blir det väl fotboll att följa på helgerna och under några vardagskvällar. Sunnanås säsong drar ju igång 12 april med hemmamatch mot Kungsbacka som lär vara en ny bekantskap för laget.

Eftersom det är ett år sedan den dåvarande ukrainska regimen under ledning av Viktor Janukovytj avsattes efter stora folkliga protester som möttes av regimens våld, så har den svenska regeringen gjort ett uttalande. Ja, det är statsminister Stefan Löfven och utrikesminister Margot Wallström som står för uttalandet. De hedrar dem som dog på torget och lägger skulden på det som sedan hänt – annekteringen av Krim och aggressionen i östra Ukraina – helt på Ryssland.

Detta rubriceras som ett ”hårt angrepp” eller som en ”attack” på Ryssland, vilket får mig att häpna en smula. Alldeles självklart är Ryssland och dess president Vladimir Putin som ligger bakom händelseförloppet i Ukraina. Putin vill återupprätta Ryssland till både styrka och omfattning som präglade det gamla Sovjet och skyr uppenbarligen inga medel för det.

Han ser sina kolleger i västländer i ögonen och ljuger dem rakt upp i ansiktet. Det är naturligtvis högst provokativt agerande och jag har en känsla av att EU-länderna – möjligtvis med undantag av Ungern – är bestämda i uppfattningen att ytterligare strama åt sanktionerna som riktas mot Ryssland.

Någonstans såg jag att det finns planer på att plocka bort Ryssland från Swift-samarbetet. Det skulle innebära ett väldigt hårt slag mot den ryska ekonomin, som redan har nedgraderats till en så kallad skräpvaluta av internationella finansinstitut.

Putin struntar säkert i hur illa ekonomin utvecklas eftersom han tycks vara så målmedveten att nå sina geopolitiska mål. Att kriget kostar pengar är en kostnad som han tycks betrakta som nödvändig för att nå målen och att när de är nådda så kommer kostnaderna att betala sig. Men tittar man i ett stuprör så ser man inte särskilt mycket av omgivningen. Att döma av vad som skrivs i tidningar och sägs i radio och TV tycks Putin inte helt inse vad har imperiedrömmar kan leda till.

Ekonomins försämring leder till missnöje hos folket eftersom det är det som får ta smällarna i första hand. Varuutbudet blir sämre, produkterna likaså samtidigt som de blir dyrare. Det skapar inte popularitet precis.

Nåja, allt har sin tid. Vad framtiden bjuder på alla plan – från det lilla personliga till de globala frågorna om krig och fred, ekonomi och miljö – har vi inte en aning om. Bäst därför att sikta mot en så god utveckling som möjligt för andra och för sig själv. Vad nu det kan tänkas vara? För det är väl olika för oss alla. Ja, samhället är komplext och samvaron mellan oss människor är likaledes komplex. Men visst är det spännande..!

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | 1 kommentar

Positivt regeringsbesked

Det är hög tid att skriva några rader för att kunna stoltsera med ytterligare ett inlägg. Jag har ju ambitionen att göra ett inlägg om dagen. När jag började blogga 2010 skrev jag oftare, men i takt med att tiden har gått, har ambitionerna dämpats. Jag hade ju, när jag började, ett uppdämt skrivbehov som nu kan anses vara stillat. Men något varje dag finns det alltid ämnen till, även om det ibland blir mest ord utan innehåll.

I dag finns det en del att orda om. Som att regeringen ställer sig positiv till Norrbotniabanans ansökan om pengar hos EU för att projektera sträckan Umeå – Skellefteå och göra mer konkreta planer för delsträckan mellan Umeå och Dåva. Det senare är väl för att få dit en massa avfall till värmeverket där.

Regeringens besked innebär att Norrbotniabanan kan skicka iväg ansökan till EU och någon gång i juni kommer EU att ge besked om 100 miljoner kronor anslås till ändamålet. Det är hälften av pengarna som krävs för projekteringen. Den andra hälften kommer från diverse regionala källor, som i grunden är statliga pengar och slantar från EU. Efter vad jag hörde på radion i dag, så kan sedan – om EU säger ja till ansökan (vilket EU kommer att göra eftersom kommissionen anser att sträckan Umeå–Luleå är en viktig del för hela EU av den så kallade botaniska korridoren) – projekteringen börja sent på året eller runt årsskiftet. I bästa fall kan det hett eftertraktade järnvägsbygget börja 2018.

Det är bra att regeringen gav ett positivt besked. Jag – och många med mig – var väldigt besvikna på alliansregeringen som två gånger sade nej till att Norrbotniabanans begäran om att få skicka in en ansökan om att få EU-pengar. Det alliansregeringen gjorde var att tillsätta en så kallade statlig förlikningsman som skulle ta ett helhetsgrepp på framtida infrastrukturinvesteringar och då särskilt hålla ett öga på behoven i Norrland. Det var och är ett uppdrag som var lagom vagt men som ändå kunde tolkas som att något var på gång.

Om allt går som folket bakom Norrbotniabanan nu vill så kanske det blir så att man hinner uppleva möjligheten att få åka tåg från Skellefteå till Stockholm på ett snabbt, säkert och miljömässigt acceptabelt sätt. Senast jag åkte tåg var för ganska många år sedan när vi for Kairo till Alexandria och tillbaka en dag. Och dessförinnan var det en del tågresor ner till Stockholm när jag bossade på Hudiksvalls-Tidningen. Där slutade jag 1986.

Jag ser också att euroländernas finansministrar i elfte timmen har lyckats komma överens med Grekland. Lån fortsätter att ges under fyra månader framåt (så länge kommer alltså den ständigt pågående krisen att fortsätta), men Grekland måste redan på måndag presentera vad regeringen och landet kan åstadkomma i form av rationaliseringar, bättre skatteindrivning och andra nödvändiga reformer.

Den nya grekiska regeringen som inrättades efter valet har haft en väldigt hög svansföring både i valrörelsen och efter valet. Den skulle inte snacka med trojkan (EU-kommissionen, Europeiska centralbanken, ECB och Internationella valutafonden, IMF). Den skulle inte fortsätta reformera ekonomin utan i stället återanställa alla statligt anställda som fått sparken under de senaste fyra-fem åren samt höja löner och pensioner. Det var löften till det grekiska folket och besked till euroländerna som inte föll i särskilt god jord. För att uttrycka det milt.

Men nu, så här fem i tolv, tycks alla parter ha besinnat sig en smula. Det är förstås bra att en överenskommelse har nåtts (Europa behöver verkligen inte en ny ekonomisk kris). Men ännu bättre vore det om Grekland verkligen såg till att få till stånd åtgärder som stabiliserar ekonomin på sikt. Behovet av en bättre struktur för den offentliga ekonomin i Grekland är väldigt stort.

Ja, mer än så här blir det inte. Avslutningsvis kan jag bara nämna att dagen har varit god mot mig och jag hoppas att den varit god också mot er som läser det här.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , | Lämna en kommentar