Vård gavs av ryssar

Jobbar man inom vården och vet man ska göra – ja, då hjälper man väl till när det behövs. Så tror jag mig veta att det är.

Flera gånger när jag har suttit i ett plan på väg någonstans har det hänt att personalen efterlyst någon läkare eller sköterska som kan göra en insats för någon passagerare som har insjuknat. På något märkligt sätt tycks det alltid finnas någon läkare ombord eller någon annan som kan sjukvård.

Jag har hört en vän som är läkare berätta hur han ett par gånger under sin lediga tid har fått rycka in när folk har fallit ihop i hans närhet. En gång på Arlanda. I sådana situationer kliver man bara in i rollen och vet exakt vad som ska göras medan andra får kalla på ambulans.

Någon enstaka gång har jag själv hamnat i situationer där jag borde ha gjort något. Men där jag inte gjorde någonting. Det har jag fortfarande dåligt samvete för. Jo, jag ringde ambulans och polis efter en trafikolycka. Men vad kunde jag göra annat än att försöka prata lugnande med en som varit med om kollisionen, men som i alla fall kunde stå på benen. Han var chockad.

Jag har kommit att tänka på detta när jag läste nyheten på dn.se om den ryska ambulansen som gjorde ett ingripande i Stockholm i tisdags. Stockholmarna gjorde stora ögon och ingen i landstinget eller i ambulansvården i Stockholm kände till något om någon rysk ambulans.

DN jagade ett svar och fick fram ett. Det var nämligen så att en rysk medborgare hade blivit sjuk under en tjänsteresa och blivit inlagd på Universitetssjukhuset i Örebro. När patienten frisknade till så pass att den kunde flyttas beställdes en ambulans från S:t Petersburg, som kom och hämtade denne. På väg hem till Ryssland passerade ambulansen Stockholm.

Sedan går uppgifterna en liten aning isär. Ambulansföretaget säger att doktorn i ambulansen såg en person som behövde hjälp, så de stannade och gjorde en första insats till dess att ”medicinsk service” i Sverige kom dit. Enligt den ryska nyhetsbyrån Ria Novosti hade någon vinkat in ambulansen när den kom körande för att få hjälp till någon som segnat ned på trottoaren.

Strunt detsamma vilken version som är den helt korrekta. Den som drabbades av sjukdom fick snabbt hjälp av den ryska ambulanspersonalen och hen struntar nog helt i att de som kom snackade ryska. Ganska snabbt, inbillar jag mig, vet en kvalificerad vårdpersonal vad som ska göras som en första insats. Förhoppningsvis gick det bra för den som insjuknat. Och den ryska ambulansen kom tryggt hem till S:t Petersburg.

Och av detta har jag kanske lärt mig att jag borde lära mig första hjälpen.

Avslutningsvis – innan jag sätter mig framför TV:s för att se bortamatchen i Europe League mellan Hertha Berlin och Östersund – kan jag konstatera att dagen har varit bra.

 

Annonser
Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Historiskt misstag

Så kom då beskedet vid sjutiden, svensk tid. USA:s president Donald Trump har beslutat att flytta den amerikanska ambassaden i Israel från Tel Aviv till Jerusalem. Det är onekligen ett historiskt beslut, men det blir inte historiskt i den bemärkelsen som Donald Trump av någon anledning tror. Redan innan staten Israel bildades konstaterade FN att Israel skulle vara på ena sidan av Jerusalem och Palestina på den andra sidan. Jerusalem skulle vara en internationell stad. Den synen har inte Israel som betraktar staden som sin huvudstad där parlamentet Knesset och Högsta domstolen finns. Omvärlden ser det inte så.

I dag är östra Jerusalem ockuperat av Israel. I Trumps tal i dag, då han proklamerade sitt beslut, nämndes ingenting om palestinierna och deras berättigade krav på att se Jerusalem som sin huvudstad. Trump tror att hans beslut kommer att främja arbetet att skapa fred i regionen.

Det har sagts och kommer att sägas mycket om Trumps beslut. Personligen är jag övertygad om att han har fel och att han med dagens beslut kommer att sätta fyr på de motsättningar som finns och som hela tiden ligger under ytan. Risken är mycket stor att våld kommer att utbryta – än en gång – och att vi får se konflikter av samma slag som vi har sett i decennier. Jag kan heller inte utesluta att det i USA kommer att utföras dåd som en direkt följd av hans beslut, som kommer att bli ett argument för de rörelser som rekryterar extremister. Trumps beslut är en smocka mot muslimer och den muslimska världen. Fredssträvandena kastas tillbaka till ruta noll.

Det är bara så bedrövligt och de känslor som jag övermannades av är en blandning av sorg, skräck och ilska. Nu återstår att se vad som händer. Jag hoppas att jag har fel i mina tankar, men det är nog en fåfäng förhoppning.

I dag firade vårt grannland Finland sin 100-årsdag. Den dagen förtjänade förstås uppmärksamhet och sådan gavs också fram till dess att Trump talade där borta i USA. Finland är en stolt nation som har genomlevt många svårigheter och problem under sin självständighet. Men befolkningen är stolta över sitt land och genom åren har det visat sig på många sätt. De står upp och kämpar för sin sak och det är inte för inte som befolkningen har blivit berömd för sin sisu. Den sisun talar för att landet också i framtiden kommer att klara framtida eventuella svårigheter. Kanske bättre än sina nordiska grannländer. Vem vet?

Jag ser också att Den ryske presidenten Vladimir Putin i dag har annonserat att han ställer upp till omval vid nästa års presidentval. Vem är förvånad? Inte jag i alla fall. Och det kan väl genast sägas att han kommer att vinna valet eftersom det inte kommer att släppas fram några riktiga utmanare. Visst finns det opposition i Ryssland, men den är hårt hållen och tidigare erfarenheter visar att företrädare för oppositionen inte på något sätt kommer att ges möjligheter att konkurrera mot den sittande presidenten Putin.

Två gånger tidigare har han varit president i fyraårsperioder. Därefter var han premiärminister, med absolut makt över presidenten, i ytterligare en fyraårsperiod. Sedan ändrade han på konstitutionen och sexåriga mandatperioder för presidenten infördes. Så när han nästa år väljs om för ytterligare en sexårsperiod – ja, då har han suttit vid makten i 24 år. Om jag lever då blir jag inte förvånad om konstitutionen ändrats ytterligare en gång så att han kan väljas en tredje gång på raken. I dag kan presidenten bara väljas om en gång.

Jag kan tänka mig att hans motsvarighet i USA, president Trump – som gärna hyllar Putin – kan känna inspiration för hur länge man kan sitta. Redan har ju tillställningar ägt rum som syftar till att få Donald Trump omvald. Men att ändra den amerikanska konstitutionen är nog inte Trump mäktig. Får vi hoppas.

Min dag har varit bra. Jag var hos doktorn i dag för treårskollen efter strålningen som jag genomgick för min tumör. Allt var bra och allt såg normalt ut. Det är jag väldigt glad för. Så nu kan jag med tillförsikt se fram emot morgondagen, trots att den sägs bjuda på mycket snöfall och lite hårdare vindar. Men vem bryr sig om det i dag?

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fånig förnekelse

Man lär så länge man lever, heter det. Och i dag har jag fått lära mig något. Det har jag gjort i samband med att det i nyhetsflödet har dykt upp uppgifter att den amerikanska presidenten Donald Trump är på väg att fatta beslut om att flytta USA:s ambassad i Israel från Tel Aviv till Jerusalem. Israel skulle förstås gilla det, men det verkar som om alla andra är emot ett sådant beslut. Det finns goda grunder för att vara emot. Risken är mycket stor för att en ambassadflytt skulle starta nya stridigheter och kraftigt destabilisera regionen – än en gång.

Redan 1947 i FN:s delningsplan för Palestina klargjordes det att Jerusalem skulle vara en internationell stad mellan den judiska stat som skulle bildas och en arabisk stat. Frågan har alltsedan dess varit oerhört känslig och omvärlden har betraktat Tel Aviv som Israels huvudstad, även om Israel gärna skulle vilja se Jerusalem som sin huvudstad. I dag ligger alla ambassader i Tel Aviv.

Det jag fick lära mig är dock att USA:s kongress 1995 beslutade om lag, The Jerusalem Embassy Act. ”Sedan 1950 har staden Jerusalem varit staten Israels huvudstad”, står det i lagen. Men lagen innehåller även paragraf som säger att genomförandet (att flytta ambassaden) kan skjutas upp ett halvår i taget om så kallad nationell säkerhet kräver det. Det har alla presidenter regelbundet skrivit under på sedan dess. I måndags skulle Donald Trump ha skrivit under på att skjuta upp detta beslut för andra gången. Men han gjorde det inte och nu är frågan därför högaktuell.

Vad kommer han att göra? Låta bli att skriva under och därmed ge klartecken för en flytt av ambassaden? Eller inse vilka konsekvenserna blir – även för den nationella säkerheten – och låta bli? Bara Donald Trump själv vet i skrivande stund.

Så har i dag den internationella olympiska kommittén, IOK, fattat beslut om att Ryssland inte får tävla i vinter-OS i Sydkorea. Dock får enskilda ryska idrottare som är dokumenterat rena från doping i alla tänkbara former tävla under den olympiska flaggan. Ryssland ska även böta 50 miljoner dollar. Ja, det är den ryska olympiska kommittén som får betala.

Reaktionen från Ryssland är inte nådig. Det är ett politiskt beslut, hävdar många som har uttalat sig och bara minuter efter det att IOK hade tillkännagett vad man kommit fram till, beslutade de största – naturligtvis statsstödda – TV-kanalerna att inte sända något från vinter-OS. Det är en märklig reaktion. Dokumentationen av det tidigare ryska fusket och den mycket omfattande dopingen som ägt rum betyder tydligen ingenting för de ryska myndigheterna, som fortsätter att neka till alla anklagelser. Snacka om att vägra se fakta. Jag tycker att den ryska förnekelsen av vad som har hänt är enbart fånig och den minskar trovärdigheten till allt vad ryska myndigheter och politiker säger.

Som vanligt är jag ute i senaste laget. Det finns ytterligare saker som jag har lust att ventilera – SCB:s stora opinionsundersökning och Högsta domstolens i USA beslut att stoppa inresor till landet från sex muslimska länder är exempel på det. Men det finns anledning att återkomma flera gånger till det.

Därför nöjer jag mig med att konstatera att min dag har varit bra. Förhoppningen är att morgondagen också kommer att vara det.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Att skriva på eller inte

I morgon ska den svenske utrikesministern Margot Wallström tillsammans med sin finska kollega Timo Soini få vara med under några timmar på Natos utrikesministermöte i Bryssel. Under mötet kommer de två bland annat att få möta den amerikanske utrikesministern Rex Tillerson, som egentligen skulle ha kommit till Stockholm senare i veckan. Det besöket ställdes in och Margot Wallström fick stället ta flyget till Bryssel. Lika gott det. Om inte annat så sparades en del pengar på det inställda mötet eftersom något säkerhetspådrag inte behöver dras igång.

En anledning till att Wallström och Soini har kallats till Nato-mötet är självklart att Sverige och Finland är goda partners till Nato. Och som goda partners är Natoländerna med USA, Frankrike och England i spetsen väldigt angelägna om att vare sig Sverige eller Finland ska skriva på FN-förbudet mot kärnvapen. Det är redan klart att Finland inte ska göra det. Men i Sverige är det inte alls klart vilket ställningstagande som ska göras.

Den oklara situationen har en påtaglig orsak. Sverige har varit ytterst pådrivande att få fram FN-förbudet mot kärnvapen. Sverige har också en lång historia med argumentation mot kärnvapen. Från Natoländerna är nu trycket hårt på Sverige att inte skriva på, eftersom en påskrift på ett tydligt sätt negativt skulle påverka Sveriges samarbete och partnerskap med Nato. Så sent som i dag varnar USA:s nyblivna Natoambassadör Kay Bailey Hutchison i en intervju till Dagens Nyheter (nyheten ligger på webben nu och kommer väl i tidningen i morgonen) Sverige för vad som kan hända med samarbetet om Sverige skriver på FN-förbudet.

Vår försvarsminister Peter Hultqvist (S) är helt inne på att Sverige inte ska skriva på. Vad regeringen i övrigt tycker vet ingen. Regeringen har begravt frågan i en utredning som inte ska bli klar förrän efter valet nästa år. Hultqvist är emot en underskrift därför att det samarbete som har byggts upp under en längre tid skulle raseras. Det i sin tur innebär att Sverige mest troligt inte alls skulle få hjälp att försvara landet om en sådan situation skulle inträffa.

Det ska så småningom bli väldigt intressant att se hur det blir. Balansgången är svår och risken är väl att Sverige så småningom kommer fram till något som både är en påskrift och som inte är en påskrift. Hur det nu skulle gå till. För min personliga del är det emellertid klart eftersom jag sedan väldigt lång tid tillbaka har ansett att Sverige bör söka medlemskap i Nato. Den inställningen har jag inte haft anledning att förändra under åren som har gått. Tvärtom.

Säkerligen finns det anledning att återkomma till frågan när den väl blir aktuell på riktigt. I morgon lär i alla fall ingenting hända.

Den omtalade så kallade Kulturprofilen, som aktualiserats i samband med #metoo-rörelsen beskylls nu för att ha spridit namn på de författare som Svenska Akademien har belutat tilldela Nobels litteraturpris. Och detta innan priset offentliggjorts. Det är en allvarlig anklagelse, men – som det låter – ändå trovärdig. Åtminstone i ett fall har oddsen kraftigt sjunkit för den författare som senare blev pristagare. Det är i alla fall en indikation att namnet har läckt ut från Akademien.

Som jag har förstått saken är ledamöterna i Svenska Akademien bundna till ett absolut tysthetslöfte i arbetet att ta fram en pristagare. Eftersom den så kallade Kulturprofilen är gift med en ledamot i Akademien så är det förstås hon som har talat om för honom vem som ska få priset och han har spridit det vidare.

Det som har inträffat inom Akademien har förstås fått stor uppmärksamhet utanför Sveriges gränser. Nobelprisen har en mycket hög internationell status och om det nu har uppdagats och kan bevisas att namn på pristagare har läckt ut innan offentliggörandet så är det något som starkt förtar respekten för Svenska Akademien och för litteraturprisets status. Oavsett om det som nu har uppdagats är sant eller inte så är skadan skedd och det kommer att ta lång tid innan respekten för Akademiens arbete är återupprättad. Det skulle nog inte skada om Akademien sätter sig ner för att noga gå igenom det sätt på vilket man arbetar.

Min dag har varit bra. Det är den alltid när man börjar med en knapp timmes någorlunda hårdkörning i redskapen på Friskvårdskompaniet. Sedan har dagen rullat på och jag har fått en del gjort som faktiskt skulle göras.

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Rolig skiddag

Det jag planerar att göra under helgerna vid den här tiden på året – ja, under hela vintersäsongen – har en tendens att inte bli av. Anledningen är egentligen ganska enkel. Det är ju skidor på tv. SVT följer världscupen och i dag ägde tävlingarna rum i Lillehammer i Norge. Damernas 15 km skiathlon – där de byter teknik och skidor efter halva loppet – var en fröjd att se. Sveriges Charlotte Kalla låg i toppen hela loppet och på sista varvet drog hon iväg och ifrån norskan Heide Weng på ett sätt som var imponerande. Men skulle kunna skriva att det bådar gott inför OS, men de olympiska tävlingarna äger inte rum förrän i februari och dit är det en lång tid. Mycket hinner hända dessförinnan. Dock får vi hoppas att Kallas form håller sig. Det skulle vara kul.

Herrarnas lopp var också en fröjd att se. Visserligen tog tre norrmän de första tre platserna, men dramatiken när Kläbo i den sista backen kom ifatt Sundby var av hög klass. Det är tydligt att Kläbo, som bara är 21 år gammal, kommer att bli den främste manliga skidåkaren i Norge för många år framåt. Roligt för norrmännen och kul för alla andra som gillar att kika på skidtävlingarna för att uppleva lite sportslig spänning.

Att jag missar sådana saker som att skriva färdigt protokollet och inte hinner lösa DN:s söndagskorsord färdigt – jag brukar förvisso inte komma särskilt långt med det om än jag i dag fann det hanterbart – väger lätt. Det kommer ju en dag i morgon också.

I nyhetsflödet ser jag att vårt utrikesdepartement, UD, uppenbarligen har slarvat en hel del. Riksdagens konstitutionsutskott som granskar UD har konstaterat att det saknas hundratals handlingar. Ingen vet hur dessa handlingar har försvunnit och det tycks inte finnas någon som heller vet när de försvann eller var de har tagit vägen. Det är förstås alldeles på tok och den slutsats som kan dras är att rutinerna inom UD måste skärpas. För så här får det inte vara.

Det jag osökt kommer att tänka på är för det första vilka handlingar det är som har försvunnit. För mig skulle det vara intressant att veta om det är sådana handlingar som rör den omtalade så kallade tysta diplomatin som regelbundet brukar tillämpas när UD arbetar med att påverka andra länder att ge svenska medborgare ordentliga rättegångar eller rent av att få gripna och straffade svenska medborgare frisläppta. Den jag specifikt tänker på är Dawit Isaak, som greps av eritreanska myndigheter 2001 och sedan dess – utan rättegång – har suttit i fängelse under vidriga förhållanden. Jag tänker också på Fikru Maru, en av Sveriges bästa hjärtläkare, som sedan våren 2013 har suttit fängslad i Etiopien. Först var han anklagad för mutbrott. Det blev han frikänd från, men han släpptes inte fri eftersom han åtalats för terroristbrott. Den rättegången har påbörjats men ständigt skjutits upp. Fikru Maru anklagas för att ha planerat och lett ett upplopp i fängelset.

Den tysta diplomatin i dessa fall har inte varit särskilt framgångsrik. Om det finns några dokument på UD vad den tysta diplomatin har utgjorts av så finns förhoppningsvis dessa dokument kvar, så att framtiden kan visa vad UD gjort eller framför allt – kanske – inte gjort. Risken är väl stor att eventuella dokument som visar på liten eller ingen aktivitet lätt kan försvinna på UD. Det är ledsamt att behöva tänka i sådana banor, men tydligen måste man göra det.

Eftermiddagen och en bit in på kvällen tillbringade vi hos bästa vännerna där vi för första gången fick träffa ett par av deras barnbarn – Emil och Alma – samt deras föräldrar. Det var synnerligen roliga och trevliga timmar, vilket kompletterades med god och goda drycker. Vi bockar och bugar.

I morgon blir det väl till att färdigställa det jag inte gjorde i helgen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Så tänkte jag i dag

Det börjar dra ihop sig till mera shopping nu när vi har kommit in i december. Inte för att jag är ute så ofta i affärerna, men nog tycks det som att det är mer folk ute nu än för exempelvis en månad sedan. Om inte annat märks det på att parkeringarna fylls på allt mer. Inne i centrum kan det vara lite knepigt att hitta en p-plats på vissa platser och vid vissa tider. Men nu är mycket bilar också uppe på Solbacken.

Jag är som sagt inte duktig på att handla. Men jag har i alla fall stort nöje med att ibland vara inne i affärer och gallerior. Det som ger mig nöje är att kika på alla människor som rör sig där. Jag har alltid tyckt om att – som man kanske ska säga i stället – studera mina medmänniskor.

Än en gång hamnade jag i de funderingar som jag brukar hamna i när jag i lugn och ro kan titta mig omkring. Det är nästan meditativt att göra det. Funderingarna då? Jo, de går ut på att vi alla är människor. Det har vi gemensamt. Men sedan skiljer vi oss åt på alla tänkbara sätt. Visst finns det personer som är varandra väldigt lika och visst finns det enäggstvillingar som för ett ovant öga är helt omöjliga att se skillnad på. I övrigt är vi olika.

Vi ser olika ut i ansikte och kroppsformer. Bara det är fascinerande med tanke på att vi är åtskilliga miljarder människor på vårt gemensamma klot. Och med några i sammanhanget få undantag är vi alltså olika varandra utseendemässigt. Det finns onekligen en stor variation i vårt släkte. Så ska det naturligtvis vara.

Går vi sedan in bakom skinnet på varenda människa blir det ännu roligare och intressantare. För trots att vi är så lika i grunden, så är vi så olika. Alla har vi olika erfarenheter, kunskaper och värderingar. Och alla vi är så viktiga för att vi är de vi är och för att vi tillsammans utgör det som vi kallar för samhället. På gott och på ont.

Så där stod jag och filosoferade när så många runt omkring mig for runt och tummade på varor och sökte något som de kunde och ville köpa. De hade väl sina skäl till att göra det och det är tur att utbudet av snart sagt allt är så stort så att vi alla kan hitta något som vi gillar och som passar just dig eller mig. Själv stod jag i ett hörn och bara njöt av att vara där med mina tankar.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Stark bekräftelse

Så har det då – äntligen – kommit. Uppropet #allavi. Initiativtagaren Maria Robsahm vill med det visa att sexuella övergrepp och trakasserier inte är något som bara drabbar vissa yrkesgrupper. Alla kvinnor utsätts för sådana och det som man med en gnutta fantasi har förstått efter alla olika upprop under den senaste tiden – nämligen att många mäns respektlösa beteenden och ageranden mot kvinnor är genomgående i samhället – har nu bekräftats. Över 12.000 kvinnor har, när dessa rader formuleras, skrivit på uppropet.

Jag hoppas verkligen att dessa upprop och den uppmärksamhet som de har fått verkligen leder till att män inser att de inte kan bete sig hur som helst, ens under berusning. Och jag hoppas innerligt att flickor och kvinnor har fått mod och kraft att säga ifrån och kraftigt markera så snart en man beter sig på ett oönskat sätt.

Så har det anmärkningsvärda hänt att president Donald Trumps tidigare säkerhetsrådgivare Michael Flynn nu har erkänt att  han ljugit för FBI och sina ryska kontakter. Bland annat då med den ryske ambassadören i USA Sergej Kisljak. Det erkännandet var kanske väntat, men det som betraktas som mer eller mindre en ”bomb” i sammanhanget är att han också gjort klart att han fullt ut kommer att samarbeta med den utredning som den tidigare FBI-chefen Robert Mueller driver.

Michael Flynn vet en hel del och det som nu troligen händer är att han, för att möjligen själv få ett lägre straff, delar med sig av allt han vet om Trumpadministrationens ryska kontakter. Det han vet är mycket och det finns god anledning att tro att utredningen kommer att finna graverande uppgifter mot president Trump, vicepresidenten Mike Pence och kanske andra som har högre positioner i president Trumps absoluta närhet.

Jag vet att jag för ganska länge sedan läste något av någon som är insatt i de många turerna – jag kommer givetvis inte ihåg den direkta källan – och att denne då sade att den utredning som Mueller gör i mycket liknar den som så småningom resulterade i att den dåvarande presidenten Richard Nixon skulle ställas inför riksrätt. Länge arbetade den utredningen utan att få särskilt mycket uppmärksamhet. Det är likadant med Muellers utredning. Den rullar på och det är troligt att den under tiden som den varit verksam har samlat på sig en hel del material som pekar på administrationens lögner. Med Michael Flynn som informationsgivare i den fortsatta utredningen kommer kopplingarna mellan Trump och Ryssland att bli uppenbara. Den som jag på detta litet märkliga sätt refererar till var övertygad om att allt kommer att resultera i att Donald Trump ställs inför riksrätt. Och att han därmed kommer att lämna presidentposten.

Vi får väl avvakta framtiden och se var det hela slutar.

Det är lite lustigt med sportredaktionernas agerande. I dag har lottningen i nästa års VM i fotboll ägt rum. Nu står det klart att Sverige kommer att möta Sydkorea, Tyskland och Mexico och redan har det börjat spekuleras i hur det kommer att gå för Sverige. Kommer Sverige att klara av att bli minst tvåa i gruppen så laget går vidare till slutspelet? Det är kul att veta vilka de första motståndarna blir . Men att spekulera i hur det kommer att gå redan nu tycker jag är att ta i lite väl mycket. Detta trots att jag är intresserad av fotboll och annan sport. Å andra sidan skadar det väl inte att vara ärlig. Om jag i dag skulle ha arbetat på en större sportredaktion skulle jag förmodligen ha tyckt att lottningen och hur den utföll skulle vara oerhört intressant. Och jag skulle nog utan tvekan ha börjat spekulera.

Det är väl så vi reagerar i de olika roller som vi ständigt befinner oss i.

Nu kan kan slutligen konstatera att det var en god stund med träning i morse och sedan har dagen rullat på med sedvanliga göromål på fredagarna. Det som låg lite utanför det traditionella schemat var att jag kokade risgrynsgröt. Utan att det kokade över på spisen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar