Festen är över

Tio dagars fest är över. Friidrotts-VM i London är slut och i kväll avslutades hela arrangemanget med att friidrottsvärlden hyllade Usain Bolt. Det var en hyllning som han verkligen var och är värd. Och förmodligen har alla de rätt som siar att han kommer att vara historisk som idrottsman. Länge, länge kommer namnet Usain Bolt att leva. Förmodligen längre än vad han själv kommer att leva.

Det har hänt någon gång förut att vi här hemma har mätt upp hur högt och långt som toppidrottarna hoppar. 2.35 meter i höjd exempelvis är bara en och en halv decimeter från taket. Mät upp det mot väggen och försök förstå hur i hela världen någon ska kunna hoppa så högt. Världsrekordet ligger dessutom en decimeter högre, men det slås säkert nästa år. Om inte förr. Dagens vinnare kunde ju inte riktigt fokusera på högre höjder än 2.35 när han väl visste att han vunnit. Men hans tränare säger att han hoppat på världsrekordhöjder på träning.

Drygt åtta meter i längd. Det är också ofattbart – för oss – långt. Från sovrumsväggen och ut till väggen i vardagsrummet; väggen som skiljer rummet från balkongen. Åtta meter låter inte så långt, men i det perspektiv som hemmet erbjuder är det verkligen långt. Ja, sju meter och drygt det som kvinnorna hoppar är rackans långt det också.

Från mitt eget perspektiv har jag lärt mig att inte längre bli fysiskt inspirerad av stora friidrottstävlingar. Det lärde jag mig när jag för några år sedan försökte hoppa över den där rackans stången på södra sidan av älven strax väster om Lejonströmsbron. Inte kom jag över den fast det i min ungdoms skulle ha varit en skitsak. Dock tog jag en liten runda här hemma i ett fiktivt och lämpligt hinderlopp för en glad 70-åring. Två varv runt mellan kök och vardagsrum och jag klarade alla hinder i form av mattkanter. Det får jag vara nöjd med.

Så ja – de tio dagarnas idrottsfest gör det enklare att återgå till en normal vardag, där jag alldeles själv får hitta på vad jag ska göra. Det blir en prövning, förstås. Men med den mentala styrka jag besitter ska jag nog klara av det. Kanske inte till allas belåtenhet, men det räcker om det är till min egen belåtenhet.

Jag var helt kort inne på det redan i går. Det är ju synnerligen märkligt att USA:s president Donald Trump inte med ett ord har kritiserat det – faktiska – terrordåd som en vit makt-sympatisör utförde i lördags i Charlottesville i Virginia. Han har väl kanske sina skäl att inte nämna vitmaktrörelsen, Ku Klux Klan och nazisterna vid namn eftersom det är han som släppt loss dessa krafter med sitt tal om America first. Och därmed givit ordentligt ”eldunderstöd” för knäppa nationalister och patrioter. De utgör ju en del av hans väljarbas och det är väl snart bara dessa våldsamma människor på den extrema högerkanten som tycker att han är en bra president. Vilket, enligt mig, är ytterligare ett bevis på hur farlig Trump är inte bara för USA utan för hela världen.

Vi får väl se vad jag hittar på att skriva om i morgon. På tisdag verkar det som att dottern kommer på besök och det ser vi verkligen fram emot. Det ska bli så kul att ha henne här!

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Epilog för två

Det har i stort sett bara varit sport i dag. Och ni känner redan till vad som har hänt. Sunnanås damer spelade hemma mot serieledaren Notviken och fick stryk med 1–2. Men jämfört med matchen förra veckan borta mot AFC Luleå spelade Sunnanå bra. De hade mest boll och skapade många farliga situationer där laget med lite tur skulle ha kunnat flera mål. Tyvärr gick inte bollen som vi supportrar ville in i mål. I stället gjorde Notviken två mål och Sunnanå reducerade i andra halvlek.

Det var en bra match, tycker jag. Även om det naturligtvis var synd att Sunnanå förlorade. Men sju matcher är kvar och jag tror att Sunnanå med det driv som finns i laget kommer att ta poäng i alla dessa matcher. Men om det blir tre poäng i alla, återstår att se. Notviken lär vinna serien och få kvala upp till Elitettan. I alla fall som det ser ut i dag.

I friidrotts.VM var det sista gångerna som Mo Farah från Storbritannien och Usain Bolt från Jamaica skulle framträda på arenor. Mo Farah siktade in sig på en seger på 5.000 meter och om han hade lyckats med det så skulle han ha tagit dubbla guld – igen. Nu blev det inte så. Han kom tvåa och tog silver.

Som den store idrottsman han är så var han lika glad för det och han tycktes vid den korta intervju han gav vara helt nöjd med sitt silver. Nu kommer han att ägna sig åt att bara leva med sin familj. Men gissningsvis är han inte slut som en av världens främsta långdistansare. Det finns ännu längre sträckor att springa – maraton. Han kommer nog att satsa en del på det för att se hur bra han kan bli på den tuffa distansen.

Usain Bolt är ju ett kapitel för sig själv. Han har varit ett unikum i friidrottsvärlden genom att han har kunnat hålla så otroligt hög klass som sprinter i nio år. Det är han ensam om i friidrottshistorien.

Men sista framträdandet som siste löpare i Jamaicas stafettlag på 4 x 100 meter blev en besvikelse. Framför allt för honom men också för den närvarande publiken och förmodligen miljoner människor framför tv-apparaterna. Han hann knappast komma igång förrän något brast i – eller något hände med – hans vänsterben. Han grimaserade illa och var tvungen att bryta. Efter en kullerbytta blev han liggande på banan.

Det var definitivt inte ett slut på karriären som sprinter som han ville ha. Vi får väl se vad han hittar på framöver. Han har ju talat om att pröva på amerikansk fotboll, som han ju onekligen har de fysiska förutsättningarna för. Både med sin styrka och sin snabbhet. Om det blir så vet ingen. Just nu vet inte heller särskilt många vad det var som hände med hans ben. Om det bara var en krampkänning eller om det var en muskelbristning. Eller något annat.

Ja, som ni ser blev det bara sport. Kort kan jag notera att någon eller några idioter körde rakt in i en folkhop i Charlottesville i Virginia i USA. Den extrema högern – Ku Klux Klan, nazister och Vit maktrörelsen – höll en demonstration där och möttes förstås av motdemonstranter. Då kördes en bil som förmodligen framfördes av någon extremist på högerkanten rakt in bland motdemonstranterna. Åtminstone en person sägs ha dödats och flera är mycket allvarligt skadade.

President Trump fördömde våldsamheterna, men fick omedelbart stark kritik för att han inte nämnde KKK, nazisterna och Vit maktrörelsen vid namn. Han fördömde det fruktansvärda som utförs ”från många sidor”.

Hur den karl´n tänker och vad han tänker – eller ens om han tänker – innan han säger något förblir ett mysterium.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ukrainsk plan passerade

Så har stjärnorna på himlen börjat tändas igen. Ja, de har förstås funnits där hela tiden, men nu börjar det bli så mörkt på himlen under nätterna att jag kan stå och kika på dem en stund innan jag går och lägger mig. Månen har varit full och jag missade den lilla månförmörkelsen häromnatten. När jag sitter här och skriver och skådar upp mot himlen ser jag ett streck efter ett plan. Jag kollar på Flightradar24 och ser att det är en Embraer ERJ-145LR som passerat på 37.000 feet. Planet tillhör Windrose Airlines som är ett bolag som hör hemma i Ukraina. Varifrån det har flugit och vart det ska finns det inte några uppgifter om, men om jag kikar på den nu giltiga kursen så ska det väl hem till Ukraina och Kiev. Bolaget kör mest charter och VIP-flygningar, så kanske är det någon ukrainsk höjdare som sitter där uppe och kommer hem om några timmar.

Detta om mina omedelbara små upplevelser som säkerligen inte särskilt många är speciellt intresserade av. Det är ju inte så ofta som man ser ukrainska plan i vårt luftrum.

Justitieminister Morgan Johansson (S) ska enligt DN kalla till sig rikspolischefen för att få information om den mutskandal som ägt rum inom polismyndigheten. Två poliser som svarar för kontakterna med det företag som tillverkar svenska pass har ju låtit sig bjudas på middagar och resor av företag. Och det mitt under den upphandling som höll på att göras.

Centern och Kristdemokraterna lurar i sin tur på att kalla rikspolischefen till justitieutskottet för att få hans syn på vad som hänt. Polismyndigheten har ju anmält sig själv för misstänkt mutbrott och de två poliserna som uppenbarligen, enligt publicerade uppgifter, har gjort bort sig är nu omplacerade.

Ordkriget mellan USA och Nordkorea fortsätter att trappas upp. ”Militära lösningar är nu på plats, låsta och laddade, om Nordkorea skulle agera oklokt. Förhoppningsvis kommer Kim Jong Un att hitta en annan väg!”, skriver USA:s president i ett inlägg på Twitter. Kina har meddelat att det landet inte kommer att hjälpa Nordkorea om det inleder en krigshandling mot USA.

Låt oss verkligen hoppas att parterna besinnar sig. Men båda länderna leds av oberäkneliga personer – Nordkorea av Kim Jung Un och USA av Donald Trump. Båda tycks vara impulsiva och det finns väl egentligen ingen som egentligen vet hur de tänker och vad de tänker. Nordkorea ser USA som sin fiende och uppfattar sig ordentligt hotade av USA och deras allierade – Japan och Sydkorea. USA å sin sida upplever ett hot från Nordkorea – inte minst sedan Nordkorea förklarat att deras närmaste mål är att skicka missiler mot Guam, där USA har en stor bas. Det är därför Donald Trump nog har letat upp knappen som kan avfyra kärnvapen mot Nordkorea och där sitter Kim Jung Un med sina fingrar på motsvarande knapp.

Att världen manar de två till besinning är en sak. Ingen av dessa två herrar är kända för att lyssna på andra. Det kan sluta riktigt illa.

Min dag har varit bra. Hustrun är åter i landet och därmed hemma, vilket känns bra. Traditionellt fredagsstök är avklarat och i nu väntar helgen, som vi får se vad den kan komma att innehålla. Alltid blir det något.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Misstankar om mutor

Dagens Nyheter har gjort ytterligare ett avslöjande. Tidningen har luskat fram att två poliser umgåtts mycket nära med representanter för det företag som vann upphandlingen av att tillverka svenska pass. I och för sig har just detta företag redan den uppgiften, men den nya upphandlingen gäller från och med nästa år och i fem år. Företaget får drygt 700 miljoner kronor för det jobbet.

De två poliserna har låtit sig bjudas på resor och restaurangbesök mitt under upphandlingen. Det är synnerligen uppseendeväckande och polisen har i dag meddelat att den startat en utredning om mutbrott. Vi får se vart den leder, men enligt de uppgifter som DN har tagit fram är förhållandena graverande. Jag utesluter nog inte att en konsekvens av detta avslöjande kan bli att upphandlingen får göras om. Att det dessutom kan bli konsekvenser för de två poliserna ligger också i förutsättningarna förstås.

Det dyker upp sådana här fall då och då. Förmodligen inträffar de betydligt oftare om man ser till alla upphandlingar som staten, landsting och kommuner gör samt alla offentligt ägda företag. Nog finns det kontakter i alla dessa fall som resulterar i att personer som svarar för upphandlingar kan tillgodogöra sig en del förmåner för egen del. Det mesta sker förstås i det fördolda eftersom båda parter i en upphandling är väl medvetna om vad som gäller. Ändå är jag övertygad om att det finns ett avsevärt mörkertal. Hur det ser ut i kommunerna är inte så lätt att veta, eftersom lokaltidningarna i dag – i generell bemärkelse – har nedbemannats och inte alls lika bra som tidigare ägnar sig åt att bevaka vad som händer i kommunerna.

Om inte annat är det talande att i takt med att redaktionerna bantats har antalet informatörer i kommunerna ökat. Och deras uppgift är sannerligen inte journalistisk.

De afghanska ungdomarna demonstrerar fortfarande i Stockholm med kravet att de sitter kvar där de sitter till dess att Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik kommer till dem. I dag meddelade Ribbenvik att de önskemål som demonstranterna har inte kan tillgodoses. Läget i Afghanistan är inte överallt så farligt som demonstranterna hävdar. Dessutom meddelar Ribbenvik att han för en tid sedan träffade talespersonerna för demonstrationen och även ställde upp på en filmad intervju med dem. Och något nytt har han inte att säga.

Det är bra att Ribbenvik talar om att han för inte alls så länge sedan faktiskt mött, lyssnat till och talat med dem som nu demonstrerar för att alla afghanska flyktingar ska få stanna i landet. Det talar också för att han inte kommer att möta demonstranterna en gång till för att ge samma besked. Det är ganska tydligt att demonstranterna också har som syfte att skapa stor uppmärksamhet för sin sak. Det brukar ju bli så.

I dag besökte Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin och partiets migrationspolitiske talesperson Maria Ferm ungdomarna. Även migrationsminister och vice justitieminister Heléne Fritzon var på plats och talade med de unga demonstranterna. Så nog har de fått besked även om det kanske inte är just de besked som de vill ha.

Det blir sena inlägg när sändningarna från friidrotts-VM i London håller på fram till elva på kvällen. Jag har kikat på vad som hänt och händer, noterat misslyckanden och positiva överraskningar i snart sagt alla grenar. Helt kort kan jag förmedla att min dag har varit bra. Än bättre blir den väl i morgon, kan jag tro. Blir vädret skapligt ska jag förpassa mig ut på en promenad för att se om det går lika bra som förra gången. Det hoppas jag på.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Grattis till Norge

Karsten Warholm – vilken kille! 21 år gammal norrman som i kväll och alldeles nyss blev världsmästare på 400 meter häck. En tuff gren som bjuder deltagarna på mycket mjölksyra. Karsten Warholms ständiga taktik är att öppna väldigt snabbt och sedan försöka hålla hela vägen. I dag lyckades taktiken till 100 procent. Det är bara att gratulera och vi här i Sverige får nog bereda oss på att denne norrman i många år framöver kommer att nå stora framgångar på löparbanorna runt om i världen. Det är bara att bocka och gratulera till en fin prestation.

Ordkriget mellan Nordkorea och USA fortsätter. Nordkorea har förklarat– efter president Trumps utspel att släppa loss eld och vrede mot Nordkorea om landet fortsätter att hota USA – att det landet kommer att slå till först om det anser sig vara det minsta hotat av USA. Den amerikanske utrikesministern Rex Tillerson försöker tona ned Trumps budskap. Men man kan fråga vilken nytta det kan få sedan USA:s försvarsminister James Mattis i ett skriftligt meddelande konstaterat att Nordkorea bör ”stoppa alla överväganden om aktioner som skulle leda till slutet för regimen och undergången för dess folk”.

Med stor sannolikhet kommer ordkriget att fortsätta och det är bara att hoppas på att ingen av två oberäkneliga ledarna hittar på något dumt. Det vill säga griper till vapen. Tyvärr tycks risken för att det ändå ska hända – att en väpnad konflikt börjar – finnas och inte vara försumbar.

Expressen/Demoskop har gjort en opinionsundersökning. Förändringarna i dessa och i andra brukar vara ungefär som de tidigare. Förändringarna är små. Men i denna undersökning uppträdde plötsligt stora rörelser. Sverigedemokraterna gick från förra mätningens 20,1 procent till 16,6 procent. Samtidigt ökade Socialdemokraterna från 27 till 28,4 procent och Moderaterna ökade med 1,5 procentenhet till 17, 2 procent. Centern och Kristdemokraterna ökar medan Liberalerna backar. Miljöpartiet och Vänsterpartiet backar också de från den förra mätningen.

Nu ska det väl till flera opinionsmätningar för att resultatet ska kunna bekräftas i någon mån. Turerna under och efter it-skandalen i Transportstyrelsen har varit många och det är förmodligen en del av dessa turer som har fångats upp av väljarna och fått dem att stödja antingen det regeringsbärande socialdemokratiska partiet eller något av de borgerliga partierna.

Det ska bli intressant att notera förändringarna som eventuellt kan visas i andra opinionsmätningar som gjorts eller håller på att göras. Om förändringarna blir likartade i andra opinionsinstituts mätningar återstår det ändå att se om detta är en början på en förändrad trend eller om det bara var och är något som en följd av en akut och omskriven händelse. Det är ett år lite drygt kvar till valet och under den tiden kan det hända många saker både här i landet och utanför landet som starkt kan påverka opinionen och därmed resultatet i nästa val. Som alltid är det bara att avvakta och se vad framtiden bjuder för facit.

Vid Euro Mine Expo i Skellefteå förra året var industrimannen Carl Bennet på besök. Han talade redan då om det som ligger honom varmt om hjärtat – nämligen det tyska lärlingssystemet. Nu står det klart att han fått igenom ett pilotprojekt som bland annat innefattar skolor i Västerbotten. 200 elever vid totalt 16 olika skolor, varav en del alltså i Västerbotten, ska få pröva på att vara i skolan halva tiden och vara ute som lärlingar på företag den andra halvan av tiden. Ersättningen som eleverna får är ungefär 6.000 kronor i månaden.

Det är ju alldeles lysande, tycker jag. På detta sätt kan en vettig inskolning ske i företagen där kunskaperna förs över till en yngre generation samtidigt som ungdomarna får inkomst och erfarenhet. Om metoden slår igenom på bred front finns det nog relativt goda möjligheter att ungdomsarbetslösheten på marginalen kan minska. Det vore bra.

Men nu blir det inte mer för i dag. En dag som varit bra för mig. Träning, ärenden på stan, skrivande för Sunnanå och så blev jag bjuden på mat hos de goda grannarna Tord och Ann-Charlott en trappa ner. God mat och gott samtal under några timmar förgyllde kvällen innan Karsten Warholm tog sin guldmedalj.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ordkriget oroar

Nordkorea förfogar över kärnvapen. Landet har gjort en lång rad provsprängningar och har under den senaste tiden gjort flera uppskjutningar med robotar som kan förses med kärnstridsspetsar. Enligt flera bedömare är målsättningen från Nordkorea och dess diktator Kim Jung Un att dessa bestyckade robotar ska kunna angripa den amerikanska västkusten och därmed deras huvudfiende, som de ser det, USA.

Inte bara USA utan världen i övrigt ser med stor oro på den snabba vapentekniska utvecklingen i Nordkorea. Alldeles nyligen – i lördags – fattade ett enigt säkerhetsråd i FN beslut om utökade sanktioner mot landet. Detta för att få ett stopp på kärnvapen- och robotutvecklingen. Nordkorea tycks inte ha någon vilja att upphöra med dessa, hur kraftiga sanktionerna än blir och hur de än slår mot landet.

Nu trappas konflikten upp ytterligare. Ordkriget mellan Nordkorea å ena sidan och framför allt USA – men även Japan och Sydkorea – å den andra har funnits under en längre tid. Nu har president Donald Trump lagt in en högre växel i detta ordkrig när han säger att Nordkorea ”kommer att mötas av eld och raseri som världen aldrig skådat” om Nordkorea inte slutar att hota USA.

Det är stora ord. Alarmerande ord. Nu vet vi att president Trump har för vana att ta till det stora artilleriet när han öppnar munnen och det oavsett vad det gäller. Även om det han säger bara är ord för det mesta, så går det inte att gömma undan det faktum att orden faktiskt betyder något. Han tycks inte bry sig om det och flera gånger har han under sin karriär som politiker – från valkampanjen och fram till dags dato – förnekat att han sagt det han bevisligen har sagt.

I en upptrappad spänd situation när det handlar om något som snabbt kan urarta till faktiska militära konflikter borde han vara en smula försiktig. Men han har anammat och hakat på den retorik som Nordkorea går ut med. Sällan eller aldrig hörs diktatorn Kim Jung Un själv, men tveklöst är det han som styr vad som sägs offentligt och vilken information som går ut både till världen och till det egna folket. Plötsligt kan det bli så att de som uttalat orden faktiskt känner sig tvingade att leva upp till dem. Må så inte bli fallet eftersom det finns en del som dessvärre talar för att kärnvapen faktiskt skulle kunna komma till användning. Om en part, förmodligen Nordkorea, kommer på den tanken så blir svaret omedelbart detsamma från USA. Då räcker det inte med marktrupper, som det för övrigt finns en majoritet i USA för att skicka in till Sydkorea enligt färska opinionsundersökningar.

I Sverige demonstrerar sedan i söndags ett 100-tal personer – framför allt unga afghaner – på Mynttorget i Stockholm. De protesterar mot att Migrationsverket utvisar unga, som inte anses ha flyktingsskäl, till Afghanistan. Med sin demonstration vill de att utvisningarna till det krigsdrabbade landet stoppas och de kommer inte att sluta med sin sittdemonstration förrän Migrationsverkets generaldirektör Mikael Ribbenvik kommer dit och pratar med dem. Om och när han gör det finns det inte något svar på i dag.

Men i dag attackerades de sittande demonstranterna av en grupp personer som uppenbarligen, enligt vittnen, var nazister. Denna grupp kastade någon form av brinnande bengaler mot de sittande ungdomarna. Åtminstone ett par av dem skadades – oklart hur svårt – och fördes till sjukhus. Polisen har ökat bevakningen och har personal på plats nu under natten.

Att nazister ägnar sig åt sådana här dåd förvånar inte. Genom våld vill de ha igenom sin agenda och det är självklart helt förkastligt. Våld är enligt mig alltid förkastligt och den nazistiska ideologin om ett rasrent samhälle är något som inte borde ha någon som helst förankring i vårt samhälle. Denna ideologi måste bekämpas. Precis som det nazistiska våldet och hoten om våld.

Min dag har varit bra. Lugn och stilla och sedan en kväll där jag träffade människor som är djupt engagerade i Sunnanå SK – det vill säga styrelsen. Som alltid blev det ett möte med både allvar och djup som skratt och nöje.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lite om Trump igen

Ska vi ta en sväng med USA:s president Donald Trump först? Sedan en tid tillbaka har den ena opinionsundersökningen efter den andra visat att stödet för Trump är lågt jämfört med tidigare presidenter och det oavsett vilken tidsperiod som avses. Men den märkliga Trump hävdar att stödet för honom är större än någonsin tidigare. Opinionsundersökningarna är ”fake”, vilket allt tycks vara som inte passar honom. Som stöd för sin uppfattning hänvisar han till hur många som kommer på hans möten; möten som har karaktären av kampanjmöten liknande de som ägde rum under valkampanjen.

Det finns flera undersökningar som kommit under senare tid som visar att stödet för honom börjar svikta även hos hans tidigare supportrar. Men det tror alltså inte Trump på som är så fylld av sitt ego att han tror att bara för att det kommer några tusen på hans möten så står miljoner människor utanför och tycker att han är den bäste presidenten någonsin.

Undersökningarna om hans och hans familjs och kampanjs kopplingar till Ryssland pågår. Det är mycket troligt att dessa undersökningar kommer att resultera i ytterligare stora problem för Trump. Men hur det går är det för tidigt att sia om. Klart är dock att Trump har ställt och kommer att ställa till med mycket innan han förhoppningsvis tvingas bort. Dit är det dock lång väg kvar.

Dagens Nyheter rapporterar i kväll på webben – och gissningsvis i tidningen i morgon – om att flera hundra miljoner kronor kan ha betalats ut felaktigt när det gäller assistansersättningen. Ett nytt system som infördes i slutet av maj och som skulle minimera eventuellt fusk har slagit helt fel. Systemet öppnar i stället för okontrollerade utbetalningar.

Jag måste läsa på mer för att riktigt förstå hur det går till och vad det är som hänt. Men uppenbarligen har personalen uppmanats att bortse från vissa rutiner för att utbetalningarna inte ska försenas.

Här får nog Försäkringskassan snabbt tänka om. Fusk ska självklart försöka minimeras men det är också väldigt viktigt att skattepengarna går dit de ska gå och att utbetalningarna kontrolleras. Det handlar ju om många miljoner kronor – ja, miljarder kronor. Varje månad utbetalas cirka två miljarder kronor i assistansersättning och det är oacceptabelt att det nya handläggningssystemet inte fungerar utan motverkar sitt syfte. Det är å andra sidan varken första eller sista gången som våra myndigheter slarvar med sina rutiner och inte tänker efter före – som det en gång i världen hette i ett försäkringsbolags reklam.

Normalt sett är jag glad och mycket tillfreds med tillvaron. Det förändrades i dag. I dag kände jag ren lycka. Länge, länge har jag ju haft problem att gå eftersom jag får så rackans ont. Många gånger – ja, snart sagt varje gång jag ska ta vägen någonstans för egen maskin – har jag fått så ont att jag har varit tvungen att stanna och låta den onda gå över innan jag fortsätter. Det har inte stimulerat till promenader precis.

Men ut måste jag ändå, har jag förstått. Och i dag hade jag förvisso ont, men inte lika mycket som tidigare. Det tycktes dessutom mildras i takt med att distansen ökade. Så jag fortsatte. Jag kunde plötsligt ta ut steglängden och jag fortsatte och fortsatte. Ända in till stan där jag uträttade ett ärende och så tillbaka igen. Det var första gången på ett och ett halvt år som jag pallrade mig iväg en sådan sträcka.

Det kändes härligt och jag är fortfarande lycklig för att det gick så bra. Nu får jag väl hoppas på att det fortsätter och att det onda är på väg att ge sig. Det vill säga att höften har hittat sin normala plats i kroppen. Om det onda återkommer så är jag i alla fall lycklig och glad över att jag fick en sådan dag. Det var oväntat men välkommet.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar