”Val”, satsning och tack

DN:s korrespondent i Ryssland, Anna-Lena Laurén, skriver i en artikel som gissningsvis kommer i papperstidningen i morgon, men som ligger på nätet i kväll, om valet till duman som äger rum under den kommande helgen. Ja, hon konstaterar att det i stort sett inte är något val eftersom president Vladimir Putin och hans parti Enade Ryssland redan har sett till att vinna valet.

Så egentligen är det inte något att bevaka. Eller mer sant – det går inte att bevaka valet som en journalist normalt sett bevakar ett val. Ledande oppositionspolitiker har antingen fängslats eller tvingats lämna landet. Nästan ingen oppositionspolitiker har fått registrera sig. För syns skull ställer flera partier än Enade Ryssland upp i valet. Men av de partier som lär komma in i duman är samtliga förstås trogna Putin och definitivt ingen opposition.

Det har faktiskt förbigått mig ända till nu att detta fingerade val äger rum i helgen. Men så blir det väl när resultatet är känt från början. Vad som kanske är märkbart, enligt DN:s korrespondent, är att allt fler börjar tröttna på Putin. Vi får väl se framöver vad det kan komma att leda till. Om folk börjar gå ut på gatorna i protester kommer diktaturens verkliga ansikte att visa sig. Som om det inte redan gjort det med mordförsöket på och fängslandet av oppositionsledaren Aleksej Navalnyj.

Apropå DN läser jag med tillfredsställelse att tidningen nu ska satsa på att bygga upp redaktionella resurser i norra Sverige. Tidningen har ju tidigare öppnat redaktioner i Göteborg och i Skåne för att kunna bjuda läsarna fler egna nyheter från dessa områden. Men i norra Sverige är det mycket som händer och kommer att hända. Därför ska man satsa på att anställa sex reportrar som får sin placering i norra delarna av landet. Det är jättebra.

Partiledardebatten i riksdagen i dag har jag inte alls följt. Av rapporteringen från den att döma, var det en debatt som inte går till historien. Statsminister Stefan Löfven deltog för sista gången i en sådan debatt och han gick till angrepp mot Sverigedemokraterna. Mediernas uppmärksamhet riktades däremot och främst till vilka presenter han fick av de andra partiledarna. Presenter som tack för den insats han gjort.

Det är ju brukligt bland partiledarna att dela ut sådana när någon av dem slutar. Löfven kunde därför bland annat ta emot en resa till London och där en konsert med ABBA, några böcker, en korv och en brännare som används i matlagning. Se där. Det blir ju något för honom att syssla med.

Säkerligen kommer han att få en del annat att göra. Jag har ju svårt att tro att han bara går i pension så där för att bara spendera tid med familj och vänner. Några styrelseuppdrag väntar säkert på honom.

Min dag har varit bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ändra alfabetet!

När jag lärde mig att flyga ingick det i teorin att också lära sig att bokstavera. Både på svenska och engelska. Det var väl inte särskilt ofta som man använde sig av denna bokstavering. Alltid när man hade kontakt med tornet eller trafikledningen då man fick bokstavera planets registrering. I övrigt aldrig.

I dag kom jag att tänka på det här med bokstavering. Enligt Wikipedia härstammar vårt bokstaveringsalfabet (jo, det heter så) från 1891. Det är alltså 130 år gammalt. Det reviderades 1930 och sedan dess har bara en ändring gjorts och det var 1960 när bokstaven H byttes från Harald till Helge. Det som förändrades 1930 var hur siffrorna skulle läsas. Men jag återkommer till det.

Med tanke på att det i dagarna talats mycket om att det är 100 år sedan kvinnorna fick rösträtt här i landet, så kan det förstås diskuteras hur långt vi har kommit med jämställdheten. Det finns mycket i övrigt att önska. Kvinnor och tjejer har en god bit kvar till att bli jämställda med männen.

I dag när tankarna på detta och annat kom upp hos mig snuddade de en stund vid att det skulle vara intressant att granska lönestatistiken i kvinnodominerande yrken. Och att göra detta för att se hur de fåtaliga männens löner förhåller sig till kvinnornas. Jag skulle inte bli förvånad om männen tjänar bättre. Men det får som sagt granskningar visa.

Men vi återgår till bokstaveringen. Jag kan tycka att det är hög tid att ordentligt reformera bokstaveringen, vars funktion väl egentligen är överspelad. I flyget används som sagt bokstaveringen. På svenska för privatflyget och i Flygvapnet. Möjligtvis också för kommersiell inrikestrafik. Då och då är det kanske någon som dristar sig till att bokstavera sitt namn om det inte uppfattats rätt.

Varför ska då bokstaveringen reformeras? Jo, det är enbart mansnamn som bokstaveringsalfabetet består av. Adam för A, Bertil för B, Cesar för C och så vidare ner till Östen för Ö. I de franska och tyska bokstaveringsalfabetena finns det flera kvinnonamn. I det engelska som används inom flyget hittar jag fyra mansnamn och ett kvinnonamn. De andra bokstäverna exemplifieras med andra saker som Kilo för K och Foxtrot för F.

Nog skulle det vara trevligt med ett antal kvinnonamn i vårt bokstaveringsalfabet. Varför inte hälften av namnen?

När det gäller siffror så är det lite intressant: Fram till reformeringen 1930 var det enbart kvinnonamn som exemplifierade siffrorna. Julia, Anna, Beda, Cecilia, Dora, Ebba, Fina, Greta, Hedvig och Ida betydde 0, 1, 2 osv till 9. Hur man kommit fram till detta låter jag vara osagt. Jag finner då inte någon logik i det. Annat än möjligen att bokstäverna skulle vara mansnamn och siffrorna kvinnonamn.

Hur som helst ändrades det 1930 till det enda som var naturligt. Nämligen att 0 bokstaveras som nolla, 1 som ett, 2 som tvåa och så vidare till 9 som en nia.

Jag hyser väl inte några förhoppningar om att förändringar ska göras av vårt bokstaveringsalfabet. Men det skulle vara roligt om det åtminstone kunde tas upp på ett litet större plan än i denna blogg.

I dag var det dags för det högtidliga öppnandet av riksmötet. Stefan Löfven läste upp regeringsförklaringen, precis som han har gjort varje år som han varit statsminister. Nu är han inte statsminister särskilt länge till, så vi får väl under hösten höra ytterligare en regeringsförklaring läsas upp av den nya statsministern. Vem det blir är osäkert med tanke på att det är riksdagen som ska godkänna statsministern och på att det inte alls är säkert att en majoritet röstar på Socialdemokraternas nya partiledare.

Som jag alltid brukar skriva – vi får se hur det blir. Min dag har varit bra och inte minst därför att jag fick nödvändig massage av duktiga Lena Thall.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

S-ledare och S–vindar

Från och med onsdag nu i veckan kommer gymnasieeleverna i Skellefteå att erbjudas vaccin mot covid-19 under skoltid. Det är ett alldeles utmärkt initiativ av Region Västerbotten och Skellefteå kommun. Smittspridningen ökar igen i länet och den är kraftigast i Skellefteå och Umeå. Det är ju så att det är framför allt yngre personer som nu får smittan och för den vidare.

Ytterligare några socialdemokratiska distrikt är nu klara med vilken person som de nominerar till partiledarposten när Stefan Löfven lägger av i samband med partikongressen i november. De som har nominerat är helt eniga om att nästa partiledare ska vara nuvarande finansministern Magdalena Andersson. Allt talar för att hon blir den nye partiledaren. Förmodligen blir hon också statsminister fram till valet nästa år. Åtminstone.

Det har ju hänt tidigare att en socialdemokratisk finansminister blir partiordförande och statsminister. Jag tänker på Göran Persson. Han var finansminister i bara ett och ett halvt år innan han valdes till partiordförande och tämligen omedelbart klev in som statsminister. Det förblev han i tio år.

Det är nog inte så tokigt att ha varit finansminister innan ytterligare ett steg tas i karriären. Även om detta steg bara skulle stanna vid att bli partiledare. En finansminister bör ju ha fått en mycket bred och allsidig uppfattning om alla delar av politiken. Utan att ha något med socialdemokratin att göra tror jag att Magdalena Andersson kan bli en duktig partiledare. En god utbildning har hon ju definitivt.

När hon väl blir det så har vi ett läge när det är fler kvinnor än män som är partiledare. Nooshi Dadgostar för Vänsterpartiet, Annie Lööf för Centern, Nyamko Sabuni för Liberalerna, Ebba Busch för Kristdemokraterna och så Magdalena Andersson. Ett av Miljöpartiets språkrör är ju kvinna och heter Märta Stenevi.

De män som klamrar sig fast vid partiledarposten är ju på yttersta högern – moderaternas Ulf Kristersson och sverigedemokraternas Jimmie Åkesson. I åtminstone de sist nämnda partiet finns det nog inga som helst planer på att låta en kvinna inta den ledande posten. Det finns i alla fall ingen kvinna som hittills har intagit någon framträdande position som i andra partier.

I Norge har det varit val i dag. Det är tydligt – att döma av nyheterna – att Arbeiderpartiet med Jonas Gahr Støre som partiledare får bilda ny regering. Grovt räknat är det så det fungerar i Norge. En borgerlig regering sitter i två mandatperioder och en socialdemokratisk lika länge. Hur som helst blåser så kallade vänstervindar i Norge.

Det gör det i Tyskland också där det socialdemokratiska partiet tycks gå mot ett bra resultat. Kanske rent av vinna valet och kunna bilda regering. Åtminstone att döma av opinionsmätningarna. Men vi får se hur det blir.

Av utvecklingen i Norge och kanske Tyskland att döma skulle man kunna dra slutsatsen att den så kallade vänstervinden som fläktar också kommer att visa sig här i Sverige inför nästa års val. Det är inte utan att jag hoppas det, eftersom jag mycket ogärna och helst inte ser en regering som formellt leds av Moderaterna men styrs av och är helt beroende av Sverigedemokraterna.

Och med detta sagt konstaterar jag att dagen har varit bra, vilket jag är glad och tacksam för.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Val i faggorna

I morgon går norrmännen till val. Jag må säga att jag inte närmare har följt debatten i Norge, men om jag har förstått rätt så blir det förmodligen ett regeringsskifte. Å andra sidan kan opinionsinstituten ha fel alternativt att väljarna i sista stund ändrar sina preferenser. Valresultatet är ovisst intill de första vallokalundersökningarna som kan visa på tendenser och intill dess att alla röstsedlar är sluträknade.

Om två veckor är det också val i Tyskland. Också det kommer att bli spännande. Liksom i Norge pekar opinionsundersökningarna på att det blir en ny regering med Socialdemokraterna som träder till. Men det är bäst att gardera sig. Förändringarna i opinionen har varit snabba i Tyskland och under de två sista veckorna i valkampanjen kan mycket hända.

Vi får väl se hur det blir i dessa val och om det blir några större skillnader i den förda politiken. Förutsatt förstås att det blir regeringsskiften.

Ibland kan man ju tro att det snart är val också i Sverige. Just debatten om vilka partier som ska regera med vilka partier har väl lagt sig. Det tycks som att Moderaterna och Kristdemokraterna helt anpassat sig till Sverigedemokraterna. Ebba Busch tog första steget till det, men följdes snabbt av Ulf Kristersson. Den senares strävan – den enda han har – är att bli statsminister och för den sakens skull tycks han vara beredd att göra precis vad som helst.

Hårdare tag mot gängbrottslighet och brottslighet över huvud taget talade Kristersson om i dag under sitt sommartal. Typ att terroristlagar ska tillämpas mot gängen. Därmed trissade han upp ”budgivningen” inom högeroppositionen om vad som krävs för att komma till rätta med den organiserade brottsligheten. Han lovar att det inte regeringen har åstadkommit under sju år kommer han som statsminister att fixa på ett år.

Nåväl, jag ska inte i denna sena timme ge mig in på några diskussioner eller argumentationer av det tyngre slaget. Det är ett år kvar till valet och det kommer att ges många tillfällen att prata politik. Valrörelsen kommer säkerligen att bli hård.

Men för tillfället lägger jag ner snacket. Och konstaterar att min dag har varit bra. En lite blöt, men skön, höstdag.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tidens flykt

20 år sedan terrorattacken mot World Trade Center och Pentagon ägde rum. Jag har skrivit om det de senaste dagarna och det är väl på ett sätt naturligt. Det var en händelse utöver det vanliga. En händelse som i mycket påverkade händelseförloppet i olika delar av världen.

Vad jag tänker på – bland annat – när jag följd SVT2:s temakväll i afton är tidens flykt. Som med en del andra händelser minns jag och så många andra exakt hur nyheten togs emot och var jag var. Naturligtvis var jag på tidningen. På Norran. Jag fick se hur ett av tornen i World Trade Center brann och jag såg i direktsändning hur det andra planet dundrade in i det andra tornet.

Allt arbete på tidningen lades om. Det var en sådan dag när man jobbade utan en tanke på annat än att försöka få med så mycket som möjligt i tidningen innan den skulle börja tryckas. Inte en enda tanke på arbetstiden. Men det blev en lång dag. Och resultatet blev bra tack vare alla andra på de övriga avdelningarna på tidningen. Alla gjorde allt de kunde för att tidningen skulle kunna i någon mån skildra händelsen. Av det som var känt då under de första timmarna.

Jag minns andra sådana händelser. Som när jag jobbade på Eskilstuna-Kuriren på nattredaktionen och västtyska ambassaden i Stockholm attackerades av terrorister. Ytterligare en reporter och jag satt i chefredaktörens rum (som hade tv) och skrev från direktsändningen. Någon kom och tog manuspapperen för sättning. Det var intensivt.

Jag prövade till och med att skicka frågor till terroristerna på telexapparaten, men fick förstås inte något svar. Men om jag hade fått det hade det blivit ett så kallat scoop. I alla fall värt ett försök. Det var också en intensiv natt.

Vad jag tänker på i kväll är som sagt tidens flykt. När jag tänker tillbaka på dessa händelser tycker jag inte att det var så rackans länge sedan. Minnena är starka. Förmodligen är det därför som jag tycker att det inte var så länge sedan. Sådant som händer i vardagen är ju bara sådana små saker som oftast inte betyder särskilt mycket. De blir svårare att minnas.

Men dagarna flyger förbi även om de inte är särskilt minnesvärda. Jag är förmodligen inte ensam om att då och då fundera på vad jag gjorde för en vecka sedan. Eller kan pricka in vilken veckodag som det var som jag snackade med den eller den kompisen. I telefonen ser jag att det var fem eller sex dagar sedan. Var det verkligen så länge sedan? Och är fem eller sex dagar en lång tid? Nuförtiden?

Nja, jag släpper ämnet och konstaterar att också denna dag har varit en bra dag. Det är jag fullt nöjd med och rent av tacksam för.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Katastrofer av olika slag

Väldigt stort fokus läggs nu på att påminna om terrordåden mot framför allt World Trade Center i New York för 20 år sedan. 20 år sedan i morgon. 2977 personer dog den dagen när de båda tornen rasade ner efter att de attackerats med flygplan som kapats av personer tillhörande al-Qaida. På många olika kanaler ägnas denna händelse stor uppmärksamhet och det kommer att serveras många intervjuer med personer som befann sig i tornen och med brandmän och poliser.

SVT kommer att vika hela lördagskvällen åt händelsen och gissningsvis även beröra vad som har hänt efter terrordådet. För det fick vittgående konsekvenser.

Som sagt så dog knappt 3000 personer den dagen. Men fortfarande i dag dör det personer som försökte komma undan och/eller försökte rädda personer. Den väldiga rök som uppstod när tornen rasade orsakade andningsproblem och många har även fått cancer till följd av allt som de tvingades dra i sig den dagen. Bara antalet poliser som dött i sviterna av dådet för 20 år sedan uppgår till nästan 300. Till det kommer förstås många brandmän.

Terrordåden mot World Trade Center i New York och Pentagon utanför Washington DC var historiskt spektakulära. Men som alltid – utan att på något sätt förringa galenskapen som drev fram planeringen av terrordåden eller förminska den sorg som drabbade så många anhöriga till offren – finns det en annan verklighet som kräver mångdubbelt fler offer. Utan att medierna reagerar med minnessidor och utan att allmänheten inser allvaret.

Jag tänker på pandemin. Enligt officiella siffror har nästan 34 000 personer dött i covid-19 i staden New York. Detta under i princip ett och ett halvt år. Tidsperioden är självklart mycket längre än den tid som det tog från det planen körde in i de två tornen och till dess att de rasade. Men antalet offer är i runda tal tio gånger fler.

Den katastrof som pandemin utgör pågår dessutom för fullt. Deltavarianten sprider sig snabbt i New York och på väldigt många andra platser runt om i världen. Ändå finns det folk som totalt negligerar faran och inte anser sig behöva vaccin vare sig för att skydda sig själva eller för att begränsa smittan. I mina ögon är det beteendet liktydigt med att inte försöka ta sig ut från ett brinnande hus.

Just det här förhållandet med att det är de dramatiska händelserna som fångar mediernas uppmärksamhet är ju väldigt vanligt. De ständigt pågående och väl så dramatiska och drastiska händelserna går under mediernas nyhetsradar. Det finns hur många exempel som helst på det.

Tydligast är kanske att 14 000 barn under fem år dör varje dag till följd av sjukdomar som lunginflammation, diarré och malaria. Det är sjukdomar som är lätt botade. Undernäring och brist på vatten orsakar ungefär hälften av dödsfallen. Det ska sägas att det har blivit bättre.

När jag jobbade på Sundsvalls Tidning på 90-talet var det ungefär 40 000 barn under fem år som dog av dessa orsaker varje dag. Jag minns att jag under en ganska lång tid på ledarsidan hade rubriken 40 000 och sedan uppgiften om barnen som dog. Jag satte detta i relation till någon olycka i världen som fått rubriker för sina ”många” dödsfall. Efter ett tag blev folk väldigt upprörda över denna dagliga påminnelse. Långsamt pågående katastrofer vill vi inte läsa om och höra talas om. Det är något som ska tillhöra vardagen, tycks det som.

Min dag har varit bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

”Ibbe” och smitta

Jag ser och hör att näringsminister Ibrahim Baylan ska lägga av som minister och riksdagsledamot i samband med Socialdemokraternas kongress i november. Han har säkert fog för sitt beslut. Om inte annat så har han varit politiskt aktiv i halva sitt liv, vilket säkerligen leder till en viss trötthet. Minister blev han första gången 2004 – som 32-åring. När Socialdemokraterna återvann makten 2014 utsågs han till energiminister och har under de senaste åren varit näringsminister.

Den politiska karriären började i Umeå där han var ordförande i Umeå studentkår och – tror jag – även i SSU i Umeå. Han jobbade även någon tid som ombudsman i HTF. Någon gång då runt millennieskiftet minns jag att han besökte Norran och vi hade en pratstund på mitt rum. Det är enda gången som jag bestämt vet att jag har träffat honom, vilket inte har med någonting att göra. Bara ett minne för mig.

Ibrahim Baylan har ju gjort sig känd som eftertänksam. Han sägs vara duktig förhandlare och är inte den personlighetstyp som rusar åstad och hittar på en massa saker eller säger saker som han inte först har tänkt igenom ordentligt.

Vad han ska göra efter partikongressen, säger han sig inte veta. Men någonting är säkerligen på gång och det ska bli intressant om han fortsättningsvis stannar kvar i den offentliga sektorn eller om han – kanske efter en lagom lämplig tid – går över till näringslivet. Hans kontakter med den forne statsministern Göran Persson är ju goda (bland annat var han vigselförrättare när Ibrahim Baylan gifte sig) och denne har ju fortfarande väldigt många kontakter i näringslivet. Inte minst som ordförande i Swedbank. Det är fullt möjligt att Göran Persson hjälper till med att hitta ett kneg för Baylan. Vi får väl se vad som händer.

Folkhälsomyndigheten och Anders Tegnell ventilerade i dag möjligheten att de som inte är vaccinerade kan komma att omfattas av vissa restriktioner även efter 29 september. Det är ju då restriktionerna kommer att hävas. I alla fall de allra flesta.

Jag tycker nog att det inte är mer än rätt. Smittspridningen ökar faktiskt i landet och ute i världen nu och alla borde vid det här laget veta att den som får smittan kan bli riktigt dålig och till och med dö. De som nu i dag tas in på sjukhus för vanlig vård eller för intensivvård – och därmed tar resurser från övrig vård – är till övervägande delen ovaccinerade.

Vägran eller oviljan att vaccinera sig är naturligtvis ett individuellt beslut som har sin grund i någon övertygelse eller tro. Men för att minska smittspridningen och begränsa antalet som blir sjuka är det inte mer än rätt och riktigt att den eller de som är ovaccinerade hålls på sin kant med vissa restriktioner.

En gemensam lunch med bästa vännerna lyfte dagen för mig. Dagen har med andra ord varit bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Huset invigt

Efter förra veckans match i kvalspelet till VM när det svenska landslaget i fotboll spelade så fantastiskt bra och vann mot Spanien, så trodde nog många att matchen mot Grekland i dag skulle vara en tämligen enkel match. Men det blev det inte. Sverige förlorade och jag tycker nog att förlusten var rättvis. I alla fall i den meningen att Sverige inte spelade särskilt bra.

Nu spetsar det till sig. Fyra matcher är kvar som ska klaras av i år och det kan bli riktigt spännande på slutet. Kanske. Men om Sverige inte hittar det lyckosamma, konstruktiva och offensiva spelet som visades upp mot Spanien, så blir det nog inte något VM nästa år.

När vi ändå är inne på sport så tycker jag att det var kul att Khaddi Sagnia blev tvåa i Diamont Leagues längdhopp och att Thobias Montler vann sitt längdhopp. Det var ju i finaltävlingen.

Den stora händelsen däremot får nog sägas vara den som ägde rum på hemmaplan: invigningen av Sara kulturhus i Skellefteå. Nu när kulturhuset så smått kan börja tas i bruk så blir det förstås ett lyft för stan. Eller borde bli det.

Av bilderna att döma – jag var inte på plats, men kikade på Norrans sändning – är allt inte klart med lokalerna. Det är väl inte heller riktigt klart hur det kommer att fungera när många aktiviteter ska samsas om utrymmet. Den saken har ju diskuterats tidigare och det är väl långt ifrån klart om kulturens olika företrädare är helt överens med den administration som finns i huset.

Hotellet blir ju inte färdigt förrän om ungefär en månad. Det blir i alla händelser ett välkommet tillskott av ny hotellkapacitet i stan. Det är hårt tryck på hotellen och på den marknad som uppstått för uthyrning av rum, lägenheter och hus.

Någon gång om en inte alltför avlägsen framtid ska jag leta mig ner till centrum för att gå in i kulturhuset. Det är en mäktig byggnad som väl förtjänar inte bara ett utan många besök. Men då krävs det förstås också att verksamheterna som anordnas i huset blir attraktiva.

Sedan återstår det väl också att se hur Sara kulturhus kommer att fungera ekonomiskt. Nu blir det ju börsnoterade Samhällsbyggnadsbolaget som tar över som ägare. Husets olika delar hyrs sedan ut för ett duktigt antal miljoner kronor varje år i många, många år.

Varma vindar har svept upp över länet, vilket gjorde dagen väldigt behaglig vädermässigt. Men inte bara det utan även annat gjorde dagen till en bra dag för mig.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Snart är vi fria

Så kom då beskedet – de allra flesta restriktioner som gällt under pandemin hävs 29 september. Idrottsklubbarna är glada. Ägarna till krogar och nattklubbar är glada. Artisterna är glada. Nu blir allt normalt igen och kravet på att arbeta hemma så mycket som möjligt kommer också att hävas. Fritt fram alltså att träffas på arbetsplatserna.

Även om jag upplevt att situationen ute i samhället redan har börjat förändras i så motto att i alla fall efterlevnaden av restriktionerna blivit slappare, så är det många som längtar till den dag när allt ska vara som vanligt igen. Det finns definitivt ett sug efter en ökad social samvaro och kollektiva upplevelser av teater, annan kultur och idrott.

Det är ju tre veckor till dess att restriktionerna hävs. Vi får väl se hur det ser ut med pandemin då. För coronaviruset kommer att fortsätta att angripa oss. Smittspridningen ökar de facto och förekommer nu hos ungdomar och yngre medelålders. En mycket stor majoritet som insjuknar och hamnar på sjukhus är ovaccinerade.

Jag tror dessvärre att risken finns för en fjärde – förhoppningsvis lägre – våg i höst och vinter.

Jag skulle ju helst vilja se att det under de tre veckor som återstår till det nygamla fria livet görs en offensiv när det gäller vaccinering. Många som har fått en spruta bör hinna få en andra dos. Och barn från tolvårsåldern bör hinna få sin första spruta. Bara vaccinet kan bidra till att de negativa effekterna av coronasmittan minimeras. I all synnerhet när det snart blir fritt fram att trängas på publika evenemang igen.

Som jag sagt tidigare så hoppas jag att kunna få en tredje och kompletterande dos av vaccinet i höst. Kanske i samband med den vanliga sprutan mot säsongsinfluensan. Kanske kan vackert och insmickrande tal om och till de ansvariga på hälsocentralen hjälpa mig att nå det målet.

Under ett par kvällar och förnätter har jag kikat på olika slags program om det gigantiska terrordådet för snart 20 år sedan. Jag tänker på World Trade Center och de kapade passagerarplanen som flögs rätt in i tornen. Då var bilderna av detta svåra att förstå. Nu tycker jag att de är lika svåra att förstå. Det är en skrämmande känsla att se hur flygplanen drar rakt in i byggnaderna och jag tycker att det inte alls är svårt att förstå den skräck som spreds i byggnaderna.

Nästan 3000 personer dog i detta terrordåd, som fick långtgående konsekvenser på många andra områden. Fortfarande visas olika filmer och dokumentärer om den här dagen i historien och så kommer det alltid att vara. Det blir nya program och påminnelser när 25, 30, 40 och 50 år har gått efter händelsen, som definitivt har fått en plats i historien.

Jag nöjer mig med dessa rader i dag. Dagen har varit bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Omvälvningar på gång

Jag har berört det förut och passar på att göra det igen. I dag talade miljö- och klimatminister Per Bolund (MP) om att regeringen nästa år kommer att höja skatten för fler nya bensin- och dieseldrivna bilar. Inriktningen är kristallklar: regeringen vill att fossildrivna bilar fasas ut så fort som möjligt.

Bonusen för jättedyra bilar – bilar som kostar över 700 000 kronor – kommer att tas bort. Detta eftersom att de som har råd att köpa sådana bilar också har råd att göra det utan att få en bonus. Jo, det är ett enkelt resonemang som går hem i alla stugor men inte i slotten. Gissningsvis blir den oerhört låga skatten på elbilar kvar – 360 kronor om året.

Jag undrar hur länge den skatten kommer att bestå. När regeringen – och då menar jag vilken regering som helst i framtiden – inser att de förlorar miljarder kronor på denna låga skatt i förhållande till den skatt som i dag kommer från bilarna så kommer den självklart att höjas. Snabbt och mycket.

Det är i alla fall min tro. Förhoppningsvis lever jag tillräckligt länge för att kunna säga ”Vad var det jag sa!”

Övergången till ett fossilfritt samhälle är på gång. Än så länge har vi bara känt av och kanske anat vad övergången kommer att betyda i samhällelig omdaning. Det ska bli rackans intressant att se hur infrastrukturen som byggts upp för fossildrift inte bara av bilar kommer att krackelera.

Antalet bensinstationer kommer att minska liksom gissningsvis antalet bilverkstäder. Ja, de senare kanske mer blir som datacenters eftersom alltmer i bilarna kommer att bli datoriserat. Måhända blir det så att du via någon app kontaktar din ”bilverkstad” där det sitter någon datasnubbe som går in i din bil på distans och fixar till buggen eller vad det nu kan vara som har gått snett.

Kanske blir det så – om självkörande bilar blir verklighet och vardag – att du kan skicka iväg bilen till verkstaden själv utan att du följer med. På samma sätt som du låter ditt eller dina barn själva gå till skolan.

Omställningen av samhället kommer självklart att fortsätta på många, många andra sätt. Det ska bli spännande att se vad som händer. Dock är jag numera av den gamla stammen som hellre ser att jag framöver kommer att pysslas om av någon människa som är av kött och blod än av någon på distans och via skärm eller av någon robot, som kanske har mjuka former.

Fördelarna för de privata företagen i välfärdssektorn är förstås att de – åtminstone som det är i dag – kan göra avskrivningar på tekniska vårdinnovationer (robotar inräknade) medan de inte får göra det om de anställer fler människor i verksamheten. Kanske är det dags att vända på den så kallade steken och låta företag och offentlig sektor göra avdrag för personer som anställs i service- och välfärdssektorn i stället för att skaffa mer teknik.

Som sagt – framtiden finns alltid där och ingen vet hur den kommer att bli. Det skulle vara intressant att granska en del prognoser som gjorts för ett antal år sedan och som siat hur det ska se ut ett antal år eller decennier framåt. Jag tror faktiskt inte att det är särskilt många prognoser som faktiskt har haft rätt. OK, utvecklingen har kanske gått åt det håll som prognosen pekat ut. Men helt rätt? Nej, det tror jag inte. Och det alldeles oavsett hur kompetenta och titeltunga personer som har varit med och gjort prognoserna.

Prognoser är alltid mer eller mindre gissningar. Min prognos för morgondagen är att jag nog har åtminstone en arbetsuppgift. Fast det handlar förstås inte om något arbete. Åtminstone en uppgift som ska göras. Det bör jag ju klara av.

Min dag har varit bra.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar