Lång väntan

Mamman till tvillingarna skulle i dag avsluta ett konto som hon haft på en bank här i stan. Hon har haft kontot länge och inte rört det på många år. Så vi for iväg till ett av bankens kontor och det tog väl en halvtimme. Vi kom till banken lite före tio när den öppnade och sedan vidtog väntan. Och väntan. Och väntan.

Det visade sig nämligen att bankerna här fryser konton som inte rörts på tre år och för att få igång dem igen så blir det inte så lite administration. Eftersom kontot öppnats på ett kontor någon annanstans i stan så fick personalen på det kontor vi besökte ta kontakt med det andra kontoret. Dit skulle papper faxas först och sedan överföras på data. Sedan skulle inte bara en tjänsteman ge sitt godkännande utan en till och när han gjort det krävdes att en ännu högre chef någonstans skulle ge sitt godkännande.

När vi passerat tålamodets gräns fortsatte administrationen i banken och det var flera tjänstemän som var engagerade. Det var ju en tröst på något sätt, men lindrade inte irritationen särskilt mycket. När vi slutligen var klara så hade det gått – tre timmar och 45 minuter. Det sägs ju att alla banker helst vill ha långvariga relationer med sina kunder, men i det här fallet var metoden helt missriktad.

Barnen har i vanlig ordning engagerat oss. Om det är inte så mycket att säga mer än att det är full huggning till dess att de går till sängs. Och nu på kvällen har vi varit och hälsat på en familj som vi umgås med här nere. Som vanligt väldigt trevligt med mat, fika, prat och många, många skratt.

I morgon bär det iväg hemåt. Vi åker via Zürich den här gången och det lär inte bli någon uppdatering på den här sidan i morgon. Nästa gång jag formulerar några rader blir nog på tisdag kväll då vi förhoppningsvis är hemma i Skellefteå utan missöden längs vägen från Arlanda.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Klippning och körning

Soligt, men kalla vindar på tvillingarnas födelsedag. Det blev bara en kortare stund ute. Men nu på kvällen skulle hustrun till hårfrissan. Jo, det är en feminin form och mer rätt vore kanske att skriva damfriseringen i stället för hårfrissan. Här i landet är fönstren täckta vid damfriseringarna för att inte killar och män ska kunna kika in på damerna. Så jag ställde mig snällt utanför för att vänta på att hustrun skulle bli klar. Och där stod jag och ägnade mig åt favoritsysselsättningen här: att kika på folk.

Plötsligt kom frisören ut och bad mig att komma in så jag kunde sitta. Förutom hustrun var där bara en kvinna till där. Men frisörerna var alla män, så jag fattar inte varför fönstren var täckta. Nåväl, där satt jag medan hustrun fick sitt hår färgat, klippt och fönat och det tog ytterligare en timme. Under tiden ramlade det in många damer och där satt jag och kände mig som en tupp i ett hönshus. Damerna tittade lite skeptiskt på mig, men det var inte någon som vände i dörren och gick ut. Jag hade i alla fall nästan lika långt hår som några av dem, så hårlängdsmässigt var det inte någon större sak att jag satt där.

Trevligt var det där i alla fall. Det kommer folk med kaffe. Jag blev bjuden på nötter och självklart fick man röka där i salongen. Och nog var det skönare att sitta där en timme än att stå utanför i en timme. Frisören var skicklig och måhända blir det så att låter mig bli klippt av honom om och när jag kommer hit nästa gång. Fast då blir ett villkor från min sida att han inte släpper in några kvinnor under tiden som ska sitta och titta på mig när jag klipps.

En gång för länge sedan när dottern var med oss här nere lät jag mig bli övertalad att gå till frisören. Dottern lever fortfarande gott på det minnet. Frisören var jättenervös eftersom mitt hår inte är av samma typ som är vanligt här och eftersom jag vill ha mitt hår på ett speciellt sätt. Det vill säga på samma sätt som jag har haft det sedan jag muckade 1967.Det blev klippning och inbäddning med varma handdukar så att det bara var snoken och en cigarett som stack ut från handdukarna. Nja, vid närmare eftertanke blir det nog inte en sådan klippning till.

I går kväll var jag ute och körde bil igen. Det är roligt och inte alls som hemma. Det sitter ju i ryggmärgen hur man ska köra, men det får man försöka bortse från. Tvingande omständigheter gjorde att jag plötsligt körde mot trafiken. Men jag var bara en av många som gjorde det. Det är ju jul nu för de kristna här och de hade stängt av flera gator runt kyrkan på området för att förhindra eventuella attentat. Det var ju inte så länge sedan som ett attentat ägde rum mot en kyrka här i stan med flera döda och än fler skadade. De ansvariga tar inte några risker.

I trafiken finns det många som kör omkring med parkeringsljus – eller utan lampor över huvud taget. Så det gäller att se upp. Särskilt vanligt är det bland motorcyklar. Sådana och vespor används nämligen av den armé av killar som jobbar för olika affärer eller restauranger. Alla näringsidkare har nämligen utkörning som en service. Det gäller livsmedelsaffärer och andra affärer, apotek, restauranger. Sammantaget handlar det om hundratals bud som åker runt med varor. Jag lovar att man som förare blir överraskad när man kör som man ska och plötsligt bländas av en motorcykel som tänder ljuset för att varna mig i den mötande bilen. Jag kör ”lagligt” men motorcykeln kommer mörklagd, till dess föraren sätter på ljuset, mot mig på min körbana.

Allt gick bra och man vänjer sig fort. Inte bara att åka med utan även att köra. Fast det blir nog inte någon mer bilkörning den här gången. Nu har vi bara en hel dag kvar för den här gången. Och den dagen ska utnyttjas till en massa ärenden som ska försöka hinnas med.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kakmonstret

I dag har det varit mycket lek och stoj på klubben. Ungarna har verkligen kul där i det öppna leklandskapet. Eller rättare sagt i den stora lekparken. Eftersom det varit fredag och det i början av dagen var ett fantastiskt väder kom mycket folk dit. Grabbarna som torkar bord och stolar för att få några sekiner hade fullt jobb med att bära ut fler och fler bord och massor av stolar för att alla skulle få plats på den stora gräsmattan. De som sitter där handlar sitt fika – mackor, kaffe, te, falafel, risi frutti och oum ali och mycket annat – från Arabiata. Sedan finns det andra serveringar och ännu fler bord och stolar och gäster på andra ställen.

Det roligaste som hände i dag var lilla Ramy som gav uttryck för en upptäckt. Han och syster Maya tittar ju ibland på paddor och datorer för att se animerade saker. jag har noterat att något handlade om spöken. De såg i alla fall ut som spöken. Så sitter han på sin stol och ser sig omkring och plötsligt reser han sig upp på stolen och pekar ivrigt på en kvinna som sitter bakom oss vid bordet intill. ”Cookiemonster” säger han högt och ljudligt och flera gånger och pekar upphetsat på kvinnan.

När vi vänder oss om så ser vi en kvinna som bär burka… Det var ju lite pinsamt förstås och vi vidtog omedelbart diverse åtgärder för att distrahera honom. Samtidigt som vi hade hur roligt som helst åt hans kommentar. Fast att vi hade så kul åt hans klassificering av damen i fråga kunde vi inte visa honom, eftersom han förmodligen skulle ha gått igång ordentligt då.

Efter hand som dagen gick blev solen mindre intensiv och till slut var jag tvungen att sätta på mig kavajen. Ditintills hade jag suttit i skjortärmarna och njutit av att vädret som var som en mycket bra sommardag hemma. Extra njutning blev så snart jag tänkte på vad ni därhemma har fått gå igenom med det smällkalla dygnet som varit. Jag har kollat lite på vad som väntar och kan konstatera att när vi väl kommer fram till Krongatan så ska det vara någon enstaka plusgrad. Bra. Då blir omställningen inte så svår. I alla fall inte första timmarna efter hemkomst.

I dag ska också den blivande presidenten i USA, Donald Trump, ha fått eller får direkt information från underrättelsetjänsterna som konstaterat att Ryssland har hackat demokraterna och släppt uppgifterna till Wikileaks. In i det sista trodde inte Donald Trump på att någon hackning förekommit utan klassar det hela som en politisk häxjakt på – honom! Detta eftersom han hävdar att demokraterna vill hämnas därför att han vann så övertygande. På det sätt som Trump hittills reagerat har han ställt sig på kollisionskurs med underrättelsetjänsterna samt med ledande republikaner och demokrater. Om han ändrar sig efter genomgången som han ska få återstår att se.

Det är koncisa angrepp han riktat mot underrättelsetjänsterna och det har tidigare inte visat sig att Trump är särskilt villig att ta tillbaka något som han sagt. Trumps agerande mindre än två veckor till dess att han ska sväras in som president inger sannerligen inte förtroende. Den karl´n kan faktiskt ställa till det ordentligt för USA och för världen. Märkligt är också om han fortsätter att använda twitter som plattform när han sitter i Ovala rummet.

Men frågan är också om han inte ställer till mest för sin egen del. Vi får väl se vad som händer. Spännande är det i alla fall och mer kommer säkerligen att hända innan han svärs in som president 20 januari.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Shopping

Dagen har inte varit så där väldigt strålande när det gäller solskenet och den värme som solen ger. Det var nog bra för min del eftersom jag håller på att ömsa skinn på näsan. Den tog lite stryk av solen de första dagarna, vilket man får plikta för nu. Dock det är övergående. I morgon lär det bli fint väder igen och då är det säkert många som är ute. Fredagen är ju ledig dag för de flesta.

Men inte för alla dem som jobbar i affärerna och på andra serviceställen. Ledigheten är förunnad dem som jobbar i statliga företag och på statliga organisationer och kontor samt banker och sådana ställen. I affärerna är det full fart. Ja, de är inte öppna så där väldigt tidigt, men å andra sidan har de öppet väldigt länge på kvällarna. Eller nätterna kanske man kan säga. Det är inte ovanligt att du kan gå ut och köpa vad du behöver vid ett- eller tvåtiden på natten.

Så sent är inte vi ute. Tvärtom. I dag tog vi en promenad till det största köpcentret i området och då – vid tiotiden – var inte alla affärer öppna. Men de öppnade lite undan för undan och det blev läge för shopping. Nu var det inte precis jag som ledde jakten på fynd av olika slag. I stället stod jag snällt utanför de utvalda affärerna och kollade in alla andra som var ute och handlade.

Som jag sagt tidigare är folk som folk överallt. Intresset för kläder och andra varor är precis lika stort här som hemma. Och precis som hemma tycks det mest vara kvinnor som står för shoppingen. Jag vet inte varför det är så.

Det blev en kort uppdatering det här. Men när det inte finns något annat att skriva om än väl kända köpbeteenden, så får det väl bli så.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

En lärdom i dag också

I dag presenterade Landsbygdskommittén sitt slutbetänkande. Landsbygdsminister Sven-Erik Bucht tog emot utredningen som faktiskt är lite speciell mot bakgrund av att alla åtta riksdagspartierna är överens om alla de totalt 75 förslag som läggs fram, Ja, Liberalerna har reserverat sig mot ett av förslagen, nämligen inrättandet av en myndighet som ska klara servicen i glesbygden.

Det tar lite för lång tid att gå igenom alla förslag. Men det stora är att 10.000 statliga jobb ska flyttas ut i landet. Gissningsvis hamnar långt ifrån alla dessa jobb i det som karaktäriseras som glesbygd. Men det är ändå positivt att fler statliga jobb hamnar ute i landet. Bra är också att kommittén är överens om att reseavdragen ska förändras och i framtiden grundas på avstånd. En sådan förändring skulle spara 1,4 miljarder kronor åt staten.

En halv miljard av dessa pengar ska i stället slussas ut till 23 glesbygdskommuner. Pengarna ska användas till finansiera lägre arbetsgivaravgifter i dessa kommuner och en avskrivning av studielån för akademiker som bor och verkar eller flyttar till dessa kommuner. Jag tycker att det är bra förslag. Det kommer att betyda mycket för ”våra” när liggande kommuner Norsjö och Malå. Lycksele, Arvidsjaur och Arjeplog får nog också räknas dit. Gissningsvis kommer dessa åtgärder, om de blir verklighet, att underlätta framför allt rekryteringen av personal till såväl offentlig som privat sektor. Lägre arbetsgivaravgifter kommer också att bli en stimulans för näringslivet.

Nog om det. Dagen här har varit bra. Jag startade för ovanlighetens skull med att ta en ordentlig promenad på fyra kilometer. Jo, jag vet att det var exakt så långt eftersom jag gick fem rundor på 800-metersbanan på klubben. Det var skönt. Sedan har det varit lugna gatan. Jag har sett det som man hört talas om ibland – nämligen en lös hund som jagade upp en kringströvande och vild katt i ett träd. Det såg lite lustigt ut och jag ville ju inte på något sätt försöka lägga mig i. Jag bara tittade på och konstaterade faktum.

En sak har jag också fått lära mig. Många bilar som är parkerade har vänster vindrutetorkare uppfälld. Jag har inte förstått vitsen med det. Förr om åren har jag sett att bilarna fäller upp båda vindrutetorkarna men det berodde på att de inte ville att gummit skulle smälta mot glaset under heta sommardagar. Det här med att fälla upp bara en torkare har känts halvt mystiskt.

Men så är det att bilägarna betalar en man som varje dag – int tvättar – men väl torkar av bilarna så att de inte är skitiga. I den här luften lägger sig annars snabbt ett lager av damm över bilarna som gör att de ser skitiga ut. När mannen har torkat av bilen fäller han upp vindrutetorkaren som ett tecken på att han utfört arbetet. Bilägarna betalar honom kontant en gång i veckan, var fjortonde dag eller en gång i månaden – vad helst som de kommer överens om.

I dag tog vi tvillingarna ut för att äta Kosheri. Det finns en restaurang i souken som – vad jag förstår – enbart serverar och säljer denna rätt. Makaroner, spagetti, bönor och annat samt lite såser som kryddar till det. Rätten är billig och det är många egyptier som käkar den. Som hämtmat är kosheri både nyttigare och bättre på alla sätt än så mycket annan fastfood.

Och mer än så blir det inte i dag.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Över generationsgränserna

I dag var det en sådan där dag igen när jag kunde sitta i skjortärmarna. Det kändes gott och skönt. Nu så här mot kvällningen känns det än bättre efter att ha haft kontakt med folk hemmavid som säger att det har snöat – och kanske snöar – duktigt. Mycket skottning har det varit i alla fall. Jag har ju kollat på sajten WeatherPal och enligt den ser det ut som om snön skulle komma först framåt helgen. Det rör mig i och för sig inte så mycket. Hur vädret är hemma är något som jag får tackla när jag väl är där.

På nyheterna ser jag att Stina Nilsson tycks få sitt riktiga genombrottsår den här säsongen. Om man nu kan uttrycka sig så. Hon vann i dag och leder Tour de Ski. Verkligen inte illa. Kul också att det gick bra för Charlotte Kalla och Marcus Hellner.

När jag är här nere i Kairo så blir jag inte så väldigt engagerad i saker och ting. I dag har jag länge ägnat mig åt att studera människorna som varit runt omkring mig. Det är alltid intressant och det är detsamma varhelst man befinner sig. Folk är som folk är mest. Det är barn som leker och härjar runt, ungar som grinar, ungar som inte lyssnar på sina föräldrar och föräldrar som hanterar situationerna på helt olika sätt. Det är medelålders folk och det är äldre människor som rör sig i lite olika tempon.

Vanligt tycks vara att yngre par tar med sig sina äldre – om det nu är egna föräldrar eller svärföräldrar – ut. Då sitter flera generationer runt borden. Det ser man inte så ofta i Sverige, men det ser bra ut. Känns rätt på något sätt. I Sverige är vi ju vana vid att äldre ska bo i sina boenden och dit kommer de yngre och hälsar på. Jo, jag vet att det är en väldig generalisering och att det inte alls är så överallt och för alla. Men nog förekommer det. På något sätt känns det som om respekten för de äldre är större här, trots att halva befolkningen är under 30 år.

Jo, jag måste berätta en annan liten sak. På klubben är den mest frekventerade restaurangen, om man kan kalla den så, Arabiata. Falafel, kaffe och te har varit den stående beställningen när man sitter där och kikar på folk. I går upptäckte vi att de numera också säljer min favorit Oum ali. Två sådana och två stora kaffe för 36 pund är ett mycket facilt pris och allra helst med den kurs som egyptiska valutan har för närvarande. För ett år sedan fick du i runda tal 80-90 pund för en svensk hundralapp. I dag får man 170–180 pund för den hundralappen.

Ja, mer finns väl inte att berätta härifrån för den här gången.

Publicerat i Uncategorized

Ovanlig aktivitet

Det som varit mest påtagligt i dag – för mig i alla fall som är intresserad av vad som rör sig i luften – var den intensiva trafiken med helikoptrar över området. De for fram och tillbaka på ganska låg höjd och det var stora militära helikoptrar som det handlade om. Det påminde lite om hur det var när vi var här 2012 och den dåvarande tidigare presidenten Hosni Mubarak satt fängslad och ställdes inför rätta. Också då for det en massa helikoptrar över området och då sades det att han och andra fördes från det sjukhus där han vårdades till det område där rättegången hölls.

De helikoptrar som surrade över området i samband med revolutionen 2011 var definitivt mer hotfulla på något konstigt sätt trots att det var samma typ av helikoptrar. Men det var väl för att situationen var som den var då för snart sex år sedan.

Nu är det inte, såvitt jag känner till, några sådana orsaker. En person som vi frågade trodde att den livliga trafiken kan ha att göra med att situationen i Sinai, där extrema våldsamma rörelser har många aktiviteter, kan ha hårdnat. Men det var bara en spekulation. Ingen utanför militären och förmodligen i så fall bara de direkt inblandade vet något bestämt. Är det något som talar mot eller anses vara negativt för staten och presidenten, så står det inte precis i tidningarna eller rapporteras om i andra medier.

Hur som helst tyckte jag att det var ganska kul att kolla in alla dessa flygande maskiner. Området Rehab där vi är ligger ju också ganska nära flygplatsen och det är många plan som flyger över området när de antingen startar eller är på väg in mot medvindslinjen för att så småningom landa. Också de maskinerna försöker jag kolla in. Det finns ju tidvis inte så mycket annat att göra.

Jag låter mig glatt imponeras av tvillingarna. De snackar arabiska med föräldrarna och andra men går enkelt och utan en sekunds tvekan över till engelska när de ska prata med mig. Innan vi for hit hade jag mina tvivel om att jag skulle förstå dem särskilt väl, men de tvivlen undanröjdes snabbt. Dessutom tycker jag att de bara under den vecka som vi har varit här har fått fler engelska ord som de kan använda. Det gläder mig.

Normalt somnar de lätt, de små liven. Men i kväll vet jag inte vad som hände. Det var tyst en stund, men så hördes de av. De hade inte somnat. I stället blev det till att ta upp dem och sätta dem i knät. Och så pratade de och berättade om vad de sett. De ville på något sätt få det bekräftat. Lite sent på kvällen är det ju inte läge för kittel och bus så att man jagar upp dem utan det blev ett stilla samtal och konfirmerande av dagens händelser. Det var mysigt.

Tiden går så fort. Om en vecka vid den här tiden är vi på väg mellan Zürich och Stockholm och snart är vi åter i den svenska vardagen. Då blir det väl till att använda Skype för att hålla kontakten med ”våra” små tvillingar. Det är inte illa det heller, men klart sämre än att vara nära dem.

 

Publicerat i Uncategorized