Postnord och SCB

Postnord är ett bolag som jag tror befinner sig i kris. I alla fall när det gäller brevutdelningen. Vid årsskiftet höjdes portot för ett vanligt brev med 20 procent – från att ett frimärke kostade 15 kronor till att det nu kostar 18 kronor! Den prisökningen är minst sagt anmärkningsvärd även i förhållande till ökat konsumentprisindex och inflation.

Men få protester har hörts, vilket kan bero på att folk skickar allt färre brev och kort. Vilket i sin tur kan bero på att portoprishöjningarna har gjorts ofta och kraftigt. Vilket också ska kompletteras med att servicen har blivit sämre.

Det fanns ju en tid i världen när kravet var att huvuddelen av posten skulle vara framme nästa dag. Undan för undan misslyckades posten med att klara det kravet och nu gäller det officiellt att brev ska distribueras senast tre dagar efter det att de lagts i den gula brevlådan. Det är ett krav som inte klaras – det heller.

Till en del kan det bero på att brevbärarna nu tillämpar varannandagsutdelning i hela landet. Måndag, onsdag, fredag ena veckan och tisdag, torsdag den andra veckan. Då kan det gå många dagar innan ett fysiskt brev kommer fram. Säg att du postar ett brev på en torsdag till någon som har utdelning den veckan på fredag. Personen får vänta på fredagen, lördagen, söndagen och måndagen innan tisdagen randas och brevbäraren kommer. Förhoppningsvis med brevet, som du väntat på.

Nu har jag läst någonstans – jag kommer inte ihåg var – att Postnord har ansökt om att ändra kraven så att det inte längre ska vara tre dagar som breven måste komma fram på. Utan fem! Vilket sammantaget innebär att Postnord höjer portot med 20 procent för att konsumenten ska få en försämring med 67 procent!

Det är i min värld helt oacceptabelt.

En artikel i Dagens Nyheter i dag gjorde mig uppmärksam på en sak som jag inte har vetat om. Nämligen hur SCB, Statistiska centralbyrån, räknar ut sina befolkningsprognoser. Skellefteå kommun tas som exempel och kommunalrådet Evelina Fahlesson skräder inte orden.

Det är tryck i Skellefteå alltsedan batterifabriken började byggas. Nu är delar av den igång med produktionen i två delar. Ytterligare tre delar ska byggas och färdigställas för produktion. I dag har Skellefteå kommun cirka 76 700 invånare. Kommunen räknar med att den ska ha 100 000 invånare om 16 år – 2040. Men SCB? SCB konstaterar i sin prognos att då, om 16 år, ska Skellefteå ha minskat sin befolkning med 3 000 invånare.

Det här ju helt på tok. I synnerhet som statliga organ som Trafikverket och företag och andra använder SCB:s siffror som grund för sina beslut.

Så hur kommer det sig då att det blir så galet och att inte prognoserna alls stämmer överens med verkligheten. Jo, det framgår i DN-artikeln att SCB kikar på utvecklingen under den senaste tioårsperioden. Och sedan ser SCB till så att summan av alla kommuner ska överensstämma med prognosen. I princip – om en flyttar till Skellefteå så är det en person mindre i någon annan kommun.

Uppenbarligen tar SCB inte alls hänsyn till vad som sker i verkligheten. Det har ju i flera år stått helt klart att batterifabriken och all företagsamhet som följer i dess spår inte kan klara behovet av arbetskraft genom att rekrytera från andra delar av landet. Principen en in, en ut håller inte.

Gissningsvis kommer SCB att förändra sitt sätt att göra prognoser. Ja, det känns faktiskt tvunget att så blir fallet. Verkligheten är inte längre så statisk och förutsägbar som SCB:s sätt att kalkylera pekar på. Inflyttningen till Sverige från andra länder är en betydelsefull faktor, som tydligen inte alls finns med.

Och om Sverigedemokraterna får vara med och styra även i framtiden så skulle det inte heller behövas. Asylinvandringen ska minska, arbetskraftsinvandring ska försvåras och de som inte klarar lönekraven och inte har blivit svenska medborgare ska ut ur landet. Resultatet av en sådan politik lär så småningom bli att alla kommuner minskar sina befolkningar. Men vad gör det? Då är ju alla gubevars svenskar. Enligt Sverigedemokraternas sätt att tänka.

Min dag har varit bra.