På bröllop i Ersmark

Det blev en lite annorlunda midsommarafton för vår det i år. Vi var bjudna på bröllop och det var lite spännande eftersom det var drygt 30 år sedan åtminstone jag var på ett bröllop senast. Och då räknar jag inte vår enkla vigsel för 15 år sedan.

Förmiddagen ägnade vi därför åt att förbereda och fixa en del käk som vi lovat att ta med oss och under tidig eftermiddag åkte vi ut till Ersmark där Karl-Axel och Exuperancia skulle vigas. Det var lättsam och trevlig stämning från början. Prästen kom och det var stiftsadjunkten Robert Koss, som blir kyrkoherede i Bureå i augusti. Det visade sig att vi hade mycket att tala om – Sunnanå SK och fotboll i allmänhet och hans dotter Lovisa i synnerhet. Lovisa spelar ju i år i Uppsala efter många år i Sunnanå. Det var kul att orda med honom.

Här på bilden äger själva vigseln rum och den skedde delvis på svenska och delvis på engelska. På gården hade det slagits upp ett tält i vilket det hade dukats upp och det var där som vigseln ägde rum. Det såg ju lite skakigt ut med vädret under förmiddagen, men lagom till själva högtiden sken solen från en klarblå himmel.

För båda parter var det naturligtvis en stor dag. Kanske mest för Exuperancia. Under många år jobbade hon nämligen som nanny åt en familj i Singapore. Dottern i den familjen, som hon hade hand om sedan hon var sex månader gammal till dess att hon var 16 år, hade kommit hit för att vara med på bröllopet. Och det var sannerligen inte nästgårds som hon kom från. I onsdags landade hon efter en resa från – Australien. Där bor nämligen hennes familj nu.

Men inte nog med det. Utan att Exuperancia hade en aning om det kom även sonen i familjen, som hon var nanny för från det att han var nyfödd till dess att han var i 17-18-årsåldern. Också han hade kommit resande från Australien! Dock hade han stannat till hos sin tjej som är utbytesstudent och håller till i Stockholm. Också hon var förstås med i Ersmark.

Dessa ungdomars besök och närvaro var förstås till stor glädje för Exuperancia.

Med god och mycket mat och goda drycker samt självklart en mycket god stämning och gemenskap fortsatte så kalaset i tältet och på gården i Ersmark. Inbjudna var alla fina grannar och det var trevligt folk alltsammans med samtal och skratt.

Vi som var från stan åkte hem framåt aftonen. Men vi är övertygade om att kalaset pågår och att det blev en minnesvärd dag för alla som var där. Inte minst för brudparet själva och för alla deras nära och kära. För oss blev det i alla fall en dag som vi kommer att minnas som en bra dag.

Vad som har hänt ute i världen har jag inte en aning om. Gissningsvis rullar det väl på som vanligt runt om på vår jord utan att jag behöver blanda mig i eller ge mina synpunkter på det.

Bolagsminnen

1,2 miljoner kunder förväntade sig Systembolaget ha i dag. Dagen före midsommarafton är den dag på året när vi handlar mest alkohol, sägs det. Så har det nog alltid varit. Jag minns när jag jobbade på Systembolaget. Det gjorde jag under sommarlov och alla lördagar från 1964–65 någon gång fram till 1971. En dag före midsommar arbetade jag på butiken som låg på Engelbrektsgatan i Örebro. Vi hade tio kassor som var öppna hela dagen och året måste ha varit 1967-68.

Det var kö framför alla kassor hela dagen och när vi räknade ihop dagskassorna för att stämma av dagens försäljning visade det sig att alla kassorna hade över 40.000 kronor i kassalådorna. Fortfarande minns jag att butikschefen Torsten Winqvist samlade ihop alla pengarna och lade dem i prydliga högar på bordet i fikarummet. Så mycket pengar har jag aldrig sett vare sig förr eller senare. Över 400.000 kronor. Och då ska ni veta att en 75:a Koskenkorva kostade cirka 30 spänn.

40.000 kronor då i 1968 års penningvärde motsvarar 341.270 kronor i dag. Så när dagen före midsommaraftonen var över den där gången på Engelbrektsgatan i Örebro så låg det motsvarande cirka tre och en halv miljon kronor (enligt dagens penningvärde) där på bordet. Det var en häftig känsla, vill jag minnas, att se alla dessa pengar.

Märkligare än detta är i historiens ljus att butikschefen som kallades för ”Totta” pulade ner pengarna i små påsar och alla påsar i sin stor portfölj. Sedan tog han cykeln ut på bakgården, cyklade genom två parker fram till banken som låg vid Krämaren, där han bankade påsarna. Jag tror inte att det någonstans i dag finns en butikschef som drar iväg på cykel med 3,5 miljoner kronor i väskan för att komma till banken. Allt det där sköts förmodligen av säkerhetsföretag nuförtiden. Men då var då och nu är nu. Fast det är kul att tänka tillbaka på. Samhället var med de glasögon man har på sig nu så väldigt mycket mer oskyldigt än det är nu.

När jag jobbade på bolaget i Örebro lärde man känna många i det så kallade A-laget. Det var fina gubbar – det var enbart män som hamnat snett av olika orsaker. Jag har övertygat mig själv att tro på att om det varit någon fått för sig att ta pengarna från ”Totte” och någon i A-laget skulle ha sett det, så skulle denne eller denna göra allt för hjälpa ”Totte”. De var ju lite beroende inte bara av alkohol utan även av att han via sin personal kunde vara lite överseende med en lätt fylla när de handlade med sina hopsamlade pengar. Den billigaste vinflaskan kostade ju bara 3.25 och det var många gånger som de framåt lunchtid kom in med en lätt berusning och lade upp någon krona och så bara ören ner till ettöringar för att få en Villafranca.

Min dag har varit god. Jag har målat en sväng och nu är det bara två gånger kvar innan jobbet kan anses ha bli gjort. Jag får väl avvakta gott väder. Det är inte så smart att måla när det regnar på det som ska målas, förstod jag i dag. En del förberedelser för morgondagen har jag hunnit med, men dagens höjdpunkt var massagen som jag fick av Lena Thall i morse. Axlar och nacke behövde sig en ordentlig omgång efter all målning. En del inläsning och förberedelser för kommande artikelskrivande har också hunnits med.

Polisen vill ha hjälp

Så har halva året gått. Sommarsolståndet visade i och för sig inte upp särskilt mycket sol, men det spelade inte någon roll. För mig är denna dag och vintersolståndet strax före jul de dagar som markerar halvåren. Nu blir det sakta allt kortare dagar även om det inte kommer att märkas särskilt mycket under de närmaste veckorna. Jag gillar de ljusa nätterna och ser väl inte så där väldigt mycket fram mot den mörkare årstiden. Å andra sidan är det bara ett halvår kvar till vintersolståndet varefter jag dag för dag kan se hur ljuset återkommer. Det är väl bara att försöka hänga med och ta dagarna som de kommer.

I dag presenterade Pia Sundhage sin trupp som ska spela i EM i juli. Ett överraskande namn kom med i truppen – Julia Spetsmark. 2013 spelade hon i Sunnanå och jag gjorde då en liten intervju med henne och den andra nykomlingen i Sunnanå det året, Matilda Rosqvist som nu spelar i AIK.

Julia Spetsmark. Foto: Ola Theander

Polismyndigheten gick i dag ut med en rapport om hur det ser ut i 61 utpekade bostadsområden. Nu kallas det för ”utsatta områden”, vilket nog blir en term som vi får vänja oss vid. Dessa områden skiljer sig inte från det som tidigare kallades för utanförskapsområden. Sådana uppmärksammades redan för 13-14 år sedan och de har sedan dess blivit allt fler. Att de nu sägs vara 61 sådana områden i landet beror på att polisen preciserat områdena mer. Men det är i grunden samma som tidigare.

I dessa områden finns det enligt polisens uppskattning omkring 5.000 kriminella personer och uppåt 200 kriminella nätverk, det vill säga gäng, som lever på sin kriminalitet och som i större eller mindre utsträckning regerar i sina respektive områden.  Inte sällan är mellan dessa gäng som det uppstår sådan friktion att det slutar med dödsskjutningar på öppen gata.

Det är självklart att polisen inte ser denna utveckling med blida ögon. Rikspolischef Dan Eliasson och chefen för den Nationella operativa avdelningen, Mats Löfving, redovisar i en debattartikel i DN i dag en lång rad åtgärder som på sikt ska råda bot på och eliminera eller i alla fall kraftigt minska kriminaliteten i dessa områden. Men polisen efterlyser – förstås – mer resurser som resulterar i fler poliser, en hårdare lagstiftning och strängare straff.

Viktigare än detta för att på sikt få en annan ordning i dessa områden är att andra samhällsaktörer  – inte minst kommunerna – engagerar sig helhjärtat så att skolorna blir bättre, hälsa- och sjukvården i paritet med en som gäller i övriga storstadsområden, en aktiv socialtjänst och arbetsmarknadsinsatser som inte bara är projekt och som inte leder någonstans. Eller tjänar till någonting annat än att politikerna kan hävda inför allmänheten att de faktiskt gör något.

Vi får se vad som blir resultatet av detta polisiära utspel. Gissningsvis kommer den här frågan att vara ganska het ända fram till valet nästa år. Snack och politiskt gräl kan med andra ord förväntas under ett år framåt. Men vilka faktiska och långsiktiga åtgärder som dras igång är det förmodligen inte många som har en aning om i dagsläget. Vad som krävs – och där är polisen helt rätt ute, vilket jag har tjatat om sedan snacket om utanförskapsområden började – är en lång rad samordnade åtgärder och verksamheter som leder till att utanförskapet i dessa områden minskar.

Dagen har varit god mot mig. Ingen målning och det har jag lite dåligt samvete för. I måndags skickade jag iväg handlingar i ett rekommenderat brev. I går fick jag på kvällen besked om att den som skulle ha brevet inte fick hämta ut det eftersom postombudet här hade skrivit en (1) bokstav fel i hans namn. Så i dag ägnade jag en stor del av förmiddagen, 2,5 timmar, efter träningen på Friskvårdskompaniet åt att försöka få Postnord att ändra denna bokstav. Till slut lyckades det, men någon stund under dessa timmar hann jag bli riktigt irriterad. Särskilt på den första människan som jag talade med och som bryskt avvisade mig eftersom jag ringt fel nummer. Vilket var det nummer som postombudet hade uppmanat mig att ringa.

Nåja, allt blev till slut bra och det är gott och väl. Att döma av väntetiderna på att komma fram till handläggarna – 45 minuter – så har Postnord en del problem. Jag är glad att den jag till slut talade med och som tog hand om mitt ”fall” var positiv och hjälpsam, även om hon fick fråga runt och dona en hel del innan hon någonstans fick klartecken att ändra bokstaven.

 

Lite om flyg

Jag tror att jag har börjat upptäcka YouTube. Jodå, jag vet att där finns massor av det mesta och det är kanske därför som jag inte särskilt ofta bemödat mig om att gå in där och leta. Men i kväll så slumpade det sig så att jag fick tips om att kolla in en flygning på YouTube. Jag är ju intresserad av flyg och sådant som rör sig i luften – ja, även fåglar.

Så jag kollade videon och när den var slut dök det upp en annan och efter den ytterligare en. Och detta bara från en flygplansmodell! Det blev en del att titta på. Nyhetsprogrammen på tv glömde jag helt enkelt bort. Och så började jag förstå en sak. Nämligen att det nog skulle vara betydligt besvärligare att ta ett flygcert nu än det var för drygt 30 år sedan när jag tog mitt. I dag har elektroniken i de nya planen utvecklats väldigt och det vet jag inte om jag skulle fixa. Redan då, när jag tog certet, hade jag en smula svårt med det där att ändra frekvenser och hålla kontakt med flygledarna. Och då var det i stort sett bara frekvenserna som man behövde hålla ordning på så att man snackade med rätt flygledare.

I dag är jag hopplöst efter i den tekniska utvecklingen. Jag har förvisso en smartphone och jag har datorn hemma. Jag klarar det jag ska klara, men flera gånger kan det plinga i telefonen utan att jag kan utröna varför. Det är väl någonting, resonerar jag. Men det kan ju inte vara något viktigt, för då skulle väl någon ringa. Eller..?

Så med skärmar över hela instrumentbrädan och knappar till tusen skulle jag nog stå mig ganska slätt. Skillnaden är enorm jämfört med de årsmodeller av Piper Cherokee som jag flög. Ändå har jag fram till i dag inbillat mig att jag nog skulle kunna få ner ett plan på marken, ett trafikflygplan, om det skulle bli kris med piloterna. Skämtsamt har man ju alltid sagt att ner kommer man ju alltid, men att få ner en Airbus är nog inte så enkelt. Fast det skulle vara roligt att pröva – om någon talar om vilka knappar man ska trycka på. Inte roligt i verkligheten förstås. Jag gissar att pulsen skulle öka en smula i en sådan situation, men det finns ju simulatorer. Fast till en sådan lär man ju aldrig komma. De behövs för de professionella piloterna som regelbundet får öva sin förmåga att klara särskilda och mycket speciella förhållanden och situationer.

Jag minns att jag en gång fick göra ett jobb på SAS Flight Academy. Han som guidade mig runt i anläggningen noterade en simulator som hoppade och for på ett rent hiskligt sätt (tyckte jag). Min guide noterade torrt att övningsledaren nog hade dragit in piloten i ett väldigt – fiktivt – åskväder för att se hur hon eller han klarade av en sådan situation.

Målningen har gått bra och nu är det, om jag förstått saken rätt, bara tre gånger kvar innan jag är klar. Fast i morgon måste jag nog köpa mer färg. Det skulle ju se lite lustigt ut om allt är klart utom några kvadratmeter. Dagen i övrigt har varit mycket god. Vi väntar ivrigt på att de som fixar balkongerna ska bli klara. Golvet är spacklat två gånger, men ännu inte slipat. Och ingen matta är pålagd. Vi hoppas ivrigt att allt blir klart till midsommar. Återstår att se hur det blir med det.

Farligt läge i Syrien

Det får bli en väldigt kort historia det här. Klockan är mycket och jag var som vanligt uppe med tuppen – kändes det som. Ett gympass på morgonen och så nästan fyra timmar med målningen som jag åtagit mig. Eftersom jag försöker vara noggrann så tar det tid. Men nu har jag i alla fall kommit till täckmålningen, som ska ske ett par gånger för att det ska bli bra. Måhända fortsätter jag i morgon. Det börjar kännas som att jag vill ha det klart för att kunna lägga det bakom mig.

Nu på kvällen stack jag ner till Sörvalla för att kika på Sunnanåherrarna när de mötte Bergnäset. 1–1 slutade den matchen. Sunnanå gör det bra som nykomlingar i division 3. Ännu bättre skulle det nog gå för laget om spelarna fick till en ökad precision i passningarna. Detta bara som en passning från ett läktarproffs. Apropå fotboll så blev det oavgjort också i EM för Sveriges U21-lag mot hemmanationen Polen. Därmed anses chanserna att ta sig vidare väldigt små för Sverige som ju ändå är regerande Europamästare i den åldersgruppen.

Skogsbränderna i Portugal rasar vidare. Portugiserna och den över 2.000 personer stora räddningsstyrkan kämpar vidare och hoppas på regn och dämpad värme. Enligt meteorologerna ska regn komma inom något eller några dygn.

I Syrien har USA skjutit ner ett syriskt stridsplan, som amerikanarna menade attackerade de styrkor som USA samarbetar med. Då for Ryssland i taket och via utrikesminister Sergej Lavrov så uppmanas USA att respektera Syriens suveränitet! Jo, jo – och det gör förstås Ryssland sedan flera år tillbaka genom att ha lierat sig med landets president Bashar al Assad i hans oerhört blodiga krig mot den egna befolkningen. Något som Ryssland med liv och lust deltar i. Lavrov menade också att USA-ledda plan väster om floden Eufrat i fortsättningen kommer att betraktas som militära mål av syrier och Ryssland. Det låter som en farlig upptrappning av konflikten.

Nu blir det inte mer  för den här dagen. Jag har flera saker på gång förutom målningen och om något ska bli gjort får jag skärpa till mig.

Mindre egen majoritet

Andra omgången av det franska parlamentsvalet orsakade inte någon rusning till vallokalerna precis. Enligt uppgifter i samband med att vallokalerna stängde har bara 35 procent av väljarna bemödat sig om att rösta. De undersökningar som gjorts under dagen visar att president Marcons parti, LREM, får 361 mandat av de 577 platserna som finns i parlamentet. En absolut majoritet med andra ord. Det bör ju Emmanuel Marcon vara nöjd med trots att många trodde att hans parti skulle få uppåt 440 mandat.

Socialistpartiet är en av de stora förlorarna i valet. Det partiet ser ut att tappa cirka 250 (!) mandat. Republikanerna tappar också, liksom Nationella fronten. Det senare partiet kommer bara att få åtta mandat och det är förstås en ordentlig knäpp på näsan för partiledaren Marine Le Pen, som ett tag hoppades på att bli president.

Jag är glad över att LREM:s majoritet ändå begränsades. Som jag skrev för en vecka sedan så finns det en risk för att den nye presidenten med en alltför stor majoritet skulle bli fartblind och tro att han skulle kunna lite som han ville. Ungefär hälften av de nyvalda parlamentarikerna i hans parti har ingen tidigare politisk erfarenhet och är förstås en utmaning för Macron, det också.

Antingen blir det så att dessa politiska noviser böjer sig för allt som partiets ledning dikterar eller så blir det så att många av dem efter ett tag kommer underfund om att den politik som de ska företräda kanske inte är den bästa för landet. Det finns också en risk för att framtida demonstrationer mot föreslagna reformer påverkar dessa noviser mer än de påverkar dem som redan lärt sig att stå emot en opinion. Om det nu finns några sådana politiker…

I Portugal härjar flera svåra skogsbränder just nu. Ingen vet exakt hur många som har dött, men det talas om ett 60-tal personer. De har mött sitt fruktansvärda öde, som alltid vid bränder, när de fångats i sina bilar, som fattat eld när branden strukit över trafikerade vägar. Detta visar i sin tur med vilken otrolig hastighet som branden har spridit sig. Från grannländerna, inte minst från Spanien, kommer nu hjälp i form av speciella flygplan som vattendomar brandhärdarna. Vi hoppas och vill tro att brandbekämpningen blir framgångsrik och att bränderna inte kräver fler offer.

Dagen har varit god. Under dagen siktade jag in mig på Sunnanådamernas hemmamatch på Electrolux Home arena mot Umedalen. Det var lite trögt under första halvlek, men Sunnanå vann till slut med 2–0 och det är jag glad för. Naturligtvis. Det är ju alltid roligare med en vinst än med poängtapp. Två matcher till blir det för laget innan de får ta semester.

I morgon blir målning, ser det ut som.

200 miljoner räcker inte

Så blev bilen ren. Åskregnet som for förbi och gjorde luften frisk och fin spolade också bilen fri från det gula pollen (?) som tänkt bilen de senaste dagarna. Regnet var välbehövligt och kanske kommer det ytterligare någon skur under kvällen och natten. Men så där väldigt mycket regn kom det inte, även om det verkade så när åskbyn drog förbi. Det kan ju falla olika mycket på olika platser.

Att döma av Baldergymnasiets vädersajt så kom det bara 3,6 millimeter regn under skuren i dag. Det tycker jag låter lite. Hittills i juni har det kommit 8,1 millimeter och hittills under året 78 millimeter. Förmodligen är det alldeles otillräckligt för att fylla på grundvattennivåerna.

Enligt utbildningsminister Gustav Fridolin, som också är ett av språkrören i Miljöpartiet, är det bara 14 av landets 290 kommuner som har normala grundvattennivåer. Det sade han vid sitt traditionella sommartal på hemorten Vittsjö i Skåne i dag. Lämpligt nog hade han språkrörskollegan och vice statsministern Isabella Lövin och miljöminister Karolina Skog med sig. För i samband med talet berättade Fridolin att regeringen i höst anslår 200 miljoner kronor till lokala åtgärder för att återskapa våtmarker. Ja, 170 miljoner kronor går till det och resten till att bättre än nu kartlägga den klart kritiska situationen med allt lägre grundvattennivåer.

Situationen är sannerligen inte ny. I södra delarna av landet samt i Mellansverige har det länge varit problem med vattenförsörjningen. Inför den här sommaren kan läget bli kritiskt på många håll. Redan i början av maj var det flera kommuner och län, inte minst Örebro län, som hade infört bevattningsförbud för att begränsa vattenkonsumtionen. På nyheterna i dag ser jag att de planer som jag i ett annat sammanhang skrivit om för flera år sedan, nu har kommit närmare ett förverkligande. Örebro planerar nämligen att via en pipeline ta vatten från Vättern. Det är ett samverkansprojekt eftersom det är fler kommuner på vägen från Askersund till Örebro som behöver säkra sin vattenförsörjning. 3,5 miljarder kronor beräknas en sådan investering gå på i dagsläget.

I det perspektivet kan regeringens satsning ses som marginell. Att återställa våtmarker lite här och där ute i kommunerna kostar självklart pengar och det är förstås osäkert till hur många våtmarker som kan återställas och hur stora de blir. På marginalen blir det säkert en förbättring just där dessa åtgärder vidtas, medan läget förblir fortsatt kritiskt på alla andra platser. Ändå får man väl konstatera att de 200 miljonerna är ett sätt att uppmärksamma situationen.

Vad som behöver göras i övrigt förutom att återställa våtmarker i en stor omfattning är det nog ingen som riktigt vet. Att begränsa konsumtionen är förstås en annan åtgärd som rimligen ger omedelbara konsekvenser i form av lägre konsumtion. Detta förutsatt att konsumenterna rättar sig efter uppmaningarna att spara vatten.

Ett, som jag ser det, givet inslag att säkra vattenförsörjningen är att bygga upp avsaltningsanläggningar från vilka vatten kan distribueras på olika sätt. Vi kan ju inte förlita oss på att sommaren kommer att bjuda oss på ett fint regn varje dag och varje natt, vilket nog skulle behövas för att grundvattennivåerna ska höjas. Ett sådant regn, önskvärt ur just denna aspekt, skulle emellertid ställa till på andra sätt för lantbrukarna exempelvis och för alla dem som arbetar i turistnäringen.

Nej, nog ordat om detta. Dropparna faller utanför fönstret nu och jag är glad för det. Det kanske blir någon eller några millimeter till. Dagen har varit god och trevlig. I morgon kanske jag får något gjort också. Den där målningen jag håller på med måste ju förr eller senare slutföras. Helst förr…