Riktig linje av Centern

Sommartalen som våra partiledare håller är legio. De hålls efter sommarledigheterna och när den politiska vardagen börjar igen och de brukar få en viss uppmärksamhet av medierna. Störst intresse från medier och den breda allmänheten får väl partiledarna för sina tal i Almedalen. Men stora tal hålls inte bara när det är sommar och sol.

I dag höll Centerpartiets ledare Annie Lööf sitt jultal. Jag visste faktiskt inte att hon eller några andra av hennes partiledarkolleger höll sådana. Trodde bara att jultal i offentligheten var förbehållet statschefen, det vill säga kungen.

Nåväl, det tal som Annie Lööf höll överraskade många. Inte då att hon talade utan mer innehållet i det hon sade. Centerpartiet har ju inte traditionellt haft försvarsfrågor som sin högsta prioritet, men i dag lyftes den frågan ordentligt av Lööf.

Anledningen är självklart det förändrade säkerhetsläget där framför allt Rysslands militära ageranden i Ukraina, annekteringen av Krim samt den väsentligt ökade aktiviteten i Östersjöområdet skapar mycket oro. Lägger man därtill vad den tillträdande presidenten i USA, Donald Trump, aviserat så finns det anledning till än mer oro.

Lööf anser att en försvarsberedning bör inkallas så snart som möjligt att den ska få i uppgift att nå målsättningen att svenskt försvar ska nå upp till snittet för vad våra nordiska grannländer lägger ner på försvaret. I dag är Sverige det land i Norden som satsar minst på försvaret.

En viktig punkt, mycket viktig punkt som mycket snart blir högaktuell, är hur regeringen ställer sig till frågan om ryssarna ska få tillgång till strategiskt viktiga hamnar – Slite på Gotland och Karlshamn i Blekinge – när Nord Stream II ska byggas. Lööf anser med rätta att dessa hamnar inte ska öppnas för ett land som beter sig aggressivt i Östersjöområdet. I den här frågan är samtliga oppositionspartier helt överens, men regeringen har ännu inte sagt vare sig bu eller bä. Om jag uppfattat situationen rätt så kommer regeringen i nästa vecka att ge någon form av besked. Det beskedet måste bara bli att hamnarna stängs för ryssarna.

En fråga som under åren orsakat kontroverser och skapat stora debatter är om Sverige ska ansluta sig till Nato. Också i den här frågan ger Annie Lööf nu besked om att Centern anser att ett brett arbete som siktar till ett medlemskap bör inledas och att detta också ska samordnas med Finland.

Kanske tycker många att försvarsfrågan inte är så viktig. Det är ju så många andra frågor – inte minst den än så länge tämligen oviktiga frågan om vem som ska regera med ven efter nästa val – som anses viktiga. Och som kanske är lättare att diskutera eftersom det är frågor som mer grundar sig på spekulationer och tyckanden än på reell sakpolitik och pengar. Men försvarsfrågan förtjänar en högre prioritet och bör lyftas upp i debatten.

Och då inte för att underblåsa rädslan för ryssen utan fastmer för att i en alltmer osäker värld och en säkerhetspolitiskt förändrad och försämrad tillvaro se till att öka den egna försvarsförmågan. En försvarsförmåga som kan förstärkas genom samarbete med Finland, men också med Nato. Men då måste vi nog bli medlemmar i den organisationen först och främst. Och, som sagt, vi måste bygga upp vår egen försvarsförmåga högst väsentligt. Annie Lööf talar om att det under nästa period krävs årliga uppräkningar av kostnaderna för försvaret med elva miljarder kronor för att kunna nå det genomsnitt som gäller i Norden. Förmodligen kommer mer pengar än det att krävas för att nå en sådan nivå eftersom våra grannländer redan nu rustar mer än vad Sverige gör.

Annan intressant läsning i dag har varit hur Donald Trump håller på att forma sin regering som ska tillträda om drygt en månad. Till det kan jag återkomma, men det bygger inte förtroende för hans politik när en stor del av de tillkommande regeringsmedlemmarna är antingen gamla militärer (generaler) eller multimiljardärer eller bara hängivna beundrare av Trump.

Min dag har varit god och jag har faktiskt fått en del gjort. Men mycket mer behöver göras. Dagarna flyr snabbt och jag får nog se till att lägga på ett kol. Jag missade gympasset i onsdags och det ser banne mig ut som att jag också missar det i morgon. Så kan det vara här i tillvaron.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Trötthet som fylla

Det visste jag inte. Nämligen att jag tydligen gått och åkt omkring som ett rattfyllo en större del av mitt vuxna liv. En intressant artikel i DN handlar nämligen om att sömnbrist fördubblar risken för att råka ut för – eller orsaka – en trafikolycka.

Det är den ideella bilägarorganisationen AAA som har låtit göra en stor undersökning där man fokuserat på om och i hur stor grad som sömnbrist kan ha medverkat till olyckor. 7.234 förare i 4.571 olyckor har deltagit i undersökningen och en femtedel av förarna hade sovit mindre än sju timmar per natt. Det anses tydligen vara en rekommenderad minimilängd på sömnen.

En eller två timmar för lite sömn fördubblar krockrisken, tre timmar ökar risken 4,3 gånger och om man bara sovit fyra timmar så är risken för olyckor 11,5 gånger större än om du sovit de timmar som rekommenderas. Den amerikanska hälsovårdsmyndigheten CDC anser att sex timmars sömn per dygn motsvarar 0,5 promille i blodet.

Det är detta som får mig att tro att jag gått och går omkring som ett rattfyllo. Statistiken talar ett språk och det ska man naturligtvis ha respekt för. Men statistiken tar inte hänsyn till individerna anser jag. Vi har alla olika förutsättningar och olika behov av sömn. Ingen av oss är normal i betydelsen att vi alla ligger på det genomsnitt som statistiken har kommit fram till.

För min egen del har jag alltsedan studietiden i Uppsala sovit väldigt lite. Mitt behov av sömn är inte så där överdrivet stort och genomsnittligt per dygn blir det väl inte mer än kanske sex timmar. Under perioder kan den tiden vara vara kortare. Och det finns tider i mitt liv när jag under flera månader i sträck bara har sovit kanske fyra timmar om dygnet. Så har det varit när studierna krävde det eller när jobbet har krävt att jag varit igång större delen av dygnet sju dagar i veckan.

Visst kan jag också sova ut. När det inte finns något som helst på agendan kan jag sova ut och inte gå upp förrän vid åttatiden på morgonen. Att jag sedan under dessa lugna dagar och särskilt när Vinterstudion sänds kan gå omkring och skrota i pyjamasen till långt in på eftermiddagen är en annan historia.

Rönen från USA är inte nya. Jag har bestämda minnen av att jag tidigare har tagit del av liknande rapporter och undersökningar. De visar också att trötthet är att likställa med att vara berusad eller drogad bakom ratten. Så jag har varit uppmärksam på tecknen på trötthet när jag är ute och kör. Jag har till och med blivit bättre på det på lite äldre dagar. Men då är det bara att stanna. Röra på sig. Eller sätta telefonen på väckning och blunda i 20 minuter. Dricka kaffe. Med pauser som de här är det inte – eller rättare sagt – har det inte varit några problem att köra 100 mil på en dag.

En gång körde jag från Skellefteå till Arlanda och tillbaka i ett sträck. Stannade bara till på Arlanda för att hämta en bekant som kom och inte kunde ta sig upp till Skellefteå samma dag. Det var en lördag för ganska många år sedan. Efter den resan, där jag inte var någon god förare mot slutet, somnade jag gott och helt ovaggad.

Olyckor kan verkligen hända ändå. Även om man är nykter, inte tagit droger och sovit gott kan olyckan vara framme. Det visar ju också statistiken som jag hänvisat till. En tredjedel av de undersökta mer än 7.000 förarna hade sovit för lite. Men resten – två tredjedelar – krockade ändå.

Så jag vet inte riktigt vilken vikt man egentligen ska lägga på just den här statistiken. Det gäller väl i slutändan bara att försöka vara på alerten. Dumheterna som man gjort i trafiken gjorde jag när jag var yngre. Jag har lärt mig något av det. Tror och hoppas jag.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Mycket arbete återstår

Så kom då den med spänning emotsedda Pisa-undersökningen. Intresset för vad den undersökningen skulle visa ökade väsentligt förra veckan när Timss-undersökningen – också det en internationell undersökning av kunskaperna för elever i fjärde och åttonde årskursen – gav vid handen att kunskapsnivån har ökat i Sverige. Pisa-undersökningen bekräftade denna trend. Pisa-undersökningen visar kunskapsnivån för 15-åringar, det vill säga årskurs nio, i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.

Det är självklart mycket glädjande att undersökningarna visar att svenska elever nu får mer kunskap än de fått tidigare. Resultaten har varit sjunkande sedan 1990-talet och det är hög tid att trenden bryts och skolan får mer fokus på att göra det den ska – förmedla kunskap.

Att trenden vänt får väl och kanske måste tillskrivas den tidigare skolministern och sedan utbildningsministern i Alliansregeringen, Jan Björklund. Arbetet med att förändra arbetet i skolorna har varit mångfasetterat och idogt. Ibland har takten kanske varit alltför hög och ambitionerna att åstadkomma positiva förändringar alltför stora. Bakslag har registrerats och omtag har fått göras. Förändringsvindarna har stundom blåst så hårt att många upplevt att de inte hunnit med och att arbetsbördan blivit för stor.

Men arbetet har uppenbarligen, och då inte minst satsningen på lärarkåren, givit resultat. Så det kommer att fortsätta. Gissningsvis kommer man från politiskt håll, men även inom skolförvaltningarna runt om i landet att mer än tidigare lyssna på lärare och elever. Säkerligen krävs mycket mer arbete och det som det arbetet bör fokusera på är att jämna ut de växande skillnaderna mellan elever som presterar bra och de som presterar dåligt.

Den skillnaden ökar och är i dag större än snittet inom OECD. Samtidigt ökar skillnaderna mellan elever som kommer från så kallade socioekonomiskt utsatta områden och de som kommer från bättre förhållanden. Som en direkt följd av detta ser Pisa-undersökningen också en växande skillnad mellan elever som har utländsk bakgrund och de som inte har det. Pisa varnar för att den skillnaden kan öka ännu mer efter förra höstens stora asylinvandring, som innebär att fler ungdomar med den utländska bakgrunden kommer in i skolsystemet.

Dessa två senare förhållanden kräver verkligen uppmärksamhet och jag skulle nog gärna se att staten gör satsningar på dessa områden så att närvaron av lärare och andra vuxna i skolor i dessa utsatta områden ökar. Och det i sin tur är bara en liten del av vad som måste göras för att förbättra situationen i ett brett och övergripande perspektiv i de så kallade utanförskapsområdena. Sverige har inte råd att låta bli att angripa de problem som ökade klyftor för med sig och kommer att föra med sig.

Klockan börjar bli mycket och jag får väl stanna här. Dagen har varit god och det blir nog morgondagen också, även om jag av randiga skäl och rutiga orsaker måste hoppa över träningen i morgon bitti. Jag får väl köra dubbelt hårt på fredag morgon i stället.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Väntad uteslutning

Vi har lyckan att bo i en bostadsrättsförening som har en mycket ordnad och bra ekonomi. I kväll var det årsmöte och alla frågor på den fastställda dagordningen klarades av utan invändningar eller synpunkter. Det var kanske väntat. Desto roligare att se och höra hur de boende kom loss när det blev tal om möjligheterna att tvätta bilarna i varmgaragen och de krav som faktiskt ställs på reningsanläggning och larmfunktioner. Dagens system är ju bortåt 50 år gammalt. Och så förstås den stående punkten – motorvärmarna. Dessa har föreningen haft problem med under alla vintrar som vi varit medlemmar.

Just i kväll blev det extra roligt eftersom firman som levererat motorvärmarna och i omgångar försökt få allt att fungera som de ska och som vi brukare vill att de ska fungera hade skickat upp en kille för att göra ett seriöst försök att få ordning på dem. Denna grabb kallades in till mötet för att förklara vad som görs och hur det är tänkt att de ska fungera. Stackar´n var väl kanske inte helt förberedd på att mötas av denna lilla storm av frågor och kritik, men jag tycker att han fixade det fint.

Eftersom jag och alla andra i ”vår” skärmtakslänga inte haft någon el i dag så var jag naturligtvis på honom efter mötet. Jodå, han skulle se till att det finns el i uttagen och att bilarna ska vara varma i morgon bitti. Jag hoppas verkligen att han håller vad han lovar även om han klokt nog garderade sig med ett ”får jag hoppas”.

I dag har Sverigedemokraternas partistyrelse helt enligt förhandstipsen uteslutit riksdagsledamoten Anna Hagwall ur partiet. Detta som en konsekvens av hennes motion till riksdagen om att minska familjen Bonniers dominans i medierna. Motionen som inte grundas på några fakta kompletteras med antisemitiska uttalanden. Sverigedemokraterna som försöker att i alla fall utåt göra upp med de antisemitiska och rasistiska strömningar som finns i partiet hos olika företrädare, hade i det här fallet inget annat att göra än att utesluta Anna Hagwall. Att hon sedan väljer att sitta kvar i riksdagen mandattiden ut är hennes rättighet och hennes val. Och att hon inte längre räknas som Sverigedemokrat utan som en politisk vilde gör inte någonting för den vågmästarroll som partiet har.

Partiet har ju också en annan vilde. Eller rättare sagt en riksdagsledamot som aldrig är i riksdagen men som ändå uppbär riksdagsarvodet på drygt 63.000 kronor i månaden. Det är partiledaren Jimmie Åkessons svärmor som struntade i riksdagsarbetet förra året och ännu inte kommit tillbaka. Anna Hagwall var ett lätt offer för partiet. Hon tillhör inte den inre kretsen i partiet. Om samma måttstockar skulle gälla så borde exempelvis partiets ekonomiskpolitiske talesperson Oscar Sjöstedt ha uteslutits sedan han avslöjats med att ha skämtat om när nazister – och tidigare arbetskamrater – sparkat på får och låtsats att de var judar.

Att partiets rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth har tagit timeout i väntan på om han ska bli åtalad för misshandel är också ett förhållande som borde och bör ligga partiet till last. Gång på gång har denne Ekeroth orsakat rubriker, men honom rör tydligen inte partiledningen. I alla fall inte än. Kanske om han döms för misshandeln utanför en nattklubb nyligen som han misstänks för.

I morgon väntar, glädjande nog, en ganska intensiv dag för mig. Flera saker står på agendan och det är ytterligt välkommet.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ta höjd för Brexit

Det har varit en lugn och stillsam dag med – faktiskt – lite snöskottning. Det kändes i kroppen att jag behövde göra något och det kändes i kroppen när jag hade gjort det. Så slapp har jag alltså varit de senaste dagarna. Men att jag hållit mig tämligen stilla i dag kan ha att göra med ren självbevarelsedrift eftersom det verkar som jag fått en lindrig släng av den så kallade kristallsjukan, det vill säga yrsel. Jag har känt av det tidigare en gång och då var det så pass att jag fick avbryta träningen på Friskvårdskompaniet, men som det är nu så är det inte någon fara. Dock hoppas jag på att det går över fort nog.

Apropå detta så såg jag något om att Charlotte Kalla planerar om sin säsong efter den genomklappning, orsakad av hjärtflimmer, som hon utsattes för när hon tävlade i Finland härförleden. Det gör hon rätt i. Man ska lyssna på kroppen och det gäller i allra högsta grad för oss alla, men kanske inte minst för elitidrottare som på hennes nivå och i hennes idrott tävlar inte bara om ära och prestige utan även om pengar. Inget känns dock viktigare än hälsan.

I dag har jag kollat in flygtrafiken till Rovaniemi och Kittla, som ju ligger en bra bit norr om Rovaniemi. Det var mycket trafik. Ja, så mycket trafik att när jag var inne på sajten och tittade så var det flera plan som låg i så kallat väntläge och cirklade runt i väntan på att få landa. Planen från Bristol, London, Manchester och flera andra ställen i Storbritannien tar med sig tusentals och åter tusentals personer till julkommersen och julstämningen i norra Finland.

För något år sedan höll tomtelandet i Rovaniemi att gå i konkurs, men affärerna har ordnats upp och nu tycks allt fungera mycket väl igen. Tomtelandet där har ju mycket stor betydelse för hela staden Rovaniemi och har varit mycket avgörande för stadens tillväxt. Det är fascinerande.

En sak slog mig dock när jag satt och tittade på planens rörelser mot norra Finland. Jag funderar nämligen på hur denna väldigt populära destination ska ta höjd för det som kan tänkas inträffa när Storbritannien väl har lämnat EU. Då gäller ju inte längre den fria rörligheten för personer som ska till England och rimligtvis inte heller den fria rörligheten för britter som ska in i EU. Såvida inte förhandlingarna om vad som ska gälla efter utträdet ur EU ger andra lösningar. Kanske kan en fri lejd till Rovaniemi – och bara dit – förhandlas fram. Annars blir det väl omfattande pass- och idkontroller som måste ordnas. Kanske är det läge för de ansvariga i tomteregionen att börja lansera sig hårt i Tyskland, Frankrike, Nederländerna och andra länder för att kompensera det befarande bortfallet av brittiska turister.

Om vi håller oss kvar i Finland så skedde i går natt en oförklarlig skjutning rum i Imatra. En 23-åring sköt, som polisen anser och tror, slumpmässigt mot personer utanför en restaurang och dödade därmed tre kvinnor – en lokal politiker och två journalister. Mannen som sköt greps på platsen, men ingenting har hittills framkommit om varför han gjorde det.

Glädjande nog ser det just nu ut som om De grönas tidigare partiledare Alexander Van der Bellen vinner presidentvalet i Österrike. I alla händelser har, enligt samstämmiga uppgifter i flera medier, hans motståndare högerpopulisten Norbert Hofer erkänt sig besegrad. Den senare har haft ett litet försprång i opinionsmätningarna och hade hoppats på att få ytterligare skjuts i opinionen efter valet av Donald Trump som president i USA. Van de Bellen står för en diametralt annan politik än högerpopulisterna och faktum är att han vann också det tidigare valet i maj, men då väldigt knappt. Resultatet upphävdes och valet gjordes om till i dag. Nu ser det ut som om Van der Bellen vinner med klara siffror.

Min lilla förhoppning är att detta val – om resultatet står sig och trots att presidenten i Österrike inte har en särskilt avgörande roll i landets politik – signalerar en förändring av vindarna som länge har gynnat högerpopulistiska och högerextrema partier. Den draghjälp som många trodde att valet av Donald Trump skulle bli har kanske förvandlats till sin motsats. Om de som lockats av de enkla budskapen från populister om nationella och patriotiska och enkla lösningar på alla problem inte tidigare har sett det hos sina egna politiker så har Trumps kommentarer och agerande säkerligen öppnat ögonen för vad populismen hotar att ställa till med.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Något om inget

Jag ska inte skriva så mycket i kväll. Dagen har gått och den började okristligt tidigt. Men en lång dag kan vara innehållsrik. För mig har den dock bara gått. Lördagskorsordet i Dagens Nyheter och läsning av tidningarna tog sin tid. Vinterstudion med längdåkningen och den fina svenska framgången för herrarna samt Lindströms andraplats i skidskyttets sprint gladde.

Sedan har det bara varit kallt. Jag tittar ner på mina händer som småspricker i kylan och idogt småsvärande över kylan, som dock ändå inte är så farlig i förhållande till hur det kan bli och säkert blir senare på säsongen, låter jag dagen gå.

I morgon kommer det att mulna på och snö förväntas. Det är skönt om det blir en smula mindre kallt, Men snö och mulet kommer att dölja vad som finns ovan molnen. Jag förväntar mig nämligen att nu  under helgerna börja se en massa streck på himlen efter planen som passerar. Det så kallade tomteflyget från framför Storbritannien mot Rovaniemi ska väl börja komma igång nu.

Jag får ha koll på flightradar24.com i stället i morgon. När den trafiken är som mest intensiv handlar det ju om väldigt många plan som passerar det svenska luftrummet och ger pengar till statskassan. Alltid något när vi inte har något internationellt tomteland. Men kanske blir det så att det skapas ett sådant i Svansele så småningom. Fast det vore sannerligen bättre om Stoorn förverkligades. Den tror jag har större förutsättningar att få internationell berömmelse än en tomte som försöker konkurrera ut – eller komplettera – den finländske tomten.

Nej, nu blir det inte något mer. Ska än en gång låta mig roas av filmen Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann. Det blir tredje gången jag ser den och jag tycker fortfarande den är högst sevärd.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ångrar och ångrar inte

Det har blivit stor uppmärksamhet i dag om en artikel som Mikael Sandström har skrivit. Mikael Sandström var under många år en av den förre moderatledaren och statsministern Fredrik Reinfeldts närmaste medarbetare. Tidigare i år varnade han i en debattartikel i DN för långvariga konsekvenser av den stora flyktinginvandringen förra hösten. Nu har han skrivit en ny  artikel i tidskriften Kvartal och i den artikeln ber han om ursäkt för att han, som en del av de personer som låg bakom politiken som var generös mot asylsökande, bidragit till att orsaka samhället dessa långvariga problem.

Kontentan av hans artikel är att han anser att de åtgärder som nu vidtagits och som är striktare i alla avseenden än tidigare borde ha vidtagits för länge sedan. Han ber också om ursäkt för och skäms över den mobbning som han bidragit till gentemot personer som ifrågasatte den då förda politiken.

Som om det vore planerat framträdde den tidigare statsministern Reinfeldt i kvällens Skavlan. Programformen är visserligen lättviktig och ska vara underhållande, men stunder av allvar finns naturligtvis där. Reinfeldt står fast vid sin övertygelse om att det är bra för samhället när människor från olika kulturer och med olika religioner möts och att det är positivt på sikt när fler människor kommer till Sverige. Detta helt enkelt därför att vi behöver bli fler människor här i landet om vi ska kunna behålla den sjukvård, barnomsorg, undervisning och äldrevård som vi har. Vi behöver vara fler i verksam ålder som med sitt arbete ska betala skatt och därmed betala in till den välfärd som vi vant oss vid.

Jag håller med honom. Och så länge åldersdiskrimineringen i samhället råder som inte låter personer i min egen ålder få arbeta och fortsätta bidra till samhällsbygget, så krävs det att vi fyller på med produktiva människor eftersom det föds för få barn i landet som det är nu, som senare ska axla försörjningsbördan för barn, unga och gamla.

Att det finns och kommer att kvarstå problem med integrationen efter förra höstens flyktingvåg är självklart. Men om jag försöker se tio-femton år framåt i tiden så är jag övertygad om att vi ser vinsterna av flyktinginvandringen. Problemen i dag med brist på bostäder och så vidare kommer att vara avklarade då och jag hoppas att vi om ett decennium eller så kan blicka tillbaka och konstatera vilken fart det blev på bostadsbyggandet och att så många kom som bidrar till fortsatt goda pensioner för mig och mina generationskamrater. För att ta ett exempel.

Jag nöjer mig med detta lilla inlägg i dag samtidigt som jag konstaterar att min dag har varit bra. Träning förstås på morgonen i de välbekanta maskinerna på Friskvårdskompaniet – någon gång ska jag ta mig för att pröva andra maskiner – och därefter sedvanliga göromål inför helgen. Sprinttävlingarna i norska Lillehammer kom jag in lite sent i, men fick ändå se semifinalerna och finalerna. Bra gjort av Calle Halfvarsson och Teodor Peterson som kom etta respektive trea och Hanna Falk som blev trea. I morgon får jag – kanske – bättre tid att följa skidtävlingarna som jag tycker är kul att kika på.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar