Pingisframgångar

Det blir väldigt sena rader i dag. Och det finns saker som man kan glädjas över. Till exempel att Kristian Karlsson och Mattias Falck nu har spelat till sig ett VM-guld i bordtennis. I dubbel. Kanske blir det också så att unge Truls Möregårdh fixar ett VM-guld i singel i natt. Han är ju lite överraskande i final.

Det var ett tag sedan som Sverige hade bordtennisspelare i världstoppen. Men vi har haft flera stycken. Det är ju så roligt också att det är legendariska Stellan Bengtsson som är coach till Truls och de andra spelarna. Stellan Bengtsson tog sitt VM-guld som 18-åring 1971.

Nu har Stellan Bengtsson kallats in av förbundskaptenen, den likaledes framgångsrike Jörgen Persson. ”De gamla” måste må väldigt bra när ”de unga” som matchats fram gör så bra ifrån sig. Truls Möregårdh kan ju faktiskt bli världsmästare och blir han inte det blir han tvåa i världen. Det är ju inte så tokigt det heller.

En annan sak som är lite kul är att S-ledaren Magdalena Andersson än en gång tolererades av riksdagen som statsminister. Och nu har hon varit utsedd som sådan under längre tid än hon var i förra veckan.

I morgon läser hon upp sin regeringsförklaring och presenterar sina ministrar. Alla kommer att vara socialdemokrater. Och måhända blir det så att regeringsförklaringen kan sammanfattas till något i stil med att ”jag ska göra så gott jag kan i det parlamentariska läge som råder”.

Jag tror att jag nöjer med dessa få rader. Självklart finns det mer att skriva om. Det finns det alltid. Men då skulle jag kanske ha startat lite tidigare och möjligen också haft en större lust att skriva. Det där med lusten går ju lite upp och ner från en i och för sig hög nivå. Hur det sedan blir är en helt annan historia liksom hur det uppfattas. Det är själva skrivandet som känns viktigt för mig, vilket det alltid har gjort.

Min dag har varit bra.

Nya varianten

Pandemin har onekligen satt sina spår lite varstans. I den breda allmänheten är känslorna säkerligen blandade. Många har låtit vaccinera sig och – tyvärr – är det alltför många som inte har gjort det av olika skäl. Hos stater och deras myndigheter är man i alla fall betydligt mer på alerten nu. Pandemin har lärt oss alla att den får konsekvenser i form av färre kontakter mellan människor och nedstängningar av samhällen. De senare har fått och får väldigt stora konsekvenser.

Från sommaren och framåt så har restriktionerna släppts. Visserligen har en ny våg av smitta kommit, vilket hittills inte är så märkbart i Sverige. Det får vi vara tacksamma för. I andra länder återinförs restriktioner och strikta förhållningar angående hygien och umgänge utfärdas.

Så kom ett larm om en ny variant av coronaviruset. Omikron heter den varianten och den upptäcktes först i Sydafrika. Tämligen omgående stoppades flyg från Sydafrika till vissa orter i Europa och annorstädes. Detta trots att den här nya virusvarianten förmodligen redan finns här bland oss.

Det är bra att myndigheterna är – som det heter – på tårna. Ingen vill att den här coronavarianten ska få stor spridning och lägga sig som ovanpå den våg av smitta som vi redan har.

De tidigaste erfarenheterna av omikronvarianten visar att den orsakar milda symptom. Den läkare i Sydafrika som upptäckte varianten uppger att symptomen är annorlunda och att ingen patient som hon eller hennes kolleger har träffat har fått föras till sjukhus.

Det är i sig positiva nyheter. Å andra sidan är det inte någon som vet hur omikronviruset fortsätter att utvecklas. Virus förändras ständigt och kan i det här fallet förändras på ett sätt som ger människan svårare symptom. Ingen vet. Läkarna i Sydafrika konstaterar också att både vaccinerade och ovaccinerade uppvisar milda symptom.

Vi får väl se vad som händer. Men att omikronvirusets spridning skulle motivera nya nedstängningar tror i alla fall inte jag är nödvändigt. I dagsläget, är det väl bäst att säga. Men ett visst avstånd kommer jag nog att fortsätta att hålla till folk som jag inte känner. Om inte annat så minskar väl smittrisken för vilken förkylning som helst med en artig distans till medmänniskorna.

I morgon är det troligt att Magdalena Andersson än en gång utses till statsminister av riksdagen. Ja, tolereras som statsminister eftersom hon nog inte får en majoritet av ledamöterna emot sig. Förra veckan var onekligen turbulent.

Nu blir det en ren socialdemokratisk regering som fram till valet får regera på en budget som formats av en reservation som moderaterna, sverigedemokraterna och kristdemokraterna skrivit. Men en helt socialdemokratisk regering har också större frihet än den tidigare S-MP-regeringen att hitta stöd både till vänster och höger.

Så nog kommer det att fungera fram till valet. På något sätt.

Nu har dottern åkt hem. Det var väldigt roligt att ha henne här och jag ser fram emot nästa gång som vi får några dagar tillsammans. Min dag har varit bra.

Några rader igen

Dotter Moa är här sedan i torsdags. Det är hur roligt som helst och därför har det inte blivit särskilt många rader här på bloggen. I morgon åker hon hem igen och då blir det väl mer som vanligt.

Vi kan väl inte säga att vi har gjort särskilt mycket. I går var vi nere på stan för shopping och ett besök på kulturhuset. Moa gillade inte hissfärden upp till 19:e våningen (och inte ner heller). Men utsikten fick hon i alla fall se. Ingen tvekan om att kulturhuset är speciellt.

Men å andra sidan finns det ju ett bra och fint kulturhus i Sundsvall också. Ett kulturhus som i alla fall har ett ordentligt bibliotek. Vårt har ju kraftigt bantats i och med flytten till Sara.

I går kväll var vi hos bästa vännerna för att prata, äta god mat och dricka goda drycker. Ja, det senare gällde bara mig så Moa fick köra hem. En rackans trevlig kväll var det i alla fall.

Vi var hemma ganska tidigt och kikade på Skavlan. Intressant med professorn som talade om processad mat. Fick onekligen en känsla av att man ska vara än mer försiktig när man är i livsmedelsaffärerna för att handla. Många hel- och halvfabrikat lämnar mycket i övrigt att önska.

I dag har vi inte gjort någonting mer än att umgås. Lösa korsord tillsammans, snacka. tjafsa och skoja. Nogsamt har vi hållit oss inomhus eftersom det är kallt ute.

Oroas en smula över den nya coronavarianten som tydligen kommer från eller i alla fall har upptäckts i Sydafrika. Om några månader finns det förhoppningsvis vaccin också mot den varianten.

Min dag har varit bra.

Historisk dag

Snacka om en historisk dag i svensk inrikespolitik. Ja, alla känner förstås till det. S-ledaren Magdalena Andersson utsågs av riksdagen till ny statsminister. Sveriges första kvinnliga statsminister. Det var stort. Några timmar därefter röstade riksdagen om budgeten. Regeringens förslag förlorade i den avgörande omröstningen mot det förslag som Moderaterna, Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna arbetat fram.

I det läget bestämde sig Miljöpartiet för att lämna regeringen. Det partiet kan inte sitta i en regering och administrera en budget som förhandlats fram med Sverigedemokraterna. Och när Miljöpartiet lämnade regeringen så hade den nyvalde statsministern Magdalena Andersson inget annat att göra än att gå till talman Andreas Norlén och be om sitt entledigande.

Sveriges första kvinnliga statsminister väljs och avgår samma dag. Undrar vilket odds det skulle ha varit på en sådan händelseutveckling hos spelbolagen. Jag tror inte att detta skeende inte har funnits ens i tankarna hos någon när dagen började. Trots att den började med att Centerns Annie Lööf meddelade att det partiet i budgetomröstningen skulle rösta på sitt eget förslag och inte på några andras.

Det som är lite roligt i den här cirkusen är att Vänsterpartiet, Miljöpartiet och Centern redan har deklarerat att de kommer att rösta för att Magdalena Andersson ska bli statsminister – igen. Med den kunskapen i bagaget är det väl troligt att talmannen ganska snabbt kommer fram till att Andersson ska erbjudas möjligheten att bilda regering och bli statsminister. Det lär accepteras av en mycket knapp majoritet i riksdagen.

I så fall kommer Magdalena Andersson att leda en regering som enbart består av socialdemokrater. En sådan regering kan och måste förhandla åt såväl vänster som mitten och höger för att få igenom sin politik. Och då en politik som självklart är fylld av kompromisser. En sådan regering, som i princip bara har stöd av partiets egna ledamöter, har ett svagt stöd och kan också välja att ligga lågt under de tio månader som är kvar till valet. Det vill säga försöka lägga fram så få förslag som möjligt.

Eller, som ett alternativ, presentera väldigt många förslag och då göra det mer eller mindre som inslag i valrörelsen. Allt för att kunna peka på ”se vad vi vill som de andra inte vill”.

De många turer som gjorde denna dag till en historisk dag kommer naturligtvis att skyllas på något eller flera partier. Centern fick ta emot mycket skit av de andra partiet (dock inte av det parti som kanske drabbades hårdast – Socialdemokraterna) för att först godkänna Andersson och sedan underkänna hennes budget genom att lägga ner sina röster. Till Centerns försvar kan sägas att partiet bara följde den praxis som gällt i riksdagen under ett par decennier.

Är ”felet” Miljöpartiets? Som hoppade av regeringen när budgetomröstningen resulterade i det högernationalistiska förslaget? Nja, partiets beslut är en konsekvens av de åsikter som partiet har haft länge.

Så då måste väl ”felet” vara Vänsterpartiets? Det partiet krävde ju ett inflytande gentemot regeringen som gick utöver vad Centern kunde acceptera. Eller har både Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna ansvar för detta ”fel” när de i somras tvingade fram en regeringskris som innebar att Liberalerna lämnade sin plats i regeringsunderlaget.

Jag tycker nog inte att något parti i sig kan lastas för att situationen har blivit som den blivit. Liksom i början av mandatperioden har det faktiska valresultatet 2018 skapat en riksdag där marginalerna är mycket små. De är sannerligen inte större i dag utan exakt lika. Till detta ska läggas att några partier kan se sina platser i riksdagen hotade i och med att de ligger pyrt till i opinionen.

Det i sin tur skapar både frustration och desperation, vilket i sin tur har en tendens att vässa retoriken. Vilket inte sällan leder till hårdare ord, skarpare polemik och fastare förankring i den position som intagits. Valet nästa år ligger ganska långt bort, men har sedan en ganska lång tid tillbaka ändå spelat en roll för partiernas positioneringar.

Summan av dagen är att Stefan Löfven fortsätter att leda sin övergångsregering till dess att Andersson – eller Kristersson (?) – presenterar sin regering och den formella skifteskonseljen ägt rum på slottet. Kanske sker det nästa vecka.

Men denna dag blev historisk och det är kul att ha fått uppleva den. Även om det bara är som intresserad åskådare och från sidan och inte som löneanställd opinionsbildare.

Min dag var bra.

Politik och smitta

Just nu – när jag skriver de här raderna – sitter Centern och diskuterar hur det partiets ledamöter ska göra i morgon. I kväll blev det nämligen klart att regeringen har gjort upp med Vänsterpartiet. Därmed får S-ledaren Magdalena Andersson Vänsterns stöd när riksdagen går till omröstning om vem som ska bli statsminister. Troligen kommer Centern också att tolerera Andersson, vilket då skulle innebära att Magdalena Andersson blir historisk som den första kvinnliga statsministern i landet.

Men statsministeromröstningen i riksdagen är inte det enda beslutet som tas i morgon. Lite senare på dagen är det dags att rösta om regeringens budget. Vänsterpartiet kommer att stödja regeringens förslag efter att först ha röstat för sitt egna förslag. Hur Centern ställer sig är oklart eftersom ingen utomstående just nu vet hur Centern reagerar på regeringens förhandlingar med Vänsterpartiet.

Att döma av vad som står klart i kväll har både regeringen och Vänsterpartiet ansträngt sig för att komma överens på ett sätt som inte påverkar det budgetförslag som ligger på riksdagens bord. Överenskommelsen att via ett så kallat garantitillägg i bostadstillägget ska inte gälla förrän efter årsskiftet 2022-2023. Dessförinnan – i slutet av augusti nästa år – kommer det här garantitillägget att betalas ut via skattekontot till de pensionärer som har de knappaste marginalerna.

Tillägget handlar om upp till 1 000 kronor i månaden för uppskattningsvis 700 000 pensionärer. Alla får alltså inte tusen spänn mer i månaden. Tusen kronor som inte ska beskattas. Det blir stora kostnader. Men det är kostnader som kan beslutas av riksdagen under nästa år såvida nu en majoritet av riksdagens ledamöter vill det. Summorna som kan kan bli tal om kanske handlar om 500 – 700 miljoner kronor i månaden. På årsbasis någonstans mellan sex till åta miljarder. Det är mycket pengar, som definitivt får en budgetpåverkan.

Varken S/MP-regeringen eller V kan räkna med att deras överenskommelse lätt går igenom riksdagen när det blir dags för den omröstningen. Jag skulle faktiskt inte bli förvånad om Sverigedemokraterna i det läget – det handlar ju om valår och pensionärernas röster är viktiga för alla partier – kan lämna den högernationalistiska buren och rösta med ”vänsterblocket”.

Ett sådant agerande skulle måhända ge irritation hos M, KD och kanske L, men eftersom dessa partier anammar och sväljer och bortförklarar allt annat som SD gör, så skulle det inte störa det samarbete som siktar mot regeringsmakten. Ulf Kristersson, M-ledaren, gör ju allt för bli statsminister. Självklart skulle han också plocka in SD i regeringen – om nu SD skulle vilja det. Partiets möjligheter att påverka politiken skulle förmodligen vara större om partiet står utanför den formella makten än om det kan göras ansvarigt för beslut som fattas.

Smittan av coronaviruset fortsätter att öka. Situationen är riktigt illa i många av våra europeiska grannländer. Det är förmodligen sannolikt till en viss grad att också vi i Sverige kommer att drabbas av den snabbt ökande smittspridningen. Än så länge har vi klarat oss bättre än länder som har jämförbar vaccinationsgrad. Varför det är så är det ingen som vet.

Men hur det hela utvecklas i Europa och här i landet är det ingen som vet. Kanske går vi mot en vinter där tusentals och åter tusentals liv går till spillo i pandemins härjningar. Och framför allt i de grupper som av olika skäl motsätter sig vaccination.

Min dag har varit bra.

Spännande onsdag

Den här veckan blir jättespännande. Särskilt onsdagen. I dag talade den nya S-ledaren Magdalena Andersson om för talmannen att hon ännu inte har fått stöd för att kunna utses till statsminister och regeringsbildare. Ändå var hon och talmannen överens om att låta riksdagen rösta om detta på förmiddagen på onsdag.

Förhandlingarna mellan Magdalena Andersson och V-ledaren Nooshi Dadgostar pågår och de kommer förmodligen att pågå hela tiden till onsdagen. Dadgostar kör en hård linje: får hon inte vad hon vill så kommer Vänsterpartiet att rösta rött. Det vill säga nej till Magdalena Andersson som statsminister.

I mitt stilla sinne funderar jag på vilken uppfattning som Nooshi Dadgostar har till ordet förhandling. Hon har ju själv krävt förhandlingar med Magdalena Andersson. Men om Dadgostar inte får som hon vill så blir det nobben till Andersson. Märklig inställning tycker jag. Förhandling innebär kompromisser. I alla fall har jag lärt mig det.

Om det blir så att Andersson inte kan utses till statsminister på onsdag, så kommer talmannen att förmodligen be Ulf Kristersson att sondera möjligheterna att bilda regering. Det kommer inte att gå såvida inte Nooshi Dadgostar och hennes parti skulle överraska och acceptera en sådan lösning fram till ordinarie val. I så fall vore det sensationellt.

Nåväl, det får gå som det går på onsdag förmiddag i omröstningen om riksdagen kan acceptera Magdalena Andersson som statsminister eller inte. Några timmar senare ska riksdagen rösta om nästa års budget.

Det parlamentariska läget ser ut som det gör, vilket gör även denna omröstning väldigt spännande. Regeringen har ju presenterat sitt förslag och har stöd för den av Centern. Än så länge. Om Vänsterpartiet stöttar budgetförslaget eller inte beror på vad som händer i förhandlingarna mellan partiledarna. Och om den förhandlingen landar i sådana förändringar som Centern inte kan godta, så drar Centern tillbaka sitt tidigare utlovade stöd.

Onsdagen kan alltså sluta med att det blir budgetreservationen från SD, M och KD som vinner gehör framför regeringens budget. Och om Andersson blir tolererad som statsminister så får hon regera med oppositionens budget som grund under valåret nästa år.

Men just nu är allt osäkert och det är förstås det som gör onsdagen till en sådan spännande dag.

Runt om i Europa och i världen sprider sig smittan igen. Den sprider sig snabbt. Åtgärder vidtas. Österrike ska stänga ner sitt samhälle i tio dagar, vilket kan förlängas med ytterligare tio dagar. Andra länder förbereder också restriktioner. Och många är förbannade för att samhällena stänger ner och inför begränsningar i vardagslivet.

Vi får väl se vad som händer också här. Någon liten förändring har införts som att man ska testa sig om man får symptom även om man är ”fullsprutad” och att vaccinpass ska visas upp vid folksamlingar på mer än 100 personer.

Sakta, sakta har börjat inse att det snart är dags att börja skaffa julkort och julfrimärken. Dagarna försvinner så snabbt och jag vill ju att de som jag skickar ska komma fram i tid. Men än är det väl för tidigt att skriva dem och lägga dem på lådan.

Min dag har varit bra.

Borde vara ett problem

Jag såg bara slutet av SVT:s Agenda i kväll. Liberalernas partiledare Nyamko Sabuni intervjuades. Jag behöver inte gå in på vad hon sa i några detaljer utan nöjer mig med huvudbudskapet: att hon eftersträvar en liberal borgerlig regering. Det är i en sådan som hon vill ingå och det är väl inte helt uteslutet att hennes erfarenheter från Alliansregeringen spelar och spelat en stor roll för detta ställningstagande. En åsikt som nu delas av en majoritet i det parti som hon leder.

Att det är Sverigedemokraterna som är en viktig spelare – kanske den viktigaste spelaren efter valet – i en sådan regering stör uppenbarligen inte partiledare Sabuni. Förhandlingar ska ske i sakpolitik och tycker man lika i sakfrågor är överenskommelser helt ok. Jodå, det ligger något i det.

Men det jag absolut inte förstår är hur Liberalerna ens kan överväga tanken på att stödja eller ingå i en regering som leds av Moderaternas Ulf Kristersson. En regering efter nästa val som leds av Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson (om SD blir större än M) vore väl knappast acceptabel för L. Det skulle knappast bli en ”liberal borgerlig” regering.

Kristerssons enda tanke och enda mål i politiken är att han ska bli statsminister. För att nå den positionen är han uppenbarligen beredd att offra allt, inklusive sin trovärdighet. I den mån han har något kvar av den vill säga.

Och det är här jag kommer fram till den springande punkten – eller det som borde vara den springande punkten för L. Hur kan någon inom L lita på Kristersson?

Gång på gång bryter han sina löften. Gång på gång förändrar han sina åsikter. En åsikt som han en månad kan vara den motsatta nästa månad. Ulf Kristerssons politiska talang är uppenbarligen att lägga huvudet lite på sned och prata på. Skit samma vad som sägs bara tonen är en smula lågmäld och lagom allvarlig.

De snabba åsiktsbytena och löftesbrotten borde skrämma inte bara liberaler utan en bred allmänhet. Nog vill man väl ha en politiker som kan hålla ord? Stillsamt kan jag fundera över hur Liberalerna ska hantera sina ”borgerliga” kolleger, som i sin tur kommer att hantera Liberalerna på ett sätt som jag tror blir mer destruktivt för Liberalerna än det tidigare samarbetet med S–MP anses ha varit.

Men som alltid får vi se vad som händer. Det är långt till nästa val och det är ju faktiskt inte alls säkert att Liberalerna klarar att komma över spärren till riksdagen. I så fall blir ju Sabunis högerstyrning något problem för partiet.

Nu till något annat. I dag är det exakt en månad kvar till vintersolståndet. En månad går fort, även om det är i ett fortsatt tilltagande mörker. Men sedan vänder det. Lite sakta till en början och därefter allt fortare. Jag längtar till dess.

Min dag har varit bra.

Pris och avancemang

Efter att bensinpriset under en tid nu har legat på 18 spänn och mer, kändes det nästan som en högvinst på tipset när jag såg att soppan ”bara” kostade 17,94 kr/l. Tänk vad fort man vänjer sig vid sådant som man först reagerar starkt emot.

För en evighet sedan bodde jag i Uppsala och jobbade på Norrtelje Tidning. Bilpendlade varje dag. Och jag minns när bensinpriset första gången översteg en krona per liter. Då undrade inte bara jag utan alla hur man skulle orka med det ekonomiskt. Min PV 57:a drog duktigt med bensin.

Men den skar en dag på hemväg från Norrtälje och jag köpte en Renault 4L i stället. Den var snällare när det gällde bensinförbrukningen, vill jag minnas. Och bensinpriset – ja, det har höjts och höjts och kommer att fortsätta att höjas och vi konsumenter svär ramsor, men fortsätter att köra. Mest därför att det inte finns några alternativ. I alla fall inte här uppe i norra Sverige.

Och i synnerhet inte i Skellefteå. Här har vi ju inte ens järnväg. Vi är – har jag hört – Sveriges största stad som inte har någon persontrafik på järnväg. Å andra sidan har vi väl snart eldrivna drönare som kan ta folk från flygplatsen till batterifabriken.

Det jag tänkte skriva några rader om är att GIF Sundsvall i dag tog steget tillbaka till högsta divisionen i fotboll. Det tycker jag är så kul. När jag bodde i Sundsvall gick jag ofta och kikade på Giffarna, som väl då får räknas som ett gammalt favoritlag.

Det som gläder mig mycket är den klubbens satsning på egna och lokala talanger. 16 av spelarna i A-truppen kommer från Sundsvall. Ytterligare fyra är från Norrland, två är från Skåne, en från Alingsås och en från Stockholm. Inte mindre än tio spelare har plockats upp från klubbens U19-trupp under de senaste åren.

Det är ju alldeles suveränt och jag tror att det är så här som klubbarna i norr måste arbeta. Nämligen att i så hög utsträckning som möjligt bygga sin verksamhet på lokala förmågor. Att använda sig av spelare som kommer utifrån – ”importer” från andra länder – kan bli nödvändigt för att komplettera trupperna. Men sådana satsningar kostar i regel mer än de smakar vilket både Sunnanå och Morön har fått känna på under olika tider.

Må nu GIF Sundsvall hänga kvar i allsvenskan i mer än en säsong.

Jag tror att det här får vara allt för i kväll. Min dag har varit bra.

Efterfrågat stöd

Bortsett från ett kort besök i den digitala världen när kompisarna och jag i morse kollade våra respektive coronapass och bortsett från något enstaka telefonsamtal, så har jag hållit mig ifrån telefon och dator hela dagen. Ända fram till nu när jag skriver några rader. Det har varit en bra dag och jag har faktiskt inte saknat det digitala så mycket.

Faktiskt tror jag att det till och med kan vara bra att ta en och annan paus från den världen ibland. Det finns ju så mycket annat som man kan ägna tid åt för att få timmarna att gå.

Sedan tidigare har Liberalerna fattat beslut om att verka för en borgerlig regering även om den måste söka stöd hos Sverigedemokraterna. Det har orsakat splittring i partiet. Nu pågår partiets landsmöte och då försöker man framför allt framhålla att partiet är tämligen enigt.

Partiledare Nyamko Sabuni är ute efter att få ett bättre internt stöd för sin linje. Den är att partiet ska verka för en liberal borgerlig regering och att partiet ska kunna förhandla med alla partier. I ett förslag till tillägg sägs att ”ytterkantspartier får ett så litet inflytande som möjligt”.

Allt talar för att Nyamko Sabuni och partistyrelsen får igenom sin politik och att den anammas av en majoritet av partiets delegater på landsmötet. Men jag tror inte att Liberalernas linje får väljarna att strömma till eller ens att sympatisörer som flytt ska återkomma.

Mycket hinner förstås hända i samhället och inom politiken under tiden fram till valet, men att döma av hur det ser ut i dagsläget så tror jag dessvärre att Liberalerna kommer att få det väldigt svårt att klara gränsen till riksdagen. Dock – jag har haft fel tidigare i mina förutsägelser och det är förstås fullt möjligt att jag får det igen.

Det som närmast ligger till hands inom politiken på det nationella planet är förstås om Magdalena Andersson hinner förhandla klart till måndag med Nooshi Dadgostar. Den senare kommer ju inte att släppa fram Magdalena Andersson som ny statsminister om hennes villkor inte uppfylls.

Magdalena Andersson har till måndag på sig att ge besked till talman Andreas Norlén. Antingen meddelar hon att hon har stöd och låter frågan gå till riksdagen för avgörande på onsdag eller så begär hon mer tid för att sondera underlaget. Det är ju alls inte otroligt att tillmötesgåendet gentemot Vänsterpartiet kommer att orsaka en omprövning av Centerns utlovade stöd till Andersson.

Vi får helt enkelt avvakta och se vad som händer. Min dag har varit bra, vilket jag är glad och tacksam för.

Beslut med konsekvenser

Jag ser i flödet på ett socialt medium att många som har fått en den tredje dosen vaccin mot covid-19 har fått ett skriftligt besked på det. Liknande det som vi alla fick efter första och andra dosen. Jag fick inte något papper på att jag fått min spruta. Men det är väl skit detsamma. Förr eller senare – om cirka tio dagar så sköterskan – så kommer det att synas digitalt.

Så jag får väl tro att det blir så. Det ska ju bli så från första december att man ska visa upp vaccinpasset om man går någonstans där det förväntas bli mer än hundra personer. Om det digitala inte funkar så blir det inte heller något deltagande vid lite större arrangemang. Å andra sidan brukar vi i vår lilla familj vara särskilt frekventa på dylika historier.

Vetskapen om att jag har fått min tredje dos räcker länge för mig. Jag känner mig tryggare i närheten av andra människor. Mindre rädd för att bli smittad och mindre rädd för att smitta andra. Om jag nu skulle få smittan ändå. Vaccinet ger ju inte något 100-procentigt skydd.

Det är onekligen intressant att se utvecklingen i olika länder och då syftar jag på hur myndigheterna agerar för att begränsa smittan. Det får ju ändå betraktas som en fullt acceptabel och nödvändig uppgift för en stat; att förhindra en pandemi som gör väldigt många väldigt sjuka och som orsakar många dödsfall. Om inte annat så kostar vården stora pengar. Allt relativt förstås till hur vården är organiserad och finansierad i de olika länderna.

De som inte vill ta vaccinet anger olika skäl för det. Naturligtvis. Men många hävdar att vaccinet inte fungerar eftersom det togs fram så snabbt. Andra tror att vaccinet innehåller andra saker som ska få dem att bli regimens lydiga redskap. Ytterligare andra tror att det är vaccinet som orsakar alla dödsfall. Ja, myterna och lögnerna som föresvävar vaccinmotståndarna och får dem att vägra vaccin är många och fantasifulla.

Det ligger inte någon sanning i något av vaccinvägrarnas argument. I alla fall har jag förstått saken så. Statistiken är så talande. Där vaccineringen har varit omfattande är också antalet sjukdomsfall och dödsfall lägre än i länder och områden där färre människor har låtit vaccinera sig.

Ska då staten har rätt att stänga ute vissa människor från att delta i arrangemang genom att förvägra dem tillträde? Smittan ökar i samhället igen. Kanske inte så mycket här i landet ännu, men runt om i Europa rapporteras om många smittade. Pandemin lever i allra högsta grad. Folk kommer att bli sjuka och folk kommer att dö.

För att undvika en sådan utveckling kan jag tycka att det är både naturligt och i grunden humant att begränsa deltagandet i olika arrangemang. Om de som anser det vara så viktigt att få vara med på dessa arrangemang så må ju det vägas hos varje enskild individ om det är viktigare än att inte ta vaccinet. Om vaccinet inte tas blir det konsekvenser: inte gå på konserter (exempelvis), bli sjuk och kanske dö. Valet är förstås den enskilde personens och som alltid blir det konsekvenser av alla beslut man tar. Konsekvenser som man faktiskt får leva med.

Svårare än så tycker jag inte att det är.

Min dag har varit bra. Lugn och stilla.