Mördarregim

Vore det inte så förbaskat tragiskt och vidrigt skulle man ju kunna skratta åt kungadömet Saudiarabiens förklaring till Jamal Khashoggis död på det saudiska konsulatet i Turkiet. Enligt denna förklaring hade Khashoggi hamnat i slagsmål och under slagsmålet råkat bli dödad. Jo, jo – förmodligen hade väl Khashoggi försökt värja sig när upp emot 15 agenter från den saudiska säkerhetstjänsten, varav någon utrustad med bensåg attackerade honom så fort han kom in på konsulatet.

Det går förstås inte för kungen i Saudiarabien och kronprisen Muhammad bin Salman, som fått all tänkbar makt av kungen, att öppet deklarera att man beslutat sig för att ta Khashoggi av daga. Fastän alla vet det! Efter att i två veckor ha förnekat all kännedom om vad som hänt den regimkritiske journalisten kom så en förklaring. Den är hur töntig och klumpig som helst. Men att tala sanning ligger väl inte för kronprinsen och kungen. Om än det verkar ha varit kungen som faktiskt insett att något måste sägas.

Det verkligt dystra i sammanhanget kan komma att bli att USA som främsta allierad med Saudiarabien ”köper” den här förklaringen. Visserligen blir det väl en eller annan markering som exempelvis att utebli från det stora investerarmötet som snart ska hållas i landet. Möjligtvis blir det också andra markeringar. Men att USA ska ställa in vapenförsäljningarna som president Trump triumferade med efter sitt besök i landet när han var ny president, det är nog inte att tänka på. Trump och USA vill inte mista många  miljarder dollar i inkomster från dessa försäljningar. Vapnen används ju  flitigt i massakern av Jemen där det råder katastroftillstånd för den hårt drabbade civilbefolkningen.

Nej, efter detta tycker jag inte att någon ska kunna tro på eller lita till vad Saudiarabien säger och gör. I och för sig är det så i många länder som jag har skrivit om tidigare. Men just nu är det ju Saudiarabien som är på tapeten. De internationella protesterna hoppas jag fortsätter länge än och jag skulle faktiskt vilja uppmana troende muslimer att inte bege sig iväg till någon pilgrimsresa till Mekka. Miljontals muslimer ger sig varje tår ut på denna resa, vilket genererar stora inkomster till det saudiska kungahuset. Men åk inte dit! Som en markering. Gynna inte en stat som mördar.

Det får bli allt för i dag. Dagen har varit bra och jag hoppas ivrigt att hustrun ska bli av med den värk som hon för tillfället dras med.

Annonser

Åtta år i dag

I dag för åtta år sedan gjorde jag mitt första inlägg på denna blogg. Tänka sig – vad tiden går fort. Med anledning av detta lilla jubileum kan meddela lite av den statistik som jag kan ta del av. Jag blir lite impad själv, må jag säga. Och ger mig därför själv en klapp på axeln.

När detta skrivs har jag gjort 4.320 inlägg och jag har använt 74 procent av det utrymme som worldpress.com har gett mig. Jag kan notera att dessa inlägg har renderat i 515.314 visningar. Går jag in på var mina läsare är och har varit, så kommer de flesta visningarna från Sverige. Men uppenbarligen finns det det läsare också på andra håll i världen. Från USA redovisas upp till 30 visningar per dag och en annan plats som under senare tid har ”seglat upp” är Hongkong. Därifrån sker regelbundet och dagligen ett tiotal visningar.

Under årens lopp har visningar skett i många andra länder. 2013 var det inte mindre än 76 länder som som redovisades i min statistik. Jag kan förstås bara anta att en hel del av dessa visningar har skett av misstag. Det vill säga att någon har kommit in på min blogg på ett helt slumpmässigt sätt. Men det kan förstås också vara så att det är någon svensk i förskingringen som har klickat på min blogg för att se vad jag skriver om.

Det är kul att kika på den här statistiken och jag gör det bara vid speciella tillfällen som exempelvis i dag. Det finns kanske också skäl till att redovisa varför i hela världen jag envisas med att skriva. Det jag skriver om är ju tråkigt, har jag fått höra. Det handlar mycket om samhällsfrågor och jag ger mina synpunkter på det som händer, vilket nog inte är så intressant för den breda allmänheten.

Men mest skriver jag för min egen skull. Att skriva är som att andas och jag känner att det är helt nödvändigt att göra det. Att skriva är ju något som jag i okloka former och med lite olika intensitet har gjort hela livet. Utanför bloggen skriver jag på och om andra saker och jag kan nog säga att jag varje dag skriver något. Även om jag då och då har hoppat över någon dag här på bloggen.

Och med detta sagt får det väl bli det enda jag lägger ut i dag. I morgon är det en ny dag och så småningom blir det väl några rader om morgondagen också.

Sen och sval reaktion

Ibland får jag känslan av att mordet på den regimkritiske saudiska journalisten Jamal Khashoggi på det saudiska konsulatet i Turkiet kan bli den droppe som fäller – USA:s president Donald Trump. Naturligtvis i så fall inte för att Trump på något sätt är inblandad i mordet som sådant, utan fastmer för att det nu har skapats ett intresse för hans bolags intressen i Saudiarabien. Och därmed om det finns ekonomiska kontakter direkt mellan den saudiska regimen och presidenten personligen. Samt förstås hur stora dessa kan tänkas vara.

I dag har USA:s utrikesminister Mike Pompeo kommit hem till Washington efter sin resa till Saudiarabien och Turkiet där han träffat både kungen och kronprinsen i Saudiarabien och president Erdogan i Turkiet. Efter mötet var han tämligen återhållsam mot medierna och president Trump deklarerade att ”det ser verkligen ut som att Khashoggi är död”. Han sa också att det ska sättas in kraftfulla åtgärder mot mördarna. Pompeo nämnde att man ska ge saudiaraberna lite mer tid för sin undersökning av vad som hänt.

I min värld är mordet på Khashoggi inte något som enstaka människor i den saudiska säkerhetstjänsten har hittat på själva. Mordet är beordrat och/eller sanktionerat från högsta ort och förmodligen då från kronprins Mohammad bin Salman. Till den slutsatsen lär inte den saudiska undersökningen komma. Tvärtom. I dag meddelades att en av de 15 personerna som åkte till Turkiet för att mörda Khashoggi på konsulatet har dött i en bilolycka. De 15 personerna kom samma dag som Khashoggi besökte konsulatet och åkte från Turkiet samma dag.

Det var ju lämpligt att en av de 15 plötsligt ”omkom”. Jag blir inte alls förvånad om den saudiska undersökningen kommer att visa att han var en av drivande bakom mordet. Oavsett hur han dog – förmodligen har han också mördats – så är det en signal till de övriga inblandade att hålla sig inom ramarna och strikt lyda order om så det gäller att anamma vilka anklagelser och straff som helst.

Det viktiga är emellertid hur USA, som är Saudiarabiens närmaste allierad i regionen – länderna är ju hårt knutna till varandra genom olje– och vapenaffärer – reagerar. Donald Trump har varit tämligen tystlåten och skeptisk innan han i dag konstaterade det alla har vetat i snart två veckor. Nämligen att Khashoggi nog är död.

Trump har en lång rad bolag i många länder. Ett antal av dessa bolag har sitt säte i Saudiarabien och det är fullständigt naturligt att ställa sig frågan vilket ekonomiskt utbyte han har av dessa företag. Kan saudierna hota hans verksamhet? Betalar saudierna honom för politiska och ekonomiska tjänster som USA består Saudiarabien med? Ingen vet säkert i dessa dagar, men förhoppningsvis kommer journalister att försöka gräva fram fakta. Såvida inte det startas en rättslig undersökning motsvarande den som pågår om Trumpkampanjens kontakter med Ryssland och den hjälp som Ryssland gav Trump i presidentvalskampanjen.

Khashoggi-affären kommer att rulla vidare med nya avslöjanden. Turkiska medier som uppenbarligen har haft eller fått tillgång till de ljudupptagningar som registrerats från konsulatet vet att berätta att konsuln hade sagt att ”det inte skulle ske här”. Han hade då blivit uppmanad att ”hålla käften om det var så att han vill leva när han kommer hem”.

Jag ser onekligen fram emot det fortsatta händelseförloppet i den affären. Klart utom allt tvivel är att Saudiarabien är en skurkstat av format tillsammans med flera andra stater. Men det behöver jag inte tjata om.

Min dag har varit bra. Jag har varit på massage hos Lena Thall och som vanligt kändes den behövlig. Jag har tittat in hos vänner och jag har tvättat bilen (det är bäst att passa på när det fortfarande är plusgrader). Jag har också varit nere i bollhallen för att snacka med ytterligare en spelare i Sunnanå som skrivit på för nästa säsong.

 

Kinesisk propaganda

Sedan juni har nio medieföretag i Sverige fått ”anmärkningar” av den kinesiska ambassaden i Stockholm. Det är synnerligen anmärkningsvärt. Uppenbarligen anser ambassaden att kritik som riktas mot Kina och olika företeelser i landet är smutskastning av landet. Ambassaden har i skrivelser till medieföretagen skickat med texter som ambassaden hävdar visar de rätta förhållandena på ett opartiskt sätt.

Dessa texter har inte publicerats. Förstås. Det är naturligtvis en annan statsstyrd information som sannerligen inte är opartisk. Tvärtom det är ren propaganda. Den kinesiska ambassaden kan naturligtvis inte försvara brotten mot de mänskliga rättigheterna som sker i landet. Kidnappningen av den svenske förläggaren Gui Minhai för tre år sedan är uppseendeväckande så det förslår. Gui Minhai befann sig på semester i Thailand när han plötsligt försvann för att senare dyka upp i Kina där han – uppenbarligen pressad – erkände ett trafikbrott. Och med påståendet att han själv tagit sig till Kina för att erkänna detta brott.

Det var förstås bara nys. Förra året var han på väg tillsammans med två svenska diplomater till Beijing med tåg. Meningen med den resan var att Gui Minhai skulle undersökas av läkare. Under resan stormade kinesiska agenter in och tog Gui Minhai igen. Mitt framför ögonen på de svenska diplomaterna.

Det är fullt möjligt att Kina är ett vackert land. Där finns en fantastisk historia från länge sedan. Folket i gemen är säkerligen vänligt och trevligt. Men regimen är verkligen inte vänlig eller snäll eller trevlig. Kina är en diktatur där minsta kritik straffas hårt. Och det är tydligt att kinesiska staten genom sina agenter inte drar sig ens en sekund för att agera i andra länder för att bli av med dissidenter och kritiker.

Med tanke på vad som nyligen hänt i Turkiet är Kina lika vidrigt repressivt som någonsin Saudiarabien, Ryssland och Nordkorea. Det dessa länder har gemensamt är att det också agerar utanför sina lands gränser för att nå det som de anser vara sina syften. Men det ska också sägas att det finns agenter av samma typ i många andra länder. USA, Storbritannien, Frankrike och Israel är förmodligen exempel på detta. Måhända, eller troligtvis, har också Sverige hemliga agenter. Men dessa senare har förmodligen inte dödat eller kidnappat kritiker till det egna landet i andra länder.

Den offensiv som Kinas ambassad i Stockholm visar upp mot svenska medier för tillfället kommer av allt att döma att få precis motsatt effekt. Kanske tror eller trodde ambassaden – eller regimen i Beijing – att Kina på detta sätt skulle kunna ”skrämma” mediehus och enskilda journalister. Det blir inte effekten. Hittills visar det sig att mediehusen i stället blir mer intresserade av landet och vad diktaturen försöker dölja genom en lätt genomskådad propaganda.

Min dag har varit bra. Träning på morgonen. Det var få där så träningen blev mer effektiv än när det är många där som man kan prata med. Jag har också varit på hälsocentralen på Erikslid en sväng och ska väl dit en gång till på måndag. Mot kvällningen var jag och kompisen iväg till Gustafssons bil. Det företaget blir ny försäljare i stan av Subaru och firade det med en VIP-kväll. Fokus var förstås på det nya märket som ska säljas förutom Mazda och Suzuki, men jag såg en en ny fin Mazda CX5:a stå i ett hörn. Den var mer intressant för mig än de andra bilarna som visades upp, må jag säga.

Vad detta mitt intresse leder till vet jag inte i dag. Men kanske en annan dag.

Lite för mycket

I dag var det lite av kanelbullens dag för mig. Bästa vännen kom för att snacka bort en stund och hade fikabröd med sig. Själv hade jag förberett med att ta kanelbullar ur frysen för att tina dem. Men inte kan man lägga upp egna bullar när gästen har med sig andra bullar. Så nu har jag känt mig tvingad att käka upp inte mindre än fyra kanelbullar själv. På något sätt känns det naturligt. Jag har ju – vill jag gärna tro – någon gång hört att det inte är bra att ta grejer ur frysen, låta dem tina för att sedan frysa in dem igen. Så jag offrade mig. Och tycker inte synd om mig.

Kanske var det inte så smart, trots allt. Det är ju inte särskilt mycket näring i kanelbullar, även om jag tror att kanelen i sig är nyttig. Nyttiga är väl i stort sett alla kryddor. Till mitt försvar för mitt handlade får jag väl anföra att jag inte åt en enda kanelbulle när det var kanelbullens dag härförleden.

Ibland blir det ju så att man stoppar i sig för mycket när man tycker det är gott. Med en viss regelbundenhet händer det ju att jag skedar i mig vaniljsås som görs på sju deciliter mjölk. En sådan dos brukar gå åt på en kväll. Och jag njuter av varje sked, om nu någon vill veta det.

Det går tydligen trögt med att få till stånd ett avtal som reglerar Storbritanniens utträde ur EU – Brexit, som det kallas. I morgon träffas alla stats- och regeringschefer för ett toppmöte i Bryssel, där de först får lyssna till Storbritanniens premiärminister Theresa May. Det fanns ju förhoppningar för några dagar sedan att ett avtal var nära, men de grusades snabbt. Nu är det i stället så kallade hård Brexit som nalkas enligt många förståsigpåare. En av de svåraste nötterna att knäcka är uppenbarligen hur det ska bli på gränsen mellan Irland och Nordirland. I dag åker folk över gränsen som om ingen gräns finns, men det blir annat efter Brexit om parterna inte lyckas komma fram till en lösning. Just nu står man långt ifrån varandra. Uppenbart för britterna har det väl i alla fall blivit att det inte går att lämna EU utan att det blir konsekvenser. Tricket att både äta kakan och ha den kvar brukar inte lyckas någonstans.

I kväll har jag varit ner till bollhallen vid Electrolux Home arena. Jag åkte dit för att snacka med två av de unga, mycket duktiga och lovande spelarna som Sunnanå SK har. De har skrivit på för spel även nästa säsong. Inom kort, förmodligen i morgon, kommer jag att skriva några rader om dem i sskbloggen. Jag har ytterligare en spelare som jag ska prata med, men det gör jag på torsdag.

Min egen kanelbulledag har varit bra, kan jag också meddela.

Löfvens tur att kakla

Så gick det som de flesta trodde – talman Andreas Norlén gav Socialdemokraternas ordförande Stefan Löfven uppdrag att sondera för en regering som i så fall skulle ledas av honom, Löfven. Vi får väl se hur det går. Samma sak gäller för Löfven som för Kristersson och det står nog redan klart att också Löfven hamnar i kaklet. Inget parti har förändrat sina positioner. Om jag hörde rätt på nyheterna säger nu Centern och Liberalerna att de helst ser en alliansregering med Kristersson som statsminister.

Vad pysslar våra politiker egentligen med? Centern och Liberalerna sa häromdagen nej till Kristersson som statsminister och nu vill de ha honom som just detta. Samtidigt  som de naturligtvis själva vill sitta vid grytorna. Hur detta ska gå till när de är osams om hur beroende en sådan regering blir av Sverigedemokraterna. Socialdemokraterna säger definitivt nej till en sådan regering och alliansen säger nej till en regering som leds av Stefan Löfven. Det var inte länge sedan de avsatte honom.

Nyckeln till att först hitta en statsminister som inte får en majoritet av riksdagens ledamöter emot sig och som i sin tur kan forma en regering ligger uppenbarligen i att den eller de som som får sonderingsuppdraget av talmannen faktiskt talar med Sverigedemokraterna och dess partiledare Jimmie Åkesson. Ju längre sonderingen håller på – och resultatet blir detsamma för varje gång, det vill säga ingenting – desto mer kommer Sverigedemokraterna att vinna på det. Vilket, tror jag, kommer att visa sig den dag som det eventuellt utlyses nyval. I ett sådant scenarium lär ju inte regeringsfrågan bli särskilt mycket lättare om alla övriga partier står fortfarande står kvar där de står i dag.

I slutändan handlar det om att landet behöver en regering som – med utgångspunkt från valresultatet – kan styra landet under de kommande fyra åren. Det är flera viktiga frågor som behöver åtgärdas och det kan inte en totalt splittrad riksdag och en expeditionsministär fixa. Den insikten bör våra partiledare definitivt ha. Och om de inte har det bör någon tala om det för dem. Det håller uppenbarligen inte sitta kvar på de höga hästarna och trots att de kastas av hästarna så inbillar sig tydligen – framför allt Kristersson och Löfven – att de fortfarande rider fram på dem.

Nu till något annat, som det heter. I kväll har nyhetskanalen CNN kommit med uppgifter om att det förbereds en rapport från saudiarabiskt håll som skulle medge att den välkände journalisten Jamal Khashoggi dog på det saudiska konsulatet i Turkiet, men att hans död skulle vara ett resultat av ett förhör som gick snett.

Det vore naturligtvis bra om ett sådant erkännande kommer. Saudiarabien har varit och är hårt pressat av det faktum att allt tyder på att journalisten mördades på konsulatet. Eventuellt också styckades och fördes därifrån. Indicierna är många och väldigt talande för att något sådant verkligen har hänt. Sedan är det förstås bara struntprat, om ett erkännande kommer, att Khashoggi dog i samband med att ett förhör ”gick snett”. I min värld är ett förhör något som äger rum när en person sitter på en sida av bordet och den som frågar ut honom eller henne sitter på andra sidan bordet. Hur sjutton kan ett sådant förhör ”gå snett” så till den milda grad att den som förhörs dör?

Antingen har Jamal Khashoggi dödats direkt när han kom in på konsulatet eller också har han slagits ihjäl i samband med tortyr under förhör. Inte en sund människa någonstans på jorden kan tro något på vad ledarna i Saudiarabien säger i det här fallet, såvida de inte säger att ”vi mördade honom därför att han kritiserat det saudiska kungahuset och den regerande tronarvingen”.

Saudiarabien har ju tidigare i väldigt många sammanhang visat vilken diktatur landet är där mänskliga rättigheter inte betyder någonting och där den nuvarande kronprinsen gjort sig känd för att vara överkänslig för kritik och hårt straffa de som framför denna kritik eller som på annat sätt hotar honom. Direkt efter det att han utsetts till kronprins lät han ju fängsla – visserligen på ett lyxhotell – en lång rad människor som tillhörde kungahuset eller som stod kungahuset nära.

Vi får väl se vad det hela slutar i. Men det är viktigt att omvärlden gör klart för saudierna i kungahuset att sådana här saker inte tolereras och att det får konsekvenser om de ändå händer.

Min dag har varit bra. Det är den alltid när den börjar på gymmet. En smula praktiskt jobb har det faktiskt också blivit. Lite av det till min egen överraskning.

 

Timmar på akuten

14 oktober och jag läste av 21 plusgrader på bilens termometer. Det är sannerligen inte illa. Jag för ju inte någon statistik och har som så många andra svårt att minnas hur det var för ett år sedan. Än mindre minns jag hur vädret var för flera år sedan. Men så här varmt så pass sent i oktober, det vet jag inte om jag varit med om.

Men den fina dagen har jag inte haft så stora möjligheter att utnyttja. Hustrun har knäckt ryggen på något sätt. Hon har ont och under förmiddagen var det så pass illa att vi styrde ner till akuten på lasarettet. Där blev vi kvar i tre timmar. Sedan blev det en tur till apoteket och därefter har vi bara tagit det lugnt. Jo, det blev en tur till. Till Alhems trädgård för att pröva de speciella italienska pizzorna som börjat bakas där. Jag var först i kön och tog hem pizzorna för att de skulle intas hemmavid. De var lite annorlunda än de pizzor som man är van vid. Men det är ju hela tanken.

På akuten var vi, som ni förstår, verkligen inte ensamma. Så vitt jag förstår var där allt från tuffa förkylningar och feber (gissar jag) till skurna fingrar och hostiga barn. Krämpor syns ju inte alltid utanpå, men det måste ha varit något problem för de flesta som sökte vård där.

Ett barn fick förtur. Och tacka för det. Mamman bar in det i famnen och klargjorde att barnet hade ramlat ner från två meters höjd. Inga synliga sår vad jag kunde se, men ett fall kan ju ta illa i alla fall. Hon kom sedan ut från akutmottagningen, så det gick förmodligen relativt bra ändå.

Bakom oss där vi satt i väntrummet kom plötsligt ambulansen. De rullade in en man på bår. Vi tänkte inte så mycket mer på det. En stund senare kom en äldre dam in med, som det visade sig en son eller sonen. De tog inte någon kölapp utan gick fram till receptionen direkt. Där uppgav sonen att de skulle möta sjukhusprästen ”för att ta farväl av far.” Det kändes verkligen ledsamt. Kände intensivt med dem.

Och i det perspektivet som de gav och som de fick gå igenom i dag, kan jag bara konstatera utifrån mitt egna perspektiv att dagen har varit bra. Trots allt.