Idrottslig dramatik

En fin och bra dag går mot sitt slut. Lugnt och stilla på förmiddagen och det kändes bra att både herrarna och damerna gick vidare till finalerna i lagsprinten i skid-VM. Damerna kämpade in på mållinjen för ett brons, men förlorade och kom i stället på en hedrande fjärdeplats. Herrarna däremot motsvarade inte förväntningarna. Det noterades dock inte så mycket till följd av kampen mellan Norge och Finland i slutskedet av finalloppet. Den norske åkaren gick in alldeles för snävt framför den framforsande finske åkaren, varvid båda hamnade i snön. Guldet gick i stället till Ryssland med Italien som tvåa. Den finske åkaren kom fortast på fötter och blev trea.

Sprinttävlingarna brukar bjuda på mycket dramatik och sådan blev det verkligen i herrarnas final. När man ser på bilderna ser det faktiskt ut som att den norske åkaren medvetet bytte spår precis framför den finske åkaren för att stänga honom. Det förnekas naturligtvis, men händelsen är väl dokumenterad och alla kan göra sin bedömning.

Det här med förväntningar på att svenska åkare ska ta en massa medaljer vid varje mästerskap är lite roligt. Det är alltid så att förväntningarna – i alla sporter – trissas upp inför de stora tävlingarna. Verkligheten brukar vara annorlunda. Det tycks som om de svenska sportskribenterna varje gång glömmer bort att det finns andra nationer vars idrottsutövare är väldigt duktiga och i de flesta fall mycket duktigare än de svenska deltagarna.

När jag tänker ett varv till så finns det väl egentligen inte någon grupp mediemänniskor som är mer patriotiska och nationalistiska än sportjournalister i tidningar, radio och TV. Personligen tycker jag att det är kul om det går bra för svenska idrottsmän och –kvinnor och svenska lag, men det är idrottsprestationerna i sig och den spänning som sporterna erbjuder som ger mig behållning och som bidrar till att jag gärna tittar på idrottssändningarna eller kikar på matcher i levande livet. Fast här i Skellefteå blir det mest Sunnanås lag som jag följer. Det är ju inte någon världsklass på de matcherna, men spännande kan de vara.

Flera goda timmar i dag tillbringade vi hos våra vänner från Colombia där vi bjöds på mat och umgänge. Den familjen är flitigt sysselsatt med att utbilda sig och att arbeta och det är så roligt att ta del av deras erfarenheter. Kulturella skillnader mellan oss är svåra att notera och det är väl mest i maten som de kan finnas. Colombiansk matlagning bjuder på goda rätter och det är lite synd att de inte alltid kan hitta alla ingredienser som de behöver för att laga sina rätter på rätt sätt.

Nu, så här på kvällen, avvaktar jag nattvilan ytterligare en stund och ser fram mot morgondagen vars händelser jag nu inte har någon aning om. Men det blir väl lugnt som vanligt. Den fantastiskt fina helgen med några kallgrader och strålande solsken kommer att bytas ut mot rikligt snöfall under veckans första dagar. Än är det vinter.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Valuta för pengarna

Säga vad man vill om Melodifestivalens fjärde deltävling i Skellefteå, men nog fick Skellefteå som stad och kommun enormt mycket PR genom David Lindgren, en av programledarna. Ständigt och jämt återkom han till Skellefteå och hemma hos politikerna som anslagit ett antal 100.000 kronor till arrangemanget gnuggades säkert händer. Att städer slåss om arrangemanget kan man förstå och Skellefteå har tidigare arrangerat ett antal deltävlingar. Men PR-värdet höjdes väldigt mycket genom just David Lindgren, som ju har Skellefteå som sin hemstad där han är uppvuxen. Han sparade verkligen inte på krutet.

Nu är det väl så att inga direkta konsekvenser av detta kommer att kunna avläsas. Men nog inpräntades namnet på stan och kommunen ordentligt hos dem som tittade och det är klart att det nog på sikt kan ge en och annan besökare. Och vad det i sin tur kan föra med sig vet ingen. Det som möjligtvis saknades var den mer seriösa sidan av de möjligheter som finns och utvecklas i Skellefteå där såväl det gamla som nya näringslivet i många avseenden går i spetsen och där många företag är framgångsrika på den globala marknaden.

Jodå, för en gångs skull satt jag och tittade på hela sändningen. Jag tycker att det var jättekul att Jon Henrik och Aninia gick direkt till final. Det var i alla fall min favoritlåt. Wictoria gjorde det också, även om jag nog skulle ha lagt min röst på Loreen som ju har ett juste budskap i sin låt. Men hon kommer väl igen i nästa omgång – andra chansen.

Det var skojigt att Charlotte Kalla kom in på tredje plats i skiatlon-tävlingen (så heter det väl) i skid-VM i dag. Den placeringen var hon väl värd och kanske hade hon kunnat vara närmare ettan och tvåan om hon inte hade ramlat under första delen när de åkte klassiskt. Hur som helst var det bra gjort. Det var också bra, tycker jag, av Marcus Hellner att komma sjua i herrarnas tävling i samma disciplin. Han låg med i den grupp som kappades om tredjeplatsen. Även om man är nära så ger det inte några medaljer, men prestationen var helt ok i mina ögon.

Lika roligt som dessa framgångar i skid-VM var att Sunnanås damlag vann första matchen i Arnes Bil cup i Luleå. Motståndet svarade Umedalens IF för och Sunnanå vann med 1–0. Matchen var den första på stor plan för laget den här säsongen och cupen blir en bra värdemätare på var laget står formmässigt och vad man behöver slipa mer på. Seriestarten är ju inte förrän om cirka två månader och jag hoppas att truppen både hinner vässas och och breddas till dess. Ja, jag vet att så blir fallet. Det är roligt för de unga tjejerna som tagit steget upp i A-truppen att växa och få ta mer ansvar. Det blir nog bra i slutändan med hela den nya truppen.

Min dag, avslutningsvis, har varit bra, kan jag meddela. Besöket hos kiropraktorn i går och hans korrigering av min snedhet bidrog uppenbarligen mycket effektivt till att jag i dag inte har känt någonting av det tidigare så onda när jag varit ute och gått. Men den riktiga testen med en ordentlig promenad återstår att göra. Men nu vet jag ju var kiropraktorn håller hus, så det är väl bara att söka upp honom igen om besvären återkommer. Fortsatt god helg hoppas jag att ni får.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Rakryggad. Jag..?

Många gånger har jag återkommit till det som jag anser vara ett faktum. Nämligen att ingenting kan vara så falskt och fel som självbilden. Man går omkring och inbillar sig saker om sin egen förträfflighet och så kan verkligheten vara en helt annan. Det har jag kunnat notera för egen del många gånger. Då får krackelerar självbilden en smula, men den faller aldrig sönder eftersom det ju finns så många olika delar av livet och det man gör i livet som man kan putsa upp för egen del och för sig själv.

I dag fick sig självbilden en ny spricka. Det var inte så allvarligt förstås och därför tål den att berättas. I hela livet – ja, i alla fall sedan jag blev ordentligt vuxen – har jag trott att gått rakt här i livet. Att jag haft och har en stadig kurs där jag tacklat med- och motgång med rak rygg.

Pyttsan. Ni som regelbundet läser mina små betraktelser vet att jag då och då har klagat över att jag under det senaste året – minst – haft svårt att gå. Det har gjort så förbaskat ont i höger skinka och höger ben. Ibland har det slagit till efter bara 100 meter. Ibland har jag kunnat gå längre. När vi var i Egypten kunde jag en gång gå fyra kilometer innan smärtan tvingade mig att sluta. Men jag var jätteglad över dessa kilometer.

I dag hamnade jag hos en kiropraktor. Jag har varit till en annan tidigare, som undersökte mig när jag hade kläderna på. Han vred mig åt ena hållet och han vred mig åt andra hållet och konstaterade att inget var fel som han kunde upptäcka. Besöket i dag var av ett annat slag. Jag fick strippa av mig alla kläder utom kalsingarna och lägga mig på en bänk. Redan innan han rört mig konstaterade han att jag var sned. Ena höften var två-tre centimeter högre än den andra. Han gick vidare till ryggraden och slog fast att ett antal kotor också kommit ur sina lägen.

Så fixade han till det och det knäppte så tydligt att till och med jag hörde det när han bearbetade obalanserna. Ont gjorde det inte, tyckte jag. Efteråt kände jag bara en värme där han korrigerat benen i kroppen. Särskilt vid höften. Jag hade inte tid att kolla resultatet omedelbart, men en kortare och rask promenad direkt efter gick bra och jag kände inte någonting av de tidigare besvären. Jag prövade till och med att springa en bit! Det gick också bra.

Så nu ska jag försöka hålla mig rak. Jag får stretcha och alltid tänka på att rätt belasta kroppen. Det finns förstås en risk för att besvären kommer åter efter musklerna tydligen är vana att dra iväg åt det håll där de tydligen varit de senaste åren. Men jobbar jag på konsekvent, så kanske det blir bra innan jag slutar mina dagar.

Nog om det. Dagen i övrigt har varit en vanlig fredag med tvättstuga och träning. Jag var också iväg och skottade snö hos gode vännen som är bortrest. Tyvärr missade jag helt flytten av huset på norra sidan av älven vid Viktoriabron. Nu står huset längre bort så tydligen gick flytten helt enligt planerna. Det hade varit roligt att se hur det gick till.

USA:s nya regim med president Donald Trump i spetsen kan nog komma att ställa till med mycket elände i världen. Den känslan växer sig allt starkare hos mig i alla fall. Han har nu slagit fast att USA måste rusta upp och öka sin kärnvapenarsenal. Det är en sak. Mer närliggande är det som hände i dag när Vita huset höll en pressträff och då stoppade ett antal medierepresentanter från att närvara. Det var CNN, New York Times, Politico, Buzzfeed och en stor del av de utländska journalisterna som inte fick komma in och ställa frågor till Trumps pressekreterare Sean Spicer. AP och tidskriften Time bojkottade då frågestunden.

Att förhindra vissa medier från att närvara är ytterligt illavarslande. I och för sig ligger det helt i linje med Trumps tidigare flera gånger uttalade löfte att han ska sätta stopp för fakemedier, det vill säga de medier som kritiserar honom. Såväl republikanska politiker som höga militärer har uttryckt att detta är första stegen mot en diktatur. Det känns som att de har rätt.

Trumps sätt att argumentera skrämmer. När han under förra helgen gick ut med budskapet att något hänt i Sverige förra fredagen fick han mycket kritik för det. Helt enkelt därför att ingenting hade hänt av det slag som han insinuerade. I dag följde han upp det genom att konstatera att medierna i Sverige fortfarande inte har skrivit något om det som hände! Alltså är medierna inte trovärdiga – det är budskapet.

Han kastar fram något fiktivt och påhittat, skapat av hans egen fantasi och tolkning av ett uppenbarligen vinklat reportage. När han får kritik för det, går han till ny attack genom att säga att medierna förtiger den ”sanning” som han förmedlat. Demagogiken är densamma som vi känner igen från slutna länder med envåldshärskare. Lögnen upphöjs till sanning och dessvärre är det många människor som går på det. Och det är riktigt, riktigt farligt.

Men nu är det sent – igen – och jag ska inte orda mer om det. I alla fall inte nu. I morgon är det lördag och skid-VM fortsätter. Det kommer jag nog att hålla ett öga på.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Kort sammanfatting

Det har varit en lång – men bra – dag. Det är sent nu och jag tänker inte bli särskilt långrandig. Bara några helt korta noteringar från min dag. De som arbetar med balkongerna jobbade på duktigt i dag (det gör de varje dag) och fick dit utbyggnadsdelen på alla balkonger i vår huskropp. Jag vet inte hur många balkonger det är, men jag gissar på åtminstone 18. Jag har också sett att de transporterat hit de nya balkongräckena och om vi har tur så kanske de kommer på plats i morgon.

Jag har tittat på skid-VM. Det var ju duktigt av av Ingmarsdotter och Falk att komma fyra och femma i finalen i sprint. Stina Nilsson, som var en aspiranterna på en medalj körde ihop i sista kurvan inför upploppet och ramlade och drog med sig en rysk deltagare. Just när hon föll var hon på stark frammarsch och skulle nog ha kunnat knipa en plats i finalen. För grabbarna gick det betydligt sämre.

Och så har jag tillbringat drygt fyra timmar med Sunnanåfolk under kvällen. Som alltid trevligt och givande. Om en månad ungefär blir det årsmöte. Men redan till helgen deltar lag från Sunnanå i cuper i både Luleå och Skellefteå. Damlaget åker till Luleå för att få chansen att spela på fullstor plan mot tre motståndare, medan andra lag deltar i Electrolux Home Cup här hemma i Skellefteå.

I morgon skriver jag nog mer även om det är en dag som är fylld av rutiner eftersom det då är fredag. Igen. Veckorna går verkligen fort.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Jag i ett VM…

Jag tror att det inte finns någonting i denna världen som är lättare än att överskatta sig själv. Trots att jag med alla mina år på nacken borde ha lärt mig annat så dras jag då och då mot tankegångar att jag minsann skulle ha kunnat göra det bättre än andra. Sådana tankegångar och denna överskattning – fast jag inte ser det som en överskattning – drabbade mig hårt i dag. Dessutom har jag kommit på en metod att faktiskt delta i ett världsmästerskap även om det i en mycket etablerad idrott.

I dag noterade jag nämligen i tidningen att Eurosport sände från det nu påbörjade skid-VM i Lahtis. Märkligt, tyckte jag, att inte sändningen gick via SVT. Så jag slog på TV:n och mycket riktigt – sändningen från Lahtis pågick. Det visade sig att det som sändes var kvalificeringstävlingen för 10 km herrar (damerna hade åkt tidigare). De tio bästa kommer att få tävla i VM, så det var mycket som stod på spel för deltagarna.

Nu hann jag inte se hela sändningen, men när jag stängde av så låg de bästa på tider runt 26-27 minuter. Det är inte dåligt på milen, även om jag tror att hängivna och vältränade motionsåkare nog kan klämma milen på ungefär samma tider. De tävlande kom från nationer som inte är så vanliga i skidsammanhang – Island, Danmark, Grekland, Storbritannien och så vidare.

Men det fanns en åkare som mitt hjärta slog varmt för. Han var från Venezuela. Han kämpade på flacka partier och tog sig upp för de branta backarna och han ramlade både bakåt och framåt i utförslöporna. Men innan han gav sig iväg nerför stod han länge och tvekade om han skulle åka eller inte. Denne åkare hade startnummer 1. På upploppet mot mål ser man hur den ena åkaren efter den andra kommer i mål. De har startnummer uppåt 60-talet. Så kommer 1:an och närmar sig mållinjen. Rimligen måste han då vara ungefär en halvtimme efter de som gick i mål. Tänkte jag, som inte sett hela sändningen.

Men icke. Det visade sig att denne man från Venezuela gick i mål för att bryta loppet. Han hade bara åkt halva sträckan. Närbilderna visade att han var genomsvettig av ansträngningen och prövningen som han genomgått – ja, det är nog rätt ord. För han gick på skidorna, som ändå inte riktigt ville åt det håll som banan gick. Det var i detta skede som jag insåg att jag förmodligen (lite blygsamhet må jag väl visa) skulle ha kunnat delta i denna kvalificering och inte komma sist.

Visserligen har jag inte åkt skidor på säkert 25 år. Och helt sant är att jag är dåligt tränad. Konditionen är sannerligen inte som den var när jag sprang terrängmilen på 36 minuter. Men nog sjutton skulle jag i det skick som jag befinner mig i kunna slå killen från Venezuela och alltså inte placera mig sist i ett VM.

Så nu gäller det för mig att hitta en sport som arrangerar ett VM någonstans i världen. Sporten ska vara väldigt udda för mig och föregås av kvalificeringar, som alltså är en del av detta världsmästerskap. Till en sådan tävling skulle jag kunna anmäla mig och stolt komma sist efter att till och med ha brutit tävlingen. Men då har jag varit med i ett riktigt världsmästerskap i alla fall. Och det skulle jag – om jag mot förmodan skulle överleva en sådan fysisk prövning (tävlingsdjävulen finns ju alltid där) – kunna skryta om väldigt länge.

Nej, jag överskattar mig och de prestationer som jag tror mig vara mäktig. Tankarna är bara tankar och naturligtvis helt utopiska. Om jag inte ens en enda gång har anmält mig till Broarna runt i Skellefteå och då inte ens till dem som väljer att inte bli tidtagna – ja, då är det förstås bara en dumhet att leka med tankar om att delta i världsmästerskap.

Fast tankarna roade mig. Och jag har ju faktiskt varit på Friskvårdskompaniet i dag och tränat…

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Något måste göras nu

Ett upplopp som det som hände under gårdagsnatten i Rinkeby borde inte få eller kunna hända igen. Men det kommer att hända igen. Kanske i Rinkeby. Kanske i någon annan förort till Stockholm, Göteborg eller Malmö. Eller i något annat område i någon annan stad som klassas som ett utanförskapsområde. Ett stort antal ungdomar attackerade både polis och allmänhet. En DN-fotograf slogs ned och fick uppsöka sjukhus. Affärer plundrades. Bilar brändes och skadegörelsen var stor.

Enligt samstämmiga uppgifter dröjde det innan tillräckligt med poliser kom till platsen. Samstämmiga i den bemärkelsen att det i alla fall bara är de rösterna som lyfts fram. Men så är det kanske eftersom förödelsen och upploppet, om vi kallar det så, kunde pågå under så lång tid. Dessutom har polisen inte lyckats gripa en enda av de kanske 50 eller 60 ungdomar som deltog i våldsamheterna. Det är bara regeringen i form av inrikesminister Anders Ygeman (S) som hävdar att polisen gjorde sitt jobb. Till och med enskilda poliser som deltog i att försöka stävja upploppet kritiserar polismyndighetens agerande.

Det är alldeles uppenbart att samhället framför allt i form av polismyndigheten måste kraftsamla i dessa områden för att bryta upp gängen. När något inträffar måste polisen prioritera att gripa misstänkta gärningsmän för att sedan lagföra dem. Den lagföringen måste gå snabbt. Straffen ska vara tydliga och tämligen omedelbara.

Förmodligen behöver inte den svenska polisen uppfinna hjulet en gång till. Runt om i Europa och i världen i övrigt finns det gott om exempel på hur gängstrukturer bryts sönder och hur det blir tryggare och lugnare för det stora flertalet som lever och bor i dessa områden.

Än en gång vill jag påpeka det för mig naturliga. Kortsiktiga åtgärder av den typ som som nämnts ovan måste sättas in omedelbart. Men lika viktigt och parallellt med detta är det helt nödvändigt att på många olika sätt sätta in resurser som på sikt minskar utanförskapet i dessa områden. För att lyckas med det krävs insatser från många olika delar av samhället både från den offentliga och privata sidan. Och från föreningslivet, som alls inte ska underskattas när det gäller att hålla ungdomar sysselsatta.

Så länge jag kan minnas har jag hävdat att gängbildningens utveckling beror på att ungdomar söker sig till dessa grupper för att bli sedda och därmed bli accepterade. När samhället inte ser de unga, inte lyssnar på de unga, så söker de sig till verksamheter och aktiviteter – även om det är synnerligen destruktiva sådana – där de är en del av en gemenskap. Så samhällets utmaning är att hitta alternativa verksamheter som förmår att locka ungdomar, att få dem att bli sedda och att ge dem ansvar. Ett sådant långsiktigt arbete ger resultat. Det är i alla fall jag övertygad om.

Områden som Rinkeby beskrivs ofta på ett stereotypiskt sätt. Det är problemområden heter det. Men vi glömmer gärna bort och/eller förtiger det faktum att det bor 10.000-tals människor i dessa områden som trivs där och som framlever sina dagar där. Nyligen visade statistiken att arbetslösheten minskar – om än inte tillräckligt snabbt – i dessa områden och rent allmänt är det inte områden som bara innebär problem. Det är små grupper ungdomar – framför allt – som stör ordningen och förstör bilden av dessa områden.

Mot den bakgrunden måste insatser, kraftiga insatser, sättas in för att bryta upp gängen. Hur detta ska göras finns det som sagt många goda exempel på. Det är bara att sätta igång, tycker jag.

Och så helt kort om min dag. Den har varit god mot mig. Hälsan är i behåll och jag har börjat lite smått på ett skrivprojekt. Eller rättare – jag har nybörjat på ett gammalt skrivprojekt. Det känns bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Bildts smarta svar

Jag vet inte vad Carl Bildt håller på med nuförtiden. Den forne statsministern och utrikesministern håller sig i alla fall jour med vad som händer. Jag är sannerligen inte någon fena på Twitter. Jag har ett konto som jag bara använder för att annonsera när jag lagt ut något inlägg på den här bloggen. När jag lönearbetade var jag mer aktiv, men jag har för länge sedan glömt bort hur man bär sig åt för att följa med i alla tweets som läggs ut. Det tar ju sådan tid att försöka hänga med där.

På andra forum har jag dock noterat att Carl Bildt, som väl var den första statsmannen av någon betydelse som använde Twitter för att berätta vad han gjorde, tyckte och tänkte, i två fall har kommenterat den nye USA-presidentens göranden och låtanden.

I en tweet konstaterar Bildt, som självklart skriver på engelska för att – kanske – Donald Trump eller någon i hans omgivning ska läsa, att han förstått att presidenten tycker att pressen är utom all kontroll (out of control). I nästa mening drar han slutsatsen att det är precis så som det ska fungera i ett fritt samhälle. Det är i mitt tycke ett fantastiskt koncentrat av hur det är och ska vara i en demokrati. Men om mottagaren, president Trump, förstår eller vill förstå det är väl högst tveksamt. Det tycks ju som om han har målsättningen att få tyst på medierna som med rätta kritiserar hans lögner.

Trump gick ju ut i sitt tal i Florida med att ett terrordåd tydligen ägt rum i Sverige häromdagen. Nu har det visat sig att Trump kvällen innan tittat på ett hårdvinklat reportage från Sverige i den konservativa TV-kanalen Fox News. Det var inte många bokstäver som var sanna i det programmet men Trump tog dem för sanning och drog sina egna felaktiga slutsatser. Därav påståendet att det häromdagen skett ett terrordåd i Sverige. Det som möjligtvis kan ha lett fram honom till den slutsatsen var en sekvens i reportaget som visade övervakningsbilderna av gatulivet när en islamist sprängde sig själv till döds på en sidogata i Stockholm i december 2010.

Nåväl, hur fel Trump än hade så gick han i dag till förnyat angrepp mot Sverige genom att i en ny tweet slå fast att den storskaliga invandringen till Sverige inte alls har fungerat bra. Här kommer Carl Bildt in igen genom ett underfundigt tweet som går ut på att ”om man står i en grop så ska man sluta gräva”. Men det fattar väl inte Trump – om han nu får veta vad Bildt skrivit.

Nog om Trump för i dag. Min dag har varit bra. Träning först en stund på morgonen och sedan åkte jag till en kompis som är bortrest för att skotta snö på hans gård. Det ser ut att bli mer skottning där eftersom ett snöväder tydligen närmar sig och kommer till våra trakter på onsdag och/eller torsdag. Det är bra övning. Jag har också varit nere på stan en sväng för några ärenden. Då träffade jag på några bekanta som jag ordade med en stund och bland andra träffade jag Staffan Nilsson, den tidigare nyhetschefen på Norran. Tyvärr avbröts vi i vårt samtal när jag fick telefon, men å andra sidan hann säkert Staffan till sin destination där tiden var inbokad. Ett av mina ärenden fick skjutas upp eftersom handläggaren inte var på plats. Så det blir kanske en tur till stan i morgon igen. Eller på onsdag. Vi får väl se. Ärendet springer ju inte ifrån mig utan måste fixas, så det är väl bara att avvakta rätt tid.

Och nu, gissar jag, är det väl rätt tid att sluta för i dag.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar