Förhandlingar väntar

Nu har tyska folket röstat. Valresultatet är inte klart, men det finns förstås en prognos. Den säger att SPD (socialdemokraterna) får 26 procent av rösterna vilket är en ökning från valet för fyra år sedan med 5,5 procentenheter. Regerande CDU/CSU minskar sin väljarandel med mer än åtta procentenheter och ligger enligt denna prognos på 24,5 procent. Liberalerna ökar lite smått och de gröna ökar mycket – med fem procentenheter.

Nu i kväll har jag lärt mig en del om tysk politik och hur det fungerar där. Detta när jag har följt den bevakning som SVT har haft. En sak som tydligen står helt klar – bedömare anser så och till och med partiledarna tror att det blir så – är att de regeringsförhandlingar som nu vidtar kommer att dra ut på tiden. Efter förra valet tog det 172 dagar innan en regering kunde bildas. Nu hoppas partiledarna på att förhandlingarna kanske kan bli klara till jul. Bedömare tror att förbundskansler Angela Merkel också i år håller nyårstalet till tyska folket.

Det är väl alls inte otroligt att döma av hur det låter att Tyskland får en variant av vår Januariöverenskommelse innan en regering kan bildas.

De förhandlingar som nu kommer att föras kommer att ske mellan många partier. Det är nämligen inte alls givet att det är SPD som ges i uppdrag att bilda regering. I Tyskland fungerar det tydligen så att SPD kan förhandla med både liberaler och de gröna samtidigt som dessa två partier förhandlar med varandra och med CDU/CSU.

I en traditionell utfrågning i tysk TV under valdagskvällen av partiledarna, så öppnade liberalernas ledare för att börja förhandla med de gröna. Om de kan hitta en gemensam grund att stå på, så kan de i sin tur pressa både SPD och CDU/CSU för att få så bra villkor som möjligt i en framtida regering.

Det som ligger till grund för förhandlingarna är sannerligen inte bara vem som ska regera med vem. Förhandlingarna gäller i allra högsta grad sakpolitik. Det avtal som träffas brukar vara mycket detaljerat och kan uppgå till 200 sidor eller mer.

Vi får se hur det slutar. Men uppenbarligen är det alldeles för tidigt att spekulera. Jag tror att det enda säkra som kan sägas är att alla kan ta alla. Politik är ju det möjligas konst, sägs det.

Det är lite intressant med den lilla vänstervåg som visat sig på olika håll och nu senast i Tyskland. Återstår att se om den håller i sig under det närmaste året här i landet. Som opinionen – och sakpolitiken – ser ut här så är det ju inte alls säkert att Socialdemokraterna kommer att bli det regeringsbärande partiet efter nästa val. Men det är oerhört lång tid kvar till dess att det är dags att rösta. Mycket hinner hända och eftersom ingen vet vad som händer vare sig nationellt eller internationellt som kan påverka opinionen, så är det inte heller någon idé att spekulera.

Min dag har varit bra och jag lyckades faktiskt pallra mig fram i ett par kilometer utan att ha outhärdligt ont. Kanske var det för att solen sken och naturens alla färger bedårade mig.

Greta, smittan och höst

Det tyska valet på söndag ska bli väldigt intressant att följa – så gott det nu går – och framför allt se resultatet av. Det är mycket som talar för att det blir Socialdemokraterna som vinner och bildar ny regering. Angela Merkel lägger ju av som förbundskansler och en ny ska tillträda. Vem det blir är fortfarande osett.

Merkels partipolitiska stöd – CDU/CSU – har tappat mycket stöd i opinionen. Miljöpartiet som i Tyskland heter De gröna har fått ökat stöd. Just i dag har den organisation som Greta Thunberg varit med och bildat – Fridays for future – organiserat demonstrationer runt om i världen. Inte minst i Tyskland där 450 demonstrationer arrangerades.

Greta Thunberg deltog själv – och var naturligtvis huvudperson – i demonstrationen i Berlin som enligt uppgift samlade 12 000 personer. Jag tycker att det ska bli mycket intressant att se om dessa landsomfattande demonstrationer som kräver åtgärder för att rädda klimatet kommer att påverka väljarna. Och då på ett sätt som innebär att De gröna stärker sin opinion ytterligare. Vilket förstås i sin tur kan få inverkan på valresultatet för Socialdemokraterna respektive CDU/CSU. Svaret ges på söndag kväll eller möjligen på måndag.

Jag är inte rädd för utvecklingen av covid-smittan. Men lite orolig är jag allt. Snart släpps så gott som alla restriktioner och jag är nog inte ensam om att befara att det kan bli starten för en så kallad fjärde våg. Om så blir fallet och hur hög den i så fall blir återstår i så fall att se.

Klart är att smittspridningen ökar bland ungdomar och relativt unga. Men även äldre som är full vaccinerade drabbas av smittan – igen. Vilket kan bero på många olika saker men kanske mest på att det sägs att immunförsvaret är klenare hos äldre. En tredje spruta till äldre på boenden och som har hemtjänst i första hand bör arrangeras nationellt så snart som möjligt. Och om en månad borde det vara dags för oss som är över 65 eller 70 år att få en tredje dos också.

Det sägs ju att det är på gång med någon form av kombinationsvaccin som kan förhindra eller lindra både covid-19 och säsongsinfluensan. Jag tror inte ett sådant vaccin kommer fram förrän möjligtvis till nästa höst. Så jag hoppas att jag och många med mig kan se fram mot en spruta i vardera armen framåt oktober eller november. En spruta mot Covid-19 (och då gärna en med Pfizers- eller Modernas vaccin) i ena armen och så en spruta mot säsongsinfluensan i andra armen. Det borde vara snart gjort.

Apropå vaccineringen så har jag kikat på det digitala ”kvitto” som jag har fått efter min fullföljda vaccinering. Det gäller bara till någon gång i oktober. Vad som händer efter det vet jag inte. Men om jag skulle få för mig att åka ut på en resa så har jag ju inget intyg på att jag är fullt vaccinerad. Kanske får jag ett nytt. Jag ska vid tillfälle ringa och fråga.

Bara på några dagar har det blivit riktig höstligt ute. Träden har börjat kläs i alla de vackra färgerna som karaktäriserar hösten. När det värsta regnet och blåsten gav med sig har det blivit nästan ljummet i luften och det känns skönt. Ser fram mot de fina soliga dagar som meteorlogerna har utlovat i början av nästa vecka.

Min dag har varit bra.

Ny dator på plats

Så har jag varit och hämtat min nya dator. Det tog tydligen betydligt längre tid att föra över det som var i min gamla till den nya, men på eftermiddagen var det dags att gå till butiken. Jag ställde många frågor och fick många svar. Dessvärre förstod jag säkert inte allt och fick fråga om. Nu är jag tydligen också ansluten till ett moln. Det har jag aldrig varit tidigare. Tydligen far allt jag gör upp i molnet och kan tas ner igen. På något sätt. Hur det går till har jag inte en susning om.

Mycket energi har i stället gått åt att försöka få fart på datorn. Visst – allt gammalt är överfört. Men ändå är det en massa saker som måste startas om med användare och lösenord. Sedan fick jag inte bank-id att fungera heller varvid jag fick ringa till banken. Där var det en grabb som lotsade mig igenom alla slags sidor och ikoner som jag skulle trycka på. Till slut fungerade det.

Det är allt lite fascinerande med dessa ungdomar. I butiken där jag köpte datorn jobbade tre tjejer. Jag hade att göra med alla tre och de var glada, tålmodiga och skickliga. Fingrarna gick som lärkvingar (så är det väl man säger) på den ena datorn och medan den jobbade de med en annan dator. Eller en telefon. Snabbt och enkelt såg det ut att vara. Jag blev rent stolt över tjejerna och vad de kan om sådant som jag absolut inte kan.

Likadant med killen på banken. Lugnt och stilla talade han om för mig vad jag skulle göra och var jag skulle klicka. Han lärde mig också något helt nytt. Jag har ju haft en sådan där mus ”utan svans” (som jag kallar det) i många år. En sådan där mus som går på bluetooth och en mus från Apple. Där finns bara ett sätt att klicka. Så varje gång under alla år som någon har sagt att jag ska ”högerklicka” har jag gett upp. Det går inte, har mitt svar blivit.

Killen på banken meddelade att högerklickning på en sådan mus görs med två fingrar! Och si – det fungerade. Den lärdomen har jag tagit till mig och frågan som återstår är förstås när man ska högerklicka. Förmodligen gör jag det inte igen förrän någon säger åt mig att göra det.

Uppfylld av det nya som jag är kan jag konstatera att jag inte följt med i nyhetssändningarna eller på något annat sätt känner för att skriva mer i kväll. Varför jag konstaterar att dagen har varit bra, om än den har varit blöt och kall. Utomhus.

Tjänar mest

Jag minns inte hur mycket jag tjänade när jag bossade på Hudiksvalls-Tidningen och var 36 år. Jag har kikat på en sådan där prisomräknare och jag skulle tro att den lön jag fick då motsvarar cirka 25000 kronor nu. I månaden. Jag förstod inte bättre än att jag tyckte det var bra. Faktiskt tänkte jag inte så mycket på det eftersom det var jobbet som gällde. Satsade nog mest energi på det.

Och på familjen förstås. Dotter Moa föddes då. Vi hade köpt hus på auktion, blåst ut det och byggt helt nytt innanför de gamla väggarna. Utvändigt skrapade jag bort gammal färg, grundmålade och finmålade hela huset. Hur sjutton hade jag energi och ork till det samtidigt som jag jobbade sex dagar i veckan? Men det gick. Och det var roligt. Pengarna räckte inte till allt. Bitvis var det kärvt. Räntan på huslånet var tolv procent någonting och topplånet lite drygt 16 procent.

Den enda anledningen till att jag tar upp detta är att jag i dag läste om världens bäst betalda fotbollsspelare och vad han tjänar. Enligt det amerikanska magasinet Forbes är det 36-åriga Cristiano Ronaldo som tjänar mest. Forbes har lagt ihop vad han får i lön från sin nya klubb Manchester United, bonusar och sponsorkontrakt. När allt summeras så uppger Forbes att Ronaldo kommer att se att summan på hans konto har ökat med motsvarande 125 miljoner amerikanska dollar när säsongen är över. 2,4 miljoner dollar i veckan.

Det blir lite över en miljard kronor på ett år! Han har ju spelat ihop en krona eller två tidigare år också. Och jag som tyckte att jag tjänade bra när jag var i hans ålder. Ja, ja – allt är relativt och det är som det ska vara.

Christiano Ronaldo är utan tvekan en duktig fotbollsspelare. Men det är ju många andra också. Lionel Messi till exempel. Han lär dock inte komma upp i Ronaldos klass; det fattas cirka 15 miljoner dollar, enligt Forbes. Men 110 miljoner dollar är ju inte kattpiss det heller. Om man säger så.

Det jag tänker på i allmänna termer är hur länge det är hållbart med så stora summor. Ronaldo och Messi och ett antal andra spelare är förstås exeptionella exempel. I förhållande till andra heltidsproffs så framstår de senare som rena fattiglappar. Även om de i internationell toppfotboll säkert kan få ett eller flera tiotals miljoner kronor (om vi ska räkna i svenska pengar).

Stillsamt kan jag fundera på om dessa spelare är värda de summor som de får. Svaret är förstås att de är det. Marknadsreglerna är ju sådana. Och det är klart att spelarna, även en bit ner i divisionerna, ska ha en viss ersättning för den tid som de lägger ner på sin idrott. Sakta med säkert har ersättningarna trissats upp – åtminstone i herrfotbollen – och många klubbar kämpar hårt för att få ekonomin att gå ihop, trots att så väldigt mycket i en förening görs av ideella krafter.

Det är gott och fint att titta tillbaka på gamla tiders ideella föreningar när allt arbete var ideellt. När någon eller några i klubben klippte gräset och kritade linjerna. När kaffe kokades och bullar bakades. När tränare och spelare var där för att det var roligt att lira. De var förstås högst aktiva i det vardagliga föreningslivet också. När laget och andra själva spikade ihop läktare och omklädningsrum. Och kanske gjorde en liten läktare på ena långsidan av planen.

Det ideella engagemanget finns kvar. Det vet jag sedan mitt engagemang i Sunnanå SK. Men det blir allt svårare att hitta dessa krafter och detta engagemang. Så var det i alla fall för något år sedan.

Jag hoppas att det har vänt. Kanske har pandemin bidragit till att många fått justera sina värderingar så att man också kan se en tjusning i att bidra med saker på ”hemmaplan” så att säga.

Apropå pandemin så ökar smittspridningen igen. Jag tror att jag hörde rätt när jag fick uppgiften att det ligger fler på sjukhus nu med covid-19 än för ett år sedan. Och så gott som alla som tvingas söka vård är ovaccinerade.

Det känns väldigt onödigt att belasta vården så. Att den och de som av olika skäl inte vill vaccinera sig bidrar till smittspridning och sjukdom. Eller själva kanske blir svårt sjuka.

Min dag har i alla händelser varit bra. Och i morgon blir det spännande. Då ska jag köpa en ny dator. En Mac förstås.

Dags att köpa nytt?

Om det blev ett väldigt långt inlägg i går så får jag väl försöka balansera det med ett betydligt kortare i dag.

Den stora händelsen för mig i dag var att datorn låste sig totalt. De fönster som jag hade öppna på skärmen låg kvar. Ingenting hände och jag var inte människa att begripa hur jag ens skulle kunna slå av datorn. När jag på olika sätt och på ett totalt fruktlöst sätt försökt få fart på datorn igen var det bara en sak kvar att göra.

Nämligen att åka ner till stan och gå in i affären där jag köpt datorn. Jodå, en ung tjej fick snart fart på datorn igen men konstaterade samtidigt att den börjar bli lite sliten. Den där plattan som man styr pilen med och som man klickar på, hänger inte med alla gånger.

Det är klart att man blir orolig när datorn plötsligt inte fungerar. Hur man än vrider och vänder på saker och ting så har man blivit väldigt beroende av datorn. Mycket är lagrat i den och när jag insåg att ens historia sedan många år finns gömt eller lagrat i datorn – ja, då är det dags att göra något.

Exempelvis ta en så kallad backup. I dag fick jag lära mig att man kan ha ständig backup. Om man vill det. Annars rekommenderade den trevliga och kunniga tjejen att jag bör göra en backup ganska ofta. En gång i veckan eller en gång varannan vecka. Det är ju enkelt.

Det ena gav det andra. Och det slutade med att jag började visa intresse för att köpa en ny dator. Visst sjutton kostar den pengar. Mycket pengar. Å andra sidan kommer nog tillvaron att kännas en smula säkrare om jag vet att datorn inte hänger sig eller hittar på att gå sönder på något annat sätt.

Den som jag sitter och skriver på nu (fortfarande envisas jag med att betrakta datorn som en rackans effektiv och avancerad skrivmaskin) är ju snart tio år gammal. Firman där jag handlar har lovat att ta hand om den om jag köper en ny. Då fixar de till den, nollställer den och skänker bort den till någon som behöver den i något fattigt land. Det låter bra för min del.

Återstår bara att besluta sig för om jag ska köpa ny dator eller inte. Får väl fundera en stund på det. Min dag har varit bra.

Kina, budget och Luleå

I går när jag såg att det kinesiska fastighetsbolaget Evergrande har finansiella problem och jätteskulder, så pratade vi om det här hemma. Skuldernas storlek finns det lite olika uppgifter om. 105 miljarder dollar eller drygt 890 miljarder kronor är en uppgift. 2 600 miljarder kronor är en annan uppgift. Om bara några dagar förfaller en räkning på nästan en halv miljard till betalning och det är alls inte säkert att det finns pengar att betala med.

”Det här får internationella konsekvenser,” konstaterade jag utan att veta men med en känsla som byggts upp av ständigt stigande börser och obekymrade kommentarer från ekonomer runt om i världen. Som om ständigt växande ekonomi är en självklarhet. Så är det inte och den läxan har vi lärt gång på gång. Och vi kommer förmodligen att få lära oss den en gång till.

I dag sjönk börserna runt om i världen. Anledningen var Evergrandes problem. Varför det? Jo, kanske därför att det företagets problem snabbt kan smitta av sig på andra stora fastighetsaktörer i Kina och därmed på bankerna. Den kinesiska staten kommer förmodligen att rädda Evergrande med tanke på vad som står på spel. Men det är inte helt säkert.

Regimen har sedan något år tillbaka skärpt kraven gentemot fastighetsbolag och banker. Det är fullt möjligt att regimen vill statuera exempel genom att låta bolaget klara sina problem själv, vilket det knappast kommer att göra om rapporterna om dess finanser är korrekta. Vi får väl se hur det går och den hastiga och kraftiga börsnedgången blir startskottet för ett race neråt liknande det som uppstod efter kraschen för Lehman brothers.

Regeringen och finansminister Magdalena Andersson presenterade i dag sitt budgetförslag. Jag vill gärna kika lite närmare på det. Men det har ju stått klart sedan tidigare att det handlar om en så kallade valbudget. Inte nog med det. Budgetförslaget har självklart anpassats till vad Centern och Vänsterpartiet vill ha för att stödja budgeten och därmed se till att den går igenom i riksdagen.

Vi får väl se hur det blir med det. En sak som faktiskt är lite svår att förstå är Socialdemokraternas förslag om en så kallad familjevecka. Varje förälder med barn i åldrarna 4 –16 år får tre dagar som kan tas ut med en statlig ersättning av 80 procent av lönen. Det är säkert något som uppskattas av barnfamiljerna. Reformen beräknas kosta 3,5 miljarder kronor.

I förhållande till så mycket annat som är viktigt hade man nog kunna skjuta på den reformen. Men Socialdemokraterna vill väl ha en egen grej med i sitt förslag och inte bara saker för Centern och Vänsterpartiet.

Jag lyssnade på debatten mellan finansminister Andersson och moderatledaren Ulf Kristersson i SVT:s Aktuellt. Den senare hävdade att det absolut största problemet i det svenska samhället nu är gängbrottsligheten. Kristersson talar om den ”blodigaste sommaren någonsin” med 17 ihjälskjutna ungdomar.

Det är klart att det är hemskt. Men i min värld finns det samhällsproblem som är betydligt större. Jag tycker exempelvis att det är ett större problem att tusentals och åter tusentals personer inte får några jobb. Oppositionen talar om att den kan fixa det. Regeringspartierna säger att de kan göra det. Och detta egentligen utan att någon av dem kan göra det eller har kunnat göra det.

För länge sedan kanske det gick. När arbetslösa i stort sett kommenderades ut på så kallade beredskapsjobb för att fixa vägar och andra infrastrukturella satsningar. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna som nu beslutas må ha lite olika namn, men fungerar ungefär lika dåligt som de har gjort frän början.

Och var finns jobben som ska minska långtidsarbetslösheten? Inte minst Moderaterna antyder ju att de finns bara bidragen till de arbetslösa minskar. Det är samma attityd som Försäkringskassan har haft under många år; man nekar folk ersättning och hänvisar till sjuka till att ta jobb. Jobb som inte finns.

Så vitt jag förstår ökar inte antalet lediga platser bara för att bidragen till de enskilda minskar. Jag tror mig veta att det inte finns något vetenskapligt samband. De arbetsmarknadspolitiska åtgärderna består inte sällan av så kallade praktikplatser. Den enskilde skickas till en arbetsplats för att praktisera. Arbetsgivaren betalar ingenting eller väldigt lite. När praktiktiden är över konstateras att praktikanten inte håller måttet för en fast anställning varför en ny praktikant tas in för en liknande resa utan mål. Bra dock för arbetsgivaren som får jobb gjorda till minimala kostnader.

Min tilltro till realismen i partiernas arbetsmarknadspolitiska utspel har sedan lång tid tillbaka fått ordentliga smällar. Men nog om det för nu.

I dag har jag också sett bilder på hur ungdomar rycker in för sin värnpliktstjänstgöring på flygflottiljen i Luleå. Det väckte minnen. Jag ryckte in på det som kallades århundrades sexigaste dag – 6/6 1966. Det gjorde jag på T2 i Skövde. Första dagen minns jag brottstycken av. Det var många persedlar och prylar som man skulle hämta ut och släpa över kaserngården till logementet, som låg två trappor upp.

Det var första dagen av många. 15 månader låg jag inne och jag må nog säga att det var en bra tid. Mycket rörelse, mycket vila, mycket frisk luft, mat på regelbundna tider, ordning och reda samt goda kamrater.

Min dag i dag har varit bra, ska ni veta. Det är jag glad för.

Nätet och älgar

Nu i kväll påmindes jag om varför jag skriver mina små inlägg här på bloggen så rackans sent. Det är nämligen väldigt segt på nätet tidigare under kvällarna. I afton satt jag här vid datorn och det tog väl en minut eller så att få upp en ny sida. Sedan och helt plötsligt vid kvart i elva-tiden lossnade det och hastigheten var som normal. I alla fall som jag uppfattade det. Jag brydde mig inte om att kolla, vilket jag har gjort tidigare.

På bostadsföreningens extrastämma nyligen var frågan uppe till diskussion. Styrelsen meddelade att den håller på att undersöka hur kapaciteten i nätet ska kunna öka. Uppenbarligen är det inte bara jag som har haft synpunkter. Om jag uppfattade saken rätt så ska ett beslut tas vid ordinarie årsstämma i november.

Som det är nu så delar varje trappuppgång (om jag har förstått det rätt) på någon sådan där ”bite”, vilket inte säger mig någonting annat än att om vi är flera stycken som är igång så går det långsammare. Vi får väl se vad styrelsen kommer fram till och hur mycket en ordentlig uppgradering kan komma att kosta. Ser man framåt är det en nödvändig investering eftersom det blir mer och mer som görs och ska göras på nätet. Kanske kommer också yrkesaktiva att mer och mer sitta hemma och jobba.

Nu till något annat. Långt innan jag började arbeta här i Skellefteå så minns jag en bild som togs i Skellefteå och som publicerades i snart sagt alla tidningar. Jag tror – men är verkligen inte säker – att det var Ulf Johansson, den utmärkte fotografen på Norran, som tog bilden. Året var 1980 och bilden visade en älg som tagit sig in på sjukhuset. Bilden togs troligen en stund innan den sköts för det var väl det mest praktiska sättet att få ut älgen på.

Att rusa in i vårdlokaler har blivit ”inne” hos älgar på sistone. I mitten av augusti var det två älgar som tog sig in på Fjällbacka vårdcentral i Tanums kommun. Självklart ställde de till det och det slutade med att en älg var tvungen att avlivas.

I dag var det dags igen. Inte i Fjällbacka men i Eskilstuna när en älg tog sig in på ortopeden på Mälarsjukhuset. Uppenbarligen var älgen inte medveten om att avdelningen var stängd på helgen, men ganska snabbt konstaterades att den i alla fall var skadad. Så nog hade instinkten väglett älgen rätt.

Nu fick älgen kanske inte den vård som den eftersökte. En person från Eskilstuna Zoo kallades till platsen som med två bedövningspilar fick älgen att somna in. Och därefter avlivades älgen. Om det skedde på plats eller om man kånkade ut älgen först har jag inte fått grepp om.

Det skulle också vara lite intressant att veta vad som händer med älgen efter döden. Vem eller vilka ”äger” rättigheten till köttet. Lämpligt vore väl om köket på sjukhuset får ta hand om köttet. Det är ju inte precis vardagsmat för patienterna att käka älggryta eller älgstek. Det blir ju också en liten kompensation för de skador som älgen åstadkom när den tog sig in genom stängda dörrar.

Ja, det får väl vara allt för i dag. En dag som bjöd på en riktig överraskning. Våra norska vänner Åge och Tone dök upp för ett besök i stan. De har inte varit här på två år och ser nog fram emot att beskåda nymodigheterna i stan – kulturhuset och batterifabriken.

Min dag har varit bra.

Astras effekt då?

Nu börjar allt fler tala om behovet av en tredje vaccindos mot covid-19 redan i höst. Jag har ju ganska länge ordat om min önskan att få en sådan spruta och den önskan har inte blivit mindre under den senaste tiden.

I media har jag ju sett uppgifter som tyder på att vaccintillverkarna kanske redan till nästa höst kan få till ett vaccin som skyddar både mot covid-19 och den traditionella säsongsinfluensan. Den senare kan ju vara väl så farlig för äldre personer som är ovaccinerade. Någonstans såg jag att överdödligheten i Sverige under influensasäsongen är omkring 1 000 personer. Så vanliga influensan tar också liv.

I dag kom uppgifter om en amerikansk undersökning som gjorts för att ta reda på vilken skyddseffekt som Modernas och Pfizers vaccin har. 3 600 vuxna på 21 olika sjukhus i 18 amerikanska delstater har deltagit i undersökningen, vilket väl får sägas vara ett tillräckligt antal för att dra tämligen säkra slutsatser av.

Det visade sig att Pfizers vaccins effekt hade minskat från 91 procent till 77 procent efter 120 dagar. Det ska väl direkt sägas att också 77 procents skydd mot svår sjukdom är bra. Modernas vaccin såg i denna studie ut att vara än bättre. Efter 120 dagar hade effekten minskat från 93 till 92 procent. Det vill säga med bara en procentenhet!

Vad skillnaderna kan bero på diskuteras nu. Modernas vaccin har en högre andel mRNA-molekyler än Pfizers vaccin. Modernas andra vaccindos ges efter fyra veckor medan Pfizers ges efter tre veckor. Och så vidare. Vaccinen från båda tillverkarna är väldigt lika och båda ger ett bra skydd.

Men jag undrar jag. Undrar över om det finns någon sådan här studie över vaccinets effekt på lite längre sikt när det gäller Astras vaccin. Jag och många med mig fick ju två doser av Astras vaccin, som är tillverkat på ett annat sätt än Modernas och Pfizers. Nu när smittspridningen ökar igen (jag känner faktiskt några som är fullvaccinerade, men som åter igen konstaterats ha smittats av viruset) så är det ju intressant att någorlunda veta hur pass skyddad man är. Är det till 75, 65 eller 50 procent? Eller mer? Eller mindre?

Hur som helst så vill jag väldigt gärna få en dos till och då gärna med innehåll från Pfizers eller Modernas vaccinfabriker. Vi får väl se vad som händer framåt hösten och förvintern.

Zlatan Ibrahimovic fyller snart 40 år. Han spelar för Milan och så sent som förra helgen gjorde han ett inhopp i en seriematch. Efter sex minuter på planen gjorde han mål, vilket bidrog till Milans seger.

Det var hans första framträdande på fyra månader. Han har dragits med och rehabiliterat en knäskada. Nu är det en hälsena som är inflammerad som gör att han inte kan spela. Så jag börjar fundera över om hans karriär som aktiv fotbollsspelare på hög internationell nivå nu börjar gå mot sitt slut.

Zlatan själv vill nog inte tänka så. Den bild han har byggt upp av sig själv stämmer ju dåligt med den bild som alltfler skador och slitage framkallar. Jag tror att det skulle vara klokt av Zlatan att faktiskt – snart – tacka för sig. Så vitt jag förstår har han slantar så att han klarar sig bra många år. Sköter han sina kort rätt så kommer han snart att ha någon betydande roll i någon annan funktion.

Men som fotbollsspelare har vi definitivt sett det bästa av honom. Tror jag.

Min dag har varit bra. Tro det eller ej, men jag har faktiskt fått några saker gjorda i dag. Det kändes bra.

Första besöket

Det blev i alla fall en seger och tre poäng när svenska damlandslaget inledde sitt VM-kval i en match mot Slovakien borta i dag. Jag satt och såg matchen på TV och hade nog hoppats på att få se en del av det väldigt fina spel som i somras gav en andraplats i OS. Men icke så. Slovakien, som besegrades med 6–0 och 7–0 förra året, stod upp bra mot det svenska laget. Den svaga insatsen förklaras som en slags baksmälla efter framgången i OS. En konstig förklaring tycker jag.

Men om den är riktig så lär väl i så fall baksmällan gå över och därmed kanske det svenska laget presterar bättre i kommande matcher i VM-kvalet. Spelarna är ju jätteduktiga och har visat hur bra de kan spela. Jag ser fram emot att de visar det igen. Gång på gång.

Kina har under några år konsekvent och mycket målmedvetet byggt upp sin ställning i Sydkinesiska havet. Detta genom att anlägga start- och landningsbanor för flyg på konstgjorda öar vid olika rev i havet. Missilförsvarssystem har installerats. Omvärlden har protesterat och en FN-domstol kom 2016 fram till att Kinas anspråk på 90 procent av Sydkinesiska havet är ogrundade. Det struntar Kina i.

I går meddelades att USA, Australien och Storbritannien bildat Aukus – en ny säkerhetspakt som självklart har målet att hejda Kinas ambitioner i Sydkinesiska havet. Detta förstås utan att nämna Kina. Kina reagerar surt och säger att Aukus är en mentalitet som ligger kvar från kalla kriget. En kinesisk tidning säger att Kina nu ser Australien som en fiende.

Proklameringen av säkerhetspakten har också fått Frankrike att reagera. Frankrike hade kontrakt på att tillverka nya ubåtar till Australien. Det kontraktet rivs nu eftersom Australien får tillgång till den amerikanska teknologin, vilket har fått Frankrike att kalla hem sina ambassadörer från både USA och Australien.

Vi får väl se hur de här konflikterna reds ut så småningom.

I dag tog vi oss tid att besöka kulturhuset Sara. Vi har inte varit där tidigare och det var spännande att gå in i det för att undersöka det som gick att undersöka. Det är ju ett fint bygge, men någon riktig helhetsbild var det svårt att få eftersom det inte gick att gå in och kolla hur de olika scenerna ser ut. Tydligen är det mycket jobb som återstår i den allra största salen; den som tydligen ska ta 1200 personer.

Den omskriva kulturtrappan med de mysiga kuddarna kommer säkert att kännas bättre och mer naturlig när södra ingången öppnas. Vad som förstås saknas i dagsläget är hotellet och restaurangerna. Mitt intryck i övrigt är att det är väldigt mycket luft som bygget erbjuder. Stillsamt kan jag fundera på om inte det är volym som kunnat utnyttjas på bättre sätt.

Min dag har varit bra.

Flyg och vaccin

Vilken bra nyhet som kom i dag på det lokala planet. För nu meddelas att Ryanair kommer tillbaka och börjar trafikera Skellefteå från och med december. Det blir lite försiktigt i början med två turer i veckan – måndagar och fredagar. Turen går då mellan Skellefteå och Stockholm. Så vitt jag kan räkna ut så är turerna anpassade till de som veckopendlar från Mälardalen till Skellefteå och jobb på Northvolt eller på andra ställen som nu behöver personal.

Trafiken på flygplatsen ökar så sakteliga. SAS har ju varit uthålliga och haft en basal trafik hela tiden – om jag minns rätt – under pandemin. Den trafiken har utökats undan för undan i takt med att restriktionerna har lättat och behovet av fler turer ökat. I somras började flygbolaget BRA att trafikera Skellefteå på linjerna Stockholm och Göteborg. Det gick bra och trafiken som först var planerad till att fortsätta till 15 augusti fortsätter till slutet av den här månaden.

Men BRA blir kvar med två turer i veckan mellan Skellefteå och Stockholm (Bromma). De turerna går torsdagar och söndagar. Under våren nästa år är tankarna att det blir en direktlinje någon eller några gånger i veckan mellan Skellefteå och Gdansk i Polen. Som av en händelse har Northvolt verksamhet där.

Flygplatsen kommer att få en ökad betydelse för Skellefteå under de närmaste åren. Ja, under innevarande decennium. Så länge Norrbotniabanan finns och därmed järnvägsförbindelser söderut, så blir flyget den enda kommunikationsmöjligheten för de personer som kommer långväga ifrån. Såvida de inte vill åka tåg till Umeå, vänta någon stund för att sedan äntra bussen och en tvåtimmarsfärd upp till destinationen Skellefteå.

De konkreta planerna på eldrivna plan, utbildning av piloter på dessa plan samt den eldrivna shutteln mellan flygplatsen och batterifabriken är planer som jag livas upp av. De innebär ju också att Skellefteå tar täten på detta område i landet och kanske även i Europa.

Jag tittade en stund på den presskonferens som hölls med anledning av Folkhälsomyndighetens och regeringens besked att ungdomar mellan 12 och 15 år ska erbjudas vaccinering från och med november. Vaccinationerna i detta åldersspann runt om i Europa och världen har visat att nyttan definitivt och med råge överträffar riskerna. Mer än två miljoner vaccinationer av ungdomar i dessa åldrar har gjorts och förutom de vanliga reaktionerna som lite ont i armen och en smula feber finns det bara ett fåtal fall med lite allvarligare biverkningar, som dock är förhållandevis lätt behandlingsbara.

Det ska bli intressant att se hur stor viljan är att vaccineras när man kommit ner i åldrarna. Men det står också klart att det är betydligt fler vuxna som skulle behöva vaccineras för att pandemin på ett verksamt sätt ska kunna pressas tillbaka.

Min dag har varit bra.