Lite om debatten

Efter årsskiftet någon gång, i alla fall under första kvartalet nästa år, kommer vi att få en större balkong. Bostadsrättsföreningen fattade ju beslut för ganska länge sedan nu om att alla balkonger ska bli 60 centimeter bredare och dessutom glasas in. Det blir toppen. Men eftersom vi bor i den fastighet som ligger näst sist i åtgärdsprogrammet får vi vänta. Snart börjar emellertid arbetena i huskropparna som ligger längst in på Krongatan.

Redan nu börjar det emellertid att hända saker. Det är ganska brant nedanför de första husen och de liftar som har använts hittills kan inte arbeta där. Så nu har en stor skylift hämtats. Den kom redan i går kväll, men då hände inget i mörkret. I dag skulle den på plats. Den gick dock inte att köra in mellan husen så den fick ta en omväg runt Myntgatan för att komma in på gång- och cykelvägen som leder mellan Morö backe och stan.

Som alltid är det kul att titta på maskiner som brummar och folk som arbetar. Det är nog inte så lätt att köra sådana där liftar och när den skulle uppför backen mot husen hände något. Han som körde fick flytta ”armen” från att ha varit bakom maskinen till att hamna framför den. Det såg ganska kul ut när karl´n hissade upp sig till maxhöjd och tangerade trädtopparna innan han kom ner på rätt sida. Tyvärr kunde jag inte ta bild av det eftersom träden skymde.

Jag tror att man bytte sida för att förändra tyngdpunkten på maskinen i uppförsbacken. Här står mannen och kör skyliften uppför backen…

…och maskinen kommer  en bra bit efter. Det såg lite roligt ut. Och spännande var det för ett otränat öga. Det är ju sannerligen inte var dag sådana maskiner anländer till vårt lugna område. Med tanke på vad en sådan där maskin kostar i hyra, kan man ju hoppas på att arbetena skyndas på ordentligt.

I natt ägde debatten mellan Hillary Clinton och Donald Trump rum. Just nu sänds debatten i repris på CNN. Jag såg den inte då och jag vet inte om jag kan se den nu. Jag är ju inte så lite intresserad av det program som börjar klockan 21 om glesbygden i SVT. Det är det första av tre program.

Men åter till debatten i USA. Uppenbart var att de båda presidentkandidaterna har helt olika uppfattningar om tillståndet i USA. Trump anser att USA är i kris och han talar mycket om att stoppa företag från att lämna USA till förmån för fabriker i Mexico och Kina och i ett andra steg att få hem företagen igen. Hur det ska gå till – ja, svaret på den frågan blev han skyldig.

Nu ska jag inte recensera något som jag inte har sett. Jag är färdig med min grundläggande analys att Trump är en populist som säger vad – tydligen – många vill höra utan att tala om hur. Han har gjort rasistiska uttalanden som i mina ögon har diskvalificerat honom från att bli president i USA. Hillary Clinton har säkerligen sina fel och brister också [vilken människa har inte det), men hon är definitivt den bästa kandidaten både för USA och för världen.

Nu ska jag gå in och lyssna mera på debatten. Jag får väl återkomma med mer om detta, kanske, och definitivt om något annat. I morgon exempelvis.

Dagen har varit god med ett besök på Solbacken för att slänga skräp och handla lite. I morgon står annat på agendan.

 

 

I väntan på matchen i natt

Den stora händelsen i natt är förstås den första debatten mellan presidentkandidaterna i USA – Hillary Clinton och Donald Trump. Intresset för debatten är enormt stort och det förväntas att mer än 100 miljoner amerikaner kommer att följa de 90 minuterna som debatten varar. Att intresset är så stort beror naturligtvis på att den ena kandidaten, Donald Trump under hela den hittillsvarande kampanjen har vräkt ur sig den ena märkligheten efter den andra. Uttalanden som är rent rasistiska, starkt kvinnofientliga och påståenden som gång efter annan konstateras vara rena osanningar. Hur kommer han att agera i debatten i natt, svensk tid? Ingen vet.

Men många tror att debatten kommer att bli avgörande för hur det kommer att gå i valet. Allt beroende på vad Trump kan tänkas säga och naturligtvis hur Clinton svarar på eventuella angrepp och framkastade lögner. Det blir en balansgång för båda kandidaterna och de är säkerligen väl preparerade av sina kampanjstaber för alla eventualiteter.

Länge har jag tänkt titta på debatten, men att sätta klockan på ringning strax före tre i natt är inte speciellt lockande. Men att kolla morgonnyheterna är givet i morgon bitti. Replikskiften och uttalanden kommer att vevas många gånger i morgondagens nyheter ända från morgonen till kvällen och varje stavelse kommer att analyseras av experter av olika slag. Sedan blir det förstås en helt annan sak när amerikanarna går till val 8 november. Det ska ju bli två debatter till mellan de två kandidaterna – såvida inte Trump drar sig ur de debatterna, vilket räknas som ett fullt tänkbart scenario om det antingen går bra eller dåligt för honom i natt.

I går när jag åkte upp från Sundsvall till Skellefteå passerade jag, som alla andra på E4, Utansjö strax söder om Höga Kusten-bron. Där ser man skorstenarna och överdelen på fartyget Ocean Gala, som skulle fungera som asylboende för 1 800 personer. Nu ser jag att företaget som äger Ocean Gala har lämnat in en stämning mot Migrationsverket på minst 250 miljoner kronor. Detta eftersom det inte har kommit en enda asylsökande som fått plats på fartyget. Företaget hävdar att avtal skrevs avtal med Migrationsverket 19 februari och att det skulle börja flytta in asylsökande i början av juli.

När avtalet skrevs var det panik lite överallt på grund av alla asylsökande som kommit till landet under förra hösten. Mer än 160 000 personer kom hit då och sökte asyl och Migrationsverket hade stora problem att hitta boenden. Men då i februari hade strömmen av asylsökande redan begränsats och situationen började bli under kontroll och då fick väl Migrationsverket kalla fötter, som det heter. Turerna har varit många och det är uppenbart att Migrationsverket inte anser att avtalet gäller.

Nåväl, det hela får väl avgöras av domstol. Eller rättare av domstolarna eftersom en första dom säkerligen kommer att överklagas oavsett vem som anses ha rätt i tvisten. Hur dyrt det blir – antingen för fartygsägaren eller för Migrationsverket – vet ingen eftersom fartyget ligger kvar där i Utansjö, vid den gamla Rottnerosfabriken, och tickar pengar.

Vad mera att berätta? Jo, helt kort om att dagen började med en timme på Friskvårdskompaniet. Sedan gick dagen utan att något särskilt blev gjort. Så det blev en ganska bra dag ändå, om än jag hoppade över en del saker som borde ha gjorts. Det får jag väl göra i morgon i stället.

Söråker med vänner

Nu är jag hemma i trygga Skellefteå igen. Men dagen började i Sundsvall där dottern och jag skulle ta andra dagen på konstrundan i Söråker. Det var tid innan vi skulle vara där och då passade dottern på att färdigställa en liten grej som hon skulle skicka iväg till någon i England. Hon är med i en grupp som skickar små konstverk till varandra. Så det hon gjorde nu var att bränna in motiv i en tunn liten träask.

Hon pysslar alltid med någonting och allt verkar bli väldigt bra. I går så hittade hon ju en whiteboard i utställningslokalen och den fyllde hon förstås med en rad teckningar. Det gjorde hon mest för att förnöja sig själv, men nog blev de till glädje också för andra som råkade se dem innan hon raskt suddade bort alltsammans.

Det var mer folk som kom och tittade på konsten i dag. Men innan de började strömma till –nåja, det är kanske en viss överdrift, men relevant i förhållande till lördagen – tog Moa och jag en promenad. Då mötte vi en tjej som var ute med sin hund. En pudel som var klippt som en pudel. Fantastisk klippning som gjorts för utställningsändamål och en fantastiskt go´ hund. Två år gammal. Vi stod länge och snackade med matten och klappade hunden.

Knappt hade hon och hunden försvunnit förrän våra vänner Janne och Ann-Sofie styrde upp mot oss. De var på väg söderifrån och skulle hem i dag och tittade in på herrgården för att kika lite på vad Moa hade ställt ut och för att koppla av från körningen en stund.

De var uppenbarligen glada över att komma ur bilen en stund och vi var väldigt glada över att de kom. De är härliga människor som nu gjorde ett återbesök på Söråkers herrgård. Förra året var de här på bröllopsfest och hade väl aldrig trott att de skulle komma åter till platsen för att kika på konst och ha en trevlig stund. Jag hoppas att de hade lika trevligt och kul som dottern och jag hade. Och så bjöd de på lunch.

De stack iväg norrut en liten stund tidigare än jag. Vi hade ju sagt att vi inte skulle ha någon kappkörning norrut, så när jag kom ifatt dem så lade jag mig snällt bakom dem upp till Umeå. Man vet ju inte – de skulle ju ha kunnat få punktering eller något annat fel på den svenskbyggda bilen och då hade jag ju varit i närheten för att kunna bistå.

Nu på kvällen fick jag veta att Moa inte sålt något. Men det var bara ett par av utställarna som fick göra det. Moa var glad ändå. Dagarna har varit fina.

Och min dag har varit fin med dottern, vännerna och så förstås hustrun när jag väl var hemma.

Konstrunda och dramatik

För sex år sedan var dottern med på samma konstrunda som hon nu deltar i. Då var det fler konstnärer som ställde ut sina alster än i år och då var det också fler besökare än det – åtminstone så här långt – var i dag. Även i morgon finns det möjlighet mellan 11 och 16 att se den konst som ställs ut och besöka ett par konstnärer i deras ateljéer.

Moa är en av tolv som ställer ut i Söråkers herrgård. I samma rum – Kapellet – finns även Bo Lidgren, Eva Norberg, Eeva-Liisa Hoplappa Jonsson och Ulla Wennberg. Jag är liksom den ende personlige supporten till någon utställare och det har jag inte något emot förstås. De fem timmarna på plats utan särskilt många besökare tenderade under en stund att bli långa timmar. Men det var väldigt gemytlig stämning och vi hade mycket att prata om. Vi som fanns i Kapellet.

Utställarna pratade mycket om olika tekniker och pappers- och oljekvaliteter och annat som jag förstår är viktigt för dem. Och de talade om olika erfarenheter och resor som de gjort för att hitta motiv.

Här är det besökare på plats och de tittar i just det här fallet på Eeva-Liisa Hoplappa Jonssons skärmar.

Moas skärmar ser ut så här. Jag har ett par favoriter exempelvis tavlan med planen. Om Moa inte får den såld ska jag banne mig försöka kränga den till flygplatsen i Skellefteå så avresande/ankommande kan få något tjusigt att vila ögonen på.

Nåväl, när vi satt där i herrgården gick plötsligt brandlarmet. Snällt och försiktigt gick alla ut. Herrgården är anrik och självklart i trä och om det skulle ha börjat en brand någonstans så är förutsättningarna för att den ska sprida sig snabbt väldigt goda. Så det kändes bäst att vara utomhus.

Räddningstjänsten, som har en deltidsstyrka stationerad i Söråker, var snabbt på plats och kunde snart konstatera att larmet hade utlösts i herrgårdens annex på andra sidan vägen. Där höll ett gäng på att grilla – utomhus och långt från träbyggnaden – men röken från grillen hade blåst in i huset och upp på vinden där rök- och värmesensorn satt.

Under tiden som vi väntade utomhus på att räddningstjänsten skulle göra sitt jobb så var det en och annan, sammanlagt tre personer, som passade på att ta ett bloss. Här är det jag och Bo Lidgren som syns. Vi tyckte att det var ganska tryggt att hantera eld och glöd när räddningstjänsten ändå var på plats.

Till slut åkte räddningstjänstens personal tillbaka till stationen och konstutställningen fortsatte som tidigare. Då var det bara en halvtimme kvar av tiden för i dag så då for vi också hem. Det blev ju ett lite spännande och ovanligt slut på dagen och vi får hoppas att det inte upprepas. Nu vet i alla fall alla att brandlarmet fungerar och det är ju bra.

I morgon hoppas alla konstnärer på att det ska komma mer folk och titta på det som de ställer ut. Utan att räddningstjänsten ska behöva dragplåster. För det kom naturligtvis en del folk som en liten svans efter räddningstjänsten för att se vad det var som de ryckte ut till.

Jag passade på att snacka med en av deltidsbrandmännen. Han var på väg in i duschen när larmet gick, men fick rusa ner till stationen i stället. Han berättade att stordelen av deras jobb numera är att agera som IVA (I väntan på ambulans). Och han berättade för mig vilken glädje det är varje gång som deras insatser av det slaget faktiskt resulterar i att en människa överlever en hjärtinfarkt eller svår stroke.

Nu återstår resten av dagen. Vi ska snart ut och käka på stan. Och sedan blir det väl en kväll som vanligt gissar jag.

 

Laddar för konstrunda

Efter att ha tränat på Friskvårdskompaniet och lagat pannkaka, var det dags att packa väskan och dra söderut till Sundsvall och dotter Moa. Hon ska vara med och ställa ut en del av sina tavlor i Hässjö Hembygdsförenings konstrunda. Moa får som alla andra två skärmar till sitt förfogande och hon kommer att hålla till i Söråkers herrgård. Konstrundan är förstås en konstrunda och det finns konst att beskåda på fler platser. Det blir andra gången som Moa är med och jag förutsätter att jag kommer att ta en del bilder som kanske förgyller den här platsen i morgon.

Tavlorna som hon ska ställa ut är utvalda och i dag har vi varit och köpt ramar samt ramat in tre av hennes alster. Vi, skriver jag, men det är bara hon som har gjort det eftersom jag har insett att det är bäst att hålla sig undan sådant som man inte begriper. Fast det verkade inte alls svårt.

Indisk mat har vi också köpt och tagit hem för att käka. Det var gott och bara lite starkt. Till morgondagen har dottern bokat bord på ett ställe där det tydligen finns en maffig buffé. Ska bli intressant och det föreligger väl en liten risk för att man kommer att äta lite för mycket. Men vi får se. Det är ju inte förrän i morgon.

Det är en märklig historia som Ekot på Sveriges Radio har rullat upp. Sverigedemokraterna har en person anställd på sitt riksdagsparti, som anses vara en säkerhetsrisk. Utan att veta mer än vad som tidningarna skrivit om och Ekot rapporterat, så är det naturligtvis inte alls bra att personen i fråga fick köpa en fastighet i Stockholm av en rysk kriminell person till ett våldsamt underpris. En fastighet som denna person, vem han nu är, genast sålde och gjorde en vinst på som uppgick till sex miljoner kronor. Det ligger i sakens natur att sådana affärer bara görs om man kan få något för det. Sex miljoner kronor är ju inte bara något som man skänker bort. Och i synnerhet inte till en person som har skyddad identitet och uppträtt i olika anställningar med minst fem olika namn.

Något riktigt lurt ligger i det här och det blir inte bättre av att Sverigedemokraternas partiledaren Jimmie Åkesson har gjort sig oanträffbar i dag och att en talesman för partiet säger att personen i fråga har gått igenom deras säkerhetskoll. Det gör inte mig lugnare precis.

Jag ser att Skellefteå AIK vann sin första match i årets upplaga av SHL med 1-2 borta i Luleå. I morgon är motståndet detsamma fast då är det SAIK som spelar hemma. Det blir säkerligen en lika tuff uppgörelse som kvällens drabbning.

Jag är dock mer intresserad av hur det går för Sunnanås damer som spelar hemma på Electrolux Home Arena mot Holmalund. Jag hoppas på vinst och tre poäng. Det skulle stärka laget väldigt inför avslutningen med fem matcher (efter Holmalund) varav tre på hemmaplan. Sista matchen blir ju hemma förrän 5 november, vilket jag tycker är smått skandalöst sent. Det kan ju faktiskt bli så att lagen får spela i snöfall och på en till hälften snötäckt plan. Jag ska försöka följa matchförloppet under eftermiddagen via Fotbollförbundets livescore. Men jag vet inte om det kommer att lyckas.

Kollade på Skavlan i kväll. Huvudnumret på förhand var förstås snacket med Bruce Springsteen. Men det mest intressanta var med Arienne (?) Huffington, som talade om sömn och vad för lite sömn kan ställa ställa till med. Hon har nyligen kommit ut med en bok om det. Hennes konstateranden och tyckanden om republikanernas presidentkandidat Donald Trump gick hem hos mig i alla fall.

På måndag kväll, mitt i natten mot tisdagen svensk tid, äger den första debatten mellan Hillary Clinton och Donald Trump rum. Det är nästan så att man blir sugen på att sitta uppe på natten för att följa den. Vad som helst kan ju komma att hända och kanske kommer saker att sägas som ruinerar den enes eller andres möjligheter att bli USA:s nästa president. Å andra sidan är det kanske bäst att lite lyssna till Ms Huffington och vad hon säger om betydelsen av sömn också.

Nej nu börjar klockan bli mycket. En dag i konstens värld väntar och troligen blir det en del roliga möten med folk som man aldrig tidigare träffat. Men som man har haft kontakt med ändå. Eller som man inte haft kontakt med…

Knäpp snö–o-röjning

Jag måste börja med en lite gammal grej – nämligen beslutet som tagits att kommunen bara ska ploga en körbana på Kanalgatan i Skellefteå i vinter. Motiveringen är att man ska göra det för att pröva hur det fungerar om och när Kanalgatan byggs om och bara får en körbana. Jag tycker att beslutet är oerhört märkligt.

Men innan jag dömer ut det totalt så måste jag få veta mer om hur det är tänkt att fungera. Ska kommunen ploga upp allt snö och göra snöupplag på det andra körfältet? Eller blir det fritt fram att åka som nu och bilarna själva pressar ner snön på körbanan? Hur som helst kommer det att bli mycket konstigt och jag kan mycket väl tänka mig att kritikstormen kommer att anta orkanstyrka. Se bara hur det fungerar i dag. Om alla bilar och bussar ska samsas på en körbana kommer stan att korka ihop totalt. För jag ju inte tänka mig att folk kommer att köra mindre bil i vinter än vad de gör nu och har gjort andra vintrar.

Att ta bort parkeringsplatserna längs Skeppargatan norr om Kanalgatan tycker jag däremot är bra. Det är trångt där och jag är inte ensam som har fått köra upp på trottoaren mitt emot parkeringen vid Lidl för att få trafiken att flyta.

Min dag började med en skön och välgörande massage hos Lena Thall. Jag har funnit att jag mår bra av den för mellan gångerna som jag är där hinner muskler och senor att knyta ihop sig; gissningsvis är de vana vid att göra detta eftersom jag har suttit och fortfarande sitter så förtvivlat mycket i alla tider. Efter detta morgonpass så har det blivit en hel del skrivande av olika slag för Sunnanå.

I dag har regeringen presenterat förslag om hur fler personer som nekats asyl och som gått under jorden ska kunna hittas och utvisas. En siffra som nämndes i något nyhetsprogram i dag är att det finns drygt 13 500 personer som fått utvisningsbeslut, men som därefter har gömt sig och som polisen söker. Det rör sig förstås både om enskilda personer och om familjer som efter prövning upp till högsta instans befunnits inte ha skäl för att få stanna.

Att det är så många som gömmer sig och att det av allt att döma kommer att bli många fler som kommer att gå under jorden efter förra årets stora ström av asylsökanden är olyckligt. De som på detta sätt inte accepterar utvisningsbesluten och/eller inte vågar åka tillbaka gömmer sig i en förhoppning om att de efter fyra år kan göra en ny ansökan om asyl. Det är det hoppet som lever hos dem.

På ett eller annat sätt måste dessa personer och familjer ändå ha ett levebröd och det har de förmodligen genom jobb som betalas svart. Det är i alla högsta grad otrygga, ibland farliga, jobb och vi har då och då hört talas om nästan slavliknande förhållanden där arbetsgivaren utnyttjar gömda personer maximalt. De får jobba länge och hårt och till låg lön. Men det är ändå så pass att de klarar ett trångt boende och mat för dagen.

Men det handlar inte bara om dessa personer lever i ett samhälle utanför samhället, så att säga. Risken är mycket stor att många hamnar i kriminella kretsar både för att utnyttja andra och för att utnyttjas. Ett skuggsamhälle i Sverige är inte någonting som någon kan tycka är bra. Vi har under ganska lång tid nu haft så kallade utanförskapsområden som bara har blivit fler och större under åren som gått. Alla invånare i dessa områden är verkligen inte dåliga människor och det är stigmatiserande att bo någon ökänd förort till våra storstäder.

Det regeringen nu bland annat vill ge klartecken till är att polisen ska få möjlighet att gå in på arbetsplatser för att kontrollera vilka som jobbar där. Om polisen hittar personer som är eftersökta för att de ska utvisas och det visar sig att arbetsgivaren vetat om detta – vilket de naturligtvis vet – så kan arbetsgivaren dömas.

Reaktionen på regeringens förslag är blandad. Moderaterna och Sverigedemokraterna tycker att förslaget är för tamt, medan exempelvis Vänsterpartiet inte alls gillar att polisen ska ut och jaga människor som kanske gömmer sig.

Vad som torde stå klart är att dagens situation inte är hållbar vare sig för de som gömmer sig och tvingas leva – självvalt – under väldigt dåliga omständigheter eller för samhället i stort. Inget samhälle i världen är betjänt av att grupper som lever illegalt i landet och som varken kan bidra till eller utnyttja samhällets tjänster.

Konsten blir väl att försöka hitta ett effektivare sätt än dagens för att försöka hitta de som håller sig undan. Och sedan att försöka få hem dem. Om det nu är så att deras hemländer tar emot dem. Det finns många som blivit kvar här av den orsaken också.

Men nu blir det inte mer skrivande i kväll. Det har blivit många, många ord skrivna i dag redan.

Lagkamrat är igång

Det är sent, så det blir inte så många rader. Dagen har nästan uteslutande ägnats åt Sunnanå. Under tidig förmiddag åkte jag iväg till Regnbågen, äldreboendet på Anderstorp. Tro inte att jag var där för att kolla om det fanns någon plats för mig. Det är inte riktigt dags än, känns det som. Men det såg trevligt ut där.

Anledningen till att jag var där är att Sunnanå har dragit igång ett projekt som heter Lagkamrat. Det var Piteå IF som började med det och konceptet är Piteås. Det finns många syften med det och för klubben gäller det att kunna erbjuda jobb till våra unga spelare som naturligtvis inte kan leva på de futtiga kronor som de får som spelare. Att kunna erbjuda ett halvtidsjobb betyder mycket både för att kunna behålla spelare och för att kunna rekrytera nya spelare.

De spelare som hittills är engagerade är Linnea Åberg och Christine Tjärnlund. De har fått utbildning och deras arbetsuppgifter är att besöka olika äldreboenden för att där ge en guldkant på tillvaron för de boende. Det kan handla om så enkla ting som att sitta och prata med de äldre, ta ut dem på promenad, köra sittgympa, spela spel, baka bröd eller något annat som förgyller några timmar för de boende.

Projektet finansieras genom företag som sponsrar den här verksamheten. Piteå har funnit att den här typen av sponsring är intressant för många företag. Genom att gå in i den här typen av social sponsring skapar det goodwill för företagen samtidigt som de i den här formen indirekt sponsrar idrotten och just i det här fallet damfotbollen.

Vi hoppas förstås på att många företag kommer att lockas av detta och att projektet blir lyckosamt till gagn för de äldre på boendena och för spelarna i klubben. Självklart drivs det här projektet i mycket nära samarbete med kommunen och med de som ansvariga för äldreboendena.

Linnea Åberg och Christine Tjärnlund är de spelare i Sunnanå som just nu är aktiva i projektet Lagkamrat. Foto: Ola Theander

Under kvällen blev det sedan ett långt möte med annat Sunnanåfolk. Det finns ju en och annan sak att diskutera så här inför slutspurten av säsongen.

Kort kan jag konstatera att dagen varit god även om jag inte hann med någon träning på Friskvårdskompaniet i morse. Får väl jobba dubbelt så hårt på fredag. Kanske…