Inget bra land

Jag gillar inte diktaturen Kina. Regimen har totalkoll på varenda invånare och det tillåts inga fria medier eller fria åsikter från medborgarna. Regimen håller uppåt en miljon uigurer i fångenskap där de förmodligen straffarbetar. De bor i gigantiska läger. Officiellt studerar de. Och ämnet är förstås den kommunism som regimen kräver att alla ska bekänna sig till och som i slutändan har president Xi Jinping som högste uttolkare.

Enligt konstitutionen måste alla medborgare och företag i Kina hjälpa staten att spionera på andra. Det är en skyldighet och det är också ett skäl till att jag i möjligaste mån undviker varor som är tillverkade i Kina. Men jag ogillar också mycket det sätt på vilket den kinesiska staten fängslar oliktänkande och det sätt på vilket staten kväver Hongkong och i övrigt gör anspråk på allt större områden.

Den kinesiska ambassadören i Sverige Gui Congyou har gjort sig känd för att lägga sig i en massa saker som han inte har ett skvatt med att göra. Nu senast har han sett till att ambassaden har skrivit ett brev till en journalist. I brevet uppmanas journalisten att upphöra med sin kritiska rapportering om Kina. Om han inte gör det får han, enligt brevet från ambassaden, ”möta konsekvenserna av sina handlingar”.

Det är ju ett klockrent hot och stillsamt funderar jag på vad dessa konsekvenser kan tänkas vara. Är det så att Kina planerar att kidnappa journalisten i fråga och sedan låta honom framträda i kinesisk tv där han visar ånger för att kört full någon gång. Det var ju vad bokhandlaren och svenske medborgaren Gui Minhai utsattes för. Han sitter fortfarande fängslad någonstans i Kina. Och allt detta för att han gett ut och sålt böcker som varit kritiska till Kina och Xi Jinping.

Hur som helst har Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet krävt att ambassadör Gui Congyou utvisas för att han lägger sig i saker som han inte har något att göra med. Och för att han försöker mästra svenska invånare som har en annan uppfattning om Kina än vad han själv har.

Naturligtvis har detta inte förbigått ambassaden som fördömer uttalandena från Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna. Vänsterpartiet nämns däremot inte. Måhända bjuds det partiet in till ambassaden – närbesläktat det är med det styrande partiet i Kina – för ett korrigerande samtal i stället.

Kina är sannerligen inte något snällt land i perspektivet hur regimen styr landet. Och det är tillräckligt rikt land för att jag med gott samvete ska kunna undvika – om möjligt – att köpa grejer som har tillverkats där.

Trots att det snöade över en del arenor så har fotbollen kommit igång. Det tycker jag är roligt. Skidsäsongen avslutades i dag genom att Ebba Andersson överlägset vann tremilen. Kul att Charlotte Kalla kom trea. Roligt också att Skellefteå AIK vann den första kvartsfinalmatchen mot Luleå i hockeyns slutspel.

Min dag har varit slapp och slö. Men bra. Och ni må tro att jag ser fram emot torsdagen när jag ska vaccineras.

Nu har jag fått tid!

Oj då, det blev inte riktigt som jag hade förväntat mig under denna sena timme. I lugn och ro hade jag tänkt skriva några rader. Men då fick jag ett meddelande från min kompis och vän som talade om att det nu finns tider utlagda för bokning av vaccination!

Jag har ju hört att vaccinationen för oss i åldersspannet 70 – 74 år ska börja nästa vecka. Och nog har jag gått och laddat för mig själv inför detta. Jag planerade att direkt efter klockan tolv på natten mot måndag försöka hitta en tid.

Men nu gick det tydligen att göra det redan nu. Snabbt loggade jag in på 1177.se efter att jag fått sms:et från kompisen. Inte sjutton hittade jag någonting om vaccineringen där. Så jag ringde och så fick kompisen lotsa mig genom alla steg för att komma till bokningen och få en tid.

Så nu är det dags för en spruta på torsdag i nästa vecka! Det är jag väldigt glad för. Tyvärr gick det inte att boka tid för vaccination av hustrun. Hon ligger ju i ett annat åldersspann och får ringa och boka. Här i Västerbotten fungerar det ju som så att den eller de som man bor med också kan få en spruta.

Förhoppningsvis får jag och alla andra som vaccineras nästa vecka också en tid när vi ska få den andra sprutan. Det känns i alla fall hur bra som helst att snart få den första sprutan. Det sägs ju att skyddet mot covid är ganska bra bara efter denna första spruta. Men självklart vill jag ha två sprutor. Kanske det också blir så att vi lite till mans får fortsätta att vaccinera oss en gång om året i fortsättningen. Precis som det är med vanliga flunsavaccinet.

Vad mera ska jag skriva om nu när tiden är knapp fram till midnatt? Jo, jag kan konstatera att nyheten om att socialminister Lena Hallengren tog tag i mig. Hon har opererat bort ett bröst på grund av konstaterad bröstcancer. Snart ska fortsatt behandling sättas in.

Lena Hallengren har inte visat några tecken på att vara sjuk eller ens på att ha varit borta för operation. Hennes arbetsbörda under pandemin har varit och är stor och så sent som nu veckan satt hon i ett fem timmars långt förhör i Konstitutionsutskottet. Det är bra för henne och för regeringen att hon arbetar och självklart ska hon fortsätta att göra det när hon kan. Lika självklart är det att hon inte på grund av detta ska särbehandlas av medierna.

Jag noterar också att det drar in ett snöfall i södra Sverige. Vad jag inte förstår är att en klass 1-varning har gått ut eftersom det kan komma två till fem centimeter snö. Förstår inte folk själva att de ska ta det stilla på vägarna när det kommer ett oväntat snöfall? Och så väldigt samhällsfarligt ska väl inte några centimeter snö vara?

Min dag har varit bra och så här sent på nattkröken blev dagen än bättre. Tid för vaccination är fixad!

Planerat för bortgång

Hela vintern har det visats skidor på TV. Det har många med mig uppskattat väldigt mycket. Men nu när andra idrotter börjat göra sig gällande, som kval- och slutspel i hockey, fotboll, handbollsslutspel och andra lagsporter, då visas inte något från skid-SM i Kalix.

Självklart kan inte bolagen vara överallt och alltid, men nog tycker jag att det borde ha funnits ett litet, litet utrymme i någon sportsändning att visa åtminstone målgången i de skidtävlingar som pågår. Vi får väl se om det blir något i helgen.

När jag har fått häva ur mig detta lilla klagomål, så är det väl bara att konstatera att prins Philip – drottning Elisabeth II:s make sedan 74 år tillbaka – har dött. Han blev 99 år. I alla år har han väl levt sig in i rollen som drottningens man och alltid, alltid – i offentliga sammanhang – gått ett eller två steg bakom drottningen.

Nu blir det förstås tungt för drottningen. Men det är inte den första prövningen som hon får gå igenom. Hon har visat sig vara väldigt stark och brås uppenbarligen på sin mamma som blev en bit över 100 år. Men det är klart – i den åldern är dagarna verkligen räknade.

Allt är också planerat inför både prinsens och drottningens död. De har själva varit mycket aktiva, sägs det, i den planeringen. Det känns tryggt och kanske är det något som man borde lära sig något av. Att faktiskt planera för det enda som man med säkerhet vet kommer att hända.

Ingen vet ju när det händer. Men dagarna är räknade för oss alla. Lyckligtvis vet vi inte hur många dagar som vi har kvar och inte heller har vi någon aning om vem eller vad det är som sköter räkningen. Om det nu fungerar på det viset.

I dag hörde jag någon uppgift som säger att vi i vår region Västerbotten som har fyllt 70 år kommer att få börja boka tider för vaccinering nästa vecka. Jag hoppas att det blir så, men räknar inte med det. Det finns ju en risk för att man skulle bli besviken om hoppet och förväntningen grusas. Enligt statistiken ligger ju Västerbotten på fjärde plats från slutet när det gäller antalet färdigvaccinerade. Så det är väl tryggast att ligga lite lågt i förhoppningarna.

Klart är det väl att det kommer att bli bättre skjuts på vaccineringen och jag är glad bara över det faktum att den rimligtvis närmar sig.

En sak som gjorde mig glad i dag var att Norges statsminister Erna Solberg har dömts till 20 000 kronor i böter för att hon brutit mot coronareglerna. Det är så det ska fungera i fullvärdiga demokratier att även den högst politiskt ansvariga för landet ska kunna bötfällas eller dömas för brott som begås.

Gissningsvis är det en hel del ögonbryn som åker upp i många länder när den nyheten serveras. Rysslands Putin har ju fått Duman att fatta beslut om att aldrig någonsin ens anklaga honom eller hans familj för något. I en lång rad andra länder sitter makthavare som gör allt för att undvika rättvisan och som tycker att de kan göra precis som de vill. Vilket de alltför ofta också gör.

Dagen som nu snart har passerat bjöd på snöfall och blåst. Så farligt var det inte. Våren kommer så småningom. Min dag har varit bra.

Möt med respekt

Visst sjutton är det så att vi litet till mans är snabba att döma våra medmänniskor. Det sägs ju att första intrycket är viktigt och att det blir bestående. Jag vet inte om jag kan hålla med om det. Jag tycker mig ha lärt mig under livets gång att det sannerligen inte är det yttre som berättar något om en människa. Det yttre berättar faktiskt inte någonting.

”Döm inte hunden efter håren”, finns det ett talesätt som säger. Det är så sant, så sant. Och faktiskt försöker jag så gott jag kan att leva upp till talesättet. Det ska väl erkännas att det inte är alltid som det går. Men då lär jag mig läxan igen. Och igen. Och igen.

Att möta medmänniskorna med respekt är viktigt. Och att själv bilda dig en uppfattning om hur personen är. Utifrån hur du lärt känna någon kan du också bedöma hur hon eller han är. Du ska inte låta dig styras i din uppfattning av andras åsikter.

Det här gäller personer som du faktiskt kan möta och möter. Det finns ju massor av folk som vi känner igen via medierna – så kallade kändisar inom konst, litteratur, teater, sport, film för att nämna några exempel. Dessa personer känner vi inte alls. Vi känner den bild eller de bilder som förmedlas av dem. Eller som de själva förmedlar. Hur de är som personer – privatpersoner – har vi inte en aning om.

Egentligen finns det kanske inte något mer spännande än människor och deras öden. I kväll kikade jag på SVT-programmet Arvinge okänd. Och jag lät mig fascineras av det öde som programmet förmedlade när – i det här fallet – hennes släktingar skulle spåras upp.

Jag har skrivit om det tidigare. Om det som sägs att man skulle kunna skriva en bok om varje människa. Det är sannerligen inte bara kända personer som kan skriva sina biografier och få dem lästa. Alla skulle kunna göra det. Detta eftersom det finns glädjande stunder, dramatik, sorg, spänning och ibland ingenting hos oss alla.

Varje människa har sitt öde och varje människa kan berätta om detta sitt öde. Aldrig är dessa öden heller lika. Vi människor utgör en brokig samling på jordens yta och det är precis så som det ska vara, kan jag tycka som en liten, liten del av den stora helheten.

I den lilla, lilla del som utgör hela min värld har inget speciellt hänt i dag. Så för mig återstår bara att konstatera att dagen har varit bra. Jag har lite grann följt debatten som uppstått mellan regeringen och oppositionen när det gäller förslaget till en ny migrationspolitik. Kanske återkommer jag till den frågan någon gång framöver. Den lär ju bli smått dominerande i nästa års valrörelse.

Men som sagt – dagen har varit bra. Och jag går med förnyad inspiration ut i världen i morgon för att se om jag kan möta mina medmänniskor med den respekt som jag tycker att jag borde kunna visa dem.

Ord på tomgång

Det är ju en rackans skjuts på fastighetsmarknaden i Skellefteå just nu. Utan att kunna siffrorna så sägs det att prisökningstakten på lägenheter och villor i Skellefteå ligger över rikssnittet. Det är sannerligen inte konstigt.

På batterifabrikens område sägs nu 1400 personer arbeta. Många arbetar med att få upp byggnaderna. Andra håller väl på att installera maskinerna och så finns det garanterat en lång rad andra saker som pågår. Alla dessa människor – som är här tillfälligt om än under längre perioder eller som flyttar hit för att arbeta – behöver ju någonstans att bo. Och när marknaden inte klarar efterfrågan stiger priserna förstås.

Eftersom jag inte har kontakt med några mäklare så lyssnar jag på andrahandsuppgifter. Det sägs att mäklarna har en ständig efterfrågan på lägenheter och hus och att när det kommer in något så säljs det innan objektet ens har annonserats ut. Så är det kanske. Det var ganska länge sedan som jag såg några annonser om lediga lägenheter och hus i Norran.

Å andra sidan vet jag inte om andrahandsuppgifterna stämmer. På hemnet.se och kanske andra sajter finns det objekt ute till försäljning. Så visst finns det några alternativ för de som söker sig hit och har pengar. Hur det står till på hyresmarknaden har jag inte en aning om. Men det är väl ”tryck” även där.

Jag har garanterat skrivit om detta tryck mot bostadsmarknaden tidigare. Och då kan jag ju än en gång – om det nu är till någon nytta – uttrycka min bestämda åsikt om att kommunen inte bara ska ha en offensiv inställning till var bostäder ska byggas (vilket kommunen har) utan även lägga en hel del krut på att förbättra infrastrukturen. Det jag närmast tänker på är trafiklösningar som snarast bör göras.

Nej, jag känner att jag ”går på tomgång” i afton. Varför jag slutar med att konstatera att min dag har varit ganska bra.

Förläng inte lagen

Rapporterna från Folkhälsoinstitutet säger att smittspridningen fortfarande är stor – och ökande – i landet. Det är ju inte alls bra. Vad förklaringen kan vara finns det naturligtvis olika teorier kring. En är att huvuddelen av smittan är av den brittiska varianten som är betydligt mer smittsam än den ursprungliga som kom till oss. En annan förklaring kan vara att resandet har ökat. Under förra veckans påsklov i södra och mellersta Sverige var resandet till vissa fjällorter lika högt som det var under motsvarande påskvecka 2019, det vill säga före pandemin. Det säger sig nästan självt att detta resande riskerar att öka smittspridningen än mer och dessvärre också ytterligare belasta sjukvården.

En tredje förklaring kan vara att folk är genuint trötta på alla restriktioner. Och medvetet eller omedvetet börjar slarva med att följa det som rekommenderas och stadgas. Detta i kombination med att vaccineringen faktiskt har kommit igång och på de flesta håll i landet gått in i fas 2 – det vill säga når personer som är 70 år eller äldre – kan bidra till att vaksamheten minskar.

Jag var in och kikade på 1177.se i dag för att se hur långt vi har kommit i vårregion – Västerbotten. I och för sig anade jag att det nu är de som är 75 år och äldre som nu vaccineras. Det som gladde mig var emellertid att det tydligen blir möjligt att boka tid för vaccinering även av hustrun när det öppnar sig en möjlighet för mig att få en spruta. I alla fall om reglerna då är desamma som de är nu. Och så ska det väl vara. Bor man ihop så räcker det ju inte med att bara en är vaccinerad.

Jag ser också att regeringen tydligen förbereder att förlänga den så kallade pandemilagen. Den gäller ju till sista september, men regeringen har skickat ut ett förslag på remiss att lagen ska förlängas till sista januari nästa år. Det gäller även den tillfälliga lagen om smittskyddsåtgärder på serveringsställen.

Ingen vet ju hur det ser ut i höst. Visst kan vi ha förhoppningar om att vaccinationen då är helt genomförd så att alla personer över 18 år har fått spruta eller i alla fall erbjudande om att bli vaccinerade. Viljan att bli vaccinerad är ju enligt en helt färsk undersökning väldigt stor, vilket är glädjande.

Det är självklart att regeringen inte vill frånhända sig möjligheten att tillgripa begränsningar i form av personer som vistas på olika ställen. Om det nu skulle visa sig att det fortfarande finns en smittspridning i samhället som kan vara samhällsfarlig.

Men jag är skeptisk till att redan nu förlänga dessa tillfälliga lagstiftningar. Betydligt bättre är det att regeringen – om smittspridningen i höst motiverar det – då lägger fram förslag till riksdagen som i så fall kan bevilja en ny tidsperiod för pandemilagen. Att göra det redan nu skickar signaler till mig som inte är positiva. Nämligen att det kan vara lockande för vilken regering som helst att ha möjligheten att ingripa mot och styra hur folk beter sig.

Så sammantaget tycker jag att riksdagen bör avvisa det här regeringsförslaget när det väl – efter remissbehandlingen – hamnar på den decimerade riksdagens bord.

Min dag har varit bra. Även om en tillfällig historia i ryggen känns begränsande.

Vackra floder

Det är nog många som undrar hur länge som det kan hålla på. Jag tänker på det pågående vulkanutbrottet i Fagradalsfjäll på Island. Under några veckor har vulkanen kastat ut lava som bildat floder i dalgången Geldingadalur. Det är ett vackert skådespel som många har passat på att besöka. Bilderna som tas under mörkret på utbrottet och de lavafloder som uppstår är fantastiskt vackra.

Turisterna har haft möjlighet att vara mycket nära den flytande lavan. Men nu har en ny spricka öppnat sig och myndigheterna försöker nu få bort turisterna från det trots allt farliga området. Ingen vet hur länge som utbrottet kommer att pågå och ingen vet var marken plötsligt kan rämna för att släppa ut mer lava.

Att folk är intresserade av att se och vara nära utbrottet är ytterligt förståeligt. Förutom att det måste vara en mycket speciell upplevelse att se ett sådant utbrott och de vackra lavafloderna på plats, så är det en sällsynt händelse. Isländska myndigheter vet att berätta att det är första gången på 800 år som det sker ett utbrott på den här platsen. Som i sin tur bara ligger fyra mil från Reykjavik. Men nu stängs vägen till området för att värna om turisternas liv och lem.

Är det röda floder som gäller på Island, så fick stora delar av landet i dag snöfall. Det är ju alls inte ovanligt att det kommer snö i början av april. För nio år sedan kom det plötsligt nästan tre decimeter så sent som den 21 april, vilket då ökade snödjupet från två decimeter till nästan en halv meter. Några dagar senare var emellertid den snön helt försvunnen. Och så är det – under andra hälften av april brukar det bli snöfritt även om en del snöhögar kommer att ligga kvar en bit in i maj. Första maj 2017 förtjänar dock att påminnas lite om eftersom vi har en tendens att glömma bort hur vädret var bara för ett år sedan. Då – första maj 2017 – kom det en decimeter snö.

Så nog kan vädret spela sina spratt. Dessutom har jag en bestämd känsla av att de så kallade mer extrema väderförhållandena har blivit vanligare även på vår breddgrad. Personligen hoppas jag på att det i våra trakter blir en skapligt varm och go´ sommar. Vi behöver ju i alla fall inte oroa oss för dåliga grundvattennivåer. Enligt de senaste uppgifterna är dessa nivåer mycket över de normala nivåerna både i små och stora magasin. Det låter ju tryggt inför den vår och sommar som väntar.

I Mellansverige och ner mot ostkusten och Kalmartrakten som i Skåne är det emellertid inte lika bra beställt med grundvattnet. I de områdena har det ju varit problem under många år. Så där får det gärna bli en blöt sommar.

Min dag har varit bra. På gymmet i morse var det väldigt lugnt, vilket jag tycker var högst förståeligt. Egentligen förstår jag inte vad jag själv gjorde där. Men det kändes gott att få igång leder samt en och annan muskel.

Bra besked och fundering

Nu verkar det bli bättre fart på vaccinleveranserna. I nästa vecka kommer det, enligt vaccinsamordnaren Richard Bergström, lite drygt 545 000 doser. Det är nästan dubbelt så många som kom under påskveckan. Totalt sett beräknas 2,1 miljoner doser att levereras till Sverige under april för att sedan spridas ut över landet.

Det vore väl sjutton om man inte ska få åtminstone den första sprutan nu i månaden. I och för sig ska det väl gå några veckor mellan vaccinationerna, men visst finns det väl ett vaccin där det bara behövs en spruta? Det sägs ju att man inte får välja vilket vaccin som man får och för min del är det fullständigt egalt. Förmodligen är det Astra Zenecas vaccin som gäller eftersom det är det företaget som levererar, eller ska leverera, de stora mängderna.

Det är lite intressant att vaccinsamordnaren Bergström tror att alla här i landet ska ha blivit erbjuden vaccin till sista juni. Under veckan som gick flyttade ju regeringen målet från halvårsskiftet till 15 augusti. Personligen hoppas jag att Richard Bergström är den som får rätt.

Ju fortare allt fler får vaccin desto bättre är det. Jag är ju inte den ende som längtar efter att träffa folk på ett mer naturligt sätt, att träffa och umgås med bästa dottern och att kanske, kanske kunna fara iväg till vänner i Egypten och barnbarnen i USA. De senare resorna är jag emellertid inte särskilt hågad att göra.

Med stigande ålder har motståndet mot att resa iväg till fjärran länder ökat och i all synnerhet efter att ha blivit sjuk i USA senast jag var där. Det var inte kul vare sig fysiskt eller ekonomiskt. Dock har jag inget emot att kuska runt i landet till släkt och vänner.

Jag fick anledning till en fundering i dag när jag läste att polisen hittat en avliden person utanför Gustavsberg i Värmdö kommun. Polisen misstänker att den avlidne har mördats och spärrade av området för att kunna göra ordentliga undersökningar i terrängen.

Det är självklart att det gjordes. Men det som lite förbryllar mig är att det också utfärdades flygrestriktioner med en radie av en kilometer från mitten av det område som undersöktes. För det första funderar jag på vilka restriktioner som utfärdades. Det sägs ju ha varit restriktioner och inte flygförbud.

Nu har jag väldigt svårt att tänka mig att någon pilot skulle bryta mot restriktionerna om hon eller han passerar i en Piper eller Cessna på 2000 fots höjd. Snarare tror jag att restriktionerna som utfärdades gäller drönare. Att köpa och flyga drönare har ju blivit populärt. Sedan en liten tid tillbaka krävs det utbildning för att få köra drönare, men många har tagit den utbildningen.

Och när det blir polispådrag av det slag som det blev i dag i Gustavsbergsområdet – ja, då är det förstås lockande för de som äger drönare att skaffa sig en bild av vad det är som händer. Gissningsvis kommer det att bli allt vanligare att sådana restriktioner utfärdas i takt med att drönare blir allt vanligare.

Nu återstår tack och lov bara en dag av påskledigheten. Kanske gör vi något vettigt av den dagen. För i dag blev det sannerligen inte mycket gjort, även om jag kom överraskande långt i DN:s söndagskorsord.

Min dag har varit bra.

Varför just glad?

Jag vet inte om jag har önskat alla en riktigt glad påsk. Men det gör jag nu. Påskafton råder, Påskdagen stundar och sedan kommer annandag påsk. Så det är ju gott om tid att sända en hälsning om glada dagar. Jag har funderat – och inte googlat fram något svar – på varför det heter Glad påsk. Men det är väl för att variera en smula vid de tre högtiderna som vi firar på samma sätt – jul, påsk och midsommar.

Glad påsk och glad midsommar heter det ju. Men julen ska vara god och det snabbt därpå följande nyåret ska vara gott det också. Men varför påsken ska vara glad har jag inte riktigt snappat upp. Påsken är ju grundad i kristendomen och vad som sägs är att Jesus dog på korset och sedan återuppstod. Det måste väl vara för det senare som man ska vara glad. Om man nu har tron.

Helgerna som jag räknat upp har inte betytt särskilt mycket för mig. Egentligen inte någon gång. Visst var det jätteroligt när dottern var liten och släkten stor. Många samlades och vi hade kul. Och visst har jag några få minnesbilder av hur vi firade julen hos morfar och mormor i Bergslagsbon i Borlänge. Levande ljus i granen innebar att vi knappt fick röra oss i rummet.

Under min yrkesverksamma tid var ju helgernas betydelse mest fokuserade på hur många dagars ledighet som erbjöds. Under många, många år på olika ställen har jag jobbat alla helger och varje söndag eftersom tidningen ska ut på måndagen. Ja, allt det är historia och inget att orda om egentligen.

Summan av kardemumman är att helgerna i regel har varit festfria och mer ägnade åt att vila än att umgås runt ett bord med våra traditionella helgläckerheter (som är tämligen lika både jul, påsk och midsommar). Jag tänker väl främst på sill och skinka och must.

Nu när inga jobbdagar finns ingen kontrast att se fram emot. Helgdagarna blir som vanliga dagar och de rullar undan med samma förfärande hastighet som alla dagar gör numera.

I Kairo i Egypten har det varit stor uppmärksamhet på något som nog kommer att räknas som en smått historisk dag. 22 mumier – 18 kungar och fyra drottningar – har flyttats från Egyptiska museet vid Tharirtorget till Nationalmuseet för den egyptiska civilisationen. Det var en förflyttning som ägde rum som en stor festlighet. Vagnarna som flyttade mumierna var förgyllda och det var massor av människor ute på gatorna. De som höll sig inne kikade väl på tv då massor av tv-stationer sände evenemanget.

Det kan ju vara kul för egyptierna att ha denna ståtfulla händelse närmare i minnet så att man kan lägga Ever Givens haveri i Suezkanalen ytterligare en bit bakom sig.

Och när allt detta är sagt får jag väl säga att min dag har varit bra. Till min stora överraskning lyckades jag pallra mig iväg på en promenad som sträckte sig kanske två kilometer utan att få så där väldigt ont som jag har fått tidigare. Hoppas att det är en ny trend i mitt fysiska mående.

Schimpansen Julie

Det är väl lika bra att säga det på en gång. Det blir inte så många rader i afton. Långfredagen är och har varit som denna dag brukar vara. Nämligen tämligen händelselös. Dock har saker och ting hänt.

Som exempelvis att jag tog mig för att tvätta bilen för första gången sedan i höstas. Det var ju så illa ställt med den att jag smutsade ner mina kläder så fort jag kom i närheten av den. Så nu var det dags. Det var alls inte svårt. Bara att köra till macken, betala vad som krävdes och sedan köra in bilen i tvätthallen. Dra i handbromsen, gå ut och mata in koden. Mindre än tio minuter senare är bilen ren. På utsidan. Insidan ska jag ta senare.

I och för sig ska det tydligen bli både regn och snö under veckan som kommer efter påsk. Så då blir väl bilen skitig igen, men långt ifrån så smutsig som den var efter hela vintern.

Har ni hört talas om Julie? Det var en schimpans i ett naturreservat i Zambia, som förundrade de forskare som studerade henne och hennes grupp. Plötsligt började Julie att stoppa in ett grässtrå i örat och låta det vara kvar där. Hon uppfattade det tydligen som en prydnad och tyckte nog att hon var ganska cool, om hon känt till begreppet.

Snart började andra schimpanser i hennes grupp att göra likadant. Ett mode hade bildats eftersom grässtrået inte hade någon annan funktion än att vara en utsmyckning. Det var tolv schimpanser i hennes grupp och snart bar åtta av dem ett grässtrå i örat. De övriga fyra tyckte förmodligen att detta mode inte var något för dem.

Det här är inte första gången som forskare ser hur det kan skapas ett mode eller en tradition hos en grupp djur och inte hos andra artfränder. Och egentligen är det väl inte konstigare än att vi också gör det. Plötsligt är det någon som börjar klä sig på ett speciellt sätt eller använda ett speciellt plagg. Sedan brukar det inte dröja länge för var och varannan går klädd i likadant kläder.

Det kan väl delvis bero på att modeindustrin snabbt ser potentialen att tjäna pengar och sedan finns det inte så mycket att välja på i affärerna än just det som är modernt för stunden. Även om inte denna faktor finns så gör vi en hel del för att smälta in i den stora massan och kanske tycker vi att vi är ganska coola då.

Att bryta mönster och skapa trender är nog ganska få förunnade. Men de finns här runt omkring oss. Ständigt.

Jag vet inte om jag har mött någon sådan i dag. Jag har ju inte ens sett mig själv i spegeln. Men min dag har varit bra.