Besked i morgon

Klockan tio i morgon förmiddag ska Northvolt tala om hur det blir. Om batterifabriken hamnar i Skellefteå eller i Västerås. Sent i går kväll kom det uppgifter (och jag gjorde ett PS till mitt inlägg) som säger att det troligaste utfallet blir att batteritillverkningen hamnar i Skellefteå medan forskning, utveckling och eventuellt större delen av administrationen hamnar i Västerås. Det låter rimligt.

Det låter rimligt också mot bakgrund av att Skellefteås kommunalråd Lorents Burman ska delta på eller i alla fall vara med på presskonferensen liksom sin kollega från Västerås. Jag vet inte varför det är så om det inte är för att de båda kommunala företrädarna direkt ska kunna ge sina kommentarer till ett besked som är positivt för båda. Annars blir det ju som när IOK ska avslöja vilken ort som får ett framtida OS. Då sitter företrädare för dessa orter där och bara en delegation får anledning att jubla. Nej, så tror jag inte att det blir.

Under förutsättning att Skellefteå får tillverkningsdelen av batterierna så kommer det att generera en mängd nya arbetstillfällen, vilket är synnerligen välkommet. Det blir ett lyft för hela kommunen och säkerligen i någon mån även för angränsande kommuner. Och som jag sagt tidigare – Skellefteå, Piteå, Robertsfors och Umeå kommuner bör snarast ställa krav på regeringen att skynda på bygget med Norrbotniabanan. Det är snudd på orimligt att tänka sig att den blir klar först om tio år eller ännu längre fram med en sådan etablering som batterifabriken utgör.

I fyra år har jag så gott som dagligen kört Torsgatan fram och åter. Mellan ICA Moröhallen och Alhems trädgård har hastighetsgränsen alltid varit 70 km/tim. Och då kör man ju i 70 också. Plötsligt – en gång den här veckan – ser jag att det står 60 på skyltarna. När blev det 60 km/tim frågar jag mig. Hur länge har jag och andra kört för fort och av gammal vana? Ja, jag vet inte. Nu håller jag den nya fartgränsen och undrar samtidigt vilka andra sträckor i stans utkanter som har fått lägre hastighetsgräns.

Apropå det tycker jag mig minnas att det varit tal om att sänka farten från 50 till 40 km/tim inne i stan. Det kanske också har hänt, men eventuell information om det har totalt förbigått mig. Får väl försöka komma ihåg att slänga ett öga på skyltarna i fortsättningen. Det känns som onödigt att torska på fartböter i stan.

Det blir inte någon VM-kvalmatch mellan Sveriges och Danmarks damer i fotboll på fredag. Det danska fotbollförbundet gav det beskedet i dag. Skälet är att det danska fotbollförbundet och spelarna i det danska damlandslaget inte har kommit överens om bland annat den ekonomiska ersättningen vid landskamper. Förhandlingar har förts länge, men nu har de tydligen nått vägs ände.

Vad som händer nu vet väl egentligen ingen. Det är fullt möjligt att Danmark plockas bort från VM-kvalgruppen eller att laget får vara kvar men att Sverige ges segern i någon form av walk over. Det senare om det europeiska fotbollförbundet tror att parterna ska kunna komma överens.

Jag tycker att det är bra att de danska tjejerna tar kampen för bättre villkor. I USA har både damlaget i hockey och i fotboll fört den kampen och lyckats. För mig är det alldeles självklart att villkoren för och ersättningarna för elitidrottarna vare sig det är tjejer eller killar det handlar om ska vara likvärdiga. Det kommer de kanske aldrig att bli i min livstid med hänvisning till marknadskrafterna, men det är nödvändigt att tjejerna tämligen omgående får bättre villkor. De lägger ner precis lika mycket tid på träning och har ett precis lika stort engagemang för sina sporter som killarna har. Kanske till och med mer.

Vittnesmålen från tjejer och kvinnor om hur det blivit sexuellt trakasserade och utsatts för sexuella övergrepp sedan #Me too startade är överväldigande. Det är också högt på tiden att dessa övergrepp ges offentlighet och att vi alla runt om i världen får en insikt om hur oerhört vanligt det är med dessa övergrepp och trakasserier. Samtidigt blir jag, som man, ledsen över hur vi män beter oss och hur vi under århundradena har betett oss. För dessa sexuella övergrepp är sannerligen inte något nytt. Det är verkligen dags för ett uppvaknande och jag hoppas att den rörelse som är på gång bland kvinnor och flickor som vittnar om övergrepp av olika slag får till följd att män som beter sig så illa skärper sig och slutar upp med sina övergrepp.

Med detta konstaterar jag att min dag varit bra. Jag hoppade över träningen på gymmet i dag på grund av att jag fortfarande känner av förkylningen. Men det blir bättre och min målsättning att försöka bli av med den så snart som möjligt ser ut att lyckas. Vill jag tro. I kväll har jag varit nere på Electrolux Home arena och snackat med Sunnanås tränare Jenny Svanberg. Det blir väl några rader om den gångna säsongen så småningom på sskbloggen.

Annonser

Northvolt ratar Skellefteå?

Har batteriföretaget Northvolt bestämt sig för var fabriken ska ligga? Kanske. Och det finns kanske något som talar för att Skellefteå går miste om den gigantiska etableringen som ska ge mer än 2.000 jobb.

I dag har nämligen SVT Västmanland gått ut med nyheten att kommunfullmäktige i Västerås är kallat till ett extra sammanträde på torsdag. Ingenting har sagts om vad som ska avhandlas på det extra insatta mötet. Det kommer mer information i morgon, onsdag, säger Anders Teljebäck (S), kommunalråd i Västerås till SVT.

På frågan om det handlar om Northvolt hänvisar kommunalrådet till Northvolt och från företagets sida hänvisar man bara till att företaget kommer att ge besked om vilket val man har gjort ”så snart som möjligt”. Tidigare har företaget sagt att besked om var lokaliseringen hamnar ska ges under andra halvan av oktober.

Där är vi nu och ett besked kommer säkerligen väldigt snart. Frågan är om det blir Västerås kommun eller företaget som hinner först. I Skellefteå är förhoppningarna om att Northvolt etablerar sig här mycket stora. Även om vi naturligtvis är färgade av en viss hemmablindhet och en allmän uppfattning om att Skellefteå har de bästa förutsättningarna, så är de sakliga skälen till en etablering i Skellefteå goda. Om inte annat talar det faktum att Skellefteå är med i finalen för detta.

Nu kan det ju vara något annat som kan vara på gång i Västerås. Det kan ju exempelvis vara så att kommunen behöver köpa loss mark för att kunna rymma fabriken. Måhända är det ett krav från företaget att markfrågan ska vara klar för att Northvolt ska kunna ta ett slutgiltigt beslut. Marken som är tänkt för fabriken i Skellefteå är ju redan i kommunens ägo genom Skellefteå Kraft.

Det blir en spännande dag i morgon när vidare information om vad som är på gång i Västerås förmedlas till allmänheten. Att det är så tyst om vilket ärende som det handlar om och om brådskan att få till ett extra kommunfullmäktigemöte talar ändå för att det har någon koppling till Northvolt och den etablering av fabriken som företaget är gång att göra. I Skellefteå eller i Västerås.

Låt oss hoppas att det ändå blir Skellefteå som vinner dragkampen om fabriken. Jag vet att kommunen och näringslivet och allmänheten kommer att sätta till alla klutar för att få det att fungera på allra bästa sätt.

Detta inlägg blir inte så långt. Dagen har varit förkyld och jag har ägnat min dag åt att försöka kurera mig. Jag gissar att jag får ägna morgondagen åt det också. Orken att följa med i vad som händer har inte riktigt funnits där, men nyheten om vad som kanske är på gång i Västerås drev mig till tangentbordet.

PS. Nu under kvällen har tidningen VLT skrivit att Northvolt, enligt tidningens källor, kommer att välja både Skellefteå och Västerås. Skellefteå får enligt dessa uppgifter tillverkningen och Västerås får de jobb som kräver spetskompetens. Denna lösning har det tidigare spekulerats mycket kring eftersom det rimligtvis är lättare att rekrytera just denna spetskompetens i Stockholms- och Mälardalsområdet. DS

Skatt ersätter licens

Det som kommer fort, går fort över. Så har jag resonerat under många år och det gäller väl i stort sett det mesta. När jag därför i eftermiddags tvärt blev förkyld, så räknar jag att förkylningen inte blir särskilt långvarig. Detta trots att jag vet att många i stan har varit förkylda länge utan att de blivit riktigt friska. Rikligt med C-vitaminer, honung, ingefära och annat i en salig blandning ska nog göra susen. Sedan kan man ju toppa detta med en längre nattsömn och en Alvedon. Om inte det hjälper får det väl bli som det blir.

Det har ju diskuterats länge om TV-licensen är det bästa sättet att finansiera public service. Somliga tycker det, andra anser att finansieringen ska ske genom att en skatt införs. I dag har utredningen som granskat alternativen – eller rättare sagt granskat alternativet med en ny skatt – lagt fram sitt förslag. Och jodå, det landar i att finansieringen av TV och radio ska ske genom att alla som tjänar mer än 131.000 kronor per år ska betala 1.308 kronor per år. För de som tjänar mindre än 131.000 kronor blir skattesatsen en procent.

Alla partierna har varit med i den här utredningen och alla partier är överens om att detta är ett bra förslag. Och tacka för det. Jag kan inte förstå annat än att public servicebolagen kommer att få mer pengar än tidigare. Ganska mycket mer och det inte bara i förhållande till att antalet personer som betalar licens i dag minskar.

För public servicebolagen är det naturligtvis bra. Och jag kan ha en förhoppning om att SVT då kan göra ännu fler samhällsprogram som verkligen berör och är nödvändiga och angelägna för att upprätthålla det oberoende och den granskning som ska karaktärisera SVT och SR. Inte att pengarna i en ännu större utsträckning används till diverse jippo- och underhållningsprogram vars syfte är att konkurrera med de kommersiella kanalernas utbud.

Tanken är, har jag förstått, att den nya public service-skatten ska införas och fungera från 2019. Vad som ska hända med personalen som i dag har hand om licensbetalningarna uppe i Kiruna har det inte sagts ett ord om. Men de förlorar väl sina arbeten. Om den nya skatten kommer att säkra oberoendet för public service är väl än så länge osett, även om utredarna anser att det här förslaget är det bästa sättet. Det är utredarnas ord. Den breda allmänheten känner inte till de eventuella alternativ som utredningen har tittat på.

Och med detta lilla inlägg får det vara bra för i dag. Dunderkur väntar och jag förväntar mig som sagt att den ska ta och göra verkan.

M och skärpt migrationspolitik

I dag fattade den moderata partistämman beslut om en betydligt stramare migrationspolitik. Från och med nu vill inte Moderaterna att det ska gå att söka asyl i Sverige, att medborgarskapet ska kunna återkallas under vissa förutsättningar samt att ett kvotflyktingsystem ska införas. Att moderaterna röstade för att införa ett EU-gemensamt kvotflyktingsystem som innebär att alla flyktingar måste söka asyl på uppsamlingsplatser utanför EU är naturligtvis ett i sig enkelt beslut.

Ett enkelt beslut i betydelsen att moderaterna kan hänvisa till sitt beslut och avfärda det som är praxis och rätt – nämligen att en flykting ska kunna söka asyl i valfritt land och få sin asylansökan prövad. Det är också ett enkelt beslut på så sätt att förslaget förmodligen aldrig kommer att bli verklighet. EU:s 28 länder kommer aldrig, enligt min uppfattning, att kunna få en sådan ordning att fungera. Inte ens om moderaterna i Sverige driver på.

Det är sannerligen ett stort steg som moderaternas partistämma har tagit. Rätten att söka asyl finns uttryckt i artikel 14 i FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och i EU-stadgan om mänskliga rättigheter.

Nu till en annan sak i det som moderaterna har beslutat. Betydligt mindre kontroversiellt är beslutet att skärpa kraven på medborgarskap genom ett språk- och kunskapstest. En majoritet av länder runt omkring oss har ett sådant krav och det är alls inte orimligt.

Den som var först med ett sådant förslag var, om jag inte missminner mig, den dåvarande Folkpartiledaren Lars Leijonborg. I augusti 2002 sommartalade han och förde då fram förslaget att personer som söker medborgarskap ska klara ett språkkrav. Det fick en väldig uppmärksamhet både i vårt land och i andra länder. Leijonborg och Folkpartiet fick snabbt starkt stöd för förslaget och i valet fick partiet stöd av 13,3 procent av väljarna i förhållande till 8,7 procent i valet 1998. Lars Leijonborg blev i ett slag ”Lejonkungen”.

Att Folkpartiet sedan i bygget av Alliansen inte fick igenom detta krav är en annan historia. Nu, när Moderaterna har kravet på sin agenda, skulle det kanske gå bättre just i denna fråga att hitta en gemensam plattform. Å andra sidan är jag tämligen övertygad om att vare sig Liberalerna eller Centern är beredd att acceptera det moderata förslaget att hänvisa alla asylsökande till uppsamlingsläger utanför EU. Så det är nog en betydande splittring mellan partierna och jag tror inte att den nye moderatledaren Ulf Kristersson med sin hittills uppvisade resonerande stil kan förmå att täppa till den sprickan.

Dagen har varit härligt strålande med gott solsken. Jag märkte att solen fortfarande värmer och det var en skön känsla. Och för mig har dagen varit god. Jag hoppas att den har varit det för de allra flesta av er.

Bodström och opinion

Denna lugna och fina dag som i stort sett bara innehållit avkoppling och inga konkreta göromål än veckohandlingen har ändå inte varit händelselös.

Regeringen, som för sex, sju veckor sedan utsåg den tidigare ministern Thomas Bodström till landshövding i Stockholms län drog plötsligt tillbaka utnämningen. Regeringen har nämligen kritiserats av flera andra partier för att Bodström utsetts till statens högsta representant i länet. Det är tydligt att förtroendet för Bodström inte är så stort som det krävs. Det har regeringen nu insett och stillsamt kan man fundera på vad det är som har hänt som fick regeringen att riva upp sitt beslut – vilket är mycket, mycket ovanligt.

Så sent som i torsdags förklarade självaste statsminister Stefan Löfven att utnämningen av Bodström låg kvar. I dag, lördag, fick han beskedet att han inte blir landshövding i Stockholms län. Han får nu fortsätta med sitt värv som advokat och författare i stället.

Något som fick mig att höja på ögonbrynen när jag läste en text om detta på DN:s webbsida var det avslutande konstaterandet att Bodström, på grund av att han fortsätter med sina arbeten som vanligt, inte är berättigad till avgångsvederlag. Va? Kan man bli utnämnd till ett arbete inom staten och av olika skäl inte få börja och få avgångsvederlag? Fast man inte börjat? Ja, kanske är reglerna så. Och kanske ska de vara så om någon har sagt sig upp sig från ett jobb och sedan blir utan det utlovade jobbet. Då ställs ju personen på – som det heter – bar backe. Fast det brukar ju ordna sig ändå för personer som har kommit upp på landshövdinge- och generaldirektörsnivåer.

Jag har också förstått att Svenska Dagbladet i dag på sin webbsida presenterat den senaste Sifomätningen av opinionen. Det är intressant ur flera aspekter. Sverigedemokraterna har tappat stöd på ett statistiskt säkerställt sätt och ligger nu på 15 procent, vilket är lika mycket som partiet hade i maj 2015 – innan den väldiga vågen av flyktingar kom till Sverige.

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Centern, Moderaterna och Liberalerna ökar något medan Miljöpartiet och Kristdemokraterna minskar. De båda sist nämnda partierna ligger nu under fyraprocentsspärren till riksdagen och skulle inte komma in i riksdagen om det hade varit val i dag, enligt den här mätningen.

Det senare tycker jag är intressant. Kristdemokraterna har i Sifos undersökningar inte klarat spärren någon gång i år medan Miljöpartiet har varit under den i tre av nio undersökningar. Självklart är det alldeles för tidigt att dra några slutsatser från den här och andra undersökningar om hur det kommer att se ut i september nästa år när valet till riksdagen äger rum.

Som jag ser det är risken mycket stor för att Kristdemokraterna åker ur parlamentet och om det blir så faller också hela tanken med Alliansen. Tre partier i alliansen kommer förmodligen inte att komma i närheten av en valseger och regeringsmakten av egen kraft. Kristdemokraterna har ju tagit steg högerut under ledning av Ebba Busch Thor och jag tror inte att borgerliga väljare kommer att största på Kristdemokraterna i sådan utsträckning som behövs för att hålla partiet kvar i riksdagen.

Risken är också uppenbar att Miljöpartiet inte tar sig över gränsen för att komma in i riksdagen. Det är inte lite svajigt i det partiet och i mina ögon har partiet inte de starka ledare som krävs för att få väljarna att vakna till och återupptäcka partiet.

Om det blir så att dessa två partier åker ur riksdagen nästa år – ja, då blir det väldigt intressant att se vilken regering som kan komma att bildas. Jag tror att vi kommer att få se en regering över blockgränserna. Det tror jag faktiskt kommer att bli nödvändigt om vi inte ska få en situation under nästa mandatperiod som karaktäriseras av osäkerhet och ständiga kriser. Jag tror dessutom att en blockövergripande regering kommer att bli nödvändig med tanke på situationen i världen och hur den kan utvecklas.

Nog om det. Min dag har varit, som jag antydde i början, mycket bra. Under tiden med shopping träffade jag på en del bekanta som det var trevligt att prata med. Fick bland annat en inbjudan att gå med i fotoklubben. Får väl fundera på det.

Bra DN-satsning

Jag gillar satsningen som Dagens Nyheter gör på att förstärka sin redaktion. Nyligen har fler medarbetare anställts och nu ska ytterligare cirka tio personer anställas. Dessutom söker tidningen fler frilansare på en rad orter runt om i landet. De senare är medarbetare i det så kallade Riksnätverket.

DN:s utveckling visar med ett visst eftertryck att en satsning på journalistiken lönar sig. Förhoppningsvis kan det få andra mediers chefer att inse hur fel den inslagna vägen är. Genom att tömma redaktionerna på journalister och fotografer har journalistiken urvattnats och det är givet att många omprövar och säger upp sina prenumerationer. Den nedåtgående spiralen kan vändas, men för varje månad som går blir det naturligtvis svårare eftersom många medier har skaffat sig en ordentlig uppförsbacke när det gäller att återupprätta förtroendet hos läsarna. Enda receptet för att lyckas – och det kommer att ta en viss tid och mycket hårt arbete – är att satsa på journalistik och en bred, angelägen och noggrann journalistik. Tycker jag.

Även om jag varje dag saknar pulsen på en redaktion så är jag väldigt glad över att ha haft förmånen att vara verksam i tidningsvärlden under den tid som jag varit aktiv lönearbetare. Mitt arbetsliv har varit privilegierat och jag är rent lycklig för det.

Vilken härlig dag det har varit i dag. Inget regn. Stilla i luften. Molnigt förvisso, men acceptabel temperatur. Mysiga, varma färger. Kanske mest på marken eftersom många träd har fällt sina löv. Dagen gav en riktigt mysig höstkänsla.

Jag måste berätta att den novelltävling jag skickade in ett bidrag till nu är avgjord. Tidningen Skriva meddelar att mer än 1.000 bidrag kom in och ett av dessa bidrag var alltså mitt. Jag har läst det vinnande bidraget och ett par till av de tio främsta bidragen och jag förstår mycket väl att de placerade sig i topp. Dock är jag mycket nöjd med att jag ändå fick ihop en berättelse. Kanske det blir fler i framtiden. Novellen är ju en rolig form att skriva i och det är en form som jag inte tidigare använt särskilt frekvent genom åren när jag suttit och skrivit för mig själv och byrålådan.

Ja, ingen skriver väl för byrålådan längre förresten. Nu lagras allt i en dator, men också ur en sådan kan det skrivna plockas fram om hågen finns. Närmast blir det väl till att fortsätta att randa ner mina spontana minnen från livets olika skeenden. Jag gör det för dotterns skull. Det kan ju kanske vara kul för henne någon gång i framtiden på samma sätt som jag tycker att det skulle ha varit kul om farsan och morsan hade gjort det för bror min och mig.

Jag noterar att professor Hans Rosling innan han dog i februari i år hann skriva sin självbiografi tillsammans med journalisten Fanny Härgestam. ”Hur jag lärde mig förstå världen” är titeln och den kommer ut redan i början av november. Det kan bli en fin julklapp till någon. Hans Rosling inspirerade verkligen många och jag har en känsla av att hans självbiografi också ger en hel del inspiration. Kunnig var han och det som väl kanske var hans starkaste sida var att vara nyfiken och alltid beredd att ompröva sina egna värderingar och åsikter om han fick veta något han inte tidigare visste eller någon åsikt som gått honom förbi.

Nog om detta och om allt annat. Dagen har varit bra med sedvanliga fredagsrutiner i form av enkelt hushållsarbete och korsord. Fast det senare gick jag bet på. Finska formgivare och konstnärer är inte min starka sida. Uppenbarligen.

Personlig integritet? Pyttsan!

Kanske kommer det någon kommentar till det som jag nu tänker skriva om. För jag tänkte orda en smula om den så kallade nya tekniken. Ja, ni ser – jag kallar den fortfarande för den nya tekniken trots att den är etablerad sedan decennier tillbaka.

Visst är den en välsignelse i många avseenden. Det går att lagra enorma mängder information och vem som helst kan när som helst hitta nästan vad som helst på det så kallade nätet. Telefonerna är små datorer och numera uppstår inte några diskussioner eller funderingar på frågeställningar som dyker upp i vardagen. Knappt har en fråga ställts förrän någon i sällskapet frågar ”Farbror Google” och serverar svaret.

Men tillgängligheten till information och det faktum att vi är så många som alltid är uppkopplade innebär också risker. Det är väl nästan belagt att många drabbas av svår stress eller rent av av utmattningssjukdom eftersom de har vant sig vid eller känner sig tvingade att hela tiden hålla koll på e-post och meddelanden och vad vänner gör eller vilka bilder som läggs ut eller bara för att hänga med i någon chatt eller i ett twitterflöde. Det är en sak.

En annan sak, som har belagts gång på gång, är hur oerhört känsligt vårt samhälle har blivit för störningar. Vi har nyligen sett och hört om hur såväl regeringen som myndigheter och företag utsatts för angrepp av olika slag. Senast var det en så kallad överbelastningsattack mot Trafikverket som gjorde att tågtrafiken inte fungerade under några timmar. Inga tåg kom iväg och tusentals och åter tusentals trafikanter berördes.

Om jag har förstått saken rätt och riktigt så är det väldigt svårt att skydda sig mot angrepp som riktas mot it-system. På ett ögonblick kan delar av vårt samhälle lamslås genom att dess verksamhet förmås att upphöra och därmed drabbas även vanliga människor på olika sätt. Kommunikationer, som sagt, och andra infrastruktursystem som är helt nödvändiga i vårt dagliga liv kan förstöras. Och kan förstöras ganska enkelt av professionella och/eller duktiga hackare, som gör det antingen uppsåtligen för att skapa oreda eller bara för att visa att de kan ta sig in bakom diverse brandväggar (tror jag att det kallas).

Som personer är vi också utsatta. Antalet stulna identiteter är betydligt fler nu än det var förr i tiden. För dem som drabbas är detta till stort omak och dessutom otroligt obehagligt, kan jag tänka mig.

Vi laddar hem appar till telefonen som möjliggör för dem som driver dessa appar att få tillgång till – ja, jag vet inte allt. Det ryktas också om att en del appar ger dess ägare (om det är så det fungerar) möjlighet att faktiskt avlyssna telefonerna även om det inte är någon som talar i dem. De sägs fungera som mikrofoner och det lär de göra även om man tror att telefonen är avstängd. Jag hoppas att dessa rykten inte är sanna.

Flera gånger har jag tänkt lägga in någon app som folk har pratat om. Men så ser jag i instruktionerna att appen begär tillstånd att få tillgång till en lång rad information. Det får man antingen neka tillträde till eller godkänna. Det har hänt några gånger att jag nekat tillträde, men då får jag heller inte tillgång till appen. Jag har inte kunnat ladda hem den. Andra gånger har mitt intresse för appen snabbt svalnat och jag fullföljer inte nedladdningen. Varför ska exempelvis appar ha tillgång till vilka kontakter du har eller vilka bilder som du har i ditt album?

Jag är inte teknikfientlig, men jag blir mer och mer betänksam till vad tekniken i dag bjuder. Fördelarna som vi kan ha och få har alltid en baksida. Och jag är bestämd i min uppfattning om att samhället är betydligt mer sårbart nu än det var för exempelvis två decennier sedan. Sårbart både i förhållande till myndigheter och beslutsfattare och sårbart i förhållande till gemene man.

Bara framtiden kan ge svar på hur bräcklig samhället har blivit. Att ha lite batterier och konserver hemma om det skulle hända något är inte någon dålig idé. Vi behöver ju inte vänta på att det traditionella kriget kommer. Det räcker med att hackare här hemma eller utomlands bara vill djävlas med oss genom att pröva beredskapen. Eller att kriminella vill utnyttja vår godtrogenhet och våra konton.

Den personliga integriteten som värnas så vackert i alla tal finns inte längre, vill jag hävda. Och det är vi själva som blottat oss så vi har oss själva att skylla. Så ser jag det i alla fall.

Min dag har varit bra.