Brexit och USA

Nu händer det saker minsann. EU och Storbritannien kom överens om ett avtal för Brexit och det var nog inte många som hade förväntat sig det för en vecka sedan. Men för att avtalet ska gälla måste det godkännas av det brittiska parlamentet. I dag finns det inte något som säger att parlamentet kommer att göra det på lördag, när omröstningen ska ske. Också EU-parlamentet ska godkänna avtalet, men om det sägs inte ett ord. Allt fokus ligger på parlamentet i London.

Det nordirländska partiet DUP kommer att säga nej till avtalet. Nej blir det även från Labour och nej blir det från andra partier också. Så som det ser ut just nu kommer därför premiärminister Boris Johnson att få åka till – eller skicka brev till – EU och be om en förlängning av Brexit till sista januari nästa år. Hur EU ställer sig till det är oklart.

Gissningsvis är det väl inte någon av parterna som i slutändan vill vara den som ser till att Storbritannien lämnar EU helt utan avtal. Om jag tror rätt blir det så att EU i det fallet – om en begäran om förlängning kommer – godkänner den. Då finns chansen för britterna att antingen genomföra ett nyval eller en ny folkomröstning om Brexit. Läget är kaotiskt och egentligen helt oförutsägbart eftersom det är så många olika faktorer som kan påverka och påverkar varandra.

I kväll kom beskedet att USA:s vicepresident Mike Pence och utrikesminister Mike Pompeo träffat den turkiske presidenten Recep Tayyip Erdogan och kommit fram till en överenskommelse som innebär att turkiska styrkor inte ska driva sin offensiv under 120 timmar, det vill säga fem dygn. Under den tiden ska de kurdiska YGP-trupperna dra sig tillbaka 32 kilometer från den turkiska gränsen. Enligt vad som uppgetts hjälper USA de kurdiska styrkorna att retirera.

När detta är gjort – och om det inte finns några kurdiska styrkor kvar i den 32 kilometer breda så kallade säkerhetszonen – ska turkarna dra sig tillbaka. Så är det tänkt. Men jag tror inte ett ögonblick på att det är ambitionen. Givetvis kommer turkarna att se till att några kurdiska styrkor inte kommer tillbaka till området.

Men det hela är förstås mer komplicerat än vad det verkar. Allt detta äger ju rum på syriskt territorium. Syriens president Bashar al-Assad har sagt att hans styrkor kommer att försvara landets gränser med alla till buds ”lagliga” medel. Så om det finns turkar kvar i säkerhetszonen, så ska de drivas ut av syriska styrkor, tänker sig al-Assad. De syriska styrkorna stöttas ju mycket aktivt av ryska trupper.

I dag har också Ryssland träffat avtal med Iran om att de ska försöka medla, som det heter, mellan dels Syrien och kurderna, dels Syrien och Turkiet. Det återstår att se hur den medlingen kommer att se ut. Jag kan tänka mig att det inte är fråga om att nå fram till några kompromisser. Snarare är det ”gör som vi säger – annars…” som gäller.

USA:s knäppa president Donald Trump har förstås utropat det så kallade eldupphöret som en gigantisk framgång som sparar ”miljontals” liv. Som vanligt är han totalt inne i sin egen värld och den världen liknar ingenting av verkligheten. Sanningen är den paus som Turkiets krig mot kurderna nu tar innebär att USA – förutom att ha svikit sina allierade kurderna i kriget mot IS – nu också hjälper Turkiet att fördriva dem från området. Allt vad Recep Tayyip Erdogan vill har Donald Trump sett till att uppfylla samtidigt som Trump givit framför allt Ryssland men även Iran fria händer i området. Det är märkligt att så sker. Men ingenting är längre märkligt med Trump som president. Dag efter dag gör han världen farligare.

Detta får bli allt för i kväll. Min dag har varit bra med ett inlagt besök hos doktorn. Dessvärre glömde jag i min inaktivitet bort gåfotbollen i dag, men det får jag ta igen nästa vecka.

 

Annonser

Brexit och kommunkris

Ska det bli ett Brexitavtal eller inte? Frågan är fortfarande öppen. Tidigare i dag verkade det faktiskt gå mot ett avtal, men de allra senaste uppgifterna säger att den brittiske premiärministern Boris Johnson har svårt att få med sig det nordirländska partiet på den text som avtalsförslaget uppenbarligen innehåller. Det partiets stöd är ett villkor och en förutsättning för att Johnsons regering ska få igenom avtalet i det brittiska parlamentet.

Förhandlingar mellan EU och Storbritannien och mellan den brittiska regeringen och det nordirländska partiet förs nu kontinuerligt och de lär fortsätta under en god del av natten. I morgon och på fredag är det toppmöte i EU när medlemmarnas stats- och regeringschefer samlas. Det är då som de ska godkänna avtalet. Men för att det ska godkännas krävs också en garanti för att avtalet accepteras av en majoritet i det brittiska parlamentet.

I och för sig är det en smula anmärkningsvärt att parterna i alla fall har fått fram en ny avtalstext. Knäckfrågan är som tidigare var gränsen ska gå mellan EU-landet Irland och Storbritannien. Boris Johnson hävdar att gränsen inte behöver vara på den irländska ön utan att de kontroller av olika slag som måste göras kan ske på annat sätt. Det nordirländska partiet vill inte ha någon lösning som innebär att området fjärmas från Storbritannien och då inte ens administrativt.

Så vi får se vad det hela utmynnar i. Nyheterna lär komma slag i slag, men det är väl inte förrän i morgon när EU-toppmötet börjar som vi får se något resultat. Och förstås efter ett nytt parlamentsmöte i London. Där kan ju allt hända. Det har vi sett förut och jag skulle inte bli förvånad om det blir en mycket knapp majoritet som säger nej till avtalet. Parlamentet har ju sagt nej till allt tidigare, utan att säga ja till en lag som skulle tvinga Boris Johnson att åka till Bryssel och be om mer tid – om avtalet inte blir av.

På nyheterna i dag har det varit mycket tal om att en tredjedel av landets kommuner kommer att göra ett ekonomiskt underskott i år. Dessutom sju regioner. 20 kommuner höjer skatten nästa år. Detta målas upp mer eller mindre som en katastrofal situation och visst är det väldigt kärvt för många kommuner.

Men även om det inte vankas underskott så får nog varje kommun vara aktsam med pengarna. Gissningsvis tittar de ansvariga mer eller mindre alltid på möjligheter att effektivisera och göra besparingar. Det som nu är nytt är att det är så många kommuner som talar om att de måste göra besparingar i skola och omsorg. Det är ju också de områden som slukar mest pengar – av förklarliga skäl.

Det låter nästan som om folk har pratat ihop sig för att ge ett enat budskap utåt. Det föds fler barn och fler personer blir äldre. Barn kräver omsorg och skola och äldre ställer större krav på omsorg. Kontentan av detta är att färre ska försörja fler. Då når man snart en gräns när ekonomin inte går ihop. Sägs det.

Jag tror inte att orsaken till den kommunala ekonomiska krisen kan förklaras så enkelt. Staten har en benägenhet att lägga på kommunerna fler uppgifter utan att i tillräcklig mån betala för det. Det talas nu om att staten ska öka insatserna till kommuner och regioner och att det ska vara generellt stöd. Inte några fler öronmärkta anslag. Ett exempel på övervältrade kostnader från stat till kommun är Försäkringskassans agerande. Genom att vägra ge patienter rätt till sjukpenning så är det många som tvingas söka försörjningsstöd hos kommunerna. Likadant gäller LSS där staten ser till att bedöma behovet av assistans till under 20 timmar så att det blir kommunernas ansvar.

Jag kan emellertid tänka mig att det inte bara är i de utåt sett tydliga kommunala verksamheterna som det kan skäras och bantas. Regeringen hävdar att det nu är 100.000 fler som arbetar i ”välfärden”, det vill säga i kommuner och regioner, än det var för ett antal år sedan. Säkert är det riktigt.

Men jag skulle gärna vilja syna vilken effektivitet som finns i de kommunala administrationerna. Alla ser säkerligen till att hålla sig sysselsatta under dagarna, men en ordentlig granskning skulle nog ge vid handen att det finns en hel del så kallad luft i våra kommunhus och –förvaltningar. Jag kan förstås inte här och nu belägga detta påstående med fakta. Dock är det en bestämd känsla jag har, som grundas på antagandet om och till viss del erfarenheten av att ju större organisationerna är desto lättare är det att vara ineffektiv. Eller för att tala klartext – hålla sig undan men ändå ge sken av full verksamhet.

Min dag har varit bra. Träningen morse var för min del tämligen intensiv. Men som vanligt gavs också rikligt med tid till eftersnack med mina kompisar. Under eftermiddagen var jag ner till Electrolux Home Arena för att prata med de ansvariga för Sunnanås damlag och få deras syn på den gångna säsongen. Som alltid var det kul att träffa dem. Så nu gäller det bara att så fort som möjligt få ihop en text om det som jag kan skicka vidare.

Skört samhälle

Det blir några snabba rader i kväll. Anledningen är – som så ofta – att jag följt en fotbollsmatch på tv. Det var Sverige som i kväll mötte Spanien i EM-kvalet. Jag var innan matchen helt övertygad om att Sverige skulle få stryk. Men efter den första kraftiga offensiven från spansk sida så tog sig svenskarna in i matchen. Och tog även ledningen. Men i slutminuterna kvitterade Spanien till 1–1 som också blev slutresultatet.

Sista omgångarna i november när Sverige spelar borta mot Rumänien och hemma mot Färöarna blir spännande historier och förhoppningsvis blir det så att Sverige kommer tvåa i gruppen och därmed blir klara för EM nästa sommar. Även om så inte blir fallet kommer jag med stor sannolikhet att följa en del matcher då i alla fall. God fotboll är alltid kul att kika på.

En sak som jag inte har skrivit något om är det faktum att inte mindre än fem regioner har gått in i så kallat stabsläge därför att leveranserna av material inte har fungerat. Det är leveranser av material som sjukhusen behöver som mankerat sedan dessa regioner har bytt leverantör från första oktober.

Det hela är rent märkligt. Den nya leverantören borde sannerligen ha varit beredd på att regionerna ständigt behöver material av olika slag. Ändå har det inte funnits, vilket har lett till att många operationer har ställts in och att verksamheten på sina ställen inte har fungerat som den är tänkt att fungera.

Jag tycker att det här visar hur sårbara vi är i vårt moderna samhälle. Sjukhusen och regionerna har inte några egna lager av material eftersom de förlitar sig på att kunna göra en beställning ena dagen och få den levererad den andra. När något brister i den kedjan blir det omedelbart problem. Och de som drabbas av dem är som så ofta de som är längst ut i kedjan – patienterna.

Men så här är det nästan överallt nuförtiden. Det är dyrt att hålla lager varför det sedan väldigt länge sedan har blivit en regel mer än ett undantag att ”lagret” ligger på vägarna i stället. Vilket förstås är en orsak till att långtradartrafiken har intensifierats från år till år.

Sårbarheten i samhället finns inte bara där utan snart sagt överallt. Och i botten ligger mer och mer utvecklingen av alla digitala tjänster. En skicklig hackare eller andra som vill störa ordningen i landet skulle kunna stänga såväl elförsörjning som vattenförsörjning. Och därmed det mesta. Visserligen skulle väl systemen snart nog kunna komma igång igen, men störningarna hinner under kort tid bli väldigt stora.

Inför Moderaternas stämma som börjar på torsdag ser jag att partiet uppenbarligen kan tänka sig att hoppa av den energiöverenskommelse som finns och i stället förhandla med Kristdemokraterna, Sverigedemokraterna och Liberalerna för att försöka få fram en majoritet som klart uttalar att kärnkraften ska fortsätta att drivas och utvecklas.

I och för sig innebär den överenskommelse som finns att det alls inte finns något förbud för ny kärnkraft. Villkoret är att det är marknadskrafterna och energibolagen som själva i så fall ska bygga den. Inga statliga subventioner ska utgå till kärnkraft.

Personligen har jag alltid varit förespråkare för kärnkraft. Det är i mina ögon en säker energiform som levererar även om det inte blåser ute. Den orsakar inte heller några koldioxidutsläpp och den producerar mycket kraft, som kan komma att behövas när allt mer ska elektrifieras. Jag skulle inte ha något emot en sådan utveckling, men det är väl snudd på det enda som jag kan hålla med Moderaterna om.

Nej, nu blir det snart dags för att sätta punkt för dagen. En dag som har varit god och bra mot mig, vilket jag som vanligt är mycket tacksam för.

Syrien och Polen

Det finns en uppenbar risk för att situationen i nordöstra Syrien spetsar till sig. Turkiet har ju invaderat området i akt och mening att skapa ett tre mil brett område längs hela gränsen för att skicka dit syriska flyktingar som nu är i Turkiet. Men ett bärande argument för president Erdogan är att göra slut på kurderna som behärskar området. Mellan 100.000 och 200.000 civila sägs vara på flykt bort från turkarna. Från lägren med IS-fångar, som kurderna upprättat och bevakat, sägs många ha flytt i det kaos som uppstått.

I valet mellan att förgöras av turkarna eller komma överens med den syriska militären har kurderna valt det senare. Så nu är syriska regeringsstyrkor på väg mot norr för att konfrontera turkarna. Om syrierna attackerar turkarna kommer de senare att förlita sig på Ryssland och dess stöd, så Nato-land det är. Men Ryssland är intimt förknippat och involverat med Syrien och dess krig. Knappast att Ryssland kan delta på båda sidor samtidigt. Ryssland är säkerligen inte heller särskilt pigg på att försöka ena parterna.

Ett bra steg tog i alla fall EU i dag när det fördömde den turkiska inmarschen i Syrien. Än bättre vore om de EU-länder som exporterar krigsmateriel till Turkiet omedelbart kan upphöra med det. Detta som en konsekvens av den kritik som riktas mot Turkiet.

Det är bara att hålla andan och avvakta utvecklingen i regionen. Ingen kan förutsäga vad som kommer att ske under de närmaste timmarna, dygnen eller veckorna. Situationen är dock väldigt allvarlig.

Nu är nästan alla röster räknade i det polska valet. Uppenbarligen blev resultatet sådant att nationalistpartiet PIS, Lag och rättvisa, vann en majoritet i underhuset. Dock ser det ut som om oppositionen tar hem majoriteten i parlamentets överhus, senaten. Må det bli så eftersom den då kan förhindra och försvåra fortsatta förslag och beslut som inskränker yttrandefrihet och som eroderar Polen som rättsstat.

Den styrande och starke mannen i polsk politik är Jaroslaw Kaczynski. Han målsättning med politiken är att förvandla Polen till en stat som liknar Ungern, som har kommit mycket längre med att demontera demokratiska institutioner och mycket längre på vägen mot diktatur.

Det exakta och slutliga resultatet av valet i Polen är inte klart i skrivande stund. Men bara bråkdelar av en procent återstår att räkna. Som vanligt är det bara att avvakta och se vad som händer. Förhoppningsvis kommer emellertid oppositionen att gå stärkt ur detta val. Det skulle kunna innebära att PIS inte hinner förstöra den demokratiska grunden helt och hållet. Under de senaste fyra åren har PIS tyvärr lyckats med att slå ordentligt sprickor i den, utan att bry sig nämnvärt om den kritik som riktats mot landet från exempelvis EU.

I dag tog jag mig en sväng upp till Luleå. Lugn och stilla körning dit och tillbaka. Ett snabbt besök hos en yngre bekant, gott snack och klappande på hans kurrande katt gjorde gott. Så slutsatsen måste bli att dagen har varit bra. Och på träningen i morse körde jag lite hårdare och mer intensivt än tidigare. Det får ju bli så när jag kommer till Friskvårdskompaniet lite sent och ändå vill ha god tid på mig att prata med bästa vännen.

Partiledardebatten

Det är onekligen, tycker jag, lite mer fart på partiledardebatterna nu när regeringen med Socialdemokraterna och Miljöpartiet regerar med stöd av Centern och Liberalerna. I kvällens debatt var det tydligt. I och för sig gav debatten inte särskilt mycket mer än att den bekräftade de motsättningar som varit tydliga sedan tidigare. Men det var en lite mer intensiv ordväxling mellan deltagarna.

Vem eller vilka som var bäst? Vem eller vilka var sämst? Svaret ges förstås av var och en efter de politiska preferenser som man har. Dock må jag säga att jag fick ett intryck av att statsminister Stefan Löfven inte var särskilt tänd eller entusiastisk. Det kan förstås bero på att han har mycket annat att tänka på eller på att han känner sig lite pressad av de dåliga opinionssiffrorna. Till dessa båda förklaringar kan förmodligen läggas ytterligare några.

Fortfarande är det emellertid så i dessa debatter, som det har varit under så lång tid och oavsett vilken regering som sitter vid makten, att deltagarna inte kan frigöra sig från argument om att si eller så mycket mer eller mindre pengar har anslagits till än det ena, än det andra. Eller att si eller så många fler eller färre arbetar inom välfärden eller inom rättsväsendet eller vad det nu kan vara.

”Vi har avsatt en miljard mer än vad ni har gjort. Alltså är vi bättre och vill mer”, är ett exempel om än inte ordagrant. ”Men när det gäller just det här som vi tycker är viktigare så satsar vi en miljard mer än er”, kanske blir svaret. ”Och då är vi bättre eftersom vi tycker att det är viktigast för landet”.

Jag tycker personligen att dessa och andra liknande argument inte tillför debatten särskilt mycket. Skälet till det är enkelt. Lyssnaren har inte något att sätta dessa argument i relation till. Alltså blir debatten ofullständig och i många fall obegriplig.

Det jag tycker betyder förstås inte särskilt mycket, men det känns som viktigt att ändå föra fram mina åsikter. Jag saknar verkligen en politiker eller ett parti, som faktiskt vågar tillstå och även föra fram att politik inte är enkelt. Det är skitenkelt att ge klämmiga svar på enskilda frågor och det är måhända ännu enklare att ge de svar som många förväntar sig. Men då ska det vara enkla svar, typ ”det vill vi sätta stopp för”.

Samhällsbygget är komplext. Det finns inte några så kallade stuprör där man kan göra saker eller vilja åstadkomma något precis som man vill. Alla beslut i en eller annan riktning får konsekvenser för andra delar av helheten och definitivt för enskilda individer. Att försöka förmå en större del av allmänheten och väljarna att förstå komplexiteten i samhället och att det inte finns några enkla svar borde vara en väldigt  viktig uppgift för alla politiker. Men det är väl att hoppas på för mycket att någon eller några ska ta på sig den uppgiften när hela samhällsdebatten och politiken har blivit populistiskt influerad.

Dagen har varit både aktiv och passiv. I stort sett lugn och stilla. I förmiddags var det något som kraftigt slog emot fönstret och min första tanke var att det måste ha varit någon som kastat en snöboll (det fanns ju lite snö på marken i morse) mot rutan. Så var det inte.

I stället visade det sig vara en fågel som med full fart flugit in i glaset. Den slog ihjäl sig förstås och det var ju tragiskt för den. I och för sig var det kanske lite väntat. Björktrastarna är synnerligen oroliga nu så här inför flytten söderut. Plötsligt kan det vara hundratals i luften som drar iväg åt ett håll bara för att efter en stund återkomma. Somliga av dem käkar med god aptit rönnbären och ganska ofta ser jag oregelbunden flykt när de är i luften. Jag gissar att de liksom sidensvansarna blir en smula berusade av bären. Så jag kan gissa att den som träffade fönstret var lite desorienterad eftersom det inte finns någon reell anledning att med fart bege sig in i en vinkel på husen.

Sunnanå förlorade också den andra kvalmatchen till Elitettan. Förlustsiffrorna blev identiska med dem som gällde efter första matchen – 3–2. Synd att Sunnanå inte lyckades. Men laget är fast beslutet att lyckas med sin målsättning att avancera till Elitettan, så jag och många med mig får tro och hoppas på att den målsättningen slår in nästa år. Då är många av de yngre och duktiga spelarna ett år äldre med ännu mer fart i benen och ännu bättre tekniskt.

Min dag har varit bra.

Lite splittrat

På flightradar24.com upptäcker jag så här i den begynnande kvällningen ett plan som jag nog inte skulle velat ha vara med på. Det är ett plan från Air India som är på väg från San Francisco till Delhi. Det är en maffig resa på cirka 15,5 timmar och då har nästan 1.400 mil tillryggalagts.

Jag gillar förvisso att flyga, men det längsta jag varit i luften var ungefär tolv timmar och det tyckte jag var väldigt lång tid. Trots att man med flyg tar sig långa, ibland ofattbart långa, distanser så kommer man ju som ingen vart i ett flygplan. Snart passerar det här planet strax norr om Örnsköldsvik, men det har förstås inte resenärerna i aluminiumfågeln inte en susning om.

Ja, det var ett tag sedan som jag skrev ovanstående. Det blir lite splittrat i kväll. Just nu är det halvtidsvila i EM-kvalmatchen i fotboll mellan Malta och Sverige och då passar jag på att skriva några rader.

Den stora nyheten i dag var att den tidigare ständige sekreteraren i Svenska Akademien, Sara Danius, har dött bara 57 år gammal. Det är ju ledsamt förstås, men eftersom jag inte är särskilt bevandrad inom litteraturen så har jag inte så mycket att säga om detta. För mig blev Sara Danius ett namn och en person att lägga märke till i samband med krisen i Akademien. Hon sägs ha varit en lysande forskare, men den bild som hon gav mig var att hon var modig och stod för sina åsikter. Så nog var hon en kraftfull människa, som garanterat kommer att saknas i de kretsar där hon verkade.

Jag blir rent förbaskad när jag läser om Turkiets fortsatta krig mot kurderna i nordöstra Syrien. För mig står det helt klart att Turkiet under president Erdogan är en diktatur. I fredags utfärdade huvudåklagaren i Istanbul en order, självklart dikterad från presidenten, att alla som på något sätt kritiserar den turkiska invasionen – eller militära aktionen – i Syrien kommer att utredas för terrorbrott! Så kritik eller ifrågasättande av regimen är misstänkta terrorbrott. Så agerar bara makten i en diktatur och det tycker jag är förkastligt. Uppenbart finns det nu ett nytt land som man inte ska åka till och inte köpa varor från.

Så – Sverige vann mot Malta och det var ju bra. Jätteroligt är det att Umeå IK i dag säkrade avancemang till Damallsvenskan. Tre år har det tidigare storlaget ”harvat” i Elitettan, men är nu riktigt på gång igen. Det blir härliga derbyn mellan Umeå och Piteå att se fram emot.

Så här lite sent när natten närmar sig så har jag en stor förhoppning om morgondagen. Nämligen att Sunnanås tjejer vinner borta mot Bollstanäs och vinner med två mål eller mer. Om så sker tar Sunnanå steget upp i Elitettan och det vore bara så kul.

Min dag har varit bra. Och sedvanligt lugn. Det finns inte något att klaga på och det är ju positivt.

Fredspris och krig

Det blev inte Greta Thunberg eller ”hennes” organisation Fridags for forture som tilldelades Nobels fredspris. I stället blev den etiopiske premiärministern Abiy Ahmed som får det. Han är ganska ny som premiärminister i landet. Tämligen omedelbart satte han igång att luckra upp förbindelserna med grannlandet och den till dess bittra fienden Eritrea. Det slutade med ett fredsavtal mellan de två länderna som till och från dragits med väpnade konflikter i gränstrakterna under 20 år.

Abiy Ahmed är också aktiv i andra freds- och samförståndsprocesser. Han är den yngste ledaren för ett land i Afrika och som det hittills verkar i alla fall är han besjälad av att skapa en fredligare omvärld. En av de första sakerna han gjorde som premiärminister var att frige alla politiska fångar. Under nästa år väntar fria val.

Att jag och många andra vurmat för att Greta Thunberg skulle få fredspriset har nog berott på att vi haft våra speciella glasögon på oss. Tanken bakom priset är ju att den eller de som prisas ska ha utfört något fredsskapande under föregående år. I det här fallet 2018. Då satt ju Greta Thunberg snart sagt ensam utanför riksdagshuset. Det är ju först i år som hon lyckats väcka en världsopinion för kampen om ett bättre klimat. Måhända kan hon nästa år få fredspriset. Hon lär i alla fall bli nominerad.

Hur som helst tycker jag att årets fredspristagare är väl värd att få åka till Oslo och ta emot priset. Hans insats är onekligen banbrytande och kan få stor positiv effekt på hur denna del av östra Afrika utvecklas. Detta samtidigt som den utvecklingen, baserad på fred och samförstånd och demokrati, kan fungera som inspiration till andra ledare på den kontinenten och annorstädes.

Vi får hoppas att Abiy Ahmed förmår att förbliva den han just nu tycks vara. Det är ju inte helt ovanligt att ledare förändras när de har suttit vid makten några år. Det har vi sett tidigare lite varstans i världen. Och att de då förändras till det sämre under inverkan av maktens berusning.

Plötsligt och nästan från ingenstans kom det i dag besked om att EU och Storbritannien nu går in i väldigt intensiva förhandlingar om ett avtal hur Storbritannien ska kunna lämna EU. Storbritanniens premiärminister Boris Johnson har ju hela tiden hävdat att landet lämnar EU sista oktober med eller utan ett avtal. Hans och hans regerings förslag till avtal förkastades först. Men tydligen har ett samtal mellan honom och den irländska regeringschefen Leo Varadkar varit mer positivt än förväntat och bäddat för dessa förhandlingar som nu dras igång på högvarv.

Ett konkret avtalsförslag måste ju vara klart till senast torsdag när EU:s stats- och regeringschefer samlas i Bryssel för ett toppmöte. Gissningsvis kommer det inte att läcka ut särskilt mycket från dessa förhandlingar eftersom båda parter i grunden är angelägna om att ostört försöka komma fram till något som först EU och sedan det brittiska parlamentet kan godkänna. Om så inte sker är det mycket som talar för att Storbritannien kommer att lämna EU utan avtal i slutet på månaden.

I nordöstra Syrien fortsätter Turkiet sin militära offensiv. FN uppger att den har orsakat att 100.000 människor flyr från området. USA uppmanar Turkiet att avbryta offensiven, men uppenbarligen har inte Turkiet några planer på att följa den uppmaningen. Det uppges att USA, som gav klartecken till offensiven genom att dra tillbaka sina styrkor från området, förbereder sanktioner mot Turkiet som starkt ska påverka den turkiska ekonomin negativt. Snacka om att ge motstridiga besked: å ena sidan ge ett praktiskt klartecken till turkarnas militära offensiv, å andra sidan ”straffa” turkarna för att ge går till militärt angrepp mot kurderna. USA är inte att lita på för en enda minut i dagsläget.

Min dag har varit bra. Trivsam och nyttig träning i början av dagen och sedan de traditionella göromålen har fyllt min dag. Vi har också hälsat på våra nyinflyttade grannar vilket var trevligt.