Fler äldre en utmaning

Jag ska läsa en artikel i Dagens Nyheter ytterligare en gång. Kanske flera gånger till. Detta för att verkligen ta in vad som står i den. Artikeln handlar om åldrande, om äldre och om medellivslängden som för oss gubbar är 81 bast. Klarar man sig till dess har jag åtta år kvar och de tänker jag göra det allra bästa av.

Ja, får jag fler år så tänker jag göra det allra bästa av dem också. Får jag färre år så är det väl så. Men då har det ju varit bra fram till dess och mer än så kan man ju inte önska sig.

Hur som helst så hänvisas i artikeln till en demografisk forskning. Den är entydig: folk lever länge nu. Betydligt mycket längre än för bara 50 år sedan. Forskare tror att hälften av alla barn som föddes 2007 i USA, Storbritannien, Japan, Italien, Tyskland, Frankrike och Kanada kommer att bli mer än 100 år gamla.

Det är ju intressant inte minst utifrån perspektivet att samhället naturligtvis måste förändras i takt med att demografin förändras. En mycket stor andel väldigt gamla människor kommer att kräva mycket från samhället. Inte bara i form av sjukvård och omsorg utan även i form av ekonomiska system, som förmår klara av den här äldreboomen.

Även om många kommer att vara mycket friska, så kommer den förmodligen inte att kunna jobba – i alla fall om ser på hur många jobb ser ut i dag och antar att de finns kvar i framtiden – till dess att de är 80–90 år.

Det skulle onekligen vara intressant att kunna vara med i en sådan framtid för att se hur det blir. Och hur morgondagens politiker förmår att möta de samhällsproblem som definitivt kommer att uppstå. Kanske blir det så att samhällena styrs på helt andra sätt då om sisådär 80-100 år.

Å andra sidan är det, när man läser lite historia, väldigt mycket som är sig likt från förr i tiden. Detta trots att världen ser ut på ett helt annat sätt i dag än för bara 50-60 år sedan. Ja, vi kan gå flera hundra år tillbaka i tiden. Samhällena då går förstås inte att likna med någonting som finns i dag. Men – och det är viktigt – människorna var sig lika. Överallt. De kämpade med sina sorger och bedrövelser, de gladdes och fröjdades när tillfälle gavs, de älskade och de dog och de stretade på efter bästa förmåga.

Jag tycker också att det är kul att läsa att de lite mer väl beställda för flera hundra år sedan gillade att resa. De snackade flera språk och var väldigt internationella. Kanske har det skrivits uppsatser och böcker om vilken betydelse denna geografiska vidsynthet och nyfikenhet har haft för hela vårt lands utveckling. Inte minst kulturellt.

Nu ska jag inte orda mer om detta. Jag önskar att jag skulle kunna hålla mig vaken till halv fem i natt. Klockan tre börjar den första debatten mellan USA:s president Donald Trump och utmanaren Joe Biden. Jag får väl – om det går – försöka se den i efterhand. Om den visas så. Brottstycken kommer definitivt att visas i nyhetsprogrammen i morgon och det kommer att serveras ett otal analyser och tolkningar, som i sin tur ger upphov till spekulationer.

I morgon siktar jag närmast på att gymma på morgonen och därefter provköra nya helt eldrivna Mazda-modellen MX30. Men en sådan blir det nog inte för min och vår del. Ska det bli en ny bil till så blir det förstås en CX5:a.

Min dag har varit bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Estonia, Preem och Trump

På dagen 26 år efter det fruktansvärda beskedet att Estonia hade gått till botten i Östersjön i en väldig storm kommer nya uppgifter som onekligen är uppseendeväckande. Tidigare utredningar visade att det var bogvisiret som inte höll i stormen som orsakade haveriet. Nu visar filmer att det finns ett hål i skrovet – fyra meter högt och en meter brett på det bredaste stället – i höjd med vattenlinjen. Och under bildäck. Detta hål kan förklara att Estonia sjönk så snabbt och orsakade 852 människors död. Bara 137 personer kunde räddas.

Att uppgiften presenterades i dag beror naturligtvis på att det är årsdagen av haveriet. Detta för att få maximal uppmärksamhet för nyheten. Genast orsakade dessa nya uppgifter en storm av spekulationer; spekulationer som sannerligen inte är nya.

Redan efter utredningarna har det funnits många frågetecken om den egentliga haveriorsaken. Och för de som överlevde katastrofen har frågan om varför haveriet inträffade varit levande hela tiden.

Vad som är rätt eller fel i alla dessa spekulationer är förstås omöjligt att veta. I alla fall i dag. Det som nu händer är förhoppningsvis att Sverige, Finland och Estland gör ytterligare undersökningar för att verifiera de uppgifter som lämnats i dag och för att kanske en gång för alla komma fram till den reella orsaken till katastrofen. Allt tal om att en synnerligen hemlig militär transport av någonting samt en eventuell kollision med ett militärt fartyg måste bekräftas eller avfärdas.

Det kan inte göras utan att en från de aktuella länderna helt oberoende utredning ges tillfälle att än en gång undersöka vraket där det ligger på cirka 80 meters djup. Och utifrån en sådan undersökning analysera orsakerna till skadorna. Allt för att komma fram till ett svar på en av de svåraste fartygskatastroferna i Östersjön någonsin och definitivt den svåraste under fredstid.

I dag kom också ett annat besked som var uppseendeväckande. Oljebolaget Preem drog överraskande tillbaka sin ansökan om att få bygga ut raffinaderiet i Lysekil. Dagens Nyheter har granskat företagets ekonomi och konstaterat att det har stora likvida problem. Det kan också vara den direkta orsaken till att företaget beslutat sig för att inte gå vidare med den planerade miljardinvesteringen.

Att företaget drar tillbaka sin ansökan gläder förmodligen regeringen, som skulle avgöra frågan. Socialdemokraterna har nog ansett att investeringen skulle kunna göras medan Miljöpartiet absolut inte skulle kunna godkänna en sådan investering av miljöskäl. En regeringskris hotade genom att Miljöpartiet förmodligen skulle ha lämnat regeringen om Socialdemokraterna gått vidare tillsammans med stödpartierna för att låta Preem göra sin investering.

Det som nu återstår för de goda reportrarna på Dagens Nyheter att granska närmare är om det finns något samband mellan den dåliga likviditeten i företaget och regeringens dilemma. Är det möjligtvis så att det bakom kulisserna har förekommit en kohandel som gått ut på att regeringen ger ekonomiskt stöd i någon form mot att ansökan dras tillbaka och regeringskris undviks. Teoretiskt är det ju möjligt.

Och så har vi en ny grej med Donald Trump, USA:s president som bekant. Länge har det varit tal om hans deklarationer. Han har ju vägrat att lämna ut dem och han undersöks av den amerikanska skattemyndigheten. Nu har tidningen New York times fått tag på deklarationerna och de visar att karl´n är våldsamt skuldsatt och att han 2016 och 2017 bara betalade 750 dollar i federal skatt. Det är inte ens vad en en låginkomsttagare i USA betalar.

I morgon natt, svensk tid, kommer den första debatten mellan Donald Trump och den demokratiska utmanaren Joe Biden att äga rum. Presidentvalet är ju bara lite mer än en månad bort – 3 november. Trump kommer av allt att döma att ägna alla sina krafter åt att skända och förringa sin motståndare. Han kommer att ljuga och skylla på andra. Detta samtidigt som han naturligtvis hissar sig själv och allt han gör.

Men hur det går hem hos väljarna återstår att se. Trump har ju sina beundrare som tycks tro på varje andetag och varje ord. Men det börjar bli för mycket nu för väldigt många som förra gången röstade på honom. Jag hoppas självklart på att Trump åker på ett odiskutabelt nederlag i valet.

Gymmet i morse blev startpunkten på dagen, som var mysigt dimmig och fuktig. Så min dag har varit bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sport, väder och lokaler

Det börjar bli kallt och ruggigt att stå ute och försöka ta bra bilder på tjejerna i Sunnanå när de spelar fotboll nu. I dag spelade laget hemma mot Mallbacken och fick tyvärr stryk igen med knappa 1–2. Åtta matcher återstår att spela och jagvill så gärna tro att laget tar de poäng som krävs för att stanna kvar i Elitettan. Men det börjar onekligen se lite kärvt ut.

Hur som helst är det, som sagt, åtta matcher. Sista matchen i årets säsong spelas 14 november. Men som tur är har Fotbollförbundet lagt de två sista matcherna på bortaplan för lagen här i Skellefteå – Sunnanå och Morön. Första november spelas sista hemmamatchen. Det ska bli intressant att se hur vädret är då. Jag sätter ju – för säkerhets skull – på dubbdäcken 13 oktober.

En annan som klagade på kylan i dag var Victoria Azarenka, som rubriceras som tennisstjärna. Hon spelade sin första match i Öppna franska mästerskapen i dag. Den turneringen brukar ju spelas i maj-juni normalt, men har förlagts till september-oktober på grund av coronapandemin. Hur som helst som började det regna när Victoria Azarenka spelade och spelet avbröts. Arrangörerna ville att spelarna skulle vänta på banan till dess regnet upphörde och det gillade inte Victoria Azarenka alls.

Hon klagade bittert och hävdade att hon bor i Florida och är van vid värme. Nu hjälpte inte det ett dugg. Hon fick vackert vänta. När spelet återupptogs vann hon sin match. Men det är väl inte alls otroligt att hon får möjlighet till nya klagomål om vädret. Det kan dock inte arrangörerna lastas för.

Kanske kan jag passa på att något gnälla på tennisspelarna när jag ändå är igång. Under stora och viktiga matcher så ska det vara så tyst på läktarna. Spelarna kan ju bevars bli störda när de servar om någon i publiken pratar eller ropar. Det tycker jag är lite överdrivet. Särskilt om man jämför med de som spelar pingis. Inom den sporten pågår ju oftast många matcher samtidigt och det är ett väldigt liv. Men att det skulle störa pingisspelarna har jag inte hört talas om någon gång.

En sak som inte har ett dugg med sport att göra är framtiden för de stora fastighetsbolagen som i storstäderna har nischat in sig på kontorsfastigheter. Jag tror att dessa företag kommer att få det svårare och tyngre i framtiden.

Pandemin har ju bland annat fått till resultat att många företag har uppmanat sina anställda att arbeta hemifrån. Med den teknik som finns tillgänglig är det inte några problem för de flesta. Därmed minskar behovet av kontorsutrymmen och företagen är inte dummare än att de ser att de kan spara mycket pengar genom att minimera kontorsytorna. Kanske behövs det bara kontor som används när personalen ska träffas. Och det är säkert inte så ofta.

Att arbeta hemifrån går ju alldeles utmärkt. Sett ur företagens synvinkel. I alla fall på kort sikt. Personalen kan ju också glädjas en stund över att slippa pendlingen till och från jobbet, vilket i storstäderna kan spara åtskilliga timmar varje arbetsdag. Timmar som kan ägnas åt antingen att jobba mer eller umgås med familj och vänner. En annan fördel med att inte vara så många på jobbet kan vara att antalet mobbningsfall minskar. Det är ju ett faktum att många mobbas på jobbet, även om det inte talas om det så mycket. Mobbning via tekniken förekommer förstås också, men den direkta utfrysningen, den fysiska utfrysningen, försvinner med hemarbete som grund.

I längden tror jag emellertid att hemarbete blir en övergående trend. Människor är sociala varelser som behöver kontakter med andra. För människan är det viktigt att också tillhöra en grupp och den kanske viktigaste gruppen, förutom den nära familjen, är arbetskamraterna. Eller skolkamraterna.

Nyligen hörde jag av en lärare att gymnasieeleverna här i Skellefteå nu tycker att det är roligt att gå i skolan. De har – efter att ha fått distansundervisning under nästan hela förra terminen – lärt sig uppskatta skolan som arbetsplats och skolan som en social plattform. En plattform som är oändligt mycket bättre än de plattformar som finns på nätet.

Min dag har varit bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Näst största fisken

Stor fisk. Fem bokstäver. Börjar på B och slutar på D.

Om den lilla gåtan dyker upp i ett korsord framöver så har jag i kväll lärt mig svaret, som är brugd. Denna fisk är världens näst största fick och är en sorts haj. Den beräknas kunna bli 50 år gammal, bli upp till 13 meter lång och väga åtta ton.

Det är ju en skaplig firre. Anledningen till att jag känner till detta är att jag på dn.se läser att en sådan här fisk, eller haj, hade förirrat sig in i Göteborgs skärgård. Där kunde den ju inte vara kvar.

Kustbevakningen kom till hjälp och två marinbiologer lyckades fästa ett rep runt stjärtfenan. Sedan försökte man bogsera ut fisken. Men se det gick inte. Han eller hon simmade tillbaka mot grunt vatten igen.

En marinbiolog och en tjänsteman från Kustbevakningen lyckades till slut få en tamp runt fisken som sedan kunde dras ut på djupt vatten. Där befriades den från tampen och fortsatte sedan åt rätt håll. Det vill säga ut i havet.

Besöket av brugden var en sällsynthet och det var säkert kul för de inblandade att försöka få ut den på djupt vatten. Denna haj är helt ofarlig för människor eftersom den lever på plankton.

Förutom brugden finns det enligt Wikipedia till och från ytterligare 14 hajarter som kan förekomma i svenska vatten. Främst då på västkusten. I Östersjön är det sällan som hajar förekommer, men det händer förstås någon enstaka gång att hajar påträffas också där. Här uppåt lär det nog vara helt hajfritt. Jag har då inte hört någon av mina kompisar som har båt och som gillar att fiska att de fått någon haj på kroken eller i nätet.

Å andra sidan hajar jag inte alla gånger deras snack. Men det är väl en annan historia.

Mer och mer tycks det som om den breda allmänheten tycks bli slappare när det gäller att hålla någorlunda på de restriktioner som gäller. Ja, restriktionerna för att undvika att bli smittad av coronaviruset är ju inte så många. Men det där med att hålla avstånd tycker jag mig ha noterat att vi blir allt sämre på.

Runt om i världen och även här i Västerbotten – främst i Umeå men även i Skellefteå – får vi fler och fler fall som visar sig ha covid-19. Så kära vänner – tvätta händerna, hosta och nys i armvecket samt håll avstånden till vänner och bekanta. Då finns det möjligheter att i alla fall begränsa spridningen.

Dessa råd och riktlinjer är ju allmängiltiga när vi går in i hösten och mot vintern. Vi vill ju inte smitta eller bli smittade av den vanliga årliga influensan heller.

I förra veckan ramlade ju vår granne och bröt lårbenet. Hon opererades direkt när hon kom till lasarettet. Nu är hon hemma igen. Hustrun och jag funderar på hur det kommer att gå för henne och vi är naturligtvis oroliga. Vi tittade in till henne i dag när hemtjänsten var där och stannade en stund efter det att den kommunala tillsynspersonen hade rusat till nästa ”kund”.

Vår granne kommer ju inte i säng. Hon kan inte gå och lägga sig och hon kan inte stiga upp ur sängen. Därför sitter hon och sover. Så ska det väl ändå inte vara? Å andra sidan är det väl kanske inte en fråga för oss att engagera oss i. Hon har två av sina barn i stan. En oro känner vi trots allt.

Min dag har varit bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Lite om Trump och annat

En bra dag har börjat gå mot sitt slut. Det blev en tidig morgon för att jag skulle kunna åka ner till Friskvårdskompaniet och köra lite i maskinerna innan det blev för mycket folk där. Efter gymmet blev det som alltid på fredagarna fika på stan. En av oss tre var inte med den här gången, men vaniljsås konsumerades ändå, vilket härmed meddelas. Det är ju alltid en bra start på dagen.

Oftast tar jag dock en macka vid dessa tillfällen. Så också i dag. Anledningen är helt enkelt att jag inte tycker att jag får tillräckligt mycket vaniljsås. Så nu vet ni det.

En räkning på nio spänn har jag också betalat. Det är broavgiften över Sundsvallsfjärden som belöper sig till det beloppet. Den här gången betalade jag den exakta summan. Jag försökte ju en gång betala en krona för mycket – tio kronor – eftersom jag tyckte att det var ett jämnare belopp. Men den kronan kom tillbaka in på kontot, vilket förvånade mig storligen.

Det förvånade mig också det här med brevet. Att det faktiskt fungerade att tejpa fast slantarna på kuvertet i stället för att sätta på ett frimärke. Jag blev förvånad och samtidigt fascinerad över att det fungerade. Jag vet att många andra också blev det. Det var ett skojigt experiment.

Ute i den stora världen har den amerikanske presidenten Donald Trump förklarat att han inte kommer att acceptera ett nederlag i valet den 3 november. Han kommer att göra allt för att sitta kvar i Vita huset och det är tydligt att han strävar efter att få Högsta domstolen att avgöra valet till hans fördel.

Att inte acceptera en valförlust är talande för hans inställning till demokrati. Han struntar fullständigt i landets konstitution och gissningsvis vill han vara diktator som Vladimir Putin i Ryssland, Kim Jung-un i Nordkorea eller Alexandr Lukasjenko i Belarus. Eller någon annan av världens diktatorer.

Det är faktiskt för djäkligt att USA:s invånare för fyra år sedan kunde välja denna lögnare och antidemokrat till president. Måtte väljarna se till att han försvinner ut ur Vita huset och att hela väljarkåren nyktrar till och ser till så att Joe Biden blir ny president. Det känns nästan som att alla alternativ till Trump är så mycket bättre för USA som land och för världen i stort.

Jag hörde på nyheterna att Vladimir Putin tydligen har tagit någon form av initiativ till att Ryssland och USA ska träffa en överenskommelse som går ut på att de inte ska påverka sina respektive val. Jo, det är väl ett erkännande så gott som något av att Ryssland starkt påverkade valet av Trump för fyra år sedan och även nu gör idoga försök att påverka valet. Inte bara i USA utan i många andra länder där det är val.

Jag har också noterat i nyhetsflödet att det är väldigt många tjänstemän i kommuner som utsätts för hot av olika slag. Främst gäller det måhända personal som jobbar inom socialtjänsterna.

Det är förstås fullständigt oacceptabelt. Och jag funderar mycket på hur det har blivit här i landet. Ja, inte bara här utan överallt. Hur kommer det sig att folk anser sig ha rätten att hota, skrämma och hata andra? Oftast för att de i sitt yrke håller sig till det som gäller eller bara för att de har en annan åsikt. Jag förstår det inte.

Jag vet att polariseringen i samhället och inom snart sagt alla verksamheter har ökat och jag kan nog ana att framväxten av och existensen av alla de så kallade sociala och tekniska plattformarna där man kan vara tämligen anonym underlättar för personer att uttrycka hat och hot. Men varför?

Den frågan har inget givet svar och jag har inte en aning om hur polariseringen ska kunna minska inom en rimligen kort och överblickbar tid. Men det är uppenbart att den skadar tilltron till samhällets sätt att fungera och till vår uppfattning om och tilltro till våra medmänniskor.

Och med de orden konstaterar jag att dagen har varit bra. Vilket jag antydde redan i början av detta inlägg.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Eloge till Postnord

Jag må säga att jag är imponerad över Postnord. I går kvart i fem lade jag brevet till Åsa Nord på lådan, som tömdes klockan fem. Brevet var inte frankerat i betydelsen att jag satt på ett elva kronors frimärke. I stället hade jag tejpat fast en tia och en enkrona på kuvertet.

Det här var förstås ett test. Jag har gjort så en gång tidigare, men det var säkert för 50 år sedan eller mer. Posten var ju en helt annan sak då. Men skulle det jag gjorde då kunna fungera även i dagsläget?

Jo! Det fungerade. I dag fick Åsa brevet. Pengarna var borta och i stället satt det ett frimärke där. Ett frimärke som hade fått sin stämpel. Någon i Umeå hade med andra ord gjort sig omaket att pilla bort slantarna och tejpen för att i stället klistra dit ett frimärke för motsvarande belopp.

Brevet distribuerades prompt och hamnade i Åsas brevlåda mindre än 24 timmar efter det att jag lagt det på lådan. Det är ju så här man vill att posten ska fungera och att döma av det här exemplet är det bara att ge Postnord högsta betyg. Det är väl ett betyg som företaget dessvärre inte får så ofta nu för tiden. Men det gäller kanske bara pakethanteringen. Det här var ju ett vanligt brev och sådana vill ju posten att man ska skicka fler av.

Åsa låter hälsa att hon gärna tar emot fler brev med pengar. Men då helst att pengarna ligger inne i kuvertet, så att inte posten tar hand om dem 🙂

Ni som läser det här och kikar på bilderna ska veta att det inte är jag som har lyckats ”blurra” Åsas adress. Det är dottern. När jag skulle lägga in bilderna så fungerade det inte. Helt plötsligt. I stället kom det upp ett meddelande om att ”Parametern content-Distribution saknas”.

Jaha. Det blir ju inte jag klokare av. Men eftersom jag gärna ville lägga ut bildbevisen på att pengarna förvandlats till ett frimärke klagade jag min nöd hos dottern. På något sätt fick hon till det och jag kunde slutligen lägga in bilderna med hjälp av URL. Vad sjutton det nu är.

Att det här fungerade en gång, innebär ju inte att det kommer att fungera flera gånger. Tänk om väldigt många skulle börja göra som jag gjort. Då finge väl postterminalen i Umeå och annorstädes börja anställa fler som tar bort tejp och tar hand om pengarna. Ökad sysselsättning är ju inte fy skam, men fler anställda kostar väl pengar och snart skulle det väl vara en tia och en femma som man får tejpa fast på brev och vykort.

Dottern funderar vidare på detta. Vad händer om man tejpar fast en tjugokronorssedal på kuvertet? Hon vet inte svaret. Jag vet inte svaret och jag tror inte att någon vet svaret. Dock skulle det inte förvåna mig om dottern går i mina fotspår och försöker sig på det. Eller att det startas någon Facebookgrupp där medlemmarna mer eller mindre förbinder sig att tejpa fast pengar på kuvert och vykort. Kanske vore det något för någon av eller alla tre grupperna som värnar kontanterna och deras användning.

Nu något helt annat och föga uppseendeväckande. Regeringen och Folkhälsomyndigheten meddelade i dag att restriktionerna fortsätter att gälla. Smittspridningen har ju även i Sverige tagit lite fart igen. Därför gäller fortsatt försiktighet.

Jag är väl medveten om att många idrottsföreningar – och artister/kulturarbetare – har sett fram mot det som tidigare aviserats. Nämligen att det ska kunna vara 500 personer som släpps in som publik. Något definitivt beslut om det är inte fattat, men jag skulle bli förvånad om myndigheterna öppnar för en sådan förändring nu när smittspridningen av covid-19 har börjat ta ny fart.

Min dag har varit bra, vilket jag är glad och tacksam för.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Brevet och migration

Vad kul att det blev en viss reaktion på det som jag skrev i går. Om det som jag gjorde för många år sedan. Nämligen att tejpa fast slantar på ett kuvert som jag skickade iväg. En tidigare arbetskamrat på Norrtelje Tidning ville ha ett sådant brev med pengar som porto. Så jag skrev ett brev till henne och lade det på lådan i eftermiddags.

Om allt fungerar som det är tänkt med själva distributionen ska hon ha det i morgon. Men jag kan tänka mig att det blir vissa problem. Alternativen är många:

Brevet kanske aldrig kommer fram. Brevet kommer fram med frimärke på kuvertet i stället för pengarna. Brevet kommer fram men får lösas ut. I så fall rimligen till elva kronors lägre avgift. Brevet kommer tillbaka till mig (jag skrev ju avsändare) utan frimärke och utan pengar. Brevet kommer tillbaka och jag får lösa ut det.

Kanske finns det fler alternativ. Vad vet jag? Postnord vill ju alltid tjäna någon krona, så företaget hittar säkert på något som ska betalas. Hur som helst tycker jag att det är väldigt spännande att se vad som händer. Jag lovar att rapportera.

Svenskt näringsliv presenterade i dag sin årliga ranking över hur det ser ut med näringslivsklimatet i länets kommuner. Ja, rankingen gäller hela landet. Om vi håller oss till Västerbottens län, så var det fem kommuner som fick sämre ranking än förra året, nio kommuner förbättrade sina positioner och så var det en kommun, Norsjö, som ligger kvar på samma plats som förra året.

Av de kommuner som tappade placeringar så var det Storuman som tappade mest. Hela 80 placeringar neråt på den nationella listan halkade Storuman som nu ligger på 223:e plats. Notabelt är att de tre kommuner som legat bäst till i den här rankingen i länet – Sorsele, Bjurholm och Nordmaling – alla förlorade lite mark.

Den kommun som förbättrade sin position mest, räknat i antalet platser på den nationella rankinglistan, är Lycksele, som klättrade 77 placeringar och nu ligger på 152:a plats. Det är före både Umeå och Skellefteå. Att inte Skellefteå förmår att ens hålla sig på den övre halvan på den nationella listan tycker jag faktiskt är lite genant.

EU-kommissionären Ylva Johansson, som har ansvaret för migrationsfrågor i EU-kommissionen, presenterade i dag sitt länge aviserade förslag till hur EU ska kunna hantera migrationen. Många vill ju till något av de europeiska länderna, men det har hittills varit omöjligt att hitta en lösning som innebär att alla EU-medlemmar ställer upp.

Det ska bli intressant att se om Ylva Johansson med sitt förslag har hittat formen till en nyckel som kan låsa upp motsättningarna som finns inom EU. En del länder har varit generösa med att ta emot flyktingar, andra har inte tagit emot en enda flykting eller gjort det väldigt svårt för dem som ändå tagit sig till dessa länder.

Det som Ylva Johansson nu föreslår är att flyktingarna ska delas in i två kategorier. Några ska få en normal asylprövning, andra – och de flesta – ska tas om hand i ett så kallat gränsförfarande där frågan om de får stanna eller inte ska avgöras inom tolv veckor. Klart är också att Johansson föreslår att länderna måste bli mycket duktigare på att skicka tillbaka alla de som inte har fått asyl och uppehållstillstånd till sina hemländer. Beräkningar har gjorts som visar att bara 40 procent av de som inte får asyl återvänder. De stannar där de är antingen genom att de inte kan skickas tillbaka eller helt sonika går under jorden.

Ylva Johanssons förslag kommer att diskuteras mycket. Många har synpunkter på förslaget. Antingen tycker de att det är för strängt och hårt eller så tycker de att det är för mesigt. Vi får väl se vad som händer med förslaget, som garanterat kommer att tröskas i alla möjliga och omöjliga former och instanser.

Dagen började med ett pass på gymmet och sedan har dagen varit lugn och fin. Kort sagt en bra dag.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Postnords problem

Jag är glad för att jag inte beställer något som ska skickas till mig. På olika sociala medier läser jag att Postnord och andra distributörer inte är särskilt populära. Gissningsvis kommer väl de allra flesta paketen fram, men det tycks vara väldigt många som inte kommer fram. Eller som kommer fram väldigt sent och efter mycket strul.

Dottern berättade för mig häromdagen att en kompis ute i världen har skickat en bok till henne. Trots att den är skickad som gåva, vilket noga angetts på handlingarna, så började cirkusen för henne att hon måste betala tull. Själva tullavgiften var, vill jag minnas 13 spänn. Men Tullverket tar tydligen 75 spänn i administrativ avgift. Dessa slantar ska alltså betalas innan tullen släpper iväg paketet till Postnord.

Så får dottern en avi om att paketet finns att hämta på den ICA-affär som är postombud i området. Inte sjutton finns paketet där. Affären ringer till ”stora” posten i Sundsvall och får besked om att paketet ligger kvar där, men att det prompt ska skickas till ICA-affären.

Dagen efter blir det ett nytt besök på ICA och paketet är förstås inte där. Ny kontakt med ”stora” posten, som den här gången verkligen lovar att skicka iväg paketet till ICA-affären. Ytterligare en dag passerar. Paketet har inte kommit till ICA-affären. På ”stora” posten lovar och svär man att paketet är ivägskickat till ICA-affären. Där görs det efter dotterns ihärdiga protester och krav en inventering av alla inkomna paket. Inget paket till henne.

Det är förståeligt att dottern blir förbannad. Nu börjar hon härja med tullen och vill ha tillbaka pengarna eftersom hon inte har fått något paket. Dessutom ska hon inte betala tull och administrativ avgift på en gåva. Det är ju inte en vara som hon har köpt. Hon har fått en bok, som en nät-kompis har skrivit. Det skulle också klart framgå om tullen hade öppnat paketet och läst brevet som fanns i paketet. Så skriver inte ett företag till en kund.

Inte får hon några pengar tillbaka. Dock en välmenad upplysning om att hon – om hon vill ha rättelse på detta – får vända sig till posten i Taiwan! Det var nämligen där som paketet lämnades in.

Behöver jag säga att dottern gav upp. Taiwanesiska posten har rimligtvis inte ett dugg att göra med att Postnord slarvar bort ett paket mellan Postnords lokaler på Kolvägen i Sundsvall och ICA Kvantum i Nacksta i Sundsvall.

När det fungerar så här så fungerar det verkligt illa. Och när man tänker på det – och det gäller inte bara posten utan många serviceverksamheter – så är det egentligen väldigt märkligt att allt bara blir dyrare för att det ska fungera allt sämre.

Jag har pratat med mina kompisar om det som jag gjorde en gång i tiden. Jag hade inte något frimärke när jag skulle skicka iväg ett brev. Så jag tejpade fast slantar på kuvertet som motsvarade vad frimärket skulle kosta. När brevet kom fram – förstås i tid – satt det ett frimärke på kuvertet.

Jag tror att det är dags att göra om detta. Det kostar ju elva spänn att skicka ett vanligt brev. Jag ska banne mig tejpa fast en tiokrona och en enkrona på kuvertet och se vad som händer. Det blir ju både en test på om det funkar som förr i tiden och en test på om Postnord tar kontanter. Jag tycker ju att det är oerhört viktigt att använda kontanter och jag köper mina frimärken med kontanter. Så då borde ju rimligen ett par slantar fungera också.

Men kanske finns det en risk för att postsorteringsmaskinen pajar när det är metaller på kuvertet. Vad vet jag. Å andra sidan skulle det vara väldigt skojigt att se om slantarna har blivit stämplade per den automatik som lär fungera.

Men troligen kommer ett sådant brev aldrig fram. Jag lovar att dokumentera och skriva om hur det går när jag väl kommer till skott. Är det någon som vill ha ett sådant brev?

Min dag har varit bra.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Smitta och budget

Det finns kanske skäl att utfärda en liten varning. Håll avstånd, var noga med handhygienen och använd munskydd om det känns bättre för dig när det är trångt runt omkring dig.

Varför skriver jag om det här? I Umeåtrakten har antalet smittade ökat. I Gävle vårdas nu tre patienter på intensiven för covid-19 efter att det inte varit någon sådan patient där på två månader. Också på andra håll märks att antalet personer som konstateras smittade ökar.

Smittan finns där. En andra våg är fullt tänkbar även om den uppkommer i klusterform. I Storbritannien uppger en del experter att smittan snart är utom all kontroll. I andra länder i Europa ökar antalet personer som är smittade.

Så för att sammanfatta finns det mycket goda skäl att vara försiktig ytterligare en tid. Vanliga influensasäsongen är väl snart här och så även den tid när höstförkylningarna börjar göra sig gällande. Att vara snuvig och lite hostig är ju fullt tillåtet även under pandemin. Sådana symptom är vanliga behöver ju inte betyda att man har drabbats av covid-19. Men det är ju väldigt onödigt att utsätta ens omgivning för risken att smittas. Även om det bara är en vanlig förkylning.

I dag presenterade regeringen och samarbetspartierna sitt förslag till budget för nästa år. Som alla visste i förväg så är det en rekordbudget på så sätt att den innehåller väldigt mycket – lånade – pengar. 105 miljarder kronor ska lånas upp för att kunna bekosta respektive partis hjärtefrågor. Frågor som alla sägs ha som främsta uppgift att få fart på landets ekonomi igen.

Av många skäl skulle jag vilja syna varje nu föreslagen åtgärd för att försöka få en uppfattning om hur var och en av dem kan bidra till att sätta fart på ekonomin. Visst har Sverige fått en nedgång i ekonomin, men alls inte så stor som många andra länder där verksamheter helt har ställts in. BNP-tappet i år lär inte bli ens fem procent. Redan är ekonomin på väg att stärkas alldeles av sig själv och av egen kraft. Så att slänga in ofinansierade åtgärder med lånade pengar motsvarande över 100 miljarder kronor, tycker inte jag låter ekonomiskt klokt.

Pandemin gav en stor samstämmighet här i landet när det gäller politiken och ekonomin. I början av pandemin i alla fall. Nu när budgetförslaget har presenterats visar det sig att partierna till höger – Moderaterna, Kristdemokraterna och Sverigedemokraterna – tycker att det skulle spenderas mycket mer pengar. Inte minst för att råda bot på gängbrottsligheten.

Nu tycker ju inte jag att en satsning på att minska gängbrottsligheten av det format som högerpartierna vill ha, är en satsning likvärdig med att få fart på den svenska ekonomin. Men politiker på den kanten kan med sina slipade tungor säkert få till förklaringar som motiverar deras förslag.

Sammantaget tycker jag nog att den väldigt stora budgeten är lite överdriven. Mer än väl övervägda åtgärder är budgeten ett resultat av att partierna har fått sina önskelistor uppfyllda. Vad som faktiskt en smula stör mig är att pengarna ska betalas tillbaka. Och det är ju alls inte säkert att världsekonomin förblir som den är. Och att de ”billiga” pengarna för alltid kommer att vara så billiga. Dessutom vet vi inte om det kommer en andra eller kanske till och med en tredje våg av pandemin, som ställer ekonomin på nya hårda prov. Då blir det ju sjukvården som kostar nya miljarder. Och sjukvården får ju inte särskilt mycket, om ens något konkret, i nästa års budget.

Det är svårt det här med ekonomi och politik. När politiken får råda så ryker, är jag rädd för, all försiktighet och alla ekonomiska teorier. När det är billigt att låna finns det pengar till allt. Tids nog blir det väl dags för de arbetande generationerna att betala dyrt vad som är billigt nu. Det kan bli tungt när dessa generationer samtidigt ska betala för en växande barn- och ungdomsgeneration och en växande grupp äldre som kommer att kosta mer i form av vård och omsorg.

Jag tror inte att dagens förslag till budget och regeringspartiernas och samarbetspartiernas spenderbyxor kommer att uppskattas särskilt mycket om fem-tio år.

Min dag har varit bra. Gymmet på morgonen med sedvanligt snack med kompisarna satte prägel på dagen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tack för kommentarer

I går hade jag funderingar om mitt skrivande. Tack alla ni som har gett mig så kallad feedback på dessa funderingar! Jag är måhända i en svacka. Men skrivandet är en del av mig och det blir nog i slutändan väldigt svårt för mig att inte skriva något och lägga ut. Men det blir kanske inte med samma regelbundenhet som tidigare. Vi får väl avvakta och se vad dagsformen och lusten avgör.

I kväll skulle jag kunna orda om det här med teknik, som jag inte begriper mig på. Av någon orsak har fyller plötsligt sidan hela skärmen på datorn när jag använder Chrome. Jag har inte hittat något som gör att sidan blir mindre. Andra sidor i andra program kan ju göras antingen större eller mindre. Men den här sidan är konstant stor och täcker allt. Inte ens om jag slår av datorn och sätter på den igen, blir sidan mindre. Det stör mig och jag kan i min ensamhet framför datorn bli småtokig på detta.

Jag skulle också kunna orda om att Sunnanås tjejer i dag vann sin andra match i årets Elitettan. Laget ligger kvar på sista plats i tabellen, men dagens seger mot Kvarnsveden ger förhoppningsvis luft under vingarna inför de nio matcher som återstår. Vågar jag att tippa att det blir poäng i varje match som är kvar, nu när matcherna mot de allra bästa lagen är avklarade? Jo, jag säger så och får förmodligen krypa till korset redan nästa helg.

Jag skulle också kunna skriva om att Jonas Sjöstedt, ledaren för Vänsterpartiet, just nu enligt en mätning är den partiledare som svenska folket har störst förtroende för. Det är väl inte så konstigt egentligen. Han har varit partiledare i många år och han har varit konsekvent med sin politik och fast i sina värderingar.

Men det är väl sent för honom att visas detta förtroende. Vid partiets kongress i oktober så kommer han att avgå. Efter många år i politiken – först som EU-parlamentariker och därefter som riksdagsledamot och partiledare – vill han nu vara mer hos familjen. Hustrun är diplomat och familjen finns för närvarande i Vietnam.

Som jag måhända har antytt flera gånger – eller i alla fall en gång – så är jag lite skeptisk till alla de åtgärder som ska vidtas när budgeten väl börjar gälla. Ja, åtgärderna är det väl inte något fel på som sådana, men jag är ytterst osäker på om de verkligen är nödvändiga utifrån perspektivet att ge landets ekonomi en återstart efter pandemin. Och vad händer om också Sverige drabbas av en andra våg, som tvingar fram nya långvariga restriktioner? Räcker de lånade pengarna då till för att hålla ekonomin igång eller krävs det mer slantar? Bara framtiden ger svaren på dessa frågor.

Allt detta skulle jag kunna skriva om. Och se – jag gjorde det också.

Tack än en gång till er som på olika sätt kommenterat mina funderingar. Min dag har varit bra.

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar