Kort besök i Luleå

Eftersom jag inte på något sätt har följt med i nyheterna i dag så blir det ett kort inlägg. Igen.

Dagen började i alla fall med träning och lättsamma samtal med träningskompisarna. Sedan gjorde jag en utflykt till Luleå för att helt kort hälsa på Omars brorsa som med sin flickvän har skaffat sig ett nytt boende.

Hem skyndade jag mig för att jag hade en tid hos tandhygienisten Lina. Sedan har kvällen gått med bland annat samtal med gamla bekanta i Enånger.

Morgondagen bjuder på utbildning för röstmottagare och det ser jag fram emot. Vi ska ju arbeta som röstmottagare på valdagen och under förtidsröstningen ingår jag i den lilla beredskap som kan och ska rycka in om det är någon ordinarie som får förfall.

Och mer än så blir det inte i dag.

Annonser

Bilbränderna

Under natten till i dag, eller rättare sagt runt niotiden i går kväll, stacks drygt 80 bilar i brand i Västsverige. Det skedde på olika platser. Göteborg och Trollhättan är exempel på städer som drabbades. Filmer visar hur gäng av ungdomar slog sönder bilarnas rutor, hällde in bensin och tände eld med knallskott. Ytterligare nästan lika många bilar som var parkerade bredvid bilarna som brann skadades av branden.

Det här har förstås väckt reaktioner. Av en händelse anordnades en partiledardebatt i Göteborg i dag och samtliga partiledare, så vitt bekant, besökte de drabbade områdena för att skåda förödelsen och fördöma dåden. Det handlar bland annat om grov mordbrand och uppvigling. Det senare eftersom dåden tycks ha varit samordnade genom att de inträffade i olika städer vid ungefär samma tidpunkt. Polisen har gripit två personer som misstänkta för inblandning i dåden.

Från polisens håll misstänker man att de omfattande bilbränderna är en reaktion på att polisen under senare tid har kunnat gripa flera ledande figurer i gängen. Erfarenhetsmässigt ger det reaktioner av den här typen. Det är också vanligt sedan flera år tillbaka att gäng av ungdomar sätter bilar i brand i samband med hösten närmar sig. Gängen vill då markera att de är kvar och visa att de har ”kontroll” i sina revir. Det som skiljer ut sig den här gången är att bilar stacks i brand på flera olika orter, vilket – som sagt – talar för en samordning. Den kan ha skett via så kallade sociala medier.

Vi får väl se vad polisen får fram vid sina utredningar och om det blir fler bilbränder i natt. Beredskapen har ökat och polisen har större närvaro vid platser där det kan tänkas hända något. Många har också uppmanat vuxna att faktiskt bege sig ut för att vara närvarande på parkeringar och torg. Av de filmer som visats av hur bränderna anlades syns det inte några andra människor än de ungdomar som sprang omkring och tände eldarna. Å andra sidan är det väl knappast någon enskild som skulle ha vågat ingripa när tio – kanske fler – ungdomar rusar runt beväpnade med saker som kan slå sönder bilrutor, bensin och knallskott.

Det finns förstås en risk för att bilbräderna i Västsverige kommer att få konsekvenser på valresultatet. Personer som sympatiserar med Sverigedemokraterna är övertygade om att det är ungdomar från invandrargrupper som agerade. Om den inställningen sprider sig, vare sig så är fallet eller inte, kommer det partiet att tjäna röster eftersom migrations- och integrationspolitiken åter får fokus. Det vore olyckligt. Men händelserna i går kväll oroar säkert strategerna i alla partier. Från olika håll kommer det naturligtvis att lyftas fram behovet av fler poliser och hårdare tag.

Vad jag mer vill sätta fokus på är grunden till varför det uppenbarligen är som det är i dessa utanförskapsområden. Ja, jag vet att det inte heter så längre. Det är decennier av försyndelser och inaktivitet från alla politiska partiers sida som har skapat det vi har i dag. Att fängsla och låsa in förövarna i det här fallet och de skyldiga till skjutningar och andra brott som begås i dessa områden är förvisso bra. För en tid. Men när några försvinner så ersätts de snabbt och så länge grunden inte förändrats är det stor risk för att rekryteringen av nya gängmedlemmar fortsätter. En bestående förändring måste ske på ett sätt som bryter av utanförskapet. Det var intressant att läsa i DN att det exempelvis i Berlin inte finns sådana här områden, som finns i Sverige och Frankrike och andra länder.

Nog om detta för tillfället. Min dag har varit bra. Än en gång kan jag konstatera att jag har svårt för att ta promenader då det gör så förbaskat ont att ta sig fram till fots. Men det blir förhoppningsvis bättre. Kanske. Någon gång.

Ett slag för kontanter

Det finns mycket som ökar här i samhället. En del är av god. Annat av ondo. Ett exempel på det senare är antalet bedrägerier med bank-id. Enligt polisen har antalet anmälda bedrägeriförsök ökat från 99 i januari i år till 442 i juli. 791 bedrägerier har genomförts och genom dessa har förövarna tillskansat sig inte mindre än 110,4 miljoner kronor.

Detta finns att läsa i en artikel i Dagens Nyheter. Och det här är bara en speciell del av bedrägerier och stölder som sker via elektroniken, som hyllas så ofantligt. Sverige är extremt i bemärkelsen att det inte finns något annat land som så snabbt är på väg mot ett kontantlöst samhälle. Allt fler betalningar sker med betal- och kreditkort och för de som vet hur man ska göra är det tydligen inte så svårt att sno pengar från folk på elektronisk väg.

Jag känner inte till i hur stor utsträckning som bankerna kompenserar sina kunder för bedrägerier eller elektroniska stölder som utförs. Det sker säkert till en viss del, men bankerna mörkar förstås dessa uppgifter eftersom de ändå tjänar gott om pengar på sina kort och för att de avsagt sig kontanthanteringen. Från och med i höst har ingen bank i Skellefteå någon kontanthantering utan de kunder som vill ha en slant i plånboken eller börsen får ta ut via bankomat. Att banker och affärer och andra vägrar att hantera kontanter sägs bero på att man vill minska risken för att personalen ska råka ut för rån. Affärer och andra som inte hanterar kontanter gör det delvis av samma skäl, men också för att bankerna har sett till att ordentligt fördyra kontanthanteringen för näringsidkare.

Jag använder betalkort. Men i en ökad utsträckning försöker jag att göra som jag alltid har försökt att göra. Nämligen att betala med kontanter. Inte för att jag som ensam person hur länge som helst kan gå emot den ström som bankerna har skapat. Nämligen att betala alltmer och slutligen allt med kort. Men om fler gör som jag så kanske det kan skapas en opinion för att bankerna ska ha en skyldighet att hantera kontanter. Och att affärer och andra faktiskt inser att kontanter är ett lagligt och i allra högsta grad giltigt betalningsmedel, som kan användas överallt.

Sakta börjar kanske en opinion att bildas för ökad användning av kontanter. Att skrota de gamla sedlarna och mynten och i stället införa nya var en reform som kostade en bra slant. Varför gjordes den förändringen och förnyelsen av kontanterna om de ändå ska försvinna? Det finns ju Kontantupproret, en löst sammansatt grupp som bland annat på Facebook argumenterar för kontanternas fortsatta användning. Och nu senast var det väl självaste statsministern Löfven som talade för att banker ska kunna tillgodogöra sina tjänster – med kontanter – via servicekontoren där Försäkringskassa, Skatteverket och Pensionsmyndigheten har sina verksamheter. Detta gäller då mest i glesbygd.

Det här är inte sista gången som jag skriver om den här frågan. Önskvärt vore om något parti faktiskt ville driva frågan om kontanternas roll i samhället i valrörelsen och därmed är berett att i riksdagen kämpa för att via lagstiftning ålägga bankerna en skyldighet att hantera detta betalningsmedel. Bankerna, de fyra stora i landet, gör ju en årlig vinst på över 100 miljarder kronor, så det är väl inte någon tvekan om att de gladeligen har råd med denna grundläggande service mot allmänheten och mot sina näringslivskunder. Dessutom skulle det vara välgörande om de offentligt kunde redovisa hur mycket de kompenserar sina kunder med när dessa har utsatts för elektroniska bedrägerier och stölder.

Min dag har varit bra. Kompisen Björn och jag hamnade i en lättsam politisk diskussion med en annan person som tränade i morse. Även i eftermiddags blev det lite prat om politik med en annan kompis, Kenneth. Vi var alla överens om det som är min lilla käpphäst – nämligen att staten och kommunerna måste se till att använda skattepengarna mer effektivt. Hittills i årets valrörelse finns det väl inget parti som inte har utlovat miljardsatsningar på än det ena, än det andra.

Det är löften som jag inte har full tilltro till. Eftersom man kastar in mer pengar i verksamheter som inte förändras till sitt innehåll eller organisatoriskt så händer inte mycket. Bättre vore att ordentligt göra uppföljningar om vad pengarna används till och om de kommer till rätt användning. Men det kan jag orda om en annan gång.

Vilken kille!

Vilken avslutning på veckan med Europamästerskap i en rad idrotter. Jag har fokuserat mest på friidrotten och vilken häftig kväll det blev. Stavhoppsfinalen blev historisk. Vid förra EM var segerhöjden 5.60 meter. I kväll gick två hoppare över sex meter och allra högst var den hoppare som tävlar för Sverige, Armand Duplantis. Han är bara 18 år. Han har en svensk mamma och en amerikansk pappa och han bor, tränar, går i skola och lever sitt liv i USA. Men han har valt att tävla för Sverige eftersom han har dubbla medborgarskap.

Tidigare har han hoppat 5.93 (tror jag det var). I kväll gick han över 5.95 i första försöket. Sedan hoppade han över 6.00 meter i första försöket. Kvar i tävlingen var då ryssen Timur Morgunov och fransmannen (och Armands idol) Renaud Lavillenie. Den senare hade klarat 5.95, rivit på 6.00 och sparat sitt sista hopp till 6.05. Timur Morgunov rev ur sig på 6.05 som Armand tog i första försöket – med mycket luft mellan honom och ribban!

Det var en sådan glädje att se Armand Duplantis och Renaud Lavillenie tillsammans när avgörandet var klart. De är goda kompisar – åldersskillnaden till trots – och jag vet ärligt talat inte vem av dem som var gladast av de två. Det var en fantastisk tävling och jag känner mig smått rusig när jag tänker tillbaka på den. Jag skulle tro att det dröjer länge innan det blir en sådan hög klass på en stavhoppstävling igen. Hög klass i betydelse att det är så många hoppare som klarar så höga höjder. En notering kan göras. Nämligen att det finns bara en hoppare till i hela världen som har klarat 6.05 utomhus och det är legendaren Sergej Bubka.

Nåväl, nu när Europamästerskapen är över kommer det att bli bättre möjligheter att fokusera på annat. Jag har ju haft gott om tid som den idrottsintresserade pensionär jag är att kolla in vad som händer på arenorna. Det jag kan ge mer uppmärksamhet är exempelvis politiken. Mindre än en månad återstår till valdagen och för mig börjar nog valrörelsen nu. Partierna har gjort en lång rad utspel och det kommer de att fortsätta med.

I dag har till exempel statsminister Stefan Löfven sommartalat. Det gjorde han i Norrtälje och han utlovade fasta jobb till barnskötare och undersköterskor. Men bara i de kommuner, landsting och regioner som styrs av Socialdemokraterna. Det är gott och väl. Personligen hoppas jag att välfärds- och andra frågor som inte handlar om migration och/eller integration får ett ökat fokus under de veckor som återstår till valet.

Men det som förmodligen kommer att vara en stor fråga för väljarna är hur en framtida regering ska se ut. De fyra allianspartierna säger sig vilja regera tillsammans trots att deras politik i dagsläget skiljer sig en smula åt. Vad ett parti säger sig vilja och kanske skaffar röster på, behöver inte nödvändigtvis bli verklighet om inte de övriga tre partierna i alliansen går med på det. Kompromisser blir legio på den kanten. Och kompromisser blir ävenså legio på den andra kanten av den politiska skalan. När det gäller regeringsfrågan har man från båda håll klargjort att man inte kommer att regera med stöd av Sverigedemokraterna. När de säger det så menar företrädarna för partierna att man inte kommer att förhandla med eller ge Sverigedemokraterna något inflytande över förslag som presenteras. Att sedan Sverigedemokraterna självklart lägger sina röster för det ena eller det andra blockets förslag är en annan sak. Dessa röster behövs för att antingen stödja eller fälla ett förslag.

Stefan Löfven har också sagt att han gärna ser ett samarbete med Centern och Liberalerna efter valet. Men det är under den underförstådda meningen att han själv sitter på statsministerposten. Jag undrar om han är lika intresserad av ett samarbete om Allianspartierna blir större än Socialdemokraterna och Miljöpartiet och det är Ulf Kristersson som gör anspråk på statsministerposten.

Tids nog får vi veta hur det går. För min egen del kommer jag att noga analysera partiernas politik och förslag och sedan fastna för vilket parti jag kommer att ge min röst. Det blir som i tidigare val med största sannolikhet röster på olika partier i de olika valen. Allt beroende på vad partierna säger sig vilja göra.

Min dag har varit bra. Än en gång har jag noterat att min rygg är lite skör för tillfället. Men det går över vill jag tro.

Bra dag

I går skrev jag långt. Det kompenserar jag i dag genom att skriva betydligt kortare. Dagen har varit bra och fin. Lite shopping och lite annat pyssel innan bästa vännerna kom hit för att äta lite och umgås. Det blev en synnerligen trevlig kväll med många skratt, en del allvarliga samtal blandat med lättsamt umgänge.

Vad mer kan man begära av en lördag i augusti?

Se där! Jag kan skriva kort också 🙂

Farlig tendens

23 augusti börjar en rättegång i Sundsvalls tingsrätt som blir intressant att följa. En man som är medlem i nazistiska Nordiska motståndsrörelsen, NMR, står åtalad för förberedelse till mord och grovt vapenbrott. Mannen har kartlagt två journalister på Mittmedia. Polisen har hittat ett flertal vapen hos mannen och en ombyggd attachéväska som byggts om så att en pistol i väskan har kunnat avfyras med en avtryckare på utsidan. Mannen nekar till brott och säger sig inte känna till var väskan kommer ifrån.

Utifrån det som är känt nu, mer kommer naturligtvis att komma fram i rättegången, har målet för de planerade morden varit två journalister som är anställda på Mittmedia-koncernen. Det är så typiskt att planerade attacker riktar sig mot journalister som skriver om och kritiserar de våldsbenägna nazisterna i NMR. Jag skulle inte bli förvånad om dessa människor till en del har inspirerats av USA:s president Donald Trump som hävdar att journalister bara håller på med ”fake news” och att det är folkets fiender. I USA har denna hårdföra och hotfulla retorik från presidenten redan skördat fem dödsoffer. Fem personer som arbetade på en lokaltidning sköts ned av en person som menade att journalisterna skrivit fel om honom.

Det finns också videoklipp från demonstrationer som NMR hållit i Sverige där företrädare för organisationen kör iväg journalister eftersom de inte är ”ackrediterade” av NMR. I just detta fallet fick journalisterna hjälp av polisen att vara kvar, då poliserna klargjorde att det inte var NMR som bestämde.

NMR ställer upp i valet om mindre än en månad. Det ska bli intressant att se hur många röster som partiet får. Och därmed får även svenska folket ett besked om hur många väljare som är beredda på att med våld skaffa sig makten i landet. Utvecklingen är, som jag ser det, skrämmande. Skrämmande inte bara för att högerextrema rörelser utan även andra extremister som är besjälade av en annan ideologi eller vantolkningar av religiösa skrifter, tycks få ökat stöd. Sverigedemokraterna har representanter som gång på gång visat sina rasistiska rötter och det partiets verkliga agenda har inte visats offentligt. Dock har det ibland dykt upp uttalanden från ledande representanter för partiet om vad som kan ligga i den så kallade pipelinen. Exempelvis att mediernas frihet ska beskäras om partiet får makten. SD:s politik är enligt min uppfattning högst illavarslande.

Miljöpartiet presenterade i dag förslag som innebär att partiet vill satsa inte mindre än 50 miljarder de kommande fyra åren på åtgärder som begränsar utsläpp som bidrar till den globala uppvärmningen. Det är väl inte något som helst fel på ambitionen att arbeta för en värld som är ekologiskt och ekonomiskt hållbar. Men jag är ytterligt tveksam till de metoder som partiet förespråkar. Användningen av fossilt bränsle ska minska i sådan omfattning att det inte ska finns något behov av att tanka fossilt efter 2030. För att tvinga fram detta ska miljöskatter användas och avståndsbaserad skatt på lastbilstransporter ska införas. Järnvägar ska byggas ut och snabbtågsförbindelser skapas. Fler åtgärder för att minska flygets påverkan på klimatet ska införas. Elproduktionen ska vara förnybar till 100 procent.

Avståndsbaserad skatt på lastbilstrafik – den så kallade kilometerskatten – skulle bli ett hårt slag för all industriell verksamhet i Norrland och i övrig glesbygd. Ja, inte bara för industriell verksamhet utan även för handel med såväl sällanköps- som dagligvaror. Fram till 2030 har vi ju inte ens en Norrbotniabana utan den järnväg som finns är Norra stambanan som knappast ens i dag har kapacitet att klara ett basbehov av transporter.

Det är som sagt inte något fel på ambitionerna och viljan, men Miljöpartiets förslag leder, som jag ser det, måhända till något lägre utsläpp men än det till andra problem för samhället och dess möjligheter att fungera. Och det senare kommer definitivt att väga tyngre än något mindre utsläpp av växthusgaser.

Nog med politik för i dag. Min dag har varit bra och någorlunda produktiv. Till min egen överraskning bakade jag exempelvis kakor i dag. Det var länge sedan.

Blir lite brydd

Jag må säga att jag blir inte så lite brydd över det moderata utspelet i dag. Partiet vill satsa inte mindre än 50 miljarder kronor under nästa mandatperiod på att som partiledaren Ulf Kristersson uttryckte i dag på presskonferensen ”säkra samhällskontraktet”. Det moderaterna tänker sig är satsningar på polis, militär och välfärden. 20 av de 50 miljarderna ska kommunerna få. Men bara om de ser till att sänka försörjningsstödet och få till stånd en bättre språkutbildning för nyanlända.

I och för sig bör det väl vara en strävan som alla kommuner bör ha. Men det är klart – om kommunerna vill vara med och slåss om 20 miljarder kronor, så är jag säker på att det blir en del så kallad kreativ bokföring i vissa kommuner. Vi har ju sett att skolresultaten lätt kan bli bättre på papperet och då inte minst när det gäller privata skolor. Det kallas betygsinflation och efter vad jag såg för en tid sedan – ja, det var väl ganska länge sedan nu – så är elever som kommer till högskola och universitet sämre utrustade med kunskaper trots högre betyg. Jag är rädd för att moderaternas förslag skulle leda till samma resultat när det gäller bättre kunskaper i svenska språket för nyanlända.

Nu tror jag inte att moderaternas förslag kommer att genomföras. Satsningar på vården ingår ju också i den välfärdssatsning som moderaterna pratar om. Men när det gäller välfärden och då specifikt skola och vård, så ligger ju statens möjligheter att påverka verksamheterna på yttersta marginalen. Kommuner och landsting bestämmer själva och om regeringen bestämmer att vårdtiderna ska kortas och tillgängligheten till vård- och hälsocentraler ska bli bättre, så är det inte alls säkert att så blir fallet. Och det av det enkla skälet att det är upp till respektive landsting eller region att fatta beslut och organisera arbetet som leder till det.

Då är det rakare av Kristdemokraterna vars partiledare Ebba Busch Thor framträdde i dag med budskapet att partiet vill förstatliga hela vårdkedjan. Blir ett sådant förslag verklighet har regeringen och staten verkligen möjlighet att påverka hur pengarna används. I teorin. I praktiken blir det naturligtvis en massa före detta landstingsanställda och landstingspolitiker som ändå kommer att få inflytande över hur vården organiseras, vilket jag inte tror kommer att leda till den förändring som eftersträvas. Förändringsbenägenheten är ju inte särskilt stor inom vården då inte minst administrationen väger betydligt tyngre än professionen när beslut ska fattas.

Det får bli allt om politik för i dag. I morgon är det fritt fram för valaffischerna att sättas upp av partierna och då blir det kommande valet om en månad mer påtagligt för gemene man. Redan i dag kunde jag dock se att Moderaterna i Skellefteå börjat sätta upp sina affischer.

Min dag har varit bra. Sarah Sjöström tog sin fjärde guldmedalj i sim-EM och blev därmed smått historisk. Fast jag tycker att hon redan är det.