Partiledarbyte kan väntas

Nya opinionssiffror har presenterats. Enligt DN/Ipsos har sedan mätningen i juni Moderaterna, Liberalerna och Centern fått minskat stöd. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet ligger kvar på samma nivåer medan Sverigedemokraterna och Miljöpartiet kan notera en liten ökning. Kristdemokraterna ligger kvar under riksdagsspärren.

Det är snart bara ett år kvar till valet. Partierna börjar bli mer nervösa. Partierna i alliansen har ju bröstat upp sig ordentligt i sommar när de har försökt att utnyttja it-skandalen i Transportstyrelsen till egen fördel. Detta genom att kräva ministrars avgång genom omvägen att hota med misstroendeförklaring. Två statsråd fick allianspartierna  bort genom att Sverigedemokraterna anslöt sig till kraven.

Men – som jag varit inne på ett par gånger nu – Alliansens taktik har slagit fel. Om det enda partierna kan enas om är att kräva ministrars avgång via misstroendeförklaringar så är det fel. Alliansen är inte beredd att ta regeringsansvar och om Allianspartierna mot förmodan skulle hamna i regeringsställning i dagsläget så skulle det bli kaos. Sannolikheten är stor för att en sådan regering skulle mötas med precis samma taktik från Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet. Självklart med stöd av Sverigedemokraterna som ju vill ha kaos. Det senare för att framstå som ett stabilt parti som står utanför grälet mellan regeringen med stödparti och allianspartierna.

Den fallande opinionen för allianspartierna har slagit hårdast mot Moderaterna. I dag kom två nya krav på att partiledaren Anna Kinberg Batra måste avgå. Kraven kom från två moderata kommunalråd i Skåne respektive Stockholmsområdet. I mars och maj restes krav på Kinberg Batras avgång men partiledningen mobiliserade och omorganiserades och fortsatte. Nu är situationen allvarligare och det skulle inte förvåna någon om Anna Kinberg Batra snart meddelar att hon slutar som partiordförande så att partiet kan välja en ny ordförande. Kanske kan en sådan ge Moderaterna det lyft som de drömmer om.

Inom Liberalerna pågår ju också en ledarstrid. Hur den slutar återstår att se. Jan Björklund utmanas av den tidigare Europaministern Birgitta Ohlsson. Om Kinberg Batra försvinner blir det nog för mycket för liberalerna att också byta sin partiledare; Alliansens chanser att bygga upp något inför valet skulle förmodligen inte öka med två nya partiledare som anstränger sig för att profilera både sig själva och sina partier.

Nu till något annat. Therese Johaug, den suveräna norska skidåkaren, fick sin avstängning förlängd i dag till 18 månader. Därmed missar hon nästa års OS i Sydkorea. Det blev hon väldigt ledsen för, vilket förstås är högst förståeligt. Men domen får nog anses vara rättvis och är därför bra eftersom den visar att idrottsmannen eller -kvinnan har ett eget ansvar för vad hen stoppar i sig eller bestryker sig med.

Min dag visade sig bli mycket bra. Häromdagen såg jag några rader om en pågående novelltävling. Det var inte mycket tid kvar, men tanken fanns att jag kanske skulle göra ett försök. Så i dag kom jag till skott. Skrev en text som jag blev nöjd med – kanske mest för att jag verkligen genomförde det jag föresatt mig – och skickade in till tävlingen. Världen är full av väldigt duktiga skribenter och jag gör mig inte några illusioner om att ta hem något pris. Men det skulle vara väldigt kul om den publicerades.

Uppenbarligen behöver jag lite press av något slag för att få något skrivet som inte faller inom den journalistiska ramen. Så var det på 90-talet när jag såg något om en pristävling om pjäser för seniorer. Jag skrev en pjäs. Jag vann sannerligen inte något pris, men fick den förlagd av Amatörteaternas Riksförbund, ATR. Och pjäsen har spelats sju gånger – vad jag vet. Bland annat på ATR:s kongress i Luleå för många år sedan. Det är jag lite stolt över.

Måhända att jag skulle försöka mig på att skriva lite annat än sådant som jag skrivit om under så många decennier. Lite inspiration fick jag i dag i alla fall. Återstår att se hur länge den varar.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Skyldig – i mina ögon

Jag har hittills inte skrivit något om det brott som av allt att döma har utförts av den uppenbarligen excentriske Peter Madsen i Danmark. Ni har säkert alla läst eller hört talas om honom. Han hade ju byggt en ubåt och i förrförra veckan var den svenska journalisten Kim Wall på båten för att skriva om Madsen.

Madsen räddades när ubåten sjönk och det har i efterhand visat sig att det var han själv som sänkte båten när en räddning var nära. Av Kim Wall fanns inte något spår. Nu uppges att Madsen sagt att Kim Wall dött i en olyckshändelse och att han begravde henne till sjöss. I dag har en del av en kvinnokropp hittats och skickats iväg för undersökning. Kanske är det Kim Wall som återfunnits.

Jag är nog inte ensam som antar att Peter Madsen på ett eller annat sätt tagit livet av Kim Wall. Madsen har ändrat version, så vitt allmänheten känner till, två gånger. Först uppgav han att han släppt av henne vid en restaurang och senare att hon dött i en olyckshändelse. Men om det finns någon sanning i den andra berättelsen, så finns det väl inte något skäl för honom att begrava henne till sjöss.

Ett normalt beteende – om det varit en olycka som slutade med att Kim Wall dog – vore väl att snarast anropa hjälp och/eller gå in till kaj. Det är helskumt att ta sig rätten att begrava henne till sjöss och sedan sänka ubåten när han själv är säker på att bli räddad. I min begreppsvärld talar det som är känt i fallet för att Madsen är skyldig till mord eller dråp. Men dessa omständigheter räcker inte för juridiken varför vi nu får hoppas på att det stympade lik som hittades i dag verkligen är Kim Walls kvarlevor. Kroppen som hittades saknade huvud, armar och ben.

Detta om detta. Kvällens och dagens behållning för min del var att Sunnanås damer vann derbyt mot Morön med 0–1. Det var en bra match och Sunnanå hade massor av möjligheter att öka på målskörden. Tjejerna kämpade hårt och ville mycket precis hela tiden och på det stora hela var Morön – sett med mina ögon – chanslöst. Lite mer objektivt sett, så hade förstås Morön också chanser, men de var betydligt färre och inte så farliga som Sunnanå radade upp.

Det var så roligt med den här segern. Morön är – liksom Sunnanå – ett av de fyra topplagen i serien och fortfarande ligger Morön lite, lite bättre till. Så segern var betydelsefull och den grund som laget har byggt i år under tränaren Jenny Svanbergs ledning kommer att resultera i än större framgångar nästa säsong. I år lär det inte bli chans till avancemang; Notviken ligger inte mindre än åtta poäng före Sunnanå och sju poäng före Morön och Team TG från Umeå. Det försprånget kommer Notviken nog inte att tappa.

Nu är det sent och jag slutar här. I morgon är en ny dag och vi får se om den dagen bjuder på några nyheter från Danmark och om det verkligen var Kim Wall som hittades. Då kan rättsprocessen mot Peter Madsen äntligen dra igång.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Räcker de nya miljarderna?

Lustigt. I går skrev jag att det skulle höjas krav på att polisen måste få mer resurser. Och vad händer i dag? Jo, statsminister Stefan Löfven sommartalar i Eskilstuna och utlovar inte mindre än 7,1 miljarder kronor till polismyndigheten under de tre närmaste åren. Därmed tystade de rop och krav som ännu nästan inte har höjts. De extra 7,1 miljarderna är mycket mer än vad polisen själv har begärt och ungefär dubbelt så mycket som skilda partier i opposition har sagt att de vill tillföra polisen nästa år och åren därefter.

Allt detta är gott och väl. Allt fler tycks uppleva en ökad otrygghet i samhället och eftersom det är polisen som ska svara för tryggheten, så sitter förstås inte de extra pengarna i vägen. Rimligtvis kommer det kraftiga tillskottet att i alla fall inte försämra situationen. Men jag är måhända luttrad efter att i decennier försökt ha koll på vad som händer i samhället och inom politiken.

Mer pengar löser sannerligen inte alla problem. Av kommentarerna att döma förs än en gång åsikten fram att tillskottet nu ökar möjligheterna att nå målet om 10.000 fler poliser 2024. Och som jag skrev i går – ska kraven för att bli antagna till polisutbildningen sänkas då? Det är fullt möjligt att de nya miljarderna kommer att kunna användas till att polisen får en bättre arbetsmiljö och med det menas väl framför allt att lönerna kan öka. Poliserna är ju inte välbetalda för det ofta otacksamma och farliga jobb som de utför. En högre lönenivå och måhända fler karriärvägar kan nog också bidra till att färre poliser slutar i yrket och till att poliser som redan slutat söker sig tillbaka till kåren.

Regeringen säger också att pengarna ska räcka till – inte bara en ökad trygghet och fler uppklarade brott – ett förstärkt arbete mot terrorism samt en förstärkt gränspolis. Det ska bli ytterligt intressant att se vad satsningen resulterar i. Jag kan hoppas på att på tagliga resultat uppnås, men erfarenhetsmässigt vet jag att att mycket pengar försvinner utan att resultat har uppnåtts. Vilket nog i de flesta fall kan förklaras med en synnerligen ineffektiv organisation.

Om det varit något av en följetong med mer pengar till polis och försvar så har en annan fråga också varit det – nämligen vinsterna i välfärden. I dag blev det klart och offentligt att regeringen och Västerpartiet är överens om att lägga fram ett förslag om att införa ett vinsttak för företag som arbetar inom välfärden. Främst handlar det om företag som arbetar med vård, omsorg och skola. Utgångspunkten för förhandlingarna mellan regeringen och Vänsterpartiet har varit Ilmar Reepalus utredning som lades fram i november förra året. Den utredningen föreslog att företagen ska kunna ta ut sju procent på operativt kapital som vinst. Oppositionspartierna och en majoritet av remissinstanserna har varit och är mycket negativa till detta. Men nu kommer ett förslag att läggas fram och regeringen hoppas att riksdagen kan ta ett beslut om vinsttak före sommaren nästa år. Vi får se hur det blir med det.

Det blev en väldigt blöt avslutning på dagen i dag. Jag var nere i Bollhallen och kolla in Sunnanådamernas träning när åskan började gå och åskregnet smattrade mot taket. Sedan har det fortsatt. Jag är inte alls ledsen för att det regnar. Jag hoppas nämligen på att grundvattennivåerna ska fyllas på, eftersom det verkligen behövs. Även här uppe hos oss, enligt SMHI:s mätningar. Men om jag är lite glad åt regnet, så hoppas jag förstås att det blir i alla fall uppehållsväder i morgon kväll när det stundar ett derby mellan Sunnanå och Morön i damernas div 1. Matchen spelas på Skogsvallen. Självklart hoppas jag på vinst för Sunnanå. Båda lagen är ju duktiga och Morön har spelat ihop fler poäng än Sunnanå. Vi kan säga så här – det är inte någon given seger som väntar för något av lagen.

Min dag har varit bra och god. Och jag är tacksam för att jag har fått uppleva den.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Så det drog iväg, då…

Jag vet inte hur många gånger som jag under åren som ansvarig utgivare på totalt tre tidningar fick höra av läsarna att vi bara skrev om negativa nyheter. Varje gång det hände försökte jag förklara att så inte var fallet. Tidningarna – ja, medierna, heter det väl i dag – skriver och berättar självklart om det som bryter mönstret från det normala. Det är exempelvis olyckor och brott. När det gäller samhällsbevakningen så var i alla fall förr i tiden en del av bevakningen av redovisande natur. Det vill säga vilka beslut som fattades i styrelser och nämnder.

Vi kunde också granska saker, inte sällan efter tips, och då flöt det förstås upp en del saker som visade sig vara oegentligheter. Men om det ska kallas för negativa nyheter så håller jag inte med. Snarare är det väldigt positivt att sådana saker kan dras fram i ljuset. Och så skrev vi om – och fortfarande skrivs och berättas om – positiva nyheter i form av beslut som tas som gynnar samhället i stort. Det berättas om positiva företagsnyheter likaväl som när det går åt skogen för några företag och i reportage skildras ofta personer som gjort och gör skillnad på ett positivt sätt.

Jag är nog inte ensam om att i dag tycka att samhällsbevakningen har blivit sämre i snart sagt alla medier. Lokaltidningarna har överlag bantat sina redaktioner och sakta har det smugit sig in en tendens – som jag uppfattar det – att lägga mer fokus på händelser. Och då handlar det i mycket om brott och olyckor. I sin förlängning påverkar det allmänhetens uppfattning om samhället och det finns en risk för att det skapas en strömning i samhället där de som följer den strömmen letar efter enklare lösningar. Det bildas helt enkelt en grogrund för populister som med hög röst anser sig ha lösningar på det som uppfattas som problem. Sällan eller aldrig har dessa populister – ofta extremer åt det ena eller andra hållet – någon vilja att ta till sig andra argument eller ens låtsas förstå att samhällsproblem aldrig kan lösas på ett sätt. Samhällsbygget är oerhört komplext där du knappast kan förändra någonting utan att det får effekter någon annan stans, som i sin tur kanske måste korrigeras till följd av det första beslutet. Jo, det är så samhället fungerar.

Det som föranleder mig att ta upp det här ämnet i dag och i kväll är rapporterna om de senaste dödsskjutningarna. Bara under det senaste dygnet har det varit fem skjutningar som har krävt tre dödsoffer. Det är alls inte okänt att skjutningarna har ökat i våra samhällen. Framför allt är det gängrelaterade skjutningar där gängen gör upp med vapen.

Det här är förstås något verkligt oönskat. Till och från händer det ju att dessa skjutningar sker på öppen gatan och då riskerar helt oskyldiga personer att drabbas av dessa uppgörelser mellan gängen. Vad polisen gör och vad polisen kan göra vet jag inte så mycket om, men visst kan jag också tycka att polisen borde kunna göra mer för att stävja detta våld. Jag är dock bergfast övertygad om att polisen inte är den enda myndigheten som kan och ska agera. Gängbildningar och kriminalitet uppstår av olika skäl och för det mesta kan man hitta anledningen i sociala missförhållanden eller i delar av samhället där arbetslösheten är utbredd och där samhällsfunktioner saknas eller håller sig undan. Att förbättra situationen i dessa så kallade utanförskapsområden tar tid, är svårt och angeläget. Kanske är det också därför som så lite händer på det planet. Och händer det, så är medierna inte särskilt intresserade av att skildra det. Inte mycket, om ens något, har kommit till min kännedom i alla fall. Å andra sidan kan jag inte följa alla lokala media, all radio och alla tv-kanaler.

Nu ropas det i alla fall än en gång på mer resurser till polisen och på att landet behöver tusentals fler poliser. Jo, det skulle nog inte skada med fler poliser. Lätt för politikerna att säga. Men få talar om hur målet ska nås. Nu i höst står ungefär 100 utbildningsplatser tomma på polishögskolorna därför att långt ifrån de ungefär 8.000 sökandena klarade kraven. Hur få ihop ekvationen att tusentals nya poliser behövs och att inte dagens utbildningsplatser kan fyllas? Jag har inte hört någon politiker tala om det. Ska kraven sänkas och i så fall vilka krav? De fysiska kraven? Eller kraven på att ha en viss begåvning?

Politiker gör sitt för att påverka samhället åt det håll som respektive parti strävar efter. Politiker talar ofta om problem utifrån perspektivet att det som sägs ska vara positivt för dem själva och deras partier. Så har det alltid varit. Det som kanske oroar mig mer är alla andra som på olika sociala digitala plattformar gör sig till tolk för de enkla lösningarna, som gärna skyller allt som inträffar på en religion eller på människor som kommer från vissa länder. Det är en för vårt demokratiska samhälle livsfarlig utveckling, som vi tyvärr kan se i allt fler länder. Ja, till och med i USA.

Dessa propagandister är svåra att bemöta. Dels därför att de finns på många plattformar och sajter, dels därför att de inte vill bemötas med sakliga argument, dels därför att de tycks som uppfyllda av en nästa religiös tro på sin egen argumentation. Sedan tycks det dessvärre också vara så att dessa skäl bidragit till att allt färre gör sig besväret att faktiskt försöka bemöta propagandisterna och populisterna, vilket öppnar för att de får än mer livsluft och utrymme. Det är en olycksalig spiral, som gör mig orolig för framtiden.

Men, gott folk, dessa funderingar till trots har min dag varit bra.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Ännu en fick sparken

Så har då chefsstrategen hos president Donald Trump, Steve Bannon, fått sparken av presidenten. Vita huset bekräftar uppgiften. Eller kanske är det så att Steve Bannon själv har sagt upp sig. Det finns uppgifter om det också. Men det är många olika besked som kommer från administrationen. Somliga säger att det är Bannon som fick Trump att säga att båda sidor bar ansvaret för vad som hände när KKK, nynazisterna och vitmakt-rörelsen demonstrerade och när en vitmakt-sympatisör körde ihjäl en människa som demonstrerade mot nazisterna. För detta har Trump fått berättigad kritik från snart sagt alla håll.

Steve Bannon var uppenbarligen mannen som starkt bidrog till att Trump fick så pass många röster – dock tre miljoner färre än Hillary Clinton – i presidentvalet att han vann en majoritet av elektorsrösterna. Och blev president. Bannon har drivit den högerextrema sajten Breitbart och sägs vara duktig marknadsförare. Men det finns uppgifter som också säger att Trump varit missnöjd med att en del har sett Bannon som den person som verkligen är president. Trump gillar ju att ljuset är riktat mot honom och bara mot honom och tål inte att någon annan stjäl uppmärksamhet.

Det finns också uppgifter som säger att Trump blivit mycket arg, för att inte säga rasande, över att Bannon nyligen vid ett framträdande i en TV-kanal uttalat sig på ett sätt som har gått emot vad Trump har sagt om Nordkorea. Sådant tål inte Trump heller.

Personer som kommer in i Vita huset och i Trumps omedelbara närhet har visat sig kunna åka ut utan pardon. Måhända är det så att Trump fortfarande tror sig vara stjärnan i en fortsättning av den TV-show han hade tidigare där det gick ut på att han skulle välja ut någon som kunde vara tänkbar som företagsledare. Det som alla väntade på i den TV-showen var Trumps buttra ”You are fired” (Du får sparken).

Den ena efter den andra har visat sig inte hålla måttet när de väl tagit ett steg in i Vita huset. De enda som väl går säkra där är hans familjemedlemmar och snart är de väl de enda som finns kvar.

Det är förstås osäkert vad som blir konsekvensen av att Bannon försvinner. Tyvärr tror jag inte att Trump förändrar sin politik särskilt mycket. Karl´n är oberäknelig och har klara diktatoriska tendenser. De som hamnat i kylskåpet och fått sparken av honom kan nog vara glada för att de trots allt lever i USA. Om det varit som i Nordkorea hade de väl blivit avrättade. Inte heller Kim Jung Un tål opposition eller någon som eventuellt kan överglänsa honom eller avslöja honom för att vara – ingenting. På något sätt känns det som om Donald Trump är samma andas barn som varje diktator världen hyser. Det är skrämmande men dessvärre tror jag att Trumps politik inte förändras av att Bannon försvinner. Trump kommer att hitta någon annan som är likasinnad om än inte med samma kontaktnät och inflytande över de högerextrema krafterna i USA.

Nog om det. I dag har dotter Moa åkt hem. Det blir som alltid tomt när hon far iväg. Vi har så mycket att tala om och hon är så härligt kreativ och bra att snacka med. Men vi ses förhoppningsvis snart igen. Kompisen Janne kom över och vi satt länge och surrade om mycket mellan himmel och jord. Det var som alltid roligt och givande.

Så har dagen gått och den har, som ni förstår, varit god.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Tveksam allianstaktik

Så har det dessvärre hänt igen. I Barcelona körde i kväll en skåpbil på människor som gick längs boulevarden La Rambla. Polisen i Barcelona bekräftar i kväll att 13 personer har dött och 80 har skadats. En misstänkt gärningsman har skjutits till döds och polisen letar efter ytterligare en gärningsman. Dådet är tveklöst ett terrordåd liknande de som har ägt rum i Nice, Berlin, London och Stockholm för att nämna några exempel under det senaste året.

Trots att den spanska polisen sägs ha kunnat avstyra ett tiotal terrorattacker, så är det väldigt svårt – för att inte säga omöjligt – att värja sig emot och avstyra dåd av det här slaget. En ensam person eller två som i det här fallet behöver inte ha varit under uppsikt eller kända av polisen, men ändå sympatisera med de idéer och den möjliga ideologi som  predikar död åt sina medmänniskor. Medmänniskor som de anser vara lämpliga offer för att nå det som terroristerna strävar efter.

Vad terroristerna inte tycks förstå eller vill förstå är att samhällena som drabbas mer än någonsin sluter sig samman och känner samhörighet. Alla enas om att terrorismen är avskyvärd och att terroristerna är kallblodiga mördare och ingenting annat. Det fria och demokratiska samhället firar triumfer och lovordas efter varje terrordåd som sker i våra länder.

”Terroristerna kommer aldrig att besegra ett förenat folk som älskar sin frihet och konfronterar barbarism. Hela Spanien är med offren och deras anhöriga.” Så twittrade Spaniens premiärminister Mariano Rajoy Brey. Och han har förstås rätt.

I dag började riksdagens konstitutionsutskott sitt arbete att försöka reda ut vad som har hänt i den så kallade it-skandalen inom Transportstyrelsen. Arbetet beräknas inte bli klart förrän till våren och blir därför – troligen – en fråga som kommer att förfölja regeringen ända fram till valet nästa höst.

I dag var det också dags för riksdagens försvarsutskott att fråga ut försvarsministerns statssekreterare Jan Salestrand. Efter det förhöret stod det klart att samtliga fyra allianspartier står fast vid sin uppfattning att väcka en misstroendeförklaring mot försvarsminister Peter Hultqvist (S). Han fick ju stanna kvar på sin post när statsminister Stefan Löfven (S) ombildade sin regering 27 juli till följd av skandalen inom Transportstyrelsen. Men också Peter Hultqvist hade känt till vad som hänt i Transportstyrelsen mer än ett år innan skandalen blev offentlig under sommaren. Och detta utan att inte heller han informerat statsministern. Den senare fick ju information först då den dåvarande generaldirektören byttes ut i januari i år.

Jag är fortfarande tveksam till alliansens målsättning att försöka fälla Hultqvist. Det sker ju i och för sig bara om också Sverigedemokraterna ansluter sig till kravet på misstroendeförklaring. Det verkar partiet stå fast vid trots att partiets representant i försvarsutskottet, Mikael Jansson, tycker att det känns som att Hultqvist är ”oskyldig”. Vi får väl se hur det slutar. Löfven har ju fortfarande möjlighet att plocka bort Hultqvist på samma sätt som han gjorde med Anders Ygeman och Anna Johansson och därmed vrida vapnet ur händerna på oppositionen. Antingen det eller köra in i kaklet och förvandla en misstroendeförklaring mot Hultqvist som en misstroendeförklaring mot hela regeringen, vilket skulle skapa en regeringskris.

Jag är tveksam till alliansens grepp att snabbt tala om misstroendeförklaringar så snart de har lyckats ena sig om en politisk linje. Kvar ligger ju alliansens hot om misstroendeförklaring mot en eller flera statsråd – oklart vilka – om inte tre förslag till skattehöjningar i nästa budget dras tillbaka. Budgeten är ännu inte presenterad och det återstår att se hur regeringen och finansminister Magdalena Andersson (S) hanterar detta hot. Att alliansen i dessa fall tycks driva misstroendeförklaringar som taktik är kortsiktigt och jag är alls inte säker på att alliansen vinner något på detta. Vare sig politiskt eller i opinionen. Vill det sig riktigt illa så kan det bli så att regeringen avgår mindre än ett år före nästa val och då tillträder förmodligen en alliansregering som måste förlita sig på Sverigedemokraternas stöd, vilket i alla fall Centern och Liberalerna inte ser fram emot. En sådan regering skulle heller inte hinna göra något som helst positivt avtryck före valet. Snarare tror jag att allianspartierna i det läget skulle straffas av väljarna för att ha orsakat turbulens.

Järnmalmsgruvan i Pajala kan komma att öppnas igen. Konkursförvaltaren har tydligen lyckats väl med att hitta en lösning som innebär att ett företag tar över gruvan och återstartar driften. Om det sker kan starten ske redan under hösten och det vore förstås väldigt positivt för Pajala och hela bygden.

Min dag har varit bra. Dottern är ju här och vi har bland annat besökt Gustafssons Bil där jag hämtade ut en del som jag beställt. Jag öppnar ju inte motorhuven särskilt ofta – det behöver man inte göra på en Mazda – men när jag senast skulle fylla på spolarvätska fanns det inte något lock över tratten där man häller ner vattnet. Jag vet inte hur det locket har kunnat försvinna och det vet inte någon annan heller. Men nu finns där ett nytt lock och det hoppas jag får sitta kvar. Vi har också käkat glass – eller rättare sagt gelato – på Alhems trädgård och vi har snackat och snackat. I morgon far hon hem igen.

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Brantings och Kreugers död

Förstasidan i tidningen Socialdemokraten onsdagen 25 februari 1925 består bara av en stor teckning. Ingen rubrik. Ingen text. Teckningen är gjord av signaturen Svahn och den föreställer en arbetare med sänkt fana. Arbetaren har slagit ner blicken och i den andra handen håller han ett porträtt av Hjalmar Branting. Porträttet är omgivet av sorgflor.

Tidningen som jag har i min hand har i sin första del åtta sidor. Sex sidor, inklusive förstasidan, handlar om Branting och hans värv. Detta var i Stockholmsupplagan och redaktionen måste ha gått på högvarv sedan beskedet kom att Hjalmar Branting avlidit dagen dessförinnan. Eller som det står i en ruta på sidan fyra; en ruta med 1,5 centimeter tjock svart ram: ”Branting har avlidit. Döden inträdde kl. 12,37 tisdag eftermiddag.” Små texter har skrivits av Gustav Möller och Rickard Sandler och dessa texter handlar om deras möten mot Branting.

I den andra delen, också den på åtta sidor, finns ytterligare fem sidor som handlar om Branting och hans död. Första sidan i del 2 toppas av den sjuspaltiga (varje spalt var 5,5 centimeter) rubriken: ”Europas statsmän och socialister hylla den store bortgångne.” Och underrubriken var: ”Överväldigande uttryck för den djupa vördnad och stora beundran demokratins och arbetarrörelsens män hysa för Branting.”

Måndagen 2 mars toppar Socialdemokraten förstasidan med rubriken ”Insomnad i den eviga vilan” och med en teckning på Hjalmar Branting liggande på en kudde och med slutna ögon. Vem som gjort teckningen kan jag tyvärr inte utläsa men den är gjord tre dagar efter hans död.

Jag har bara de fyra första sidorna – kanske de enda eftersom det är i tidningens landsortsupplaga jag har – och jag kan bland annat läsa vilka som gett bidrag till Brantingfonden (som tydligen startades snabbt). Redaktör Z Höglund hade gett 50 kronor, Vilhelm Anderssons metallfabrik 38 kronor, Södra förstädernas kvinnoklubb 10 kronor för att nu nämna några av dem som bidragit till fonden.

Jag har haft dessa tidningar hos mig ett tag, men det var först i dag när dottern är här som jag undersökte innehållet i ett antal kassar som jag fått och som stått hemma hos min farmors bror i Förlösa. Tror jag. Men jag misstänker att också min pappa har haft ett finger med i arbetet att spara dessa utgåvor.

Det finns en annan tidning också. Dagens Nyheter från söndagen 13 mars 1932. Att den tidningen sparats är inte konstigt. Här är rubrikerna: ”Ivar Keruber död. Nervöst sammanbrott, sköt sig i Paris.” Onekligen en historisk händelse.

Det finns många andra tidningar också och redan då var det en hel del ”blåljus” som det skrevs om. En artikel – exempelvis – handlade om en kvinna som hade blivit våldtagen och slagen av två män (icke invandrare, kanske det är värt att påpeka i dessa dagar). Andra handlar om stölder och andra brott.

Det är lite av en skatt att ha dessa och andra tidningar. Artiklarna är formulerade på lite annat sätt än dagens papperstidningar. Redigeringen är annorlunda. Men redan då visste redaktionsledningarna att satsa stort när något stort hände. Och snabbt arbetade man också på redaktionerna. Att ha kommentarer från många andra länders ledare i tidningen dagen efter Brantings död var starkt jobbat och smått imponerande. Då fanns ju inte det blixtsnabba Twitter. Kommentarerna må ju ha samlats in efter beskedet om Brantings död och fram till det att pressarna startades. Uppskattningsvis under en tidsrymd på maximalt tio-tolv timmar. Under den tiden skulle texterna också skrivas, sättas, korrekturläsas, korrigeras, sättas och monteras. Bilderna skulle rasteras. Mycket jobb av skickliga journalister, typografer och tryckare.

Dottern är ivrig att ta hand om mina kassar som också innehåller många brev till min farmors bror Oscar. Hon gillar dessa gamla dokument och säkerligen blir det så att hon hittar namn som kan läggas till i det släktträd som hon ser till växer för snart sagt varje vecka. Just nu innehåller trädet 516 namn. Imponerande, tycker jag.

Som ni förstår har min dag varit bra. Jag har faktiskt varit ute med dottern och shoppat lite till mig själv. Det ni. Det händer verkligen inte varje dag.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar