En vecka i korthet

Nu har jag inte skrivit något på två dagar. Det är så ovanligt att jag inte vet om det har hänt något. Anledningen är mycket enkel – jag har haft så förbaskat trevligt och bra att jag inte har funnit anledning att ”umgås” med datorn när det har varit så många fina och go´a och trevliga människor runt mig som jag har kunnat umgås med. Människor är ju alltid viktigare än teknik och självpåtagna måsten.

Men dock – en kort uppdatering. Bilder kommer måhända senare, men faktum är att jag inte plåtat särskilt flitigt heller. Det började i fredags med att jag åkte från bror min ner till Häckeberga slott i Skåne. Där möttes vi återigen – klasskamraterna från Lindesberg. Att det blev Skåne beror på att två bor i Skåne. I år var vi sex personer som dök upp. Tyvärr hade de återstående tre inte möjlighet att komma.

Och där satt vi på slottets altan och snackade. Sedan en stunds paus innan maten och så satt vi där och inmundigade en utomordentligt god trerätters middag med gott vin innan vi gick ut på altanen igen och pratade till dess att de stängde slottsporten – det vill säga dörren. På morgonen blev det frukost. Och relativt tidigt satte vi oss i bilen för att köra till Stockholm.

Två av kompisarna från Lindesberg hängde med och det var hur kul som helst. Resan gick mycket lättare och de 63 milen försvann fort. De skulle åt olika håll och ville gå av i Stockholm nära någon tunnelbanestation. Men eftersom jag är en fegis i Stockholmstrafiken och inte är säker på var jag är eller hur jag hittar ut, så fick de vackert följa med till Rotebro.

Jag har förstått att det slumpade sig väl för dem och de behövde inte vänta många minuter på sina respektive tåg. Själv fortsatte jag till  Järfälla där jag hälsade på Omars familj. Det var jättekul att umgås med dem och frampå eftermiddagen i dag fortsatte jag norrut till Enånger där jag fiskade upp dotter Moa. Men innan vi åkte vidare till Sundsvall hann jag hälsa på en god del av hennes släktingar som jag ju av lätt kända skäl känner väl sedan tidigare. Det var kul.

I morgon blir det sista etappen hem till Skellefteå. Det har varit en toppenvecka för mig, men det ska förstås bli väldigt skönt att komma hem också. Vi får väl se om jag på olika sätt återkommer till den här resan lite senare.

Nyhetsmässigt har jag massor att ta igen, eftersom jag inte direkt har läst några tidningar och sällan varit i närheten av datorn. Som sagt – umgänget med nära och kära har varit så mycket viktigare.

Så sammanfattningsvis – inte bara dagen utan hela veckan har varit kanonbra. Och nästan 280 mil har det blivit.