Till helgen är det Alla helgons dag. Ljus tänds på gravarna och det är väldigt stämningsfullt och fint att gå omkring på kyrkogårdarna. Det är faktiskt rofyllt och tankeväckande att göra det på andra tider också. I dag fick jag en nytagen bild på den grav där morsan ligger. Jättetack för den bilden till de släktingar som jag har i Borlänge!
Så är det att morsan är begravd i Borlänge i samma grav som hennes mor och far. Farsan är å sin sidan begravd i Kalmar och där i samma grav som hans mor och far. Så länge mamma levde var vi förstås och tittade till farsans grav. Men därefter har det inte blivit något besök där.
Bor man i Skellefteå känns ju inte Kalmar som ett särskilt angeläget mål att besöka även om två av brorsans barn bor där. Så Kalmar har vi inte besökt sedan morsan dog 2007. Och Borlänge har vi inte besökt sedan hennes gravsättning där samma år.
Tänk att det blir så. Men det är kanske inte så där väldigt ovanligt. Livet levs och för oss iväg åt olika håll. Ibland är det ju till och med svårt att rent fysiskt hålla en nära kontakt med den eller de som står oss allra närmast. Som med dottern bara 40 mil härifrån. Vi besöker varandra förstås, men det blir alltid några månader mellan besöken. Och som med brorsan som jag i bästa fall träffar en gång om året.
Det finns ju många andra former att hålla kontakten och jag vill tro att jag är relativt duktig på att göra det. Åtminstone med de som står mig mycket nära. Med kompisar och vänner är det väl si och så. Dock bör de veta att mina tankar, som vandrar mycket, ofta passerar dem också.
Så att för minnas ens föräldrar behövs det i och för sig inte några fysiska besök vid deras gravar. Tycker jag. Fastän jag samtidigt tycker att man ”borde” besöka gravarna då och då. Faktiskt har jag lite dåligt samvete för att jag inte på 15 år ”hälsat på” föräldrarna.
Det gläder mig dock att så många har anammat sedvänjan att tända ljus på sina anhörigas gravar under allhelgonahelgen. Och att vi alla kan ta del av det. Minnen väcks. Både bra och dåliga. Sorgen har för länge sedan falnat, men saknaden kan poppa upp närhelst något inträffar som påminner oss om generationerna före oss.
Förra året noterade jag att man lite här och var kunde betala en slant för att få någon att tända ett ljus på en bestämd grav. Undrar om samma service kommer att erbjudas i år. Ännu har jag inte sett någon reklam för det.
Min dag har varit bra.
Ristningar 