Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg har åkt till Turkiet. I dag har han träffat landets utrikesminister Mevlut Cavusoglu. Syftet med resan är förstås att trycka på lite så att Turkiet så snart som möjligt godkänner Sveriges och Finlands medlemsansökningar till Nato. I morgon träffar Stoltenberg president Recep Tayyip Erdogan för att prata om samma sak samt nog också som en förberedelse för Ulf Kristerssons besök nästa vecka.
Turkiet står fast vid att Sverige och Finland – i synnerhet Sverige – inte har levt upp till det avtal som tecknades i juni. Stoltenberg hävdar att avtalet är uppfyllt. Kruxet är väl gissningsvis att Turkiet vill att Sverige ska utvisa ett 70-tal personer till Turkiet där de ska ställas inför rätta. Att Turkiet vill ha dessa personer var nog inte som exakt stod i avtalet.
Dessutom kan Sverige inte utvisa svenska medborgare. Det har Högsta domstolen slagit fast, om jag förstår saken rätt. Så Turkiets krav på att många specifikt utpekade människor ska lämnas över är orimligt. Det är väl mycket som tyder på att Erdogan kör det här racet för att i någon mån försöka framställa sig i positiv och nationell dager inför hemmapubliken och inför valet nästa år. Kanske också för att försöka få den egna befolkningen att tänka på något annat än den förödande inflationen.
I september steg inflationen i årstakt till lite drygt 83 procent i Turkiet. Det är ju inte något som precis underlättar för presidenten att bli omvald. Och det är nog ingen risk att han godkänner Finlands och Sveriges medlemsansökningar till Nato förrän han på något sätt – han har ju sådana tendenser – har säkrat sitt omval.
Faran som jag ser det är att statsminister Ulf Kristersson vid sitt besök kommer att grå med på saker som Sverige inte borde gå med på. Kristersson är väl angelägen om att visa resultat och jag kan tänka mig att han då är böjd att överge både en och två och tre bestämda hållningar som vi som land har intagit tidigare. Det blir ju inte första gången som Kristersson överger bestämda linjer. Jag är rädd för att det framtida ödet för flera av de som Turkiet vill ställa inför rätta väger lätt hos Kristersson när han i andra vågskålen ser en ”framgång” för sig själv. Eller för sin ”sida”.
Men vi får väl se hur det går. Min dag har i alla fall varit bra, kan jag tacksamt notera.
Ristningar 