För inte alls länge sedan – inte ens en timme – publicerades på dn.se en artikel av Matilda Lindwall, som är högst intressant. Den refererar vad som hände under det toppmöte som den brittiske premiärministern David Cameron kallat till och som hölls i dag. Sverige representerades av statsminister Fredrik Reinfeldt och utrikesminister Carl Bildt. USA:s utrikesminister Hillary Clinton var där liksom FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon. Och många fler.
Ämnet för dagen och toppkonferensen var hur världen ska komma till rätta med den bedrövliga utvecklingen i Somalia. I och för sig tas steg mot en framtid som är tryggare för invånarna och det kan också skönjas en utveckling som lämnar stamtänkandet. Två decennier har varit fyllda med inbördeskrig och en miljon människor uppskattas ha mött döden under dessa strider. Fattigdomen är utbredd och den har i sin tur legat till grund för piratverksamheten. Det är den som på något sätt måste stoppas, menar man nu.
Försök har gjorts tidigare och försök att stoppa dem pågår. Men gång på gång lyckas piraterna kapa något fartyg med besättning som rederierna sedan får betala väldigt stora pengar för att få tillbaka. Piratverksamheten har dessutom utvidgats och det har hänt att fartyg som ända bortåt Indien har kapats av somaliska pirater. Ingen seglar säkert i de stora vattnen kring Afrikas horn.
Det är självklart väldigt bra om världssamfundet, även om det sker i litet lösa former som dagens konferens, ökar uppmärksamheten på vad som händer i Somalia och försöker hitta vägar som i kombination med varandra minskar fattigdomen och motsättningarna i landet och i görligaste mån eliminerar piratverksamheten.
Men det som ett antal toppledare nu har pratat om är än så länge bara – prat. Det som krävs är att man också praktiskt gör något av de förslag som exempelvis David Cameron presenterade. Hur det ska ske och när det ska ske, säger referatet från mötet ingenting om, vilket är litet sorgligt eftersom Somalia – utan pågående projekt med starkt stöd från flera länder – riskerar att glömmas bort så snart intresset riktas mot ett annat land i kris. Som Syrien.
Där har det visat sig att den massiva granatbeskjutningen av Idlib i går var resultatet av att en befälhavare i den syriska armén skulle hämnas på sin brors död (brodern dödades i strider med den syriska fria armén). ”1000 döda är priset för min brors död”, sade befälhavaren enligt källor till Aljazeera. Det skulle kunna förklara det plötsliga och häftiga angreppet mot staden.
Angreppen mot Homs fortsätter oförtrutet och nu har även massiva attacker börjat riktas mot grannstaden Hamaa. I Damaskus och i Aleppo demonstrerades mot president Assad. Och Frankrike rasar över situationen och nu också orsakat åtminstone två journalisters död och flera skadade journalister. Frankrike kräver eld upphör under några timmar för att kunna komma in i Homs för att hämta de franska journalisterna och för att få in humanitär hjälp till den ofattbart hårt drabbade befolkningen.
Svaret från Assadregimen är fortsatta massiva attacker…
Ristningar 