Precis som alla andra gubbar tycker jag att jag är en försiktig, laglydig och alldeles utmärkt bilförare. Jag gillar att köra bil och tidigare – när morsan levde – var det inte alls ovanligt med körsträckor på runt 120 mil. Jag har haft mitt körkort i 59 år och jag har bara kört i diket en gång. Jag har krockat en gång också, men det sannerligen inte mitt fel. Polisen som kom till platsen kollade inte ens om jag hade körkort. Och det var brorsans bil.
Peppar, peppar. Varje gång som jag sätter mig i bilen kan förstås något hända. Vi vet ju inte något om framtiden. Men jag är oerhört trygg med min förmåga att köra bil. Att jag verkligen hinner reagera och att jag är duktig på att läsa av trafiken runt omkring mig.
Som ni märker har jag inte någon brist på självförtroende och jag tycker att jag har all anledning att lyfta fram min förträfflighet.
Eller hade anledning att göra det. För i dag rubbades min tro på mig själv och jag blev ordentligt skakad.
En bekant till oss håller på att ta körkort. Teorin är ju ett problem för många och den blir inte lättare när man kommer från ett annat land. Tre gånger har den här bekantingen gjort teoriprovet och inte blivit godkänd någon gång.
Det har ju hänt då och då genom åren att jag funderat på om man skulle klara av att ta ett körkort i dag. Uppkörningen tveklöst eftersom jag är så förbaskat duktig på att köra. Men teorin?
Så i dag satte jag mig och letade upp ett teoriprov som låg nätet. 65 frågor att besvara. Jag svarade förstås på alla. Tryckte på den där grejen som skulle ta fram resultatet. Det var då jag fick min chock.
Jag hade bara 44 procent rätt på frågorna. Underkänd med bravur, med andra ord. 29 rätt på de 65 frågorna. Jag har under min skoltid- och studietid lyckats få många dåliga betyg. Men även när jag på en skrivning fick betyget B???? (så nära underkänt kan man väl knappast komma) så var det bättre än dagens första teoriprov. Jag gjorde ytterligare ett prov med samma underkända resultat. Dock hade jag 44 rätt på de 65 frågorna.
Hur är det egentligen med oss lite till åren komna och vana bilförare? Jag vill väldigt gärna tro att jag inte är ensam om att vara så usel i teorin som jag faktiskt och tydligen är. Det ska väl sägas att jag inte har läst någon teoribok eller gått på några lektioner.
Det är ju mycket som hänt under åren. Men frågorna som ställs i teoriprovet är ibland – som jag ser det – helt ovidkommande för att klara körkortet. Som till exempel hur många starköl á 5,6 procent som 14 cl 40-procentig alkohol motsvarar. Skit i det, tänker jag. Man ska ju inte köra om man druckit alkohol.
Jag gillade inte heller de ”negativa” frågorna. De som frågar vad det är som inte gäller vid en situation och där alternativen också kan innehålla ett ”inte”. Det blir problem för mig. Självklart har det under åren också skapats nya bestämmelser som jag inte har en aning om. Och detaljfrågor om mopeder typ I eller II. Vaddå? En moppe är väl en moppe?
Helt nyligen fick jag ett nytt körkort. Eller rättare sagt jag blev ombett att förnya det. Det finns nog alla skäl i världen att vara tacksam för att vi gamlingar inte behöver göra några nya prov. Fast det kanske skulle behövas…
Min dag har varit bra.
Ristningar 